[jfr t. komplott, n., eng. complot; av fr. complot, av ä. fr. comploit]
hemlig överenskommelse som har ett otillåtet, brottsligt l. revolutionärt syfte, intrig, sammansvärjning; förr äv. konkret, koll., om deltagarna i dylik sammansvärjning. Anstifta (en) komplott, äv. göra (en) komplott. Vara i komplott, förr äv. hava komplott med ngn. Annerstedt UUH Bih. 2: 10(1655). Så kunde tiufwar giöra complot och säia, att hwad den ene tiufwen ägde, kunde wara den andras depositum. FörarbSvLag 2: 244(1705). Hela Complotten (blev) fången. Rüdling Suppl. 296(1740). Man påstod, att han haft complott med bokbindarne. HH XXV. 2: 124(1812). (Man har) kommit en komplott mot Stalin på spåren. GHT 1934, nr 299 A, s. 13.— jfr MORD-KOMPLOTT.
