[sv. dial. älsken, folkkär, tam, vänlig; jfr nor. nn. elsken; avledn. av ÄLSKA, v.]
(†) som älskar, älskande; vänligt sinnad; äv. substantiverat. En Printz .. / Som alle Sweries barn .. / .. den wisse hoppning gaf, / At blij dess älskne huld, ok slå dess ilskne braf. Columbus (SVS) 2: 208(c. 1680). Ok om en älsken hand, sig den (dvs. rosen) at plocka hastar / At vinda sig deraf små Krantz’ ok kryddekwastar. Columbus (SVS) 2: 213(c. 1680). 3SAH LXXXII. 2: 23(1795).
SAOB
