KOLERISK kωle4risk, äv. kol- l. kå-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr skrivet chol- (col-). -isch 1560—1642. -isk 1578 osv.)
Etymologi
[jfr d. kolerisk, t. cholerisch, eng. choleric, fr. cholérique; av lat. cholericus, som lider av kolera (se d. o. 4), av gr. χολερικός, adj. till χολέρα (se KOLERA, sbst.)]
1) (†) motsv. KOLERA 1: som består av l. är (starkt) bemängd med galla. BOlavi 195 a(1578). Om hon (dvs. pesten) aff Cholerisk, Phlegmatisk, eller Melancholisk wätzske förorsakedt warder, här vthi komme icke the Lärde öffuer eens. Berchelt PestOrs. A 7 a(1589). Thet Coleriska heeta Blodet. IErici Colerus 1: 125(c. 1645).
2) (†) motsv. KOLERA 1: som förorsakas av gallan (särsk. av dess abnorma förekomst l. tillstånd l. av rubbningar i densamma). Ehen svår heettig colerisch feber. G1R 29: 492(1560). Dhen naturlige Törsten .. kommer anten aff Lefrens stora Heta, eller aff Colerisk inflammation. Fernander Theatr. 291(1695).
3) motsv. KOLERA 1 (o. 2); urspr., enligt humoralpatologien, om person: hos vilken gallan är den övervägande bland kroppsvätskorna o. som därigenom har ett temperament utmärkt i sht av starka, hastigt uppflammande (o. lätt växlande) känslor; äv. om temperament l. lynne o. d.; utom i fråga om (l. med anslutning till) humoralpatologien numera bl. i allmännare anv.: hetsig, häftig, hetlevrad, uppbrusande, som lätt blir vred l. upprörd. Koleriskt temperament, lynne. Brahe Kr. 3(c. 1585). När them Choleriskom låtes Blod, saktas theras häftiga Sinne. IErici Colerus 1: 122(c. 1645). Nervös och kolerisk, beherskade han aldrig sin uppbrusande häftighet. PT 1898, nr 70, s. 3.Schück VittA 3: 330(1933). — särsk. i överförd anv., om vrede, iver o. d.: som är en yttring av koleriskt temperament. Ljunggren Est. 2: 192(1860). Annerstedt, vars koleriska häftighet ej så sällan förledde honom att förlöpa sig (osv.). Almquist Wennerbg 88(1917). Hallström Händ. 121(1927).
