SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄSTRA bläs3tra2, ngn gg blä3stra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[bildadt till BLÄSTER]
1) (†) blåsbälg för smältning af myrmalm. Man .. slår några skoflar malm på elden, tråder (dvs. trampar) blästrorna tills malmen nedsmält. Linné Ungd. 2: 325 (1734).
2) (förr) = BLÄSTER 3. Ännu under 1830-talet fans i Jämtlands län en ”blästra” eller ”källing” (dvs. blästerkäring) i gång. R. Åkerman i Nord. tidskr. 1878, s. 317. Masugnen har utvecklats ur blästran. H. Nelson i Ymer 1913, s. 305.
3) (förr) smälta af osmundsjärn; jfr BLÅST 4, BLÄSTER 4. Rinman (1788). Sedan kolen (i blästerugnen) förtärts, fanns på bottnen kvar en ”blästra” af smidesjärn jämte en järnrik slagg. 2 Uppf. b. 5: 312 (1902).
Spoiler title
Spoiler content