publicerad: 1908
BETÄNKA betäŋ4ka, i Sveal. äfv. 032 (betä´nka Weste; bet`ännka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t ((†) sup. betenckett G. I:s reg. 17: 97 (1545)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (†, Lex. Linc. (1640), Fasc. (1690)); jfr BETÄNKE.
Etymologi
[fsv. bethänkia, liksom d. betænke efter mnt. bedenken, motsv. holl. o. t. bedenken, eng. bethink; se BE- o. TÄNKA]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. tr.
1) begrunda, öfverväga, öfvertänka; söka utreda. 2) besinna, taga i betraktande, taga hänsyn till, beakta. 3) taga i öfvervägande hvad som bör göras; öfverlägga om, diskutera. 4) besluta. 5) tänka på att o. huru man må kunna åstadkomma ngt, syfta till ngt. 6) vara betänkt på att göra ngt, hafva för afsikt, ämna.
7) föreställa sig ngt, göra sig en föreställning l. bilda sig en mening om ngt. 8) uttänka; hitta på; affatta.
9) ihågkomma med belöningar l. gåfvor l. ynnestbevis, belöna, begåfva. 10) tillämna l. tillärna ngn ngt.
11) tänka så l. så om ngn.
12) anse, mena, hålla före.
13) rikta tankarna på, reflektera öfver.
14) dra sig för l. tveka att göra ngt.
II. refl.
1) tänka sig för, fundera, besinna sig. 2) tveksamt fundera, tveka, draga i betänkande. 3) besinna sig, samla sig till eftertanke, gå in i sig själf. 4) komma på andra tankar, ändra mening. 5) bestämma sig för ngt.
III. intr.
1) = II 1.
2) ämna sig ngnstädes hän.
I. tr.; numera i sht med obj. bestående af en bisats.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl., t. o. ä. eng.] (i sht i skriftspr.) begrunda, öfverväga, öfvertänka, göra till föremål för begrundande l. reflexion; tänka efter; (gm begrundande l. eftertanke) söka göra klart för sig l. komma till klarhet om (huru ngt förhåller sig), söka utreda; i sht om begrundande osv. i praktiskt syfte (jfr Almqvist (1844)). Och giffue wij eder .. sielffue till betenckiendis huad obestond och forderff ther wille epterfölia. G. I:s reg. 9: 169 (1534); jfr 7. Och moste man här betenkia och offuerwägha, .. hwad Gudz retta lijknelse och beläte är, ther menniskian är skapat epter. O. Petri Men. skap. 7 (c. 1540). Tagh tigh wara för rådhgiffuare, Betenck tilförenna om thz gott är, Ty han tencker til ewentyrs rådha sigh sielffuom til godho. Syr. 37: 9 (Bib. 1541). (I) betencken thet icke rett, vthan warden domare, och gören en ond åtskilnat. Jak. 2: 4 (Därs.; Luther: bedenket). Szå synes ossz thetta föge wijslige betänkt eller bestält wara. G. I:s reg. 16: 55 (1544). Her må nu hwar och en wel betenckia och begrunda sakena. L. Petri 1 Post. A 5 a (1555). Lät .. titt galna, egensinnade hoffuud falla, och betenck sakena bättre. Balck Ridd. C 7 b (1599). Att the .. icke i någon motto till thet wärsta wrängia .. någon ting, för ähn the ther hoos öfwerwäga och betänkia hwarföre någon förandringh kan skedt wara. Lagförsl. 257 (c. 1606). (Vi) wele .. osz föreläste Ewangelium företaga, och vthi föliande trenne Puncter Christeligen betänckia. J. Matthiæ 1: 37 (1658). Om den dristigheten, hvarmed jag den (dvs. kärleksförklaringen) framförer, måste förorsaka misznöje; så betänk, om detta felet ej kan vara en verkan af min upriktighet. Ågren Gellert 10 (1757). Förliden natt har jag betänkt mitt öde. Tegnér 1: 51 (1825). Sedan betänke du väl, .. / Hur hon till nöjes dig var, och om henne du önskar till hustru. Runeberg 1: 18 (1832). Här (dvs. i Venedig) är den rätta plats att tyst betänka / nationers öden, staters höjd och fall. Wirsén Under furor 242 (1896). Betänk .., hvilketdera du nu finner sannolikast. Nilsson Platon Faidon 47 (1903). — särsk.
a) i uttr. betänka inom sig, äfv. betänka vid sig själf samt förr betänka med (jfr 4 slutet) l. när sig (själf), inom sig l. för sig själf öfverväga (o. sålunda söka komma till klarhet om). Sådant betenckte iagh medh migh, och ladhe thet på hiertat. Vish. 8: 17 (Bib. 1541). Han betencker thet först när sigh sielff, sedhan sägher han sitt rådh och läro vth, och bewijsar thet medh then helgha Scrifft. Syr. 39: 11 (Därs.). Min Herre betenkie mäd sig siälf hwad mig ähr tiänligit. Reenhielm Olof Tr. 159 (1691). Jag vaknade och betänkte vid mig sjelf hvad detta (som jag drömt) månde betyda. Topelius Vint. II. 1: 52 (1881). Hon betänkte inom sig, om hon ej borde bjuda sin gäst en förfriskning. Därs. 171.
b) i uttr. noga l. rätt betänkt l. när man betänker saken rätt o. d. (jfr II 1 a). Förträffligt gjordt om saken rätt betänks! Hagberg Shaksp. 2: 110 (1847). Allt rätt betänkt, var barnet duktigt för sin ålder. Lagerlöf Berl. 2: 189 (1891). Klokhet, noga betänkt, / är (säger lejonet) blott ett nödvärn, af misskund skänkt / åt stackare, som annars ej / ha medel att försvara sej. Andersson Mickel räf 192 (1900). Ja, rätt betänkt (menade Petrarca) var ju icke hans svaga stämma värdig att höja sig till hennes (dvs. Lauras) lof. SD 1906, nr 96, s. 2.
