KOLERIKER kωle4riker, äv. kol- l. kå-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =; l. (numera bl. ngn gg i pl.) KOLERIKUS, m.||ig.; pl. kolerici -isi resp. -isi2.
Ordformer
(koleriker 1885 osv. cholericus 1845—1878. c(h)olerici, pl. 1578—1795)
Etymologi
[jfr d. koleriker, t. choleriker; av nylat. cholericus, sbst. till lat. cholericus, adj. (se KOLERISK, adj.)]
person med koleriskt temperament; hetsig l. häftig person. Cholerici haffua mykin lusta och förmå litet. BOlavi 79 b (1578). I denna irrgångssalong av prång (osv.) .. måste en koleriker, som har bråttom, kunna koka av förtret. Fogelqvist SöderkRom 164 (1924).
