publicerad: 2015
örnbräken
örn|bräken
substantiv
‑bräknen el. ~; pl. ‑bräknar • en ormbunke
Singular | |
---|---|
en örnbräken | obestämd form |
en örnbräkens | obestämd form genitiv |
örnbräknen (örnbräken) | bestämd form |
örnbräknens (örnbräkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
örnbräknar | obestämd form |
örnbräknars | obestämd form genitiv |
örnbräknarna | bestämd form |
örnbräknarnas | bestämd form genitiv |