c) (numera mindre br.) i p. pf. mer l. mindre närmande sig adjektivisk anv., i sht i förb. väl betänkt, öfverlagd, klok, förståndig, illa betänkt, oöfverlagd, oklok, oförståndig. Ty war thetta wäl betänckt, att i sökten tijt, som i wänten eder nogon hiälp. Verelius Götr. 106 (1664). Hvad för en grufvelig consequence en illa betenkt education drager efter sig. Rydelius Förn. 413 (1737). Ett föga betänkt och vådeligt företag. Fryxell Ber. 3: 218 (1828). Det illa betänkta löftet. Kolmodin Tac. Ann. 1: 98 (1833). Illa betänkta, oförståndiga förslager. Stenhammar Riksd. 3: 174 (1848). Den .. högdragenhet, som från hofvets sida visades dem (dvs. den franska lagstiftande församlingens medlemmar), var .. illa betänkt. Hedin Rev. qv. 272 (1880). — (†) Att twå tårpare (i fråga om rekrytering) äre emot (dvs. motsvara) ett heelt hemman är nog betänkt (dvs. klokt). RARP V. 1: 18 (1652). — jfr O-, VÄL-BETÄNKT.
d) [jfr mnt., mnl. o. meng. i bet. erinra sig, minnas] (†) tänka efter, (söka) draga sig till minnes. Betenk hwar aff tu fallen är och bätra tigh. Upp. 2: 5 (NT 1526; öfv. 1780: kom ihog, Luther: gedenck, Vulg.: memor esto, gr. μνημόνευε). Betenkie (de äldre nunnorna) grant, om the och noghon tijdh haffua hafft lost och begiere til manfolk. O. Petri Klost. F 4 a (1528). Konungen .. begynte komma ihug och betenckia, huru många frestilsser och farlige för[s]öcki[n]ger han hade hafft wthj sin regementis tidh aff sina egna wndersåtter. Brahe Kr. 52 (c. 1585).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl., t. o. eng. samt mnt. bedachte, dat he dar nen grot recht to hadde] besinna (se d. o. I 4), tänka på (ngt för att därur hämta lärdomar l. ledning för sitt omdöme l. sitt handlingssätt); taga i betraktande, taga hänsyn till, beakta; ej förbise, ej glömma; lägga på hjärtat, behjärta. Betenken at vj thetta .. begære ey för vora nytte skyll vthan then menige man til gode. G. I:s reg. 1: 192 (1524). Om tu och wiste huad thin fridh tilhörer, så wåre tu thz wisseligha j thenne daghen betenkiande. Luk. 19: 42 (NT 1526). (Han) begierade at the wille betenkia i hurudana motto han hade anamat rikit. O. Petri Kr. 203 (c. 1540). Lär oss betenckia at wij döö moste, på thet wij måghe förståndighe warda. Psalt. 90: 12 (Bib. 1541). Hoo thette rät betencke wille, / Jagh mener iw at tårer måtte trille. / Aff hans ögen och nidh ååt kinne. Svart Gensv. G 6 a (1558). Betänk nu Swea kär, hwad Miskun tig är skedt! / Betänk tijn Nöd, betänk then Nåd tig är betedt! Stiernhielm Jub. 111, 112 (1644, 1668). Betänk hur det vill låta, / Att den som lyst i Stockholms Slott / En man i Savolax har fått. J. G. Oxenstierna 2: 228 (1775). (Han) lät .. afgå en skrift till Befälhafvarne på fästningarna med förmaning att betänka sin pligt. Hallenberg Hist. 1: 117 (1790). Hon skulle hafva betänkt .. följderna. Moberg Gram. 224 (1815). Betänker mina ord. Wallin Rel. 1: 274 (1817, 1825). O min själ! må du betänka / Dina dagars knappa tal. Ps. 1819, 408: 2. Betänk din Svafas ångest. Ling Tirfing 1: 61 (1836). Det blifver sällan rätt betänkt, huru angeläget det är att vreden blifver utrotad ur menniskans hjerta. Thomander Pred. 1: 174 (1849). Ej förtjensten ens, betänk, / Blir inbilsk af en dylik skänk. Strandberg 3: 309 (1853). Har du betänkt, att du är fem år äldre än han? Rydberg Vap. 335 (1891). Om betydelsen och omfattningen af dessa flottleder kan man göra sig en föreställning, om man blott betänker detta näts ofantliga utsträckning ensamt i Norrland och Dalarne. PT 1904, nr 171, s. 3. — särsk. [jfr motsv. uttr. i d.] närmande sig 5, i uttr. betänka sitt (eget) bästa. Derföre betäncker änn nu edert eigit beste. G. I:s reg. 16: 419 (1544). (Han bad mig) at jag skulle betäncka mitt bästa, och mig .. intet .. störta i förderfvet. Humbla 527 (1740). Betänka sitt bästa, Sibi quod optimum perpendere. Sahlstedt (1773). Betänka sitt eget bästa, To consider one's own interest, To have an eye to one's own interest. Widegren (1788).
