publicerad: 2021
orre
orren orrar
orr·en
substantiv
1
en skogshönsfågel med djupt kluven, lyrformad stjärt och karakteristiskt parningsbeteende hos den svartblåglänsande tuppen, när den uppvaktar de brunspräckliga honorna
orrjakt
en flock orrar uppflugna i de rimfrostklädda björkkronorna; orren böjer fram halsen, reser stjärten och trippar fram och tillbaka med släpande vingar; orrens fylliga, porlande kuttrande
belagt sedan 1311 (som tillnamn; (intyg utfärdat av biskop Styrbjörn i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)))
fornsvenska orre; gemensamt germanskt ord; av omdiskuterat urspr.; ev. ljudhärmande