publicerad: 2021  
1arv arvet, plural arv, bestämd plural arven
arv·et
substantiv
● över­gång av (visst) värde från en av­liden till efter­levande spec. om så­dan över­gång som regleras genom lag
JFR kvarlåtenskap
arvlös; arvslott
ett arv (efter/från någon/något)
ett arv (efter någon)
ett arv (efter något)
ett arv (från någon)
ett arv (från något)
lyfta ett arv; gården gick i arv från far till son
○ äv. om själva kvar­låtenskapen
klockan var ett arv efter far­modern
○ äv. bildligt historiskt givna om­ständigheter
arvet från Grek­land; vårt nationella arv
○ spec. biologi över­gång av egenskap från föräldrar till barn
JFR ärftlighet
arvsmassa
det mörka håret var ett arv från modern; den klassiska debatten om arv och miljö
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Uppland); runform arfi (dat.); fornsvenska arf; nord. ord, sam­hörigt med lat. or´bus, grek. orfanos´ 'föräldra­lös'; jfr ur­sprung till urarva, ärva
Arvet ej förspill. Psalm­boken 566:4 (Johan Olof Wallin 1816)
2arv arven
arv·en
substantiv
● ofta i sammansättn. (typ av) nejlik­växt med små stjärn­formade vita blommor
JFR narv 1
hönsarv; våtarv
○ äv. om vissa viveväxter (med olik­färgade blommor)
penningarv; rödarv
belagt sedan mitten av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska arve; av ovisst urspr.