3) (numera föga br.) (ensam l. tillsammans med andra) taga i öfvervägande (hvad man bör göra l. hur man skall göra det som bör göras), öfvertänka, öfverlägga om, diskutera (jfr II 1 e, f α). Sidhen maa betenkias hoo til lubec fara scal. G. I:s reg. 1: 252 (1524). Thens rettferdighas hierta betenker hwadh swaras skal, men the ogudhachtighas munn vthööser ondt. Ordspr. 15: 28 (Bib. 1541). Tesförinnen få wij och yttermere betänckie saken. G. I:s reg. 16: 698 (1544). Haffwe wij förnummidtt ath samme Priuilegier .. nödhtorffteligen betänchte och författede äre. Skråordn. 126 (1571). Stelte förthenskuld H: K: Mtt: någre af the förnembste Rikzens Ständer sådant måhl sistledne wåres i Strängenääs före att betänkia, Hwilke samma Ehrende med mycken flijt betenkt hafwe. RARP 1: 31 (1627). Försicktige Män betänkja wäl hwad the giöra och låta skola. Spegel Pass. 80 (c. 1680); jfr 1. Vorgethan und nach bedacht, hat manchen in gross Leid gebracht, förut gjordt och sent betänkt, har mångens mod och sinne kränkt. Lind (1749; under vorthun). Betänken edert svar och edra företag. Leopold 1: 6 (1790, 1814). Dig jag manar att noga betänka, / huru en gång du giljarnes flock må jaga ur huset. Johansson Hom. Od. 1: 269 (1844). Först att göra, sen betänka / plär i ånger mången sänka. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr Lind ofvan. Detta gifver mig anledning att betänka, det icke äfven jag må göra mig skyldig till någon indiskretion. De Geer Minnen 1: 247 (1892).
4) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (†) (efter öfverläggningar inom sig l. med andra) besluta (ngt l. att göra ngt l. med afs. på ngt) (jfr II 5). Vij .. haffue så betenktz (dvs. betänkt det) samfellt medt the gode männ osz haffue varedt vedt hånden att vij .. äre til fridz atti beholla all then iordt som i her til .. hafft haffue. G. I:s reg. 6: 7 (1529). Herren Zebaoth haffuer thz så betenckt, på thet han skal förswagha alt pråål j then lustogha stadhen. Jes. 23: 9 (Bib. 1541; öfv. 1782: hafver beslutet thet). Doch haffwe wij szå betenckt szakenn, .. att wij heller wele haffwe the beste och dugeligste aff szamme Knechter hosz wåre Fougter påå Slotten och Gårderne. G. I:s reg. 16: 637 (1544). Itt Barn är oss födt, en Son är oss skenckt, / Thet Gudh af ewigheet hade betänckt. Palma Kosm. 396 (1613). The förwänta hwad på berörde Rijksdagh ther om kan wara betänkt och beslutit. Schroderus Osiander III. 1: 60 (1635); jfr 3. — särsk. i uttr. betänka med sig själf, inom sig besluta. Men iach haffuer thet betencht medh migh sielff, ath iach icke åter medh ångest will komma till idher. 2 Kor. 2: 1 (NT 1526; öfv. 1776: beslutet hos mig sjelf, Luther: beschloss bey myr selbs, Vulg.: statui apud me, gr. ἒκρινα ἐμαυτῷ).
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt. o. ä. eng.] (†) tänka på (att o. huru man må kunna åstadkomma o. främja ngt), vara betänkt (se d. o. II 3 a α) på, med tankar (o. handlingar) syfta till (jfr II 1 f β). Vij såge för then skuld gärne, .. at tu ville betenkie till opå föråhrett medh förste öpett vattn göre våre skep rede. G. I:s reg. 24: 415 (1554). Skal hwar och en .. sigh hålla allenöchterste och med måtte j maat, och betenckia sijn helsa til at förware. B. Olavi 104 a (1578).
6) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) tänka att (göra ngt), vara betänkt (se d. o. II 3 a β) på, hafva för afsikt, ärna, ämna. Men om framdeles then ene parten eller then andre flere stycker betencker ther til (dvs. till öfverenskommelsen) at settia, .. thes skal hwar parten macht haffua. 1 Mack. 8: 30 (Bib. 1541); jfr 4. The hade betenckt taga ther till (dvs. till konung) en mechtig, from och degeligh Herre. Svart G. I 144 (1561); jfr 4. Jagh betencker i framtijden försenda min litzle (son) till Ubsala. Växiö domk. akt. 1656, nr 4. Ingen betänkte, med eftertryck och efter låfwen, osz at soutenera. M. Stenbock (1713) hos Nordberg K. XII 2: 361. Då betänkte de Svenska store att förtjena namnet. Geijer I. 6: 81 (1839). — särsk.
a) tilltänka, tillämna, planera, hafva i sinnet; i sht i p. pf. Att Greffven ville differera samma sin betenkte relation till een annan lägelig tijdh. RP 8: 217 (1640). Drängen och hans betänckta svärföräldrar. Växiö domk. akt. 1680, nr 223. Sökande han nu må få med första fullborda sitt betänckta Äcktenskap. Därs. 1725, nr 217. Jag .. / flydde, enär jag förnam den ofärd guden betänkte. Johansson Hom. Od. 3: 166 (1844); jfr 10. — jfr FÖRBETÄNKA.
b) [jfr ä. d. huorfaare de betencker en anden, som saadan bestilling kunde forestaa, äfvensom fsv. hwru war herra thänkte hälgha män ewerdhelika til himerike] tänka taga l. använda (ngn till ngt). Doch haffwe wij betencht ther till (dvs. till befallningsman i Konga härad) Nils Byrgesson. G. I:s reg. 17: 392 (1545).
c) närmande sig bet.: planlägga. Tå menniskian hade fallit i synd; och Gud war betenckt på thesz vprettelse, och then endteligen lofwade och fullbordade; så betencte, giorde och förrettade Han alt thetta igenom Sonen. Swedberg Sabb.-ro 269 (1701, 1710). Dens. Schibb. 51 (1716).
