PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(III 2) PÅ-SKAFTA. (numera bl. tillf.) sätta skaft på (ngt) l. sätta (ngt) på skaft, skafta; äv. med avs. på skaft: sätta på, förse med; jfr på-skäfta. Svårigheten att erhålla goda hammarskaft, förenad med besväret af att ofta behöfva påskafta nya. JernkA 1829, s. 108. —
(I 13, 15, III 2, 7) -SKARVA, -ning. anbringa (ngt) på ngt gm skarvning; äv.: utöka l. påbygga (ngt) gm skarvning; äv. i uttr. påskarva ngt på ngt l. påskarva ngt ngt. Palmstedt Res. 169 (1780). Huru högt än trumman påskarfvades, blef sålunda fallhöjden (för de efter hand rivna byggnadsdelarna) städse inskränkt till 3,5—4 m. i sänder. TT 1894, Byggn. s. 56. Vulkaniserade ledare .. påskarfvas de blanka ledningarna fram till abonnentapparaterna. 2NF 28: 709 (1918).
