publicerad: 1917
BLÄSA blä3sa2, i bet. 1, 3, 4 r. l. f., i bet. 2 f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
Etymologi
[afl. af (stammen i) BLÄS; jfr nor. dial. blesa, mnt. o. ä. holl. blesse, t. blässe]
1) [jfr motsv. anv. i nor. dial., mnt., ä. holl. o. t.] (mindre br.) = BLÄS 1. Sahlstedt (1773). Med noga specificerande af alla bläsor och det öfriga som hör till hästfärgläran. Törneros Bref 1: 191 (1826). En .. pointer .. med en brun fläck å den hvita bläsan. SD(L) 1901, nr 518, s. 8. — särsk. = BLÄS 1 slutet. Skulle man af en händelse få någon svart strimma i ansiktet, af sot eller dylikt, säger man straxt den vara bläsig i synen eller fåt en bläsa. Uggla Herald. 5 (1746).
2) [jfr motsv. anv. i nor. dial. o. ä. holl.] hondjur med bläs (se d. o. 1) l. med bläs försedd fågel med feminint släktnamn; äfv. i öfverförd anv. (se a β). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] sto l. ko med bläs; jfr BLÄS 2. Han kommer tillbaka på trafvande ben / Till Kungen, som fasthöll sin bläsa. E. Halfvordson (c. 1750) hos Afzelius Sagoh. XI. 2: 188. Sundén (1885). — särsk.
α) i sg. best. närmande sig anv. som egennamn. Så finnes väl i hvarje stall en häst med namnet Bläsen, i de flesta ladugårdar någon ko med namnet Bläsan. Fries Bot. utfl. 2: 113 (1852).
β) (knappast br.) i öfverförd anv., skämts. l. föraktligt om kvinna. Nisa du min nätta bläsa. 2 Saml. 13: 66 (i handl. fr. c. 1685?). Den gamla blesan låg svept i kammarduksmössa med florsband. Heidenstam Karol. 1: 54 (1897; om en afliden kvinna).
b) [jfr motsv. anv. i nor. dial.] (föga br.) simfågeln Anas penelope Lin., bläsand. En kull änder, bläsor. Schröder Minn. fr. skog. 232 (1888).
3) [jfr motsv. anv. i nor. dial.] (†) panna, ansikte; jfr BLÄS 3. Den som har man ärr i bläsan, / Ett i pannan, ett i Näsan, / Den har tå alt hwad han kan / Der (dvs. i Polen) at wara Adelsman. I. Holmström (c. 1700) i 2 Saml. 2: 81.
4) [af E. Fries bildadt till det af Dioskurides anförda dakiska βλής med felaktig etymologisk anslutning till BLÄS(A) 1 på grund af de hvita fläckarna på bladen; se Fries Bot. utfl. 2: 113 (1852)] (enst.) växten Amarantus blitum Lin., mollamarant. Fries Ordb. 10 (c. 1870).
Spoiler title
Spoiler content