7) [väl utveckladt ur 1; jfr ä. d. mand icke kand letteligen betencke, huad skade ther kand kome udaff, äfvensom fsv. gudhlik natwra är ower alt thz, ther nakar creatura ma thänkia] (†) tänka l. föreställa sig (ngt), göra sig en föreställning l. bilda sig en mening om (ngt). Wi hafwa .. betänckt det så, / Att när Sigismundus låter till Påland stå, / Då äro inge flere af Konung Göstaff igen, / Så torfwe wi icke rädis för den green. Carl IX Rimchr. 52 (c. 1600). E. H. kan detta better betänkia än såsom jagh schrifva kan. J. Hunter (1622) i Hist. tidskr. 1905, s. 42. Måtte ett Barn, än sedan gammalt Folck kunna betänckia, huru then ostadigheet Rijket bekomma skulle. Girs G. I 86 (c. 1630). Betänckia (dvs. betänke) nu hwar .. huru stoor thenne Trägården skulle hafwa warit. Kiöping Resa 62 (1667). jfr: Men han hafwer ändå inthet kunnat betänkia dee orter och Landskaper i wärlden på hwilka detta skeer. Rudbeck Atl. 3: 108 (1698); jfr 13.
8) [jfr fsv. the betänchte tha et swikeligt synne o. motsv. anv. i mnt., holl. o. mht.] (†) uttänka, upptänka, utfundera, hitta på; affatta. Ath ther emoth j tiidh och tyme noghen godh raadh motthe betenkias. G. I:s reg. 3: 171 (1526). The Dannemen som thetta obestond bethenkt oc förretaghit haffue. Därs. 6: 31 (1529). (De upproriska västgötaherrarna hafva) dicthadt och sammansath alle the förredelige sticker som the någan tiid emott oss kunde bethenkia. Därs. 74. Dog schole sådane articler (dvs. predikans hufvudafdelningar) .. ecke effter någens ägit godtyckie betänckte eller tagne warda, vtan (prediko-)Textens krafft och jnhold skall giffue thom. Ludvigsson Norman 13 (c. 1550). Så hafver .. h. k. M. .. betäncht och författedt sitt konglige testament och sidste villie. RA 1: 721 (1560). Tegel G. I 2: 384 (1622).
9) [väl utveckladt ur 1 o. 2; jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (numera knappast br.; jfr dock a) hafva i åtanka l. i tankarna; ihågkomma med belöningar l. (gen)gåfvor l. ynnestbevis, löna, belöna, begåfva; i sht med afs. på person som gjort sig förtjänt af tack l. lön, l. med afs. på handling värd tack l. lön. Wii (sända) Nw Eder en lithen skenck viliandis Ati (dvs. att I) thet Lille Ecke forsmaa, schulle i inthet tuiffle At wii Jw framdeles eder yttermera betenckie vele saa Ati oss tacke schulle. G. I:s reg. 3: 202 (1526). Saligh är then som betencker then fattiga. Psalt. 41: 2 (1536). Then öffuerste wedhergellaren warder thet framdeles betenkiande, och wil bewara honom j olyckonne. Syr. 3: 34 (”4”) (Bib. 1541; öfv. 1792: skall i framtiden komma thet ihåg). Då giorde i oss en synnerlig och behaglig tieniste, thenn och så vdi all gunst och nåde skalt betenckt bliffue. G. I:s reg. 16: 724 (1544). (Konungen) wille hans arbete gunsteligen betenckie. Svart G. I 161 (1561). Att E. M:tt ähnnu ville betenkia honom och ansij, hvadh han för tiänst E. M:tts her fader .. giordt haffuer. A. Oxenstierna 2: 52 (1612). Latendes E. Nåd tienstligh vette, att officerernas tidh ähr nu om (dvs. ute), och de inte haffve at ehrholle sig med, derföre beder jag E. Nåd tienstlig ville betenchie dem. Oxenst. brefv. 9: 406 (1627). Jempte thesse Offer moste wij och betänckia wår Nästa, och bewijsa Barmhertigheetz Werck emoot the fattiga. J. Matthiæ 1: 173 (1658). Brenner Dikt. 2: 57 (1716). Huru rikligt har icke Herren .. betänkt det heliga embetets ringe tjenare och innehafvare. Flensburg Kyrkl. tal 398 (1884). — särsk.
a) [jfr motsv. uttr. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (numera föga br.) i uttr. betänka ngn (l. ngt) med ngt, tänka på l. ihågkomma l. begåfva l. belöna ngn (l. ngt) med ngt, gifva l. tilldela ngn (l. ngt) ngt. Wij .. wele atj (dvs. att I) .. betencke oss än med ij (dvs. 2) sköne heste. G. I:s reg. 6: 272 (1529). Betenkie Slottett med alla handa nödtorfter. FH 6: 240 (1542). Wij haffwe .. vndttfångit then skenck thu oss med betencktt haffwer, hwilckett wij med alle gunst och nåde betenckie wele. G. I:s reg. 17: 63 (1545). Aldenstundh dhe icke .. der till villige vara kunne, med mindre dhe medh någen löhn betenckte vardhe. Oxenst. brefv. 1: 92 (1616). Jagh förnimer, att min herre haver betenckt mitt regemente med kleder, huar[för] vij samptligen min herre tienstligen betacka. Därs. 6: 35 (1629). (Vi G. II A.) hafwe .. (velat) dem (dvs. de nämnda städerna) Nådigst betänckia och ihugkomme medh Stadz Rättigheter och Privilegier. Stiernman Com. 1: 1003 (1631). Hennes Kongl. Mayst. .. hafwer welat betänckia honom medh någon roligare Tienst. Rudbeckius Likpr. ö. Behmer E 3 b (1670). Ty beder Eders Högwyrdigheet ödmiukl. iag att han gunstigst behagar betänckia mig medh en karl i hans ställe. Växiö domk. akt. 1692, nr 395. Så kunde ock de, som Borgare voro, .. sina Siälasörjare vid samma tilfälle (dvs. vid anmälning till nattvardsgång), hvar och en efter råd och ämne, med något betänka. Bælter Cerem. 533 (1760). De rika gåfvor, hvarmed han i sitt testamente betänkte kyrkor och kloster. Geijer II. 2: 189 (1832). Nordström Samh. 2: 500 (1840). jfr: Att i .. wele förfahra Ryssernes mening och sinne vthi alla måtto .. om man icke ähnnu skuldhe kunna dem betenka medh lämpa. SUFH 4: 104 (1612). — särsk. (†) i uttr. (det) blir ngn betänkt med ngt. Medh een ährligh föräringh, skall them betänckt bliffwa. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 105 (1619).
