BROBÄNK brω3~bäŋ2k l. (numera sällan) BRÅBÄNK brå3~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. brad(e)bænk, ä. d. äfv. brabænk, efter nt. (o. t.) brabank, af mnt. brakbank, till bragen, kalfatra; numera i allm. anslutet till BRO 4]
urspr. o. eg.: brygga (i sht å skeppsvarf) vid hvilken fartyg kunna förtöjas l. kölhalas o. repareras; äfv. om skeppsbro i allm. GR 9: 174 (1534). En Bråbänk till att kölhala Skeppen. HSH 6: 146 (1658). Ekbohrn NautOrdb. 34 (1840). Chefsfartyget ”Drott” (låg) förtöjdt vid östra brobänken å Skeppsholmen. VL 1896, nr 251, s. 2.
