publicerad: 2023
ÄGNA äŋ3na2, v.2, förr äv. EGNA, v. -ade (G1R 1: 227 (1524: tilegnat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er ArbogaTb. 3: 340 (1524: tiil ægner), Schroderus Os. III. 1: 290 (1635); sup. -et HH XIII. 1: 163 (1546), Chesnecopherus Skäl Gg 4 b (1607: tilegnet)). vbalsbst. -AN (anträffat bl. ss. vbalsbst. till tillägna), -ANDE, -ELSE (anträffat bl. ss. vbalsbst. till tillägna), -ING (anträffat bl. ss. vbalsbst. till tillägna).
Ordformer
(eegn- (-gh-) c. 1540 (: tileegna)–1562 (: tileegnat). egn- 1524 (: tilegnat)–1921 (: tillegningsorden). eign- 1545 (: tileignede)–1616. ignn- 1566 (: tilignnar). ägn- (-gh-, -ngn-) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. eghna; motsv. fd. eghne (d., nor. bm. egne), fvn., nyisl. eigna (nor. nn. eigne), liksom (med prefix) got. gaaiginōn, fsax. giēgnon, fht. gieiganōn; jfr äv. (med annan stambildning) mlt. ē(i)genen, mnl. eigenen, fht. eiganen (mht. eigenen, t. (sich) eignen), feng. āgnian (eng. own, äga); till EGEN, adj.]
I. tr.
A.
1) (†) förvärva l. tillägna l. tillskansa sig (egendom l. rätt l. makt o. d.); jfr II 1. Betænkie med huad ræth oc skäl for:de godz som våre forlänth j æn manss liffs tijd, skulle sidhan med arff eller köp egness vndher euigth frællse. G1R 4: 127 (1527). Ett kyrkian tillhörigt Stohlestånd .. hwilket församblingen till bem:te H: Pastor försåldt, men bem:te Fröken under sitt frälsehe(m)man Mörsebo will ägna. VDAkt. 1736, nr 464. — särsk. [möjl. fel för HÄGNA, v.] värna ss. eget? Lakritz-Plantagier måste granneligen för Svin-Creatur förvaras och ägnas. VetAH 1744, s. 229.
B. i fråga om att ngt kommer ngn l. ngt till del o. d., i konstruktion med två obj. l. med det indirekta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt (ngn gg äv. dels (numera bl. styrande inf.-förb.) till (se särsk. 3 b (β), 4 (slutet)), dels (i bet. 4) för, dels på (i sht (o. numera bl.) med sådant direkt obj. som annars används i förb. med denna prep.; se särsk. 3 b α, β), förr ngn gg äv. annan prep., särsk. vid (se 3 b α)).
2) († utom i ssgn TILLÄGNA) låta (ngn) få (ngt (abstrakt)) ss. sig tillhörande l. tillkommande; tilldela; ge (se GIVA, v. I 4) l. skänka (se SKÄNKA, v. 2, 3) (jfr TILLÄGNA 2 a); äv.: tillskriva l. tillräkna (jfr TILLÄGNA 2 b). Linc. (1640). Dygd består i Rättwijsa, där hwar och en sin Rätt blifwer ägnat. Stiernhielm Herc. 386 (1648, 1668). När de med tacksam håg et lyckligt Barna-fägne, / Den blida Junos gunst och wårdnat ödmiukt ägne. Brenner (SVS) I. 1: 209 (1697, 1713). Jag tar mig den friheten at egna min Bror ett exemplar af min skrift. 2Saml. 7: 46 (1785). Att den honom egnade benämning af rikshushållare rättare borde utbytas emot den af riks-ordnare. Beskow Minnesb. 1: 104 (1860).
3) [eg. oeg. l. bildl. anv. av 2] låta (ngn l. ngt) få del av l. bli föremål för (ens (be)handling l. verksamhet l. förhållningssätt o. d., äv. tid); beskära l. förunna; med avs. på framställning o. d. i vissa språkprov (se särsk. b) utan klar avgränsning från 4 slutet; jfr GIVA, v. 7, SKÄNKA, v. 3 (d), TILLÄGNA 4, VISA, v. I 5 a. — jfr TILL-ÄGNA.
a) med indirekt personobj. l. motsv. prep.-förb.; särsk. (o. numera i sht) med avs. på uppmärksamhet l. intresse o. d. (jfr b α). De ägnade mig knappt ens en blick. Egnen hans ätt och hans kommande slägte, / Egnen dem evigt hat! Adlerbeth Æn. 101 (1804). Jag brinner af längtan att få egna er min hyllning. Blanche Föd. 40 (1846). Innan jag lemnar England vill jag än en gång tacka Mamma för all omvårdnad och kärlek Mamma egnat mig. Eugen BrevBer. 268 (1900). Och att Sverige omfattas med varm sympati framgår bl. a. av det utrymme vi ägnas i pressen. SvD(B) 1944, nr 269, s. 5. Inte en tanke ägnade hon åt mannen som hon skulle dela liv och säng med. Fredriksson Anna 52 (1994).
b) med indirekt sakobj. l. motsv. prep.-förb.; särsk. (numera bl. mera tillf.) med avs. på känslo- l. åsiktsmässig ståndpunkt o. d. Varenda detalj har man ägnat omsorg. Den saken vore nog värd att ägna några ord. (Idyllen) wet med wänlighet upmuntra, kitzla, fägna / Och inge store ord des fromme seder ägna. Düben Boileau Skald. 12 (1721). Alla folkslag och tider komma öfverens i något .. och hvart och ett egnar åt sin smak det högsta bifallet. Leopold 6: 14 (1786). I det sista poemet, hade ett af de drägligaste stycken, varit egnadt till de otrognes dryck: vinet. Arnell Moore LR 2: 99 (1830). Vi känna dem som egna ett fanatiskt hat åt ölhallarne. SDS 14/6 1895, s. 1. Drottning Astrid, vars minne ännu ägnas en nästan religiös dyrkan. FinT 1955, s. 12. Den misslyckade denazifieringen ägnades inget eget tema i framställningen. Östling NazSensm. 226 (2008). — särsk.
α) med avs. på uppmärksamhet l. intresse o. d.; jfr a. Dock är onekligt att den som har såsom barn derwid (dvs. vid spinnmaskinen) arbetadt under flere år, äfwen mera kunnat inhämta, så wida han egnat sin uppmärksamhet derwid. Carlström Spinnm. Föret. 4 (1832). Jag (ansåg) det .. vara nödvändigt att äfven egna en sidoblick på Ostjakernes språk och ethnografiska förhållanden. Castrén Res. 2: 438 (1849). Till Bokförläggare David Lindström, som ägnat detta verk ett mycket stort intresse och ej skytt några kostnader för färgplanscherna .. uttalar förf. ett varmt tack. Ekbrant VVRumsv. 8 (1955).
β) med avs. på tid l. kraft l. möda o. d.: använda l. anslå (se d. o. II 4 d) åt l. ta i anspråk för; äv. (o. i sht) med (av prep.-förb. ersatt) indirekt obj. angivande (be)handling l. verksamhet o. d., särsk. sådant bestående av (numera nästan bl. av prep. föregången) inf.-förb.; jfr SKÄNKA, v. 3 f. (I boken) äro en hop wackra experimenter .. finge jag allenast en dag ägna på them här nedre, så skal then .. strax i min Brors hender restitueras igen. Swedenborg RebNat. 1: 304 (1720). Flere sådana skulle visserligen lätt nog låta finna sig, om någon egnade sin möda åt deras hopsamlande. Hammarsköld SvVitt. 1: 27 (1818). Så ägnade jag en dag, det var den 20 februari, till att säga farväl till alla de gamla kära vännerna i Örebro. Lagergren Minn. 2: 5 (1923). All kraft var jag tvungen att ägna ”Valda stycken ur brevväxlingen med mina vänner”. Johansson GogAns. 209 (1989). Det är de 22 år jag har ägnat åt att försöka lära mig att leva i en parrelation med min man, pappa till mina barn. Livet40Ocens. 77 (2009).
