publicerad: 2021
höna
hönan hönor
hön·an
substantiv
●
hona av hönsfågel
orrhöna; tjäderhöna
○
särskilt
hona av tamhöns
hönan har värpt; nacka en höna; hönorna kratsade och pickade i dammet
○
äv. om motsvarande kött el. maträtt
kokt höna
○
ofta bildligt för att uttrycka vimsighet; spec. om kvinna som anses ha sådana egenskaper
vardagligt
de sprang omkring som yra hönor
en blind höna hittar också ett korn
även en okunnig eller obegåvad person kan ha rätt någon gångdet var ovanligt intelligent för att komma från honom, men en blind höna hittar också ett korn
(gå omkring) som en äggsjuk höna
(gå omkring och) vara orolig eller villrådigprovsvaren kommer först nästa vecka så nu går han omkring som en äggsjuk höna och väntar
göra en höna av en fjäder
behandla eller beskriva något obetydligt som viktigtsärsk. betr. skvaller:
de kände sig förföljda av mediedrevet och hävdade att tidningarna hade gjort en höna av en fjäder
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen);
fornsvenska höna; bildn. till
hane 2