publicerad: 2015
örn
örn
substantiv
~en ~ar • en fågel
Singular | |
---|---|
en örn | obestämd form |
en örns | obestämd form genitiv |
örnen | bestämd form |
örnens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örnar | obestämd form |
örnars | obestämd form genitiv |
örnarna | bestämd form |
örnarnas | bestämd form genitiv |