publicerad: 2023
ÄLSKA äl3ska2, v. -ade (Joh. 5: 20 (NT 1526: älskar, pr. sg.) osv.), förr äv. -er, -te, -t (VocLib. adj. (c. 1580: älsker, pr. sg.), Runius (SVS) 1: 306 (1713: älskt, sup.)); förr äv. ÄLSKAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Strindberg GötR 181 (1904: själfälskelse)), -NING (†, Linc. D 5 a (1640), Wacklin Minn. 1: 127 (1844)); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (†, SvMerc. 1: 583 (1756), GbgP 21/12 1948, s. 16).
Ordformer
(elsk- (-ll-, -sch-) 1521–1749. älsk- (æ-, -ll-) 1521 osv.; -a 1521 osv. -as 1526–1859)
Etymologi
[fsv. älska; motsv. fd. ælske (d. elske), fvn. elska (nor. elske); till det adj. som föreligger i fvn. elskr, som hyser kärlek till, sannol. till den stam som föreligger i ELD liksom i de likbetydande urn. aila, feng. āl-; av ovisst ursprung. — Jfr ÄLSKA, sbst.2, ÄLSKEN, ÄLSKLIG, ÄLSKOG]
1) hysa stark böjelse l. positiv känsla l. innerlig tillgivenhet l. sympati för (ngn), hysa kärlek (se d. o. 1) till l. hålla av (särsk. motsatt: hata (se d. o. 3)); äv. dels: vara fäst vid l. högt uppskatta l. värdera (ngn), dels: tycka om (ngn); särsk. i uttr. den gudarna älskar, dör ung (se GUD I g), älska ngn l. ngt av all l. hela sin själ l. av själ och hjärta l. in i själen (se SJÄL, sbst.1 1 d (α)), i sht förr äv. älska ngn av ryktet (se RYKTE 1 c); äv. dels abs. (se särsk. c slutet), dels utan obj. (se c slutet), dels med sakobj. (se d, e); äv. oeg., med saksubj. (se särsk. e α, β); jfr DYRKA, v.1 II 2, MINNA, v.2, UNNA 1. Hon var högt älskad av alla. Han älskar katter. G1R 4: 64 (1527). (Att kung Sigismund) ingalunda wore til sinnes at twinga någon uti Religions saker, icke heller någon för trones skull hata eller älska. Werwing Hist. 1: 128 (c. 1690). Jag älskar de sköna, / Men Vinet ändå mer; / Jag på båda ser, / Och åt båda ler / Men skiljer ändå båda. Bellman (BellmS) 1: 5 (c. 1769, 1790). En Konung, som så mycket älskade sina undersåtare, älskades också och ärades af dem tilbaka. Schönberg Bref 1: 111 (1777). Hjertat kan älska, icke tanken. Agardh BlSkr. 2: 122 (1837). Det amerikanska folket älskade sin president och valde i november 1972 om honom. Jonasson Hundraår. 367 (2009). — jfr NIT-, VAN-ÄLSKA o. MÄNNISKO-, SNAR-ÄLSKANDE. — särsk.
a) i fråga om kärlek mellan föräldrar o. barn. Joh. 5: 20 (NT 1526). Jw meer Barnet älskas, ju mehr måste dhet hållas vnder agan. Grubb 404 (1665). På dig, o Helge, lägger jag fadrens sorg, / o älska som en dotter min Ingeborg. Tegnér (TegnS) 4: 14 (1823). Han var ingalunda något dumhuvud, men hörde ändå avgjort till de där som endast en mor kan älska. Siwertz Pagoden 37 (1954). Han älskade sin far mer än allt annat i världen. Trotzig Sjukd. 6 (1972).
b) (i bibeln l. i religiös stil) i fråga om Guds l. Jesus kärlek till människan l. människans kärlek till Gud l. nästan (se NÄSTA, sbst. b); särsk. i uttr. älska sin nästa ((så)som sig själv). G1R 1: 28 (1521). Jesus sågh på hono(m), och elskadhe hono(m). Mark. 10: 21 (NT 1526). Tw skal elska thin herra gudh, vthaff alt titt hierta .. och thin nästa som tigh sielffuan. Luk. 10: 27 (NT 1526). Att älska Gud är att icke hafwa någon annan wilja än hans. Ternstedt Fénelon Vish. 146 (1877). För kristna, judar och muslimer var Gud en engagerad Skapare, som vi människor borde frukta och älska. Ottosson Darwin 32 (2016). — jfr GUD-, KRIST-, MÄNNISKO-ÄLSKANDE.
