SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
viking
vik·ing substantiv ~en ~ar forn­nordisk sjö­farare⟨åld.⟩ vikinga­färd: ​fara i viking​ – Alla sammansättn. med vikinga- hör till viking 1.
Singular
en vikingobestämd form
en vikingsobestämd form genitiv
vikingenbestämd form
vikingensbestämd form genitiv
Plural
vikingarobestämd form
vikingarsobestämd form genitiv
vikingarnabestämd form
vikingarnasbestämd form genitiv