publicerad: 2021
färdig
färdigt färdiga
färd·ig
adjektiv
1
som bringats till (önskat) resultat helt nyligen
SYN.
klar 3
färdigbehandlad; färdigbyggd; färdigkokt
färdig (att+verb)
färdig (för/med/till något)
färdig (för något)
färdig (med något)
färdig (till något)
middagen är färdig; boken blir färdig i vår; varorna är färdiga för leverans
○
spec.
ibland substantiverat
redan iordningställd för kommande bruk
färdigförpackad; färdiglagad
han köpte färdigt hellre än att laga själv
○
äv. om person, spec.
som (just) bringat något till resultat
han är färdig med middagen
○
spec. äv.
utexaminerad, behörig
hon är färdig läkare
fix och färdig
se
fix
klara, färdiga, gå!
se
klar
vara färdig med någon
inte vilja ha mer med någon att göraefter skilsmässan kände båda att de var färdiga med varandra
belagt sedan 1407 (frälsebrev utfärdat av kung Erik (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska färþogher 'frisk; duglig; fullbordad'; trol. av lågtyska verdich, eg. 'redo till färd'
2
som nästan drivits till visst handlande (av känslomässig natur), visst tillstånd eller dylikt
färdig (att+verb)
färdig (för något)
hon var färdig att spricka av ilska; han var färdig att svimma av trötthet
○
äv. om föremål
som är i sådant (dåligt) skick att viss behandling är motiverad
rivningsfärdig
bilen är färdig att skrotas
○
ibland i absolut användning
kritisk(t), problematisk(t)
nu är det färdigt, larmet har gått!
belagt sedan 1733