[sv. dial. ägna; motsv. fvn. egna (ipf. egndi) (nor. egne); till AGN, sbst.1, ss. variantbildning till AGNA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) agna (krok l. annat fiskeredskap); förr äv. motsv. AGN, sbst.1 1 b, intr.: lägga ut åtel (jfr ÅTLA). Koljor, hwilka tagas på backor, lika construerade som storbackorna, men mycket smärre, och ägnade med muszlor eller, i brist deraf, med småsill. Holmberg Bohusl. 2: 94(1843). Man brukar (inför rävjakt med sax) på hösten ”ägna” (strö ut agn eller bete) på vissa ställen. Ekman NorrlJakt 136(1910). Småbackefiske .. Innan färden anträdes, måste man förse sig med agn och därmed ”ägna” redskapen. SkrGbgJub. 19: 136(1923).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): ÄGNE-LAG. jfr agn-lag. Ägnelag är ett werktyg hwarmed fiskaren böjer och rättar kroken, då den af någon händelse kommit ur sin rätta form. Ekström AfhFiska 121(1845).
SAOB