4) (utom i ssgn TILLÄGNA numera bl. ålderdomligt) ((inför omvärlden) utvälja l. utpeka o.) fatta beslut (se d. o. II 2 (b)) om (ngn l. ngt) att denna l. detta skall delta i l. användas till l. underkastas l. tillhöra (ngt l. ngn) o. d.; låta vara ämnad l. avse (se d. o. II 2 b) l. ställa till förfogande för; viga (se d. o. 5 (slutet γ α')) åt; numera i sht i p. pf.; äv.: tillägna o. d. (se slutet); jfr DEDICERA 1. Knapt tredie delen (av dikterna) wärdige at framgifwas .. och därföre de mäste däraf Förgängeligheten ägnade. Frese VerldslD L 4 a (1724, 1726). J .. som mangrant gått till Rikets försvar, frivilligt egnat dertill edra barn. Gustaf III 1: 153 (1792). Man förvarar icke stoftet af döda anförvandter i kostsamma kistor och egnar sällan åt deras minnen några praktfulla grafvårdar. Järta 1: 127 (1816). Den mest aflägsna delen af boningen var och är egnad åt fruntimmerna. Palmblad Palæst. 106 (1823). Det var ingen, som nekade, att denna man besatt en förträfflig penna, man endast beklagade, att den icke var egnad en bättre sak. Sturzen-Becker 1: 182 (1861). Ehuru dessa andaktsstunder äro ägnade för den studerande ungdomen. Rudin OrdUngd. 1: 3 (1894). En önskan, att en akademi, särskilt ägnad åt deras vetenskap, skulle skapas i vårt land. SagSed 1932–34, s. 3. — särsk. tillkännage om (ngt) att det (gjorts o.) föreligger till hyllning l. heder(sbevisning) l. tacksamhetsgärd åt l. minne av (ngn); tillägna, dedicera till; jfr HELGA, v.2 3, 4. Til Swea Rikes Samtel. Höglofl. Ständer, Warder denna öfwersättning .. med diupaste wördnad .. ägnad och dedicerad. Ehrenadler Tel. Dedik. (1723). Sedan å sitt embets vägnar / kyrkan han St. Laurents ägnar. Tegnér (TegnS) 5: 41 (1825). Att de skålar, som i Helsingfors egnats åt ungdomen wid wåra högskolor, lifligt slagit an här, kan Du lätt föreställa Dig. FoU 26: 18 (1857). Årets minnespenning har ägnats Viktoria Benedictsson. 3SAH LX. 1: 44 (1949).
C. i fråga om tillbörlighet o. lämplighet o. dyl. o. därur utvecklad anv.
5) (utom i a β slutet numera mindre br.) anstå l. passa l. lämpa sig för l. tillkomma (ngn, äv. ngt); särsk. dels opers., i komparativ sats, dels samordnat med annat mer l. mindre liktydigt verb, särsk. anstå, förr äv. böra (jfr BÖRA 5 a, b β); ngn gg äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd med för (se särsk. a α, a β slutet) l. till (se särsk. a β slutet); förr ngn gg äv. dels utan obj., dels med konstruktionsväxling (se b). Hon .. förszedt bliffuer, mett en Erliig brudskatt, effter som Konunghe barnn egner och bör. G1R 11: 376 (1537). The som för rätte såtho (kunde) vdj ingen motthe frije hans hals, vthen dömdes .. till att straffes såsom en tiuff och otrogen ägner och bör. HH XIII. 1: 39 (1562). Sedhan säger Predicanten til Brudhgummen wijdere: Wele j och älska och ähra henne .. (o.) troligen bijstå .. såsom en trogen Man sina hustro ägner och bör? ChristOrdn. G 2 a (1602). Men så besinna hur det ägnar. Envallsson Slått. 27 (1787). Om det lyckas er, skall hertigen icke allenast tala derom utan ock belöna er .. så som det egnar och anstår hans makt och höghet. Hagberg Shaksp. 10: 78 (1850). Vendela ställer sig vid dörrn som det ägnar den sistkomna. Hedberg StorkSev. 329 (1957). SAOL (1973). — särsk.
a) med saksubj.; särsk. i rel.-sats (med rel. som ss. subj.). Alt thet som en christelig konung ägnar och bör. RA I. 1: 375 (1544). En helig uplyst Qwinna, / Kring-strålat med en glans som ägnar en Gudinna. Brenner (SVS) I. 1: 10 (1703). Men har du fått ihop hvad sådan Fästmö ägnar? / Presenter, ring, bijoux – alt tagit på credit. GFGyllenborg Vitt. 3: 258 (1773, 1797). Undwik att skämta med Bibliska ord, sådant egnar dumhufwuden. VexiöBl. 20/6 1818, s. 3. (Påven) uppmanar dem att i .. (Olaus) se sin nye ärkebiskop och att visa honom den lydnad och vördnad, honom ägnar och anstår. KyrkohÅ 1932, s. 36. — särsk.
α) med inf.-förb. ss. (egentligt) subj. Therutinnen göre I thett eder effter Sverigis lag egner och bör att göre. G1R 25: 3 (1555); möjl. till a. Skole .. och inge saker .. them undenstungne eller bortdolde varde, som them ägner förhöre och ransake. RA I. 2: 18 (1561). Ägnar och anstår ock för alle Wåra Hoftienare at sig granneligen ackta, thet the om sin tro och redelighet ingen misz- och ond tancka gifwa. Schmedeman Just. 1154 (1687). Meningen var, at det ej egnade småfolk, at tänka något. Schönberg Bref 1: XV (1795). Det egnar / Ej mig att skymma på din väg / Så länge nåden sin manna regnar. Bäckström DramStud. 58 (1870).
