publicerad: 2021  
bekymmer bekymret, plural bekymmer, bestämd plural bekymren
be·kymr·et
substantiv
bekymm´er
● sär­skild an­ledning till oro om skrämmande, besvärliga etc. om­ständigheter el. om personer som vållar dem
SE 1oro JFR besvär 1, besvärlighet, problem 1
samvetsbekymmer
bekymmer (för någon/något)
bekymmer (för någon)
bekymmer (för något)
bekymmer (med någon/något)
bekymmer (med någon)
bekymmer (med något)
ha bekymmer; ställa till (med) bekymmer; vålla någon bekymmer; läkarbristen är ett bekymmer in­om lång­vården; de har stora ekonomiska bekymmer
○ äv. om om­sorger orsakade av oro el. problem
till­varon bestod av ständiga bekymmer för bröd­födan
○ ibland försvagat oro
regeringens bekymmer för konjunkturnedgången
belagt sedan 1465 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska bekymber; jfr ur­sprung till bekymra