[östsv. dial. kingsa, vippa, gunga, nyisl. kingsa, vrida hastigt (jfr sv. dial. (Smål.) o. nor. dial. kangsa (i bet. 1)); jfr fsv. kinxa, vrida, sträcka, sv. dial. kinksa, hänga o. slänga, nor. kinksa, vricka, slänga litet åt sidan (i sht med huvudet); till KINKA, v.3]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i nor.] intr., om huvudet: slänga (hit o. dit). (Han svarade) medh kinsandhe hufvudh: Jagh gifver tigh Faanen. VDAkt. 1682, nr 38.
2) tr.: hänga; i förb. kingsa upp, hänga upp (ngn i galgen); jfr KINKEBY.I Galgan .. at kingsas opp. Olffson Christiern 135(1644).
