SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1975  
SKÄNKA ʃäŋ3ka2, v. -er (Psalt. 23: 5 (öv. 1536: skenker .. vthi) osv.) ((†) -ar Barckhusen Cotossichin 21 (1669)), -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING (utom ss. senare led i ssgr numera föga br., G1R 1: 111 (1523), ÖoL (1852), 1NJA 1874, s. 30 (: utskänkningen) osv.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skeng- (scheng-, skieng-) framför t 15651633. skiän- framför t 1712. skänk- (schench- (-ck-), schänk-, siänk-, skench-, sken(c)k-, skenkk-, skien(c)k-, skiänch-, skiän(c)k-, skjänk-, skänch-, skänck-) 1521 osv. -a (-e) c. 1580 osv. -ia (-ja) 15411729)
Etymologi
[fsv. skänkia; liksom fd. skænkæ (d. skænke), nor. skjenke, fvn. skenkja (nor. dial. skjenkja) av mlt. schenken (av fsax. skenkian), motsv. fht. skenken (mht., t. schenken), mnl., holl. schenken, feng. scencan (meng. schenk); till SKANK, adj.; jfr med avs. på bet.-utveckling HÄLLA, v.1 — Jfr SKÄNK, sbst.1—2, SKÄNKA, sbst., SKÄNKAS, SKÄNKSA, SKÄNKT]
1) i fråga om servering av drycker (i sht rusdrycker): (eg.: gm att luta på ett kärl) hälla upp l. servera l. slå i (dryck), skänka i; äv. dels med indirekt personobj., dels abs.; äv. dels: hälla upp l. servera dryck åt (ngn), dels: hälla upp l. servera i (kärl); äv. närmande sig 2, med inbegrepp av tanke på att den som serverar (l. låter servera) också betalar l. består det som serveras; förr äv. i utvidgad anv. (jfr c), med inbegrepp av servering av mat l. enbart i fråga om servering av mat; äv. mer l. mindre bildl.; utom ss. förled i ssgr o. i ssgn ISKÄNKA o. den särsk. förb. SKÄNKA I numera i sht i vitter stil i mer l. mindre bildl. anv. l. med obj. betecknande kärl o. objektiv resultativ predikatsfyllnad. Wijnet som iach skencker. SalOrdspr. 9: 5 (öv. 1536; i bild). Medh samma kalk som hon (dvs. Babylon) haffuer skenckt idher, skencker henne dobbelt. Upp. 18: 6 (Bib. 1541). (K. IX:s dotter Katarina) skall .. hafwa städes hoos sig uthi Curfurstens Hoff .. twå af Adelen som för henne ståå för bordh och skänkia. Stiernman Riksd. 617 (1605). Alt wakande widh Lijken, som skeer medh skiänckiande aff Confect och Drycker, skal wara förbudit. Dens. Com. 3: 238 (1664). (Lärpojke som utskrives) förplicktes ei til något skiänckande af Mat, Öhl, Win eller någon annan omkostnad. SkråOrdn. 1720, s. B 4 a. Som det var Sanct Didrik i dag, / .. Så skänkte Gumman oss hvar en sin sup. Bellman (BellmS) 1: 261 (1780, 1790). När sorgekalk i rågadt mått / Dig skänkts af stumma strider. Wirsén Vis. 4 (1899). Skänka ngn glaset fullt. Östergren (1940). — jfr BE-, FULL-, I-, IN-, KRING-, UT-SKÄNKA. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) skänka ngn med ngt (jfr 2 b β), servera ngn ngt, traktera ngn med ngt; skänka med ngt, servera ngt, traktera med ngt. Tu haffuer skenct oss med itt bittert wijn. Psalt. 60: 5 (öv. 1536; i bild). Jag har sjelf i Novembris månad fått gröna bönor här (på Chios) .., dem de laga sig till att skänka de förnäma Turkiska betjenterne med. Eneman Resa 1: 73 (1712). När prästen hållit sit brudtal (vid bondbröllop i Rättvik), så skiänker bruden med bränwin, då henne tilbaka gifwes penningar. Linné Dal. 19 (1734).
β) skänka ngn dricka med sig, betecknande att ngn häller upp dryck åt ngn så att denne kan dricka med honom. TbLödöse 420 (1598).
γ) skänka för ngn över en måltid, passa upp ngn vid en måltid gm att servera dryck åt honom. Gallius AÅkeson F 4 b (1643).
b) (numera bl. i högre stil) allmännare: hälla (se HÄLLA, v.1 2). Skänka ur ett kärl i ett annat. Nordforss (1805). I lampan olja skänken, / Att den må lysa väl. / Er frälsnings sak betänken, / Bereden kropp och själ. Ps. 1937, 597: 2.
c) i vissa utvidgade anv.
α) (numera föga br.) om kärl, i uttr. skänka illa, vara svår att hälla l. servera ur. Weste (1807). Schulthess (1885).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i p. pf., om person: som (blivit serverad o.) druckit sig berusad på rusdrycker, drucken, beskänkt. Schultze Ordb. 4169 (c. 1755). Hörlén GSed. 97 (1914).
d) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att hälla upp dryck l. servera o. traktera med dryck (förr äv. mat), förr äv. att förse ngn med vägkost o. d.; äv. konkretare, om sammankomst med (ätande o.) drickande (i ssgn SAMMAN-SKÄNKNING). Wij (hava) the knecther saa handlath mæth teras betalningh och skænkningh ssaa the ære tiil ffredz. G1R 1: 111 (1523). Skådemästarne få (då de granska mästerstycken) ingen skänckning af öl eller win fordra af styckemästaren. Silfverstolpe BokbSthm 102 (i handl. fr. 1736). Fordom gaf bruden .. (vid bröllopsmiddagen) hwar och en gäst någon liten gåfwa; men nu består merendels skänkningen deruti, att hon kringbär äpplen eller något bakverk. Afzelius Sag. 6: 231 (1851); jfr 2 e. ÖoL (1852). — särsk. motsv. c α, om det sätt varpå ett kärl fungerar vid iskänkning av dryck. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) frivilligt o. utan vederlag överlämna (ngt) till (ngn) ss. gåva, ge (ngn ngt) till skänks (se SKÄNK, sbst.2 2 f), förära (ngn ngt); äv. dels med sakligt indirekt obj., dels utan direkt l. indirekt obj., dels abs.; äv. i uttr. skänka ngt åt l. till ngn l. ngt (med prep. till följd av sakord äv. för att beteckna gåvans syfte); jfr GIVA, v. I 4. Du behöver inte betala äpplena, jag skänker dig dem (skänker dem till l. åt dig). Hon skänkte femtiotusen kronor till en stipendiefond. Skenkte jak Nils Lycke en hest. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). En dalmathica skengtess till kÿrkiann, ther aff giordes enn messehakell. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 15 (1583). l stor sop[p]kiättel siänktes til dotern .. i hemgift. Fatab. 1911, s. 91 (1784). Bergade Ägir ej glömmer sin skuld, han skänker dig draken (dvs. drakskeppet Ellida). Tegnér (WB) 5: 24 (1825). AllmogHemsl. 17 (1915; utan direkt obj.). Nilsson FestdVard. 70 (1925; utan indirekt obj.). USA ämnar skänka tolv miljoner dollar .. till det projekt som går ut på att rädda de egyptiska Abu Simbel-templen från Assuandammens stigande vatten. DN(A) 1964, nr 274, s. 9. — jfr BE-, BORT-, FÖR-, UT-SKÄNKA m. fl. o. O-SKÄNKT. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Länge borgat, är icke skänckt. Freund Fredzalm. 1653, Prognost. s. 10. Skiönt nogh som skiänckt är .. (dvs.) Gifwen Häst skal man intet i munnen sij. Grubb 730 (1665); jfr: Skänkt häst ser man ikke i munnen. Schultze Ordb. 4169 (c. 1755); jfr GIVA, v. I 4 a. Skänka åkk skänka tilbaka behåller god vänskap. Därs. 4165. Jag till modren skänkte och på dottern tänkte. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa uttr.
