(förr äv. skrivet com-. -plement- 1734. -pliment- 1680 osv.)
Etymologi
[jfr t. komplimentieren, eng. compliment; av fr. complimenter, till compliment (se KOMPLIMANG)]
säga komplimanger l. artigheter; numera nästan bl. (jfr dock a) i förb. komplimentera ngn för (förr äv. över) ngt, säga lovordande artigheter till ngn för ngt, lyckönska ngn för ngn prestation o. d.; förr äv.: betyga (ngn) sin vördnad, högaktning o. d., lyckönska (ngn till ngt), framföra sina tacksägelser (till ngn); äv. abs.; förr äv. intr. (se b). Spegel Dagb. 159(1680). En Kammarherre, som på Konungens vägnar .. complimenterade till Födelsedagen. 2Saml. 3: 38(i handl. fr. 1779). Glöm ej att complimentera Fredenheim för de skänckte Böckerne. Calonius Bref 56(1794). Jag blef komplimenterad för .. (talets) redighet. De Geer Minn. 1: 156(1892). Munthe SMich. 41(1930). — särsk.:
a) göra sin uppvaktning l. avlägga artighetsvisit hos (ngn), uppvakta; äv. ss. vbalsbst. -ing, om artighetsvisit, diplomatisk beskickning för framförande av artighetsbetygelser o. d.; numera bl. sjöt. i fråga om artighetsvisit som avlägges av fartygsbefälhavare hos utländsk sådan. I förleden Onszdagz kom Herr von Amerongen hijt at complimentera Curfursten på General Staternes wägnar. OSPT 1686, nr 31, s. 7.Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 35(1691). Smith 209(1916).
b) (†) intr., i förb. komplimentera med ngn, krusa för ngn, göra ngn sin kur. (Han) viste .. öfvermåtton väl at complimentera med henne (dvs. med flickan som han önskade vinna). Lagerström Bunyan 3: 80(1744). Han krusade och complimenterade med betjenten, som bjöd honom stek. Bremer FamH 1: 162(1831).
Särsk. förb.: KOMPLIMENTERA UT10010 4. (numera bl. arkaiserande) under komplimanger o. artighetsbetygelser föra l. ledsaga (ngn) ut; äv. bildl. Palmblad Norige 407(1846; bildl.). Snoilsky 4: 38(1887).
