PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 15 a, III 2, III 2 m) PÅ-SKICKA. (†) skicka (ngn ngn l. ngt) på halsen; äv. oeg.: förorsaka (ngn ngt) gm att skicka ngt; äv. bildl. (med enbart sakobj., om Gud): låta (ngt) komma över en, sända (ngt) i ens väg. (Turkiska folket) tror at man icke bör frukta för det Gud påskickar. Björnståhl Resa 3: 99 (1778). Blifver nu en dryglegder Adjunct mig af .. Consistorio påskickad, så (osv.). VDAkt. 1789, nr 309. Jag hoppas, .. att Du .. (efter genomläsningen) ej skall blifva ledsen öfver, att jag påskickat Dig tidspillan. FoU 20: 131 (1844). Dalin (1855).