β) i p. pf. i aktiv bet.: som anstår l. lämpar sig för. De odygder som äro egnade edert Stånd. Gustaf III 1: 146 (1778). Straffet, egnadt öfverlöparn. Oscar II I. 2: 36 (1859, 1886). — särsk. (fullt br.) i adjektivisk anv. o. med (av prep.-förb. ersatt) sakobj. (särsk. bestående av resp. styrande inf.-förb.): lämpad för l. lämplig l. användbar till; i vissa språkprov svårt att skilja från 6. En välkänd, på erfarenhet grundad och genom dertill egnade undersökningar framletad sanning. Berzelius Kemi 3: 1 (1818). Hur vänlig Calabriens kust ser ut, är den dock icke ännu egnad att med full säkerhet befaras. Ljunggren Resa 175 (1871). Bergstrakterna äro rikligt försedda med skog och väl egnade för boskapsskötsel. Roth 1Geogr. 164 (1886). (Tvålen) löddrar utmärkt i varmt vatten, men till att tvätta händerna med i kallt vatten är den inte särskilt ägnad. Holm AlltFläck. 69 (1946). Begreppstriptyken erfarenhet–sensmoral–förväntan är .. bättre ägnad att skänka en helhetsförståelse än de förklaringsansatser som finns i annan litteratur. Östling NazSensm. 165 (2008).
b) (†) med konstruktionsväxling, med subj. angivande den (äv. det) som ngt anstår osv. o. obj. (l. komparativt led) angivande det som anstår osv. denna; särsk. med obj. bestående av inf.-förb., mer l. mindre liktydigt med: böra (se d. o. 5 b δ). Then (dvs. kärleken till kungen) för Gwdh och all rettwijse egner och bör hoos oss vthi en ewigh och odödeligh åminnelse leffwande warachtigt beseglat wara. Svart Ähr. 44 (1560). Såssom en trogen Vndersåthe sigh emodt sin rätte Herre och Konungh eigner och böer, emodt oss förholla. BrinkmArch. 1: 21 (1616).
6) [utvecklat ur 5 a β slutet] i p. pf. i adjektivisk anv. med obj. bestående av inf.-förb.: som (sannolikt) kan förväntas få till (inte avsedd l. obeaktad) följd (att ngt händer); särsk. i uttr. (vara) ägnad att förvåna; ngn gg äv. med substantiviskt obj., särsk. ersatt av prep.-förb. inledd av för; jfr 5 a β slutet. ”Det är egnadt att väcka pöbelsympathier” o. s. v. – så låter det oupphörligen ofvanifrån. BEMalmström 7: 395 (1845). Jag medger att vårt utseende ej var egnadt .. att bereda oss ett gynnsamt emottagande. HLilljebjörn Hågk. 2: 136 (1867). Att ett dylikt arbete kunnat finna förläggare, är egnadt att förvåna. PT 20/10 1883, s. 3. Ett mindre riktigt – eller åtminstone för missuppfattning egnadt – uttryck. KKD 7: XXXIII (1912). Lokalen var inte precis ägnad att höja munterheten. Martinson BakSvenskv. 25 (1944). Alla som har intresserat sig för psykologi och psykiatri vet att ”dubbla signaler” är ägnade att göra människor förvirrade. TioHundar 204 (2009).
II. refl.
1) († utom i ssgn TILLÄGNA) motsv. I 1: förvärva åt sig l. tillägna l. tillskansa sig (egendom l. rätt l. makt o. d.); ngn gg äv. allmännare, med avs. på ngt abstrakt: få sig till del l. tillgodogöra sig. (Två personer) 40 mark sake huar tere för the sig egnade och onijth gjorde fisketolee för sinom granne. NorrlS 1: 354 (1539). Sedan Grefwarna aff Holsten hade fått thetta tilfället, begynte the ägna sigh een rätt öfwer the Danske at regera. Sylvius EOlai 312 (1678). Här se vi honom bäst; / Och egne äfven oss den hulda nicken. Franzén Skald. 3: 35 (1829).