b) [jfr motsv. uttr. i fsv. o. ä. t.] (†) i uttr. betänka ngn ngt (jfr 10), särsk. betänka ngn ngt till godo l. till det bästa, hafva ngn i åtanka för ngt, löna l. belöna ngn för ngt, räkna ngn ngt till godo. Thet wij tiig j framtidhen altiid gerna wile betenckia tiil goda. G. I:s reg. 2: 26 (1525). Wij .. welom altiid gerne bethenkia ider thet tiil thet besta. Därs. 6: 75 (1529). Ted omak i haffue på samme gård oc i annan motte ther i kunne wara på wårt besta veleuj (dvs. vilja vi) gerne betencke eder til godo. Därs. 201. Min Gudh betenck migh til godho, alt thet iagh thesso folckena giorde. Neh. 5: 19 (Bib. 1541). Wij wele och så betänckie eder, sådane eders wälwiligheet, vdhj all gunst och nådher. G. I:s reg. 16: 128 (1544). Hans Kon. Mt. wille honom thet gunsteligen betenckia. Tegel G. I 1: 282 (1622).
c) (†) i uttr. betänka ngt med ngn = b. Alle andre szaker och ärender, szom ossz till nytto och gagnn komma kunna, att thu them medt all fliit, trooligen fordrer (dvs. främjar) och akther, Szå wele wii framdelis betänkiedt med tig, vdhi all gunst och nådhe. G. I:s reg. 16: 39 (1544). Therutinnen göre I thet oss behageligitt ähr, hvilkitt vij och medt eder altid gunsteligen vele betencke. Därs. 24: 146 (1553).
d) [jfr tänka på ngn till det bästa] (†) i uttr. betänka ngn till det bästa (jfr 11), hafva ngn i minne, göra sitt bästa för ngn. 1538. fohr Konung Christian .. til Brunswijck .. medh förtröstning, at han sin Swåger (G. I) vthi samma Mötet til thet bästa betänckia skulle. Girs G. I 171 (c. 1630).
10) [väl utveckladt ur 6 o. 9; jfr motsv. anv. i fsv., ä. holl. o. ä. t.] (†) tillämna l. tillärna (ngn ngt), (ämna) gifva l. tilldela l. skänka; i sht i uttr. betänka ngn ngt (jfr 9 b). Kwnne tw finna raad tiil ath faa fath paa her pedher Canceler och andhra som oss .. skemliga fortala .. wilie wij thaa betenckia tiigh een gönsth ther före. G. I:s reg. 2: 69 (1525). Vthi hans stadh skal vpkomma en förachteligh man, hwilkom Rikesens ära intet betenckt war. Dan. 11: 21 (Bib. 1541). Här är ett glaasz rätt nu i skäncht, / Thet har iagh Härtig Erich betäncht. Messenius Blanck. 65 (1614). Paris om tu migh gulläplet skencker, / Så hör hwadh jagh tigh igen betäncker. N. Holgeri Troijenborgh B 2 b (1632). Dher noghor .. wille .. Pastori noghor hielp betänkia, hemställes i itt godt betänkande. Växiö domk. akt. 1653, nr 194. (Han) moste och effter wahnligit betänkia något till Hospitalet. Växiö domk. prot. 1664, s. 630. Då frågadhe jagh honom åter, .. om han wille nogot betänckia åth migh för dhe 4 förlupne åhr (som jag ej fått ngn lön för). Växiö domk. akt. 1685, nr 1. Han förtäcker och uppenbarar sitt ord, hvilkom han vil, och hvilkom han det af evighet har betänkt. Borg Luther 1: 363 (1753). jfr: Hafven tack, hafven tack för eder hederliga skänk. / Vare lycka och glädje eder Gudi betänkt. Ödman Hemma o. borta 19 (1894, 1896; ur en gammal sång).
11) [väl utveckladt ur 1 med anslutning till 9 d] (†) tänka (så l. så) om (ngn), i uttr. betänka ngn till det bästa, hafva de bästa tankar om ngn. Therföre wett Kong:e ma:t till Suerige icke fullelige huru hans n(åd) thenne handling förstå skall, endog att h(ans) n(åd) icke kong:e ma:t till Dammark eller .. Dammarkz rikis råd anners än till thet besta betenker. G. I:s reg. 5: 113 (1528). Därs. 8: 16 (1532).
12) [väl utveckladt ur 1 l. bildadt till TÄNKA i motsv. bet.] (†) anse, mena, hålla före. Hwarföre betänchte Konungh Gustaff icke onyttigt wara, at beskicka Keysaren medh een Legation. Tegel G. I 2: 282 (1622).
13) [väl bildadt till TÄNKA (jfr BE- II 1 a γ) l. utveckladt ur 1] (†) (utan ngt visst syfte) tänka på, rikta tankarna på, reflektera öfver. När iagh min vngdoms åhr / begrundar och betäncker. Wivallius Dikt. 86 (1632). Jag kan min fordna lust ej utan skräck betänka. Nordenflycht Turt. 6 (1743). Vackra barn! den Er betänker, / Kan i största sorg bli nögd. Dalin Vitt. II. 4: 177 (1756). Samma menniska, som vid en kall beskrifning af medmenniskors svåraste olycksöden kan betänka dem utan annan märkelig känsla än nyfikenhetens, begråter likväl ömt förlusten af en vän. Lidbeck Anm. 72 (1807). Jag betänkte hvilken stackare denne informator måste hafva varit. Cederborgh JP 24 (1819). På väggarne såg hon målade skepnader af många slag. Hon fattade dem ej och betänkte dem ej; men mången gång häpnade hon, emedan allt förekom henne aflägse bekant. Almqvist Törnr. b. 1: 14 (1839).
14) [efter II 2; jfr t. bedenke nicht, gewähre wie dus fühlst] (†) tänka sig för med afs. på (ngt), dra sig för l. tveka att göra (ngt). Om sådana (som rymt till Norge) aldrig fingo tillfälle, att komma tillbakars eller åtminstone aldrig blefvo värdige att besitta någon jord på denna sidan, torde sådant sjelfsvåld litet mer betänkas. Linné Ungd. 2: 328 (1734).
II. refl.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl., t. o. eng.] tänka sig för, tänka efter, fundera, besinna sig (se BESINNA II 4); öfvertänka, öfverväga. Han hade ingen tid att betänka sig. Han betänkte sig inte länge; jfr 2. Gudh wil icke tagha liffuet bortt, vthan betencker sigh at thet fördreffna icke ock så skal fördriffuit warda aff honom. 2 Sam. 14: 14 (Bib. 1541); jfr 2. Betenck tigh wel hwadh tu slår vppå, / när tu Gudz Ord ey höra må. Ps. 1572, Någhra andel. wijs. A 5 b. The Smålenningar skulle sigh betänckia hwad speel the sigh hade förtagit. Girs G. I 193 (c. 1630). (De andra stånden) komma fuller sielfkrafde hijt till oss, när the hafwa fåt lijtet betänkia sigh. RARP 6: 37 (1657). Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig. Stiernhielm Herc. 284 (1668). Ther på haar ormen sigh en liten stund betänckt. Spegel Tilsl. par. 145 (1705). Frun har sig knapt betänkt, så var hon redan kär. Triewald Lärespån 98 (c. 1710). Huru skall jag svara då? Lät mig betänka mig: Jo, ... Dalin Arg. 1: 180 (1733, 1754). Begiärar någor rådrum, at för sakens vigt sig nogare betäncka; hafve ther lof til. RB 23: 6 (Lag 1734). Jag ber, att du betänker dig, innan du låter fängsla en romersk medborgare. Rydberg Ath. 401 (1857, 1866). Vid detta möte begärde H. .. uppskof för att betänka sig. De Geer Minnen 2: 142 (1892). — särsk.
a) (knappast br.) i uttr. när vi betänka oss rätt o. d. (jfr I 1 b). Största delen (af främmande ord) kunne wi, när wi osz rett betencke, mykit wel wara förvtan. Swedberg Schibb. 245 (1716).
b) i uttr. betänka sig två gånger l. mer än en gång l. både en och två gånger o. d., grundligt tänka sig för, noggrant öfverväga (ngt, innan man företager det); stundom närmande sig 2. Wij (K. IX) wele hoppes, at han (dvs. ryssen) skall betenckie sigh tuå gånger, för än han någet fientligit företager och begynner. SUFH 1: 347 (1602). RP 7: 427 (1639). Den, som haft en känsla af den tankeskärpa och det tankedjup, i hvilka Kierkegaards skildringar i allmänhet röra sig, skall betänka sig mer än en gång, innan han utan vidare påbördar denne de mest skriande tankemotsägelser. Rudin Kierkegaard 199 (1880). Sundfors var en tvärvigg .., och man betänkte sig två gånger innan man bad honom om en tjänst. Rönnberg Brovakt. 3 (1904).
c) [jfr t. sich eines bessern bedenken] (†) i uttr. betänka sig bättre, tänka närmare efter; komma på bättre tankar, ändra mening (jfr 4). Carl IX (c. 1585) i Hist. tidskr. 1906, s. 138. (Vi) Begäredhe .., att efter den summan var aldeles obillig och odräglig, att de sig better betenkie. A. Oxenstierna 1: 72 (1612). Nu kan det henda, at när man sedan bättre betäncker sig: tycker man det wore ärligare, rättwijsare, nyttigare, at man intet giorde dhet man swurit hafwer. Rudbeckius Kon. reg. 270 (1616). Jag har betänkt mig bättre sedan den tiden. Leopold 3: 175 (1798, 1816).
d) (†) närmande sig bet.: besinna, taga hänsyn till (jfr I 2). Begärandes det Ridderskapet och Adelen wille betänkia sig at hon (dvs. änkedrottningen) wore enckia och hennes sohn itt barn och omyndig. RARP 8: 86 (1660).
e) [jfr motsv. uttr. i d.] (†) i förb. betänka sig i ngt, tänka sig för med afs. på ngt, öfvertänka l. öfverlägga om ngt (jfr I 3). Woro forfädher som messona stichtade när oss på Latin (hafva) icke så well betänkt sich j thetta ärende som behooff hade giordz. O. Petri Ors. A 4 b (1531). Till tessz wi yterligere kunne betänke oss i then szaak. G. I:s reg. 16: 19 (1544). The Swenske .. drögde, menandes wilia sigh emillom her vti någet widare betänckia och rådslå. Svart G. I 5 (1561). The wille sig häruthinnan wäl betänkia. RARP 8: 83 (1660). Borg Luther 1: 552 (1753).
f) (†) i förb. betänka sig om ngt.
α) (närmare) tänka på l. öfvertänka l. öfverväga hvad man skall göra med afs. på ngt l. hur man skall åstadkomma l. främja ngt; öfverlägga om, diskutera (jfr I 3). Til tessz atwj (dvs. att vi) widare fåå betenkt oss wm theris stadz beste. G. I:s reg. 6: 207 (1529). För än man kunne ytherligere betänkie szig om them (dvs. de nämnda upprorsmännen). Därs. 16: 25 (1544). Måge bisperne .. sammankomme och om fogeligeste medel och väger sigh betänke, rådhslå och endräcteligen samsättie, huruledes thesse för(skrif)ne ceremonier medh tiden .. kunne afläggies. RA 3: 88 (1593). (Det) må hwarjo Colloquent (dvs. deltagare i samtalet i Regensburg) frijtt wara, medh sijne Medbrödher någet lijtet at betänkia sigh, om itt richtigt Swar. Schroderus Osiander III. 2: 368 (1635). RARP 7: 24 (1660).
