publicerad: 2021
vandra
vandrade vandrat
verb
●
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.runt, omkring
förflytta sig till fots gärna i naturen och utan något omedelbart mål; ofta med tonvikt på avkoppling
någon vandrar (runt/omkring) (någonstans)
någon vandrar (omkring) (någonstans)
någon vandrar (runt) (någonstans)
vandra i fjällen; vandra på en skogsstig; vandra runt och titta på stan; vandra vägen fram; han vandrade oroligt av och an
○
äv. mer målinriktat
de fick vandra två kilometer till skolan varje dag
○
äv. bildligt, spec. om fisk och dylikt
förflytta sig till lekplatser
både ål och öring vandrar förbi platsen
○
spec. äv.
(för)flyttas från en plats till en annan (äv. abstrakt)
något vandrar någonstans
efter Stockholm ska utställningen vandra vidare; polisen vet att stora belopp har vandrat mellan bolagen; ett ord som har vandrat ända från latinet
vandra till Canossa
göra avbön under förödmjukande formerurspr. om en tysk kejsares botgörarvandring till en påve i Canossa:
ministern fick vandra till Canossa och be om ursäkt inför ett stort pressuppbåd
vi ska alla den vägen vandra
se
väg