publicerad: 1909
BILATERAL bi1latera4l, stundom bil1-, äfv. bilat1-, äfv. bi3~latera2l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. bilateral, fr. bilatéral, af bi- (se BI-, prefix2) o. lat. lateralis af latus, sida]
(i fackspr.) dubbelsidig. Kroppen är (hos leddjuren) symmetrisk och bilateral, såsom hos ryggradsdjuren. Thorell Zool. 2: 30 (1861). (De orala ljuden kallas marginala) då exspirationsströmmen i följd af tungans för tillfället uppåtböjda ställning går på sidan om densamma, således antingen (”unilateralt”) förbi dess ena kant eller (”bilateralt”, engl. ”divided”) förbi båda dess kanter. Noreen Vårt spr. 1: 377 (1905). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] jur. ömsesidig, ömsesidigt bindande; jfr BILATERAL-KONTRAKT. jfr: Andre (kontrakter) .. förplichta begge Contraherande Parterne, at præstera något på begge sidor, och kallas Bilaterales, eller Tvesidige. Biurman Brefst. 64 (1729, 1767).
Spoiler title
Spoiler content