α) (†) skänka ngt ifrån ngn, skänka bort ngt till förfång för ngn (som annars skulle ha blivit ägare till det). BtSödKultH 12: 90 (1598).
β) (†) skänka ngn med ngt (jfr 1 a α, 3 q β), skänka ngn ngt. TbLödöse 85 (1588). De goda herrarna Rÿsarna togo theras affsked den 24 hui(us) på Rikssalen .. och bleffue the skenkta med guldkädior och andra saker. Ekeblad Bref 1: 20 (1649; rättat efter hskr.).
γ) (†) skänka ngt på ngra, skänka ngt att fördelas mellan ngra. KKD 3: 159 (1712).
δ) (numera bl. tillf.) skänka ngt för ngt (jfr 3 a), avstå från ngt mot ersättning bestående av ngt (jfr 4 slutet). Sommarns vällust vill jag skänka / för de första strån som blänka / i en dunkel furusänka / och den första trastens drill. Karlfeldt FridVis. 80 (1898).
c) (numera föga br.) i p. pr., om person: som brukar skänka (mycket), givmild; jfr SKÄNK-RIK, SKÄNKSAM. Lagerbring 1Hist. 3: 449 (1776).
d) (numera föga br.) refl., med obj. o. objektiv resultativ predikatsfyllnad. Fick han den (dvs. sin högfärd) ej af fan är fan en smulgråt; / Så wida fan ej redan skänkt sig pank. Hagberg Shaksp. 5: 303 (1848).
e) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att skänka, skänkande; äv. konkret: skänk (se SKÄNK, sbst.2 2) l. gåva; äv. i fråga om skänk som mottages i mer l. mindre otillbörligt syfte (ss. muta l. dyl.). G1R 2: 148 (1525). (Fogdarna) tage .. gåfver och schenchninger af kopsväner och andre, medt hvilke the egenom fingeren se. RA I. 1: 272 (1540). Skänckningar .. till Karin Måns dott(er). KlädkamRSthm 1565 A, s. 145 a. Konung Haralder skickade sändingebud .. til Sigurd Jarl med wänskaps bud och skänkningar. Peringskiöld Hkr. 1: 174 (1697; isl. orig.; meþ vinmælom oc Vingiöfom). Lindfors (1824).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2, i sht med (mer l. mindre) abstr. direkt obj. (l. med konkret direkt obj. varvid tanken helt l. väsentligen är fäst vid en abstr. innebörd); ofta med saksubj.; ofta liktydigt med: bereda l. skaffa l. förskaffa (ngn ngt) l. förläna l. ge upphov till (ngt) l. ägna l. bevilja l. tilldela (ngn ngt) l. göra (ngn) till föremål för (ngt) o. d.; i sht med mer l. mindre vitter prägel. Skänka ngn friheten. Skänka lön för mödan. Färgsättningen skänker liv och rörelse åt tavlan. Så mykit hon (dvs. Babylon) sigh haffuer herligha hållet och j wellust warit, så mykit skencker henne pino och grååt. Upp. 18: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: så mycken pina och sorg mån I bereda henne). Skall aldrig finnas att iag .. (för ordnandet av universitetets räkenskaper) een fyrk begärt heller nutit hafver utan skiänker alt detta mitt omak Academien. Rudbeck Bref 57 (1670). (Kristi) förwerfwada rettferdighet är i dopet: hwilken mig skenckes, och jag vtiklädes såsom i en herlig och skiön klädnad. Swedberg Cat. 418 (1709). Just att (det latinska) språket är dödt, skänker det evig ungdom. Beskow i 2SAH 30: 245 (1857). Då man tänker på de rika löften hans ungdom skänkte .., borde (osv.). Lindqvist Dagsl. 3: 132 (1904). (Domarna) skänkte enligt .. (fotbollsklubben Östers lagledare) gästande .. (kalmarlaget) bägge de mål som gjorde att Öster med resultatet 2—2 tappade ännu en hemmapoäng. DN(A) 1964, nr 153, s. 26. — jfr EFTER-SKÄNKA. — särsk.
a) (i vitter stil) med subj. betecknande Gud (jfr k) l. en gudom l. naturen l. en naturföreteelse o. d., liktydigt med: förläna l. beskära (ngn l. ngt ngt), låta (ngt) komma (ngn l. ngt) till del; äv. med direkt obj. betecknande person; förr äv. i uttr. skänka ngt för ngt (jfr 2 b δ), ge ngt i gengäld för ngt. 2Petr. 1: 3 (Bib. 1541). (Gud) hafwer skenkt och gifwit .. (den kristna församlingen) en första och heerda (dvs. påven), som medh allehanda dygder och mandom beprydder är. Bureus Påw. E 1 a (1604). Jag som mång Tusends Hopp förwijst i Nöd och Spått, / Förgås af Twiflan siälf, så skiänkes Surt för Rått. Dahlstierna (SVS) 219 (c. 1696); jfr 2 a. På kinden brann en högre färg, än aftonrodnan skänkte. Runeberg 2: 44 (1848). Förmågan att utföra enkla logiska operationer är .. en gåva, som naturen skänkt åt de flesta. Wedberg NLog. 1: 5 (1945). — jfr GUDA-SKÄNKT. — särsk. (numera föga br.) i uttr. skänka (åt) ngn att göra ngt, ge ngn gåvan l. tillfället l. möjligheten att få göra ngt. Farväl min Nymph! Apollo mig skänkt / Din sköna bild at måla. Bellman (BellmS) 1: 110 (c. 1775, 1790). Ehuru sällan sedda, gifvas dock väsenden, åt hvilka Försynen skänkt att nästan oafbrutet lefva i helsa och styrka. Atterbom Minnest. 1: 328 (1844).
b) med avs. på belöning l. utmärkelse: tilldela l. tillerkänna (ngn ngt), utdela (ngt) till (ngn). Konungen skänkte honom en orden. Björkman (1889).
c) med avs. på vila, tröst, lisa, frid, skydd o. d.; företrädesvis med saksubj. Har Solen åter gömt sig under, / At skänka alla ögon frid? Nordenflycht (SVS) 1: 131 (1743). Sabbatsdagen som skänker dig hvila från arbetets möda. Rundgren Minn. 2: 216 (1870, 1883). Mot krigiska förvecklingar mellan de fördragsslutande makterna inbördes skänker (Östersjö-)traktaten intet värn. Fahlbeck UtrPol. 16 (1912). Det var en ond, krampaktig gråt, som icke skänkte henne någon lisa. Krusenstjerna Pahlen 3: 101 (1931). SvHandordb. (1966; med avs. på tröst).
d) med personsubj., med avs. på känsla (t. ex. kärlek, förtroende, sympati, förakt) l. intresse o. d. Skänka ngn sitt hjärta l. sin kärlek. Skänka ngn l. ngt sitt öra, lyssna till l. uppmärksamma ngn l. ngt. Jag har inte skänkt en tanke åt den saken, inte alls tänkt på den saken. Skänka uppmärksamhet åt (förr äv. vid) ngt. I är' min Himmel-Jord .. / Dy lär' J utan twijk mig icke thet förtänckia / At iag på Eder (namns-)Dag .. drister skänckia / Mit Hierta. Lucidor (SVS) 422 (c. 1670). Hvad som köpts kan åter köpas, / Hvad som kostat kan betalas; / Men ett värnlöst hjertas tillit / Skänks blott, fås blott, köpes icke. Runeberg (SVS) 3: 162 (1841). Berndtson (1880; med avs. på förakt). Lindqvist BakMoln. 255 (1911: vid). Han hade skänkt dem en god människas starka och tysta sympati. Spong Sjövinkel 101 (1949).
e) med personsubj., med avs. på litterärt alster; äv. med subj. betecknande litterärt alster, med avs. på ngt som förekommer i litterärt alster. G. Adlerbeth har på Svensk hexameter skänkt oss Virgilii Æneis, Georgica och Bucolica. Broocman SvSpr. 103 (1810). Skänka oss .. (Strindbergs historiska) skådespel realistiska taflor ur vårt förflutna historiska lif? Hjärne BlSpörsm. 324 (1900, 1903). En författare, som skänkt sitt land(s ungdom) många trevliga sagböcker. Östergren (1940).
f) med personsubj.: ägna l. anslå (tid l. dag o. d. åt ngn l. åt viss sysselsättning o. d.). Jag har ej kunnat vägra att skänka denna dagen åt mina fastrar. JGOxenstierna Dagb. 117 (1770). (J. Wellander) tillät sig aldrig at skänka Sånggudinnorne mera af sin tid, än den som var i öfverskott på Samhällets fordran. Kellgren (SVS) 5: 17 (1785). Kan du skänka mig ett par minuter? Harlock (1944).
g) (numera nästan bl. i Finl.) i uttr. skänka ngn spelet, frivilligt ge spelet förlorat till förmån för ngn. Ena partiet (i kortspelet trumf), då det har dåligt spel, äger at skänka motspelarne spelet. HbiblSällsk. 1: 309 (1839). Ursäkta mig, bror Wingelinder, jag skänker dig spelet. Blanche Läk. 9 (1845; i fråga om brädspel).
h) om näringsgren l. naturtillgång o. d.: avkasta l. ge l. inbringa (ngt); äv. om årstid: åstadkomma l. frambringa (ngt) ss. avkastning; jfr SKÄNK, sbst.2 2 d. Hösten skänkte ej råg, men gaf ispiggar på axen. Runeberg (SVS) 3: 84 (1832). Sala silfvergrufva gaf, genom ändamålsenligare smältnings-process, större afkastning än hon skänkt på femtio år. Beskow i 2SAH 32: 244 (1859). EkonS 2: 91 (1895; om industri, med avs. på rikedomar).
i) (numera föga br.) uppgiva l. överlämna (ngt) gm kapitulation (utan motstånd). Runeberg 5: 102 (1857; med avs. på Sveaborg).
j) i fråga om att bringa ngn till världen gm att avla l. föda (se FÖDA, v. II 1); i sht i uttr. skänka livet åt (barn; jfr m), om kvinna: föda (barn) till världen; skänka sin make o. d. barn, om kvinna: föda barn åt sin make osv.; äv. i uttr. skänka ngt ngn, skänka ngn åt ngt, om ätt o. d.: frambringa ngn (gm födsel) o. giva honom åt ngt (t. ex. ett land); förr äv. i uttr. skänka ngn dagen, avla ngn. Adlerbeth Æn. 107 (1804: dagen). Föräldrar oss lastfullare hafva födt, / Än fädren dem. Vi åt vår framtid / Skänka ett slägte, än mer förderfvadt. Dens. HorOd. 102 (1817). Hon skänkte lifvet åt en ljuslätt kärlekspant. Crusenstolpe Mor. 2: 232 (1840). Grefliga ätten Bethlen, som skänkt landet (dvs. Ungern) flere regerande furstar. SDS 1900, nr 404, s. 1. Hon kan skänka sin man många vackra barn. Thorén Oriml. 222 (1947).
k) (i högre stil) om Gud (jfr a), med avs. på barn (jfr j): beskära (ngn) att få; äv. med avs. på Kristus: låta (ngn) komma till del, beskära l. förläna (ngn). Medhan Gudh oss nw sin Son haffuer skenckt, / Tå wij hans fiender wore, / Som bleff för oss på korset hengd, / Och är sedhan til himbla faren. Ps. 1562, s. 83 b; jfr KyrkohÅ 1942, s. 199. En tröst, ett stöd, en enda son / Gud täcktes henne skänka; / Den trösten henne togs ifrån, / Fastän hon var en enka. BEMalmström 6: 289 (1855).
l) (mera tillf.) i uttr. skänka ngn till livet, rädda ngns liv, rädda ngn från att dö (gm olyckshändelse o. d.). Johnson Se 25 (1936).
m) i uttr. skänka ngn livet (i sht förr äv. liv) l. hans liv l. skänka livet åt ngn (jfr j), låta ngn (som eg. skulle dö) få behålla livet; företrädesvis i fråga om efterskänkande av dödsstraff: benåda ngn till livet (se BENÅDA 2 b). Somlighe aff Heliodorj wener .. bådho Oniam, at han .. wille bidhia Herran, at han Heliodoro, som nu lågh j siälatoghan, lijffuet skenckia wille. 2Mack. 3: 31 (Bib. 1541). Wele the (som begått lägersmålsbrott) eij af Landet dragha, eller och komme igen, Fadher och Modher till neese: tå hafue Fadher och Modher wold om there lijf ..: wilie the dem lijf skänke, thet står i there macht. Lagförsl. 121 (c. 1609). JMessenius (c. 1630) i 2Saml. 26: 127 (: Theras lif; i fråga om dödsstraff). Ödmjukt tigger han om lifvet, / Då han såg (svärdet) Tizona höjd / Öfver sig. ”Dö, usle niding!” / Skrek Bermudes. ”Skänk, ack skänk mig / Lifvet”, så den fege talte. Oscar II I. 2: 208 (1859, 1886). Skänka livet åt en dödsdömd. Östergren (1940).
n) (numera mindre br.) refl., i uttr. skänka sig åt ngn (jfr o), betecknande att en kvinna gifter sig med l. flyttar l. slår sig ihop med en man. Runeberg 3: 119 (1832). Hon är betänkt att lämna sin man och skänka sig åt den äfventyrlige sjögasten. Wirsén Krit. 90 (1888, 1901).
o) i uttr. skänka sig (äv. sin person) åt ngn (jfr n) l. enbart skänka sig, betecknande att en kvinna inlåter sig i sexuell förbindelse med en man: ge sig (åt ngn). (Hon) är ej besvärad af betänkligheter och skänker sig utan ringaste tvekan åt den förstkommande. PT 1898, nr 104, s. 3. Därs. nr 110 A, s. 3 (: sin person). Därs. 1899, nr 251, s. 3 (: skänker sig). Heerberger Dag 300 (1939).
p) i fråga om fullständigt uppgående i ngn l. ngt l. fullständig hängivelse för ngn l. ngt; särsk. dels i uttr. skänka sig helt åt ngn, om person: överlämna sig helt åt ngn, helhjärtat ägna sig åt ngn, dels i uttr. skänka sig själv, offra sig (äv. med saksubj.). En oegennytta, som skänker sig själf utan ersättning. Weibull LundLundag. 221 (1891). Hon öfvergifver all fåfänglighet och vill skänka sig helt åt Herren. PT 1895, nr 126, s. 3.
q) i vissa numera obrukliga uttr.
α) skänka ngn ett skott l. en kula, kosta på ngn ett skott l. en kula, avlossa ett skott osv. mot ngn. VgFmT I. 10: 76 (i handl. fr. 1565: ett skott). HC12H 1: 20 (c. 1734: en kuhla).
β) ngn skänkes med ngt, motsv. 2 b β: ngn erhåller ngt. Spegel Oliw. B 2 b (1675).
γ) skänka ngn ngt fri, skänka ngn ngt; jfr FRI 8. Gal. 3: 18 (NT 1526).
δ) skänka sig åt nöjet, hänge l. ägna sig åt nöjena l. den sinnliga njutningen; jfr NÖJE 4 (c). GFGyllenborg Vitt. 1: 167 (1762, 1795).
ε) ngn skänkes ngn till möte, ngn har lyckan att möta ngn. Adlerbeth HorSat. 22 (1814).
ζ) skänka ngn fritt lov till göra ngt, ge ngn lov att fritt göra ngt. Runius (SVS) 1: 148 (1701).
η) skänka ngn bankett, utsätta ngn för fientligheter o. d.; jfr BANKETT, sbst.1 1 b. G1R 15: 473 (1543: Panckett).
r) (numera bl. tillf., i vers) liktydigt med: skänka bort (ngt). En spira vore dock för god / Att i en stund af ledsnad skänka. Stenhammar 202 (c. 1798). Han (dvs. Napoleon) skänkte jordens throner. Nicander 1: 395 (1825).
s) i uttr. skänka och gömma, skänka och använda, ss. benämningar på skämtsamma lekar varvid deltagarna sitta i en ring o. varje deltagare till sin ena granne viskar namn på några saker, till sin andra granne uppgift om var de skola förvaras l. vartill de skola användas o. d. varefter var o. en skall uppge de saker han fått uppgift om av sin ena granne o. de platser där de skola förvaras osv. som hans andra granne uppgett (varigm komiska sammanställningar uppstå); jfr SKÄNK, sbst.2 2 g slutet, o. SKÄNK-LEK. Hubendick FlickLek. 65, 66 (1879).
4) (†) med sakobj.: efterskänka (se d. o. 1, 2); särsk. med avs. på ngt brottsligt l. liden skada l. oförrätt o. d.: avstå från krav på straff resp. ersättning för (ngt), lämna (ngt) ostraffat l. ohämnat l. förlåta (ngt); äv. med indirekt personobj., dels: låta (ngn) slippa ifrån (ngt) utan straff l. hämnd l. förlåta (ngn ngt), dels: avstå från krav gentemot (ngn) på fullgörande av (ed). Som tu .. wäst huru the Önijnger (dvs. ölänningarna) haffwe stelt sig emot oss .. (under dackefejden) Så skulle sådane otilbörlig handell med rette them icke heller än andre aldelis skenckt bliffua. G1R 15: 474 (1543). (Även vid risk att åstadkomma oro i församlingen o. d.) böör honom som skadan .. bekommit haffuer, ingalunda skänckia honom (som vållat den) sin antagna skadha. Vthan lagligh fodra sijn vprättelse igen. Bullernæsius Lögn. 394 (1619). Iag weet det lärer blifwa Sant / Att Kiärleeks Brott i Dag af dig blijr skiänkt och frij. Dahlstierna (SVS) 419 (c. 1696). VRP 25/9 1729 (: Eden). Sådant (dvs. smädligt skrivsätt) blef honom (dvs. den ryske tsaren) af K. Johan (III) icke skänkt och war denna brefväxling mellan Regenter föga upbyggelig. Dalin Hist. III. 2: 32 (1762). Var varsam i edra uttryck, gå försigtigt till väga, man skänker er intet förhastadt ord, ej minsta förseelse. Weste FörslSAOB (c. 1815). Kronans andel i .. (vissa) wites- och ensaks-böter .. (samt vissa) arrende-skillnader .. warda helt och hållet skänkte och eftergifne. SPF 1826, s. 155. — särsk. allmännare: avstå från l. uppgiva (ngt); jfr EFTERSKÄNKA 1 b; jfr 2 b δ. Mag. Magnus Steen .. (anhåller) det Professores .. wille sine prætensioner uthi Sahl. Quæstoris fasta ägendom alldeles skänckia. ConsAcAboP 6: 107 (1686).
5) [jfr 1] i fråga om yrkesmässig servering av drycker (i sht rusdrycker) mot betalning, med obj. betecknande dryck o. dyl. l. utan obj.; utom ss. förled i ssgr numera bl. i ssgn UT-SKÄNKA o. den särsk. förb. SKÄNKA UT. Icke skall .. (i Viborg) ware effterlåtit .., att finskt öel skall skenckies i alle wincklar och oloflige hws, vthan der skall .. setties wisse borgere till, som öelet i kanna tael vthtappa. PrivSvStäd. 4: 440 (1607). KOF II. 2: 14 (c. 1655; utan obj.). Där någon Krögare, eller Krögerska, skulle under den tid (på dygnet), som skänkning tillåtelig är, förmärka (osv.). PH 3: 2364 (1746). Schultze Ordb. 4166 (c. 1755). — jfr MJÖD-, VIN-, ÖL-SKÄNKNING.
Särsk. förb.: SKÄNKA BORT10 4. jfr bortskänka.
1) till 2: avhända sig (ngt) gm att skänka det (till l. åt ngn), giva bort. Werwing Hist. 2: 92 (i handl. fr. 1603). Skänka bort sina kläder till en fattig. Klint (1906).
2) oeg. l. bildl.; särsk. dels motsv. skänka, v. 3 d, dels i uttr. skänka bort sig åt ngn l. skänka bort sig, motsv. skänka, v. 3 o. Hon (har) skänkt bort sitt hjerta, skänkt sin kärlek åt en otacksam. Weste FörslSAOB (c. 1815). Med egen hand jag skänker bort min krona. Hagberg Shaksp. 3: 86 (1848). Janson Par. 190 (1900: skänka bort sig åt mannen). Krusenstjerna Pahlen 1: 115 (1930: skänkt bort sig). särsk. i pass., om person: överlämnas till fienden gm kapitulation (varigm fienden ej lider någon kompenserande förlust); jfr skänka, v. 3 i. Runeberg 5: 17 (1860).
SKÄNKA EFTER10 32, äv. 40. till 3: efterskänka (ngt; se efterskänka 1, 2); äv. dels med indirekt personobj.: efterskänka (ngn ngt) l. låta (ngn) slippa (ngt l.) gottgörelse för (ngt), dels: avstå från (ngt); äv. i uttr. skänka efter ngt åt l. till ngn, efterskänka ngn ngt. Schultze Ordb. 4165 (c. 1755). Skänka efter ens fel. Lindfors (1824). Sätherberg Dikt. 2: 223 (1846, 1863: åt). Beskrifningen på ministerhotellets inredning .. kunna vi skänka våra läsare efter. Samtiden 1874, s. 218. ”Fan skänka efter något” — sa' Stjernsvärd, söp ut halfvan för kamraten. Holmström Sa' han 29 (1876). Erik IX blir kallad helig derför att han skänkte efter orättfärdigt pålagda skatter. Strindberg NRik. 119 (1882). Gruddbo 78 (1938: till). SvHandordb. (1966; med avs. på straff). jfr efterskänka. särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. ingenting skänka efter ngt, icke i något avseende l. icke alls stå efter ngt l. vara ngt underlägsen; jfr eftergiva 6, giva efter 6. Atterbom Minn. 280 (1818).
SKÄNKA FÖR10 4. (numera bl. tillf.) till 1: skänka i (dryck, i sht rusdryck) åt (ngn); äv. dels: skänka i dryck i (kärl) åt (ngn), dels: skänka i dryck åt (ngn); äv. i uttr. låta skänka för sig (dryck), låta skänka i (dryck) åt sig. Carl IX Rimchr. 60 (c. 1600: miöd och win låtit för sig skiänkt). Skencken .. (säger:) Migh drömdhe, at iagh medh itt frit modh, / In för min Herre j äre stodh, / Och skenckte för honom Miödh och wijn. Gevaliensis Jos. 21 (1601). Abraham Erichson Leionhuffuud Schenckte för konnungen. Brahe Tideb. 108 (1617). Snäfrid Swases dotter .. skänkte för Konungen ett Kärl fult af Miöd. Peringskiöld Hkr. 1: 101 (1697). Anm. Det är ovisst, om tonvikten i (vissa av) de ovan anförda språkproven legat på partikeln l. på verbet (i vilket senare fall språkproven äro att hänföra till skänka, v. 1).
SKÄNKA I10 4, förr äv. UTI. till 1: hälla i l. upp l. slå i l. servera (dryck, i sht rusdryck); äv. abs.; äv. dels med obj. betecknande kärl (äv. i sådana uttr. som skänka i ett glas öl o. d.), dels i uttr. skänka i (dryck l. kärl) åt l. för ngn (äv. utan direkt obj.). (Sv.) Skänckia vthi (lat.) Vinum .. fundere. Helsingius Ee 2 b (1587). (Han) lätt .. skenckia i Skålen. Wallquist EcclSaml. 1—4: 333 (1608). Skänk uti et glas öl åt mig. Lind (1749). En gudadryck, rågad i gullsmidda horn, / Skänks i för hvar gäst i vårt lag. Atterbom SDikt. 1: 198 (1837). Bremer Fad. 57 (1858; utan obj., i fråga om te). Hon .. kommer fram med sin eviga flaska, brännvinet .. . Hon skänker i åt dig och sig själv i rejäla rödvinsglas. Gustafson Gift 23 (1962). jfr iskänka. särsk.
a) (numera föga br.) till 1 c α, = skänka, v. 1 c α. Kannan skänker illa uti. Lindfors (1824). Thékannan skänker illa uti. Meurman (1847).
b) mer l. mindre bildl. Tu (dvs. Gud) .. skenker fult vthi for mich. Psalt. 23: 5 (öv. 1536; Bib. 1917: låter min bägare flöda över). Jag bringar drufvor, jag bringar rosor, / Jag skänker i af mitt unga vin. Snoilsky 1: 3 (1869). Laurin LivKonst 121 (1927; i bild).
SKÄNKA IGEN10 04.
1) till 2: skänka (ngn ngt) åter l. tillbaka. Svart G1 79 (1561).
2) (†) bildl.: ge (ngn ngt) igen l. ss. vedergällning, återgälda (ngn) med (ngt); jfr giva igen 3. G1R 15: 473 (1543: skencke honom ett Packet (felaktigt för Pancket) igen); jfr skänka, v. 3 q η. Adlerbeth Æn. 153 (1811).
SKÄNKA IN. (†)
1) till 1: skänka i; äv. i uttr. skänka ngn ngt in, skänka i ngt åt ngn. J som .. skencken fult in aff drickoffer för Menj. Jes. 65: 11 (Bib. 1541). Öfuer måltijden skänckies och allahanda slagz miödh in. Petreius Beskr. 3: 26 (1615). Munskänken togh wilse, och skänckte in förgifftet för Påfwen och hans Son. Schroderus Os. III. 1: 3 (1635). CupVen. A 2 a (1669; utan direkt obj.). Sylvius Curtius 599 (1682: skiänckia them Wijnet in). Rosenfeldt Vitt. 188 (1686: åth). Skänck, skänck in fult utaf din flaska, / Att vij må dricka kungens skåhl. GCederhielm Vitt. 72 (c. 1700). Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr inskänka. särsk. mer l. mindre bildl. Lybecker 122 (c. 1715). Hwi skola ächta makar / Hwarandrom skäncka in hwad vtaf galla smakar? Kolmodin QvSp. 1: 646 (1732). Han lär få dricka ut hwad han skänkt in för mig. Sahlstedt (1773).
2) [jfr motsv. anv. av lt. inschenken; möjl. beror anv. på att en förlorare (t. ex. i ett vad) fick bjuda vinnaren på dryckjom] till 1, intr.: kapitulera, ge upp, ge sig. Mot alle inkasts grep hon har i hiärnen sin, / Så arger som han är, Rolet må skäncka inn. Düben Boileau Sat. 82 (1722; fr. orig.: Devant elle Rolet mettroit pavillon bas).
SKÄNKA OMKRING10 04. (numera bl. tillf.)
1) till 1; särsk. intr.: gå omkring o. skänka i l. skänka i dryck i glas o. dyl. o. låta dem gå omkring. Nordforss (1805). jfr kringskänka.
2) till 2; särsk. intr.: (rundhänt) kringdela skänker. Ekblad 181 (1764).
SKÄNKA PÅ10 4. (numera bl. tillf.) till 1: vid servering av dryck fylla på med (ngt). Lagerström Holberg Westph. 37 (1737; med avs. på skum).
SKÄNKA TILLBAKA10 040, äv. 032. till 2: återge (ngt) ss. skänk l. gåva, skänka åter; äv. bildl. (jfr skänka, v. 3). Ekblad 92 (1764). Sjögren TaStjärn. 108 (1957: skänka livet tillbaka åt honom).
SKÄNKA UT10 4. jfr utskänka.
1) till 1: vid servering hälla (dryck, i sht rusdryck) ur ett kärl l. slå i (dryck osv.); äv. bildl.; förr äv.: erbjuda (ngn) att dricka (så mycket som drickes på en gång; jfr dryck 2). Löfgren TenngjH I. 1: Bil. 15 (i handl. fr. 1545). Käre Gesälle, Wij bedia Eder att i willen taga detta Vällkomme .. till godho .., och thet samma i twå drickar Uthdricka, dock frijt att skänkia een der Uth, Wärdinnan i huset eller hennes dotter. Därs. 31 (1662). Nilsson FestdVard. 104 (1925; bildl.).
2) [efter motsv. anv. av t. ausschenken] (om förh. under skrånas tid) till 1, om gesäll(er): traktera (vandrande gesäll) med äreskål l. (mat o.) dryck vid hans avresa. VRP 29/11 1736.
3) till 5: utskänka (dryck, i sht rusdryck). Dähnert 267 (1746).
SKÄNKA UTI, se skänka i.
SKÄNKA ÅTER10 40. till 2, = skänka tillbaka; äv. bildl. (jfr skänka, v. 3). Nordforss 2: 1240 (1805). Du (dvs. Gud) skänkt mig åter fosterland och vänner, / Den stund vårt hopp var djupt i mörker sänkt. Runeberg 2: 119 (1846). jfr återskänka.
Ssgr (Anm. Många av nedan anförda ssgr kunna äv. (i viss bet.) hänföras till skänk, sbst.2, vissa till skänk, sbst.1): A: (1, 5) SKÄNK-AFTON. (i skildring av förh. på skrånas tid) afton (se d. o. 3) varvid skänk (se skänk, sbst.2 1) serverades l., allmännare, afton då gesällerna samlades för att dricka (o. utskänkning av rusdrycker ägde rum). Förbundet 1913, nr 9, s. 2.
(1, 5) -BETJÄNING. (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) serveringspersonal. Dalin FrSvLex. 1: 156 (1842).
(5) -BIR. (skänk- 1869 osv. skänke- 15381694. skänko- 1640) [jfr mlt. schenkebēr, t. schenk(e)bier; jfr äv. sv. dial. skänkebör, svagdricka] (förr) tunt l. svagt öl (för utskänkning); skänköl. VarRerV 30 (1538: skenkebör). AHB 26: 21 (1869).
Ssg: skänkbirs-tunna. (förr) Törnewall C 2 a (1694).
-BORD. (skänk- c. 1666 osv. skänke- 16261741)
1) [jfr mlt. schenkdisch, t. schenktisch] (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: serveringsbord för drycker; äv. allmännare: serveringsbord; äv. om bord vid skänk l. om den övre ytan av skänk (se skänk, sbst.2 5). Credentzeskijfwer och Skenkebord. Schroderus Liv. 685 (1626). Som skänkbordet (under vikingatiden) war nederst i Salen, bars ölet .. til Gästerna. Lagerbring 1Hist. 2: 88 (1773). Skänkbord .. (dvs.) Bord vid el. på el. i stället för en skänk. Weste FörslSAOB (c. 1815). IllSvOrdb. (1955; om serveringsbord).
2) (†) till 5, i utskänkningslokal: skänkdisk. Björkman (1889).
(1) -BUD. (skänk- 1741c. 1750. skänke- 16711821) (†) samkväm l. gille (varvid servering av öl l. vin o. d. utgjorde ett viktigt inslag); jfr bud 6. UUKonsP 9: 41 (1671). Nordencrantz Arc. 192 (i handl. fr. 1727; i fråga om gesäller). Innan jag kom til at nytia studente-privilegier och friheter (vid universitetet), moste jag vndergå penalismum .. . Vppassning, skänckebod, lopp och ränn, sent och bittida .. syslosatte mig. Rhyzelius Ant. 22 (c. 1750). SC 2: 243 (1821).
(5) -DISK. i utskänkningslokal: disk (se disk, sbst.1 II 2 f); jfr skänk, sbst.2 3, o. -bord 2. BoupptVäxjö 1838. Malmberg StyckVäg 226 (1950; på krog).
(2) -EXEMPLAR. (numera bl. tillf.) exemplar av bok, (erhållet från förlag o. d. av författaren o.) avsett att ges bort ss. gåva; jfr dedikations-exemplar. Atterbom (1849) i 3SAH XXXVII. 2: 381. —
-FAT. (†)
1) till 1: fat varpå bägare l. serveringskärl bäres l. står; äv. om fat för sköljning av dryckeskärl o. d. (jfr skänk-balja). Nordforss (1805). Skänkfat .. (dvs.) Fat som hör till en skänk el. till en skänkkanna, el. hvarpå något kringbäres. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dalin (1854; för sköljning av dricksglas). Björkman (1889).
2) till 5: fat (se d. o. 1) för förvaring av dryck för utskänkning. Möller 2: 783 (1785).
Ssgr (till -fat 1, †): skänkfat-formig. formad likt ett serveringsfat. Marklin Illiger 42 (1818).
-lik. om blomkrona: fatlik. Möller PrincBot. 17 (1755). Areschoug LbBot. 258 (1863).
(1) -FLICKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -jungfru 1. Backman Dickens Pickw. 2: 181 (1871).
(1) -FRU. (numera föga br.) (gift) kvinna med uppgift att servera dryck(er). Wecksell SDikt. 242 (1861; vid hälsobrunn). OoB 1903, s. 321.
(1) -FRÖKEN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr fröken 2 d o. -jungfru 1. Tavaststjerna Inföd. 29 (1887).
(1) -GESÄLL. (skänk- 1739 osv. skänke- 19191920) [jfr t. schenkgeselle] (om förh. på skrånas tid) gesäll med uppgift att anordna (o. presidera vid) gesällskapets gillen o. dyl. o. överräcka skänken (se skänk, sbst.2 1) till vandringsgesällen; äv. om vandringsgesällen. Berg SamlGbgH 1: Bil. 129 (i handl. fr. 1739). Löfgren TenngjH I. 1: 94 (1925).
(1) -GOSSE. (i skildring av ä. förh.) = -pojke. Björlin Elsa 70 (1879).
(1) -HANTVERK~02 l. ~20. (förr) skänkt hantverk (se skänkt, p. adj.). Förbundet 1914, nr 1, s. 1.
(5) -HUS. (skänk- 1617 osv. skänke- 1633) [jfr t. schenkhaus] (numera bl. i skildring av ä. förh.) hus innehållande l. utgörande utskänkningslokal. RA II. 2: 224 (1617).
(1) -JUNGFRU.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (ogift) kvinna med uppgift att (vid l. från skänk; se skänk, sbst.2 3) skänka i (rus)drycker l. på annat sätt betjäna kunder i utskänkningslokal (äv. i kafé o. d.); servitris; jfr -flicka, -fröken, -mamsell, -piga. DA 1824, nr 232, Bih. s. 3. Dalin (1854; på schweizerier o. kaffehus). Edqvist MannHav. 103 (1967).
2) (mera tillf.) för servering av spritdrycker o. d. avsett kärl vars form påminner om en kvinnokropp; jfr jungfru 8. SvD(A) 1968, nr 58, s. 18.
(1) -JUNKER. (skänk- 1653 osv. skänke- 1653) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ung adelsman med uppgift att servera (rus)drycker; jfr junker 1 d o. -pojke, -sven. Ekeblad Bref 1: 215 (1653).
(1) -KAMMARE. (skänk- 1650 osv. skänke- 15591644) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kammare (se kammare, sbst.2 2 c) utgörande serveringsrum (för drycker) l. skänk (se skänk, sbst.2 5 slutet), skänkrum (se d. o. 1); äv. om institution som vid hov o. d. handhade denna kammare o. servering av vin o. d. Thet Wyn Som vtskenchtes aff Skenkekammarenn widh store Salenn Tenn — 26 Septembris. VinkällRSthm 1559. KlädkamRSthm 1675, s. 71 (om institution). Skänkkammaren, där .. glas och silver, som aldrig fingo komma ut i köket, diskades av ”skänkpigan”. HågkLivsintr. 7: 130 (1926; i skildring av förh. på 1880-talet). Söderström Högkv. 139 (1968; på krog; i skildring av förh. på 1700-talet).
(1) -KANNA. (skänk- 1639 osv. skänke- 15881945) [jfr t. schenkkanne] (i sht i skildring av ä. förh.) kanna (se kanna, sbst.2 1 b) för iskänkande av (rus)drycker, serveringskanna; jfr dragar-kanna 2 o. -krus, -kärl. Lælius Bünting Mynt 23 (1588). Karlson StåtVard. 527 (1945; i skildring av förh. på 1600-talet).
(1) -KAR. (skänk- c. 1755. skänke- 15411749) (†) mindre dryckeskärl, bägare. 1Mos. 40: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: bägare). Schultze Ordb. 2219 (c. 1755).
(1) -KRUS. (skänke- 1676c. 1700) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr krus, sbst.3 2, o. -kanna. BoupptSthm 1677, s. 150 b (1676).
(1, 5) -KÄLLARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) källare (se d. o. 2) l. krog l. värdshus l. dyl.; äv.: källare för förvaring av skänköl. Lind (1749). Lindberg Ölbr. 138 (1885; för skänköl).
(1) -KÄRL. (skänke- 1674) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -kanna. Silfverstolpe BokbSthm 52 (i handl. fr. 1674).
(3) -LEK. i sg. best., om lek varvid deltagarna sitta i en ring o. varje deltagare till sin ena granne meddelar ett kvinnonamn, till sin andra granne ett mansnamn, till den första grannen var kvinnan o. mannen skola råkas, till den andra vad de där skola göra, varefter var o. en kombinerar de uppgifter han fått o. läser upp dem (varigm komiska sammanställningar uppstå); jfr skänk, sbst.2 2 g slutet. SvForns. 3: 426 (1842).
(1 (o. 2)) -LÅT. låt (se låt, sbst.3 5) l. folkmelodi urspr. spelad då skålen för brudparet vid bröllop iskänktes (o. gåvor till brudparet l. spelmannen insamlades). Forssell o. Grafström 21 (1828; om förh. i Dalarna).
(1) -MAMSELL. [jfr t. schenkmamsell] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr mamsell 1 d slutet o. -jungfru 1. DA 1824, nr 188, Bih. s. 5. Ödman UngdM 1: 70 (1873, 1881; på kafé).
-PENNINGAR, sbst.2, l. -PENGAR, sbst.2, pl. (sbst.1 se skänk, sbst.2 ssgr). (skänke- 16441934 (om ä. förh.)) [jfr t. schenkegeld (i bet. 2)]
1) (†) till 1: betalning (lön) för servering av drycker. HovförtärSthm 1644, s. 499.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2: pengar som skänkas l. skänkts till ngn, gåvopengar (särsk. om pengar givna ss. allmosor l. fattigunderstöd). NorrlS 1—6: 71 (c. 1770). Levander FattFolk 181 (1934; ss. fattigunderstöd; från Uppl.).
(1) -PIGA, sbst.2 (sbst.1 se skänk, sbst.2 ssgr). (skänk- 1905 osv. skänke- c. 1747) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr piga 3 o. -jungfru 1. Fries 2Linné 2: 219 (cit. fr. c. 1747).
(1) -POJKE. (i skildring av ä. förh.) pojke med uppgift att (vid l. från skänk; se skänk, sbst.2 3) iskänka öl o. d.; jfr -gosse, -junker, -sven o. skänk, sbst.1 1. Björlin Elsa 71 (1879).
(2) -RIK. (skänk- c. 1755. skänke- 1620) (†) givmild; jfr skänka, v. 2 c, o. skänksam. Phrygius Föret. IV a (1620). Schultze Ordb. 4168 (c. 1755).
-RUM. (numera i sht i skildring av ä. förh.)
1) till 1: rum utgörande serveringsrum (för drycker); jfr skänk, sbst.2 5 slutet, o. -kammare, -stuga 1. Rothstein Byggn. 571 (1859). Lagerlöf ChLöw. 190 (1925).
2) till 5: rum för utskänkning l. utgörande utskänkningslokal, skänk (se skänk, sbst.2 3) l. skänkstuga (se d. o. 2) o. d.; jfr -sal. Snellman Tyskl. 40 (1842; på skjutsstation). Siösteen ModBelg. 98 (1906; om kaféer). Nilsson HistFärs 242 (1940; i gästgiveri).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): skänkrums-dörr. särsk. till -rum 2. Backman Dickens Pickw. 2: 374 (1871).
-fönster. särsk. till -rum 2. Malmgren Dickens Pickw. 1: 294 (1861).
-soffa. särsk. till -rum 1. Martinson Nässl. 194 (1935).
(5) -RÄTTIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. schenkgerechtigkeit] (†) utskänkningsrättighet. Holmberg Nordb. 132 (1852).
(5) -SAL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr sal, sbst.2 2, o. -rum 2. Locke ÖsterlFrukt 258 (1876; i hotell). SErikÅb. 1955, s. 94 (på krog, om förh. i början av 1800-talet).
(2) -SJUKA. (†) överdriven givmildhet; jfr sjuka, sbst.1 3. Lagerbring 1Hist. 2: 774 (1773).
(1) -SKIVA. (skänk- 1561 osv. skänke- 15611908 (i skildring av förh. på 1500-talet)) [jfr mlt. schenk(e)schīve, skänk, byffé, t. schenkscheibe, skänkbord, skänk] om skiva l. yta (i fråga om moderna förh. bl. på skänk; se skänk, sbst.2 5) på vilken drycker iskänkas o. dryckes- o. serveringskärl o. d. stå uppställda; företrädesvis (i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om skänkbord (se d. o. 1) l. kredensbord (se d. o. 1) l. skänk (se skänk, sbst.2 5); förr äv. sammanfattande, om de till en skänk hörande dryckes- o. serveringskärlen. (Ärkebiskopen) hade (på ett gästabud) sijn skänckeskiffue hoes sigh medh credentzekar oc annadt. Svart G1 102 (1561). Loenbom SvArch. 1: 200 (1617; om dryckes- o. serveringskärl). l Skååp med Skenckeskifwa vppå. BtÅboH I. 8: 206 (1636). Skänkskivor och skänkbord voro ett slags serveringsbord, där dryckerna kredensades och där husets krus och kannor .. sattes fram. Karlson StåtVard. 286 (1945).
Ssg: skänkskive-duk. (numera bl. tillf.) skänkduk. KlädkamRSthm 1592 B, s. 28 a.
-STUGA. (skänk- 1881 osv. skänke- 1559) [jfr t. schenk(en)-stube (i bet. 2)]
1) (†) till 1; = -rum 1. VinkällRSthm 1559.
2) (utom i vissa trakter numera bl. med ålderdomlig prägel) till 5: rum utgörande utskänkningslokal, skänkrum (se d. o. 2) l. krogrum. Lönnberg Franzos HalfAs. 112 (1881; på krog). TurÅ 1946, s. 385.
(1) -SVEN. (skänk- 1681 osv. skänke- 15411835) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (yngre) man med uppgift att (vid fester l. vid hov o. dyl. l. i krog o. d.) iskänka (rus)drycker (o. servera mat); jfr -pojke o. skänk, sbst.1 1. SvForns. 2: 31. 1Kon. 10: 5 (Bib. 1541: skenkeswener, pl.; hos kung Salomo; Bib. 1917: munskänkar). På Krogar oc Kielrar, ibland tappare och skänckeswänner. Widekindi KrijgH 170 (1671). Ganymedes, / Gudarnes skänksven. Bellman 5: 156 (c. 1775). Budk(Brage) 1922, s. 61 (om ä. förh.; i fråga om bröllop).
(1) -TALLRIK. [jfr t. schenkteller] (numera knappast br.) presentertallrik l. serveringstallrik. Wikforss 2: 485 (1804). Cannelin (1939).
(1) -TUNNA. (skänk- 1937. skänke- 1733) (förr) (i matrum förvarad) tunna för öl l. vin l. brännvin o. d., varur ölet osv. iskänktes i dryckeskärl. InventTullgarn 1733, s. 2.
(2) -URKUND~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) urkund som bekräftar att ngn skänker l. skänkt ngn ngt; jfr skänknings-urkund. SvLittFT 1834, sp. 284.
(1) -ÄMBETE~020. (skänk- 1785 osv. skänke- 15411939)
1) (†) uppgift att iskänka drycker l. fungera ss. munskänk. 1Mos. 40: 21 (Bib. 1541; Luther: schenck ampt). Heinrich (1828).
2) (om förh. på skrånas tid) skänkt skråämbete (se skänkt). Ambrosiani SvSkråämb. 60 (i handl. fr. 1622).
(5) -ÖL. (förr) eg.: öl för utskänkning; om ett slags svagöl avsett för konsumtion de närmaste veckorna efter bryggningen (motsatt: lageröl); jfr -bir. TT 1873, s. 277.
B (numera bl. i skildring av ä. förh.): SKÄNKE-BIR, -BORD, se A.
(2) -BREV. (†) gåvobrev. PKalm (1752) hos Linné Bref I. 8: 87. —
-BUD, se A.
(1) -DAG. [jfr t. schenktag] (†) dag då ngn håller fest (med servering av öl l. vin o. d.), festdag l. dyl. JTBureus (1603) i 2Saml. 4: 30. Dens. (c. 1630). Därs. 22.
(2) -FORDRING. (†) fordran l. krav på (att få) skänker. HSH 39: 134 (1595).
-GESÄLL, se A.
(2) -GODS. gods (se d. o. 6) som skänkes l. skänkts åt ngn. 1MeddRArch. I. 1: 47 (i handl. fr. c. 1618).
-HUS, -JUNKER, -KAMMARE, -KANNA, -KAR, se A.
(1) -KITTEL. [jfr lt. schenkketel, t. schenkkessel] (†) kittel vari vatten för beredning av varma (rus)drycker kokas (o. varur vattnet iskänkes). BoupptSthm 1668, s. 367. BoupptRArk. 1712.
(1) -KORG. (†) korg innehållande drycker (i skänkkannor o. d.). HovförtärSthm 1667 A, s. 43. Därs. 237.
(1) -KREDENS. (†) kredens (se d. o. 2). Svart G1 81 (1561: skenkke kredensser; rättat efter hskr.). Hallenberg Mynt 83 (1798).
-KRUS, -KÄRL, -PENNINGAR, -PIGA, -RIK, -SKIVA, se A.
(1) -SKRÅ. (†) skänkt skrå (se skänkt); anträffat bl. (med anslutning till skänka, v. 2, 3) om skrå som kan överföras från en stad till en annan. RARP V. 1: 57 (1652).
(1) -SKÅL. (†) om dryckesskål; anträffat bl. bildl. At wij medh tolamodh vptaghe Kors och Bedröffuelse, såsom een Herrans skänckieSkåål. SOlai Holstenius A 4 b (1640).
(1) -STOL. (†) ställning (skänkbord l. dyl.) varpå kärl för servering av drycker förvaras. Karlson EBraheHem 88 (i handl. fr. c. 1672).
(1) -STOP. (†) stop för iskänkande av drycker. BoupptSthm 8/12 1654.
-STUGA, -SVEN, -TUNNA, se A.
(1) -VIN. [jfr mlt. schenkewīn, t. schenkwein] (†) vin avsett ss. dryck l. för servering (motsatt: vin avsett för matlagning o. d.). G1R 23: 85 (1552). VinkällRSthm 1584.
-ÄMBETE, se A.
C (numera föga br.): SKÄNKNINGS-URKUND. [jfr t. schenkungsurkunde] = skänk-urkund. Jungberg (1873).
D (†): SKÄNKO-BIR, se A.
Avledn.: SKÄNKARE, om person m.||(ig.), om sak r. l. m. [sv. dial. skänkare (i bet. I 1); jfr mlt. schenker (lt. schenker; i bet. I 1); t. schenker (i bet. I 1, 2)]
I. om person.
1) till 1: person som skänker i dryck (i sht rusdryck), skänk (se skänk, sbst.1 1). Möller 1: 253 (1745, 1755). SvBL 6: 245 (1868). jfr: (Sv.) Inskänkare .. (lat.) infusor, pincerna, pocula ministrans. Schultze Ordb. 4171 (c. 1755). jfr vin-skänkare.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: person som skänker l. skänkt ngt l. brukar ge skänker o. d.; givare. Linc. (1640; under largitor). Östergren (1940).
3) till 5; om person som utskänker rusdrycker; i ssgrna vin-, öl-skänkare.
II. (†) till 1; om sak.
1) skänk (se skänk, sbst.2 5) l. byffé (se d. o. 3). HovförtärSthm 1682, s. 1428.
2) om ett slags vas vars form påminde om en skänkkanna l. dyl. (l. om sådant serveringskärl använt ss. vas). Jag gaf åt Carolina (ss. julklapp) en vas eller så kallad skänkare, hvarpå Byströms villa var inbränd. Ahnfelt HofvLif 1: 54 (1880; om förh. 1843).
SKÄNKERI, se d. o.
SKÄNKSAM, adj. (†) till 2: givmild; jfr skänka, v. 2 c, o. skänk-rik. Lindahl o. Öhrling (1780).
Avledn.: skänksamhet, r. l. f. (†) givmildhet. Lagerbring 1Hist. 3: 669 (1776).
Spoiler title
Spoiler content