SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLERA kωle4ra l. ko- l. kå-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOLATUR.
Etymologi
[jfr t. kolieren, fr. coler; ytterst av lat. colare, bildat till colum, n., silkärl, durkslag, av omtvistat ursprung]
(i fackspr., numera knappast br.) sila (vätska) gm fint linne för frånskiljande av fasta beståndsdelar. CollMedP 2/10 1728. Sundberg (1926).
Spoiler title
Spoiler content