publicerad: 1898
AGN aŋ4n, sbst.1, n. ((†) m. l. f. L. Petri Skyld. G 3 b (1572; möjl. n. pl.), Linné Ungd. 2: 258 (1734), Dens. Gotl. 186 (1745); m. Sahlstedt (1757), f. Dähnert (1784)); best. -et; pl. = (utan pl. Möller (1790)).
Etymologi
[ordet är uppvisadt endast i nord. spr.; jfr isl., nor., d. agn, n., lockbete, i sht fiskbete, sv. dial. agn, äfv. fiskyngel, småfisk, hvilken bet. väl beror på senare utveckling; jfr äfv. ÄGNE; af okändt ursprung; jfr Tamm Etym. ordb., Jessen Etym. ordb.]
1) bete l. lockmat för djurfångst. Juslenius 363 (1745). Sahlstedt (1773). Almqvist (1842). — särsk.
a) för fisk. Then som wil fånga fisken medh kroken, setter först agnen eller maten ther vppå. L. Petri Skyld. G 3 b (1572). Stiernhielm Fateb. (1643). Masken brukades til agn på kroken vid torsk-fisket. Linné Sk. 315 (1751). Agn eller Bete, som nyttjas till långref, är antingen lefvande eller dödt. Ekström hos Wright Bih. 21 (1837). Agn (bestående) af Makrill. Ekström 63 (1845). Agnet och betet rättar sig .. efter fiskslag och fiskredskap. U. Fiskaren 65 (1847, 1867). Löjan .. kan .. metas på en liten krok och med flugor till agn. Nilsson Fauna 4: 339 (1853). C. Rydqvist i LAHT 1881, s. 140. i bild: Ah Wällust, Wällust .. / Tu äst thet Agn på Kroken sätz. P. J. Rudbeckius B 4 a (1624). — (†) i förb. med prep. efter. Köttet (af krabbtaskan) brukas .. til agn efter fisk. Kalm i VetAH 9: 193 (1748). — jfr FISKE- äfvensom HVALFISK-AGN.
b) (numera knappast br.) för landtdjur: åtel. Bureus Suml. 56 (c. 1600). Kalm Resa 3: 23 (1761). — särsk. i uttr. kvickt agn. Qvickt agn; ein in den Wolfs- und Fuchsgruben in der Mitte an einer Stange oben befestigtes Thier, ein Ferken, eine Ente, ein Huhn, o. d. welches das Raubthier nicht erreichen kann. Möller (1790).
2) [jfr sv. dial. agn] (numera knappast br.) fiskyngel, småfisk. Ihre Gl. (1769). — Anm. Möjl. hör hit: Glihåfvar, hvari man fångar agn och småfisk. G. Fiskaren 40 (1845); jfr: Agn .. Pisciculi qui in escam hamo imponuntur. Sahlstedt (1773).
Ssgr (i allm. till 1 a): AGN-FISK3~2. (Alkor) svälja stundom agnfiskar och fastna på krokar. Ödmann i VetANH 9: 212 (1788). I Jämtland är .. (rudan) inplanterad .. för att användas såsom agnfisk. R. Lundberg i NF 13: 1584 (1889). —
-HÅF~2. För fångst af agn för krokfisket må .. hvarje delegare i fiskvatten använda, dels agnhåf, dels en mindre agn-not. Hj. Widegren i LAH 28: 36 (1870). —
-INGÅRD~02. Med agn-ingårdar och smärre notar utöfva fångst af smärre fiskarter. Hj. Widegren i LAH 29: 79 (1871). —
-KNIF~2. (agne-) Agneknif .. är en vanlig knif med tunt och långt blad. Denna begagnas att dermed sönderstycka fisken, som skall användas till agn. Ekström 122 (1845). —
-SILL~2. (agne- Ekström 11 (1845)) I November eller December har .. det då nära årsgamla ynglet (af sill) .. uppnått en längd af 3—4 tum och kallas då Stagg eller Agnsill. Ekström 10 (1845). —
-SPÖ~2. O. Wetterhoff 1: 92 (1883). —
Spoiler title
Spoiler content