publicerad: 2015
marginal
marg·in·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 blank kant på boksida2 mån, ekonomiskt utrymme, skillnad: de har små marginaler och kan inte klara oväntade utgifter – Nästan alla sammansättn. med marginal- hör till marginal 2.
Singular | |
---|---|
en marginal | obestämd form |
en marginals | obestämd form genitiv |
marginalen | bestämd form |
marginalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marginaler | obestämd form |
marginalers | obestämd form genitiv |
marginalerna | bestämd form |
marginalernas | bestämd form genitiv |