publicerad: 2021  
orre orren orrar
orr·en
substantiv
[år`e]
1 en skogs­höns­fågel med djupt kluven, lyr­formad stjärt och karakteristiskt parnings­beteende hos den svart­blå­glänsande tuppen, när den upp­vaktar de brun­spräckliga honorna
orrjakt
en flock orrar upp­flugna i de rim­frost­klädda björk­kronorna; orren böjer fram halsen, reser stjärten och trippar fram och till­baka med släpande vingar; orrens fylliga, porlande kuttrande
belagt sedan 1311 (som tillnamn; (intyg utfärdat av biskop Styrbjörn i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska orre; gemensamt germanskt ord; av om­diskuterat urspr.; ev. ljud­härmande
2 var­dagligt örfil
belagt sedan 1691; trol. bildat till örfil, med an­slutning till orre 1