SLO- slω3~.
Etymologi
[sv. dial. slo-; jfr nor. (dial.) slo(g)-; möjl. till (stammen i) SLO, sbst.1, l. SLOA (o. med urspr. bet.: som vandrar omkring (i stim) o. d. (jfr STRÅK-SILL))]
(i vissa trakter samt fisk. o. handel.) ss. förled i ssgr betecknande sill som är könsmogen l. befinner sig i lektiden l. har lekt färdigt o. d. (o. därför är av den l. den kroppsbeskaffenheten l. kvaliteten).
Ssgr (i vissa trakter samt fisk. o. handel.): SLO-FETSILL~02 l. ~20. [jfr -sill] könsmogen fetsill; äv. om sådan sill (i saltat tillstånd o.) ss. handelsvara; vanl. koll. DN 1887, nr 6951 B, s. 3. Norsk slofetsill bra till löksill bra att steka. SDS 1946, nr 65, s. 5. —
-SILL. [sv. dial. slosill; jfr nor. (dial.) slo(g)sild] om utlekt o. mager sill; stundom äv. om utlekt sill vars fetthalt åter i viss utsträckning ökat efter leken; äv. om sådan sill (i saltat tillstånd o.) ss. handelsvara; vanl. koll. AB 1869, nr 227, s. 4. Norsk slosill är den bästa, men också den dyraste sill. Langlet Husm. 50 (1883). I söndags .. gjordes .. en fångst af några tunnor vanlig tomsill eller, som den här (i Grebbestad) kallas, ”slosill”. GHT 1895, nr 235 A, s. 3. Sedan tomsillen blivit fetare en tid efter leken går den under namn av slo- eller islandssill. Bolin VFöda 221 (1933).
SAOB