β) tänka l. fundera på att göra l. åstadkomma l. vinna ngt l. få ngt till stånd, vara betänkt (se d. o. II 3 a α) på ngt, syfta till l. umgås med tankar l. planer på ngt, se sig om efter ngt (jfr I 5). See wij heller att thu tig betencker vm någet annet. G. I:s reg. 17: 221 (1545). (De pestsjuka förlora stundom förståndet l. få det försvagadt) Huru kunna the tå Betänckia sigh om någhon san Bättring? L. P. Gothus Pest. 27 b (1623). En then framdeles wil bliffua man och komma til ähra, skal strax aff vngdomen betänckia sigh om ett ährlighit kall. Rudbeckius Starcke B 3 a (1624). The någhot skrifftlighit wärck publicerè, pläghe sigh om gunstighe och beforderlighe patroner wäl betänkie. Girs Edelh. Förord 4 (1627). Fordrade ock Ständerne på Konungens Cröning, på thet han sedan medh lämpa måtte sigh om Gifftermåhl betänckia. Dens. G. I 52 (c. 1630).
g) [jfr motsv. uttr. i d. samt holl. ik zal mij daar eens op bedenken] i förb. betänka sig på ngt (jfr 2 b), tänka l. fundera på l. öfverväga ngt. Hist. bibl. 2: 282 (1596). Wi betänkiom oss thär vppå, / I mårgon skålen i swar få. Messenius Christm. 216 (c. 1616). Heller måge wij osz ther på betänckia och bereeda, huru wij osz emoot wåre Fiender kunnom förswara. Girs E. XIV 72 (c. 1630). Man (hade) haft för kort råderum, at betäncka sig på de nu förefallande angelägna ärender. Tilas i HSH 16: 285 (1769). Skjutsbönder, som använde .. omfrågning endast för att vinna litet tid att betäncka sig på svaret, ehuru de fullkomligt väl hört frågan. De Geer Minnen 1: 116 (1892). ”De (dvs. lärjungarna som skrefvo uppsatser) skrifva naturligtvis någon förfärlig gallimattias, efter de tyckas så föga betänka sig på saken”, förmodade jag. Nodermann Före profåret 100 (1902).
h) [jfr motsv. uttr. i holl. o. ä. t.] (†) i förb. betänka sig öfver ngt, öfvertänka l. öfverväga ngt. Betencker idher här offuer, och rådhens widh och sägher til. Dom. 19: 30 (Bib. 1541; Luther: bedenckt euch vber dem). Vij vele oss här öffver betenkia. RP 8: 124 (1640). Lejonet lofvade, at thet ville betenka sig här öfver. Rydelius Förn. 180 (1721, 1737).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. t.] tveksamt fundera, tveka, besinna sig (se BESINNA II 5), draga i betänkande (se d. o. 8 a δ α'). Hon skall inthet länge betänckia sigh, / för än hon derpå (dvs. på brefvet) Suarar migh. Asteropherus Tisbe 33 (1609); jfr 1. Sjelf Jupiters åska / skulle betänkt sig att slå ner på en kämpe som den. Tegnér 3: 112 (1823). Det varade icke länge förr än Herrens föregifne tjenare icke mer betänkte sig emellan Gud och mammon, utan bekände sig i både hjerta och lefverne till afguden. Thomander 1: 406 (1830). Skulle den oväldige lagarnes tolk betänka sig, då värnlösheten begär hans skydd mot det öfvermäktiga våld, som snart kan förkrossa honom sjelf? Wallin 2 Pred. 2: 105 (1838). Det är svårt för en demon att komma inom ett väl draget pentagram; han betänker sig, innan han försöker det, ty väl inkommen slipper han icke ut. Rydberg Vap. 367 (1891). — särsk.
a) [efter dra sig för (att göra ngt)] (tillfällig anv.) i förb. betänka sig för (att göra ngt). Fruarna sitta och se i männens sällskap på detta, / Som man betänker sig för att berätta i fruntimmerssällskap. Lagerlöf Juvenalis 180 (1893, 1896).
b) [jfr motsv. uttr. i d.] (mindre br.) i förb. betänka sig på ngt (jfr 1 g), (tveksamt) fundera på, tveka med afs. på ngt. Vår Handelsman sig ej på detta köp betänker. Livin Kyrk. 45 (1781). Det är ej at betänka sig på, il n'y a pas à balancer dans le choix, el. à hésiter là-dessus. Weste (1807). Thyrén O. II 18 (1908). — (knappast br.) Den som räddar sitt fädernesland betänker sig icke på en bokstaf i grundlagen. Svedelius Statsr. ansv. 337 (1856).
c) (föga br.) i förb. betänka sig vid (att göra ngt), tveka l. draga i betänkande (att göra ngt). Ath the som saa listeliga gaa epther edhers och alles wores schada och fordarff .. motthe .. worda .. straffedhe saa ath een annen schalk maa siigh ther wiidt betenckie. G. I:s reg. 2: 37 (1525). Icke betänka sig mycket vid at upsäga vänskapen med verlden. Nohrborg 604 (c. 1765). Johannes .. såg i Jesu förhållande en nedlåtenhet, hvilken han betänkte sig vid att gå till mötes. Thomander Pred. 1: 126 (1849).
3) [jfr motsv. anv. i mnt. o. eng.] (numera föga br.) besinna sig (se BESINNA II 6), gå in i sig själf. Konung Christiern .. wille förderffua bådhe lijff och siel, och gaff inghen tilfelle til at noghot betenkia sigh, til sin dödh. O. Petri Kr. 331 (c. 1540). Gudh, som för synderna skull straffar menniskian, giffver och tröst och tolamodh, them som sigh betänkia och till honom omvända. C. Gyllenhielm (c. 1640) i Hist. handl. 20: 387. Wiszt skonar Han tig, om tu tig i tid betencker, ångrar och bätrar. Swedberg Schibb. 106 (1716). Betänk dig då, betänk i tid / Den dyra sista dagen, / Och med ditt samvete sök frid. Ps. 1819, 489: 2.
4) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] (†) besinna sig (se BESINNA II 7), komma på andra l. bättre tankar, ändra mening. Dalin Arg. 1: 117 (1733, 1754). Jag hafver mig betänkt och vil ej hänga mig. Knöppel Mannsschol. 72 (1741). Han har betänkt sig, He has changed .. his mind. Widegren (1788).
5) [jfr motsv. anv. i mnl. o. eng.] (†) (efter öfverläggning med sig själf) bestämma sig (för ngt), besluta (jfr I 4). 2 Mack. 6: 23 (Bib. 1541). Wij haffwe änn nu icke fulleligen betänckt oss, om samme Trebo skall komme tijt nidt igenn, eller eij. G. I:s reg. 16: 439 (1544). Ridderskapet hafwer sigh / Nu så betänckt enhelleligh, / At Paradijsz Fogelen alleen må / Alt Foghlerijket förestå. Sigfridi A 6 a (1619). Emädan iagh med min hustru hafwe betänckt oss j åhr at försenda wår Sohn Laurentium till någon universitet i Rijket. Växiö domk. akt. 1698, nr 252. (K. XII) ändrade tidt och ofta det som hos honom i Cantzeliet utfärdades, att flera omskrifningar måste ega rum; det och kunde komma af att han under tiden annorlunda betänkt sig. HSH 7: 206 (c. 1750); jfr 4. Högberg Vred. 1: 143 (1906; arkaiserande).
III. (†) intr.
1) = II 1. Du! som .., / Innan andre göra godt, / Verkar re'n, när de betänka. J. G. Oxenstierna 2: 256 (1787, 1806). — särsk.
a) i uttr. bättre betänka = II 1 c. (Fleming o. andra böra) från Rijkett afsijndres .., der de icke ährligere och bättre bettänckie wele. Fin. urk. II. 1: 88 (c. 1595).
b) [jfr fsv. thz rikith som betänker vm örlögh] med prep. om = II 1 f α. Athij (dvs. att I) vår vilie yterligare vardhe forfarandis hwreledis wij ther om betænke. G. I:s reg. 4: 60 (1527). Men nu emedan .. saken speeles så underligen, så är bättre betenkia om annat medell. RP 8: 190 (1640).
c) med prep. på.
α) = II 1 f β. (Gud) betenkte .. påå noghra andra wäghar ther hon (dvs. människan) kunde komma til then godheet och ära ighen som hon j fråå fallen war. O. Petri Men. fall C 7 b (1526).
β) fatta beslut (jfr I 4, II 5) med afs. på (ngt) (jfr d α). Så att uppå ett sådant ärende icke är så lätteligen eller snart betänkt eller resolveradt. Ebba Lejonhufvud (c. 1650) hos Fries Ad. familjelif 1: 55.
d) med prep. till.
α) tänka l. besluta (jfr I 4, II 5) med afs. på (ngt) (jfr c β). Hvadh Eder N. K. M:tt här till betencker, står thet till Gud och Eder Nådh. G. I:s reg. 24: 567 (1554).
β) (söka) uttänka (jfr I 8). Athij (dvs. att I) .. wille .. betengkia tiil noghen godh raadh hureledis wij med for(skrif)ne gel (dvs. skuld) motthe affkomma. G. I:s reg. 3: 110 (1526).
2) [jfr fsv. tijth hade iak tänkt] ämna sig (ngnstädes hän). Gudh giffve, att min käre broder .. kunde .. divertera H. K. M:tts egen person ifrån thett vintertogedh, dijt H. K. M:tt betencktt haffver och låtha andra thett förrätta. Oxenst. brefv. 10: 85 (1625).
Ssgr: A: (II 1) BETÄNKE-RUM. (betenkio-) (†) rådrum. Först på een half och sedan een heel tijmas tiedh, som oss af fienden betenkio rum gafs. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 302. —
(I 1, II 1) -TID030~2 (betä´nketid Weste; bet`ännketi´d Almqvist). tid att betänka l. besinna sig; rådrum, frist. Han begärde, han förbehöll sig, han fick, man lämnade honom en veckas betänketid. Lind (1749). Höpken 2: 290 (1756). En så angelägen sak behöfde utan tvifvel längre betänke-tid. Lagerbring 1 Hist. 3: 22 (1776). Konungen .. gaf honom .. betänketid till följande dagen. Adlerbeth Ant. 1: 90 (c. 1792). Ryssarna begärde och erhöllo tre dagars betänketid. Fryxell Ber. 4: 19 (1830). Utskottet tog sig lång betänketid, men lemnade också en god utredning af hela frågan. Odhner G. III 1: 105 (1885). Platen förbehöll sig derföre betänketid, under hvilken han ville rådgöra med sin hustru. De Geer i 3 SAH 1: 233 (1886). (Öfverståthållarämbetet) fann .. sig böra lämna Nilsson anstånd och betänketid med edgången. 1 NJA 1904, s. 263. särsk. (tillfällig anv.) i pl. Han visade sig aldrig otålig öfver Börjes betänketider. Benedictsson Fru M. 262 (1887).
B: BETÄNKO-RUM, se A.
Spoiler title
Spoiler content