publicerad: 2021  
-ism -ismen -ismer
substantiviskt slutled
med subst. el. adj. som för­led (propagerande) riktning av an­givet slag, in­om religion, filosofi, politik, konst etc.; endast i sing.
äv. om viss kroppslig el. själslig av­vikelse el. sjukdom
äv. om viss egenskap, verksamhet eller dylikt
äv. mera konkret, spec. om språkegenhet(er) som beror på efter­bildning av ett främmande språk, är av dialektal natur eller dylikt äv. i plur.
belagt sedan ca 1750; av lat. -is´mus; av grek. -ismos´ till verb­ändelsen -izei´n '-isera'