publicerad: 2015
margerit
marger·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • en växt
Singular | |
---|---|
en margerit | obestämd form |
en margerits | obestämd form genitiv |
margeriten | bestämd form |
margeritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
margeriter | obestämd form |
margeriters | obestämd form genitiv |
margeriterna | bestämd form |
margeriternas | bestämd form genitiv |