SLOA slω3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sloa, vara ute för att se brud, slo (äv. sloas), om djur: (stryka l. ränna omkring o.) vara i brunst; sannol. identiskt med nor. dial. slo(d)a, släpa, dra, släpa efter, bilda släp; sannol. till SLO, sbst.1 — Jfr SLO-, SLODA, SLODRA, SLOE]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (vara ute för att) se brud. Utanför äreporten stryker det vardagsklätt folk omkring, det är de obesläktade och objudna .. som är ute för att ”sloa”, de tänker inte avstå från sin hävdvunna rätt att se bruden. Aspenström Bäck. 39 (1958).
SAOB
