SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BROCKFÅGEL brok3~få2gel, m. l. r.; best. -fågeln (se för öfr. FÅGEL); pl. -fåglar.
Ordformer
(brak- Dalin (1850), Hahnsson (1884). brock- Leijonflycht (1827) osv. brok- Fischerström, SvTyHLex. (1851))
Etymologi
[jfr d. brokfugl; efter nt. bra(c)kvogel (t. brachvogel) o. (i anslutning till mnt. brōk, träsk) bro(c)kvogel, till nt. brāke, trädesåker, besläktadt med BRÄCKA, v.]
1) vadarfågeln Charadrius apricarius Lin., ljungpipare, ljungspole; i pl. äfv. zool. om släktet Charadrius Lin. l. familjen Charadriidæ. Fischerström (1783). Där myren är tufvig af starrväxter, trippar den guldprickiga brockfågeln med sin klagande, melankoliska hvissling. Hemberg ObanStig. 153 (1896). Tofsvipan .. af familjen brockfåglar. Ericson Fågelkås. 2: 117 (1907).
2) (†) individ l. art af det till vadarfåglarna hörande släktet Numenius Lin., spof. Deleen (1829). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
Ssgr: BROCKFÅGEL- l. -FÅGELS-JAKT. —
-SLÄKTE(T). särsk. till 1: släktet Charadrius Lin., piparsläktet. Nilsson Fauna II. 2. 2: 13 (1834).
Spoiler title
Spoiler content