2) motsv. I 3 b, i förb. med bestämning inledd av prep. åt (förr ngn gg äv. till (se särsk. slutet)): ägna (i bet. I 3 b β) sin tid l. kraft l. möda o. d. (åt (föremål för) verksamhet o. d.); sysselsätta sig (med ngt); äv. motsv. I 3 a (se slutet). Så mycken inkomst vill jag ha, om jag skall egna mig åt litterära yrken. BrefNSkolH 96 (1810). Hvad man egnar sig åt med varm och oegennyttig hug får man också kärt. CVAStrandberg 1: 336 (1862). De första åren .. hade han ägnat sig åt att försköna slottet och parken. Lagerlöf Holg. 2: 445 (1907). Det finns ju många som efter dagens tunga arbete för brödfödan ägnat sig åt studier och på kort tid drivit det långt. Hedberg VackrTänd. 24 (1943). Ansökan var något som hon och Cilla hade ägnat sig åt tillsammans. Pohl o. Gieth Saknar 161 (1992). De frilansare som sysslar med reportage ägnar sig nästan uteslutande åt krig, elände och socialporr. Berg Fotogr. 34 (2006). I båda fallen ägnar du dig åt manipulation. Björk LycklDag. 66 (2012). — särsk. motsv. I 3 a, i fråga om att uppmärksamma l. umgås med l. ta sig an person l. djur. Hvarföre jag ej uträttat så mycket i denna vinter, som jag hade kunnat, om jag mindre ägnat mig åt min lilla familj. Retzius BrFlorman 81 (1830). Modern fick nästan uteslutande egna sig till sin son. Bremer Hem. 2: 62 (1839). Den som skall ägna sig åt en hund, vare sig det gäller uppfostran eller dressyr eller bådadera. Edström Hund. 31 (1948). Själva vården av patienten blir totalt sönderhackad av läkarbyten och av att läkaren ägnar sig åt mycket annat än patienten. Persson InhumVård. 53 (2015).
3) (numera bl. ngt ålderdomligt) motsv. I 5, i fråga om lämplighet l. tillbörlighet.
a) (numera föga br.) opers.: vara passande l. tillbörligt; särsk. dels i komparativ sats, dels i mer l. mindre pleonastisk samordning med böra. Som thet sig medt rette ägnede och borde. G1R 15: 70 (1543). At stella sig så ann, som sig rätt böör ok ägnar. Lucidor (SVS) 121 (1673; uppl. 1997). Fullbordarinnan Here / Lofsjungom, som sig egnar. Thomander 3: 392 (1826).
b) motsv. I 5 a, med saksubj.: lämpa sig l. vara lämplig l. passande (för ngt); äv. med personsubj.; särsk. (o. nästan bl.) i förb. med bestämning inledd av prep. för, äv. till, i sht förr äv. åt, o. styrt led angivande det för vilket ngt (l. ngn) lämpar sig osv. (med sådant led bestående av inf.-förb. äv. utan föregående prep., förr äv. med sakobj.). En med-föd myndighet .. gör at Ehr Person / Sig ägnar hos en hwar en särskild Kunga-Thron. / Et wälde sannerlig, som ingen än fick ärfwa. Brenner (SVS) 1: 43 (1708). Den Nordiska Kämpavisan, hvilken egnade sig till bevarandet af minnet om hedniska förfäder. Hammarsköld SvVitt. 1: 17 (1818). Hennes dåvarande fruktsamma belägenhet .. hvilken belägenhet icke väl egnade sig åt en bullersam hoffest. Crusenstolpe Mor. 1: 18 (1840). Svedberg egnade sig väl för det arbete med psalmboken som åt honom anförtroddes. Carlson Hist. 5: 255 (1879). Att konsten bättre ägnar sig att öka behaget i tillvaron. Hallström Händ. 238 (1927). Andra odlingslägenheter, som .. ägna sig för upptagande av självständiga jordbruk. SFS 1937, s. 739.
Särsk. förb.: ÄGNA TILL. (†) till II 1, refl.: förvärva åt sig l. tillägna l. tillskansa sig (egendom l. rätt l. makt o. d.) (äv. allmännare: tillgodogöra sig (ngt)); äv. i icke refl. anv., till I 2(, 4): tilldela l. tillerkänna l. tillägna o. d. (ngn ngt) (anträffat bl. i ordböcker). Dömdis Lappiiocki by .. th(e)ris andel frj i Wahasalo öö, som the aff alder hafft haffwa aff Knwt i Koywonemi, som han wilde ägna sik til. BtFinlH 6: 25 (1521). Therföre må tu ock frijt egna tigh samma nådh til, och twifla intet, Gudh wil wisseligha henne dela teslikes ock medh tigh. LPetri 3Post. 47 a (1555). (Sv.) ägna til, (lat.) Attribuere, adjudicare, dicare, alligare. Linc. (1640). Så seer iagh wäl hwadh wåld, sigh glädien ägnar till / Huru mächtigh han och är. Skogekär Bergbo Wen. 64 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Lind 2: 1 (1738). jfr tillägna.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content