c) med mer l. mindre stark tonvikt på erotik l. könsumgänge: hysa ömma känslor för l. kärlek (se d. o. 3) till (ngn). Jag älskar dig. Riuales .. kallas the som älska ena quinno, bwkbröder. VarRerV 11 (1538). Som de begge ällska hwar annan, så tycker jag det skulle bli ett artigt par. Lindahl Tanckef. 9 (1740). Mannen eller kvinnan känner sig helt enkelt dragen till det motsatta könet och kallar detta att älska. Norström Masskult. 162 (1910). ”Vi två” (är) en glimrande skildring av kampen för varje individs rätt att älska den hon vill, oberoende av kön. Sydsv. 23/8 2020, s. C16. — särsk. utan obj.: ha samlag (med ngn) (äv. abs.); förr äv. tr., i reciprok anv., med samma bet. Twå slipprige, målade, store / Ormar som tätt kröp’ ihop och kärligen älskte hwar annan. Columbus (SVS) 2: 61 (1667). Han har en väninna, som kommer till honom ibland om söndagarna, och de älskar varandra i ateljén. Gyllensten Juv. 181 (1965). Antagligen är det så, att jag inte skulle ha någonting emot att älska med en kvinna i månljuset på en sandstrand. Nesser BarinTri. 127 (1996). När vi älskat ligger Adrian på mage vid min sida med ansiktet gömt i armarna. Bredow BaraInte 223 (2009).
d) i vissa resultativa uttr. (äv. utgående från a–c, e), särsk. älska ngn sådan l. sådan, älska ngn så mycket att denne blir sådan l. sådan; äv. i uttr. älska ihjäl ngn l. ngt. När vinet berusar, / Så älska dig vaken. Valerius 2: 148 (c. 1820). Farligt ”älska ihjäl” sina barn. Antas föda trots och aggressivitet. Jersild Grisjakt. 21 (1968). Jag visste mycket väl att min största uppgift som deras mamma var att älska dem starka och fria. Livet40Ocens. 28 (2009). Ibland känns det som vi svenskar håller på att älska ihjäl vår landsbygd. GotlT 5/3 2013, s. 12.
e) med sakobj.: ha en positiv l. välvillig inställning till; sätta värde på l. finna behag l. nöje i l. uppskatta l. tycka (mycket) om; äv.: hysa stark böjelse l. levande intresse l. lust l. håg l. entusiasm för; särsk. i uttr. älska sanningen (jfr SANNING 2 g); förr äv. allmännare: utöva l. befatta sig med. Älska böcker, sitt land, sitt arbete. GudlVis. A 6 a (1530). Dömdes Jep Nilsson .. fför han haffuer elskatt troldom .. om kring deris gorder. BtFinlH 2: 36 (1544). Kammar af guld .. äro allmänt älskade och tillwerkas med oupphörliga variationer. JournLTh. 1810, s. 246. Jag ville .. (med ordet ”filosof”) beteckna en man .. som älskar sanningen. 2SAH 11: 288 (1825). Miljoner barn har läst och älskat sagan om Peter Kanin och Beatrix Potters tjugo andra ”little books” om djur. SvD 5/9 1996, s. 19. Jag älskar spagetti! Skulle inte kunna sluta med det. Livet40Ocens. 150 (2009). Det första rådet som mormor gav var att man som kvinna skulle älska sin kropp. Wolff PolyglÄlsk. 224 (2016). — jfr FRAM-, NIT-, VAN-ÄLSKA o. BEKVÄMLIGHETS-, BILDNINGS-, DYGD-, FREDS-, FRIHETS-, KUNSKAPS-, LYX-, MUSIK-, NATUR-, ORDNINGS-, PRAKT-, RENLIGHETS-, RÄTTS-, SANNINGS-, SKÖNHETS-, SLÖJD-, SOL-, SPORT-, SPRIT-, SPRÅK-, SÅNG-, TEATER-ÄLSKANDE m. fl. — särsk.
α) oeg., med saksubj. (jfr β); särsk. om växt. Grubb 709 (1665). Stränderna älskas förnämst af myrten. Adlerbeth Buc. 75 (1807). Denna förfinade .. prydnadsstil, som sorgfälligt undvek allt hårdt, allt rakt och kantigt, men älskade de mjