publicerad: 2021  
1oro oron
o|­ron
substantiv
o`ro
● (lättare) upp­rördhet, rädsla och olust
SE oroa, oroa sig MOTSATS 2lugn 2, 1ro JFR nervositet, ångest, ängslan
orolig; orosstiftare; samvetsoro
oro (för/över någon/något/att+verb/sats)
oro (för någon)
oro (för något)
oro (för sats)
oro (för att+verb)
oro (över någon)
oro (över något)
oro (över sats)
oro (över att+verb)
en stigande oro; en gnagande oro; känna oro; hysa oro; väcka oro; spä på oron; dämpa oron; många kände oro över den världspolitiska ut­vecklingen; myndigheterna försäkrade att det inte fanns någon an­ledning till oro; på börsen råder viss oro in­för stor­bolagens boksluts­rapporter
○ spec. i ett ut­tryck
det blev oro i leden när ryktet om permitteringar började sprida sig
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska oro; gemensamt germanskt ord, bildat till o- 1 och 1ro
Den heliga oron. Titel på dikt­samling av Solveig von Schoultz (1997)
2oro oron, plural oror el. oroar
o|­ro·ar
substantiv
o`ro
● balans­hjul i ur­verk
oroaxel; orofjäder
belagt sedan 1602; samma ord som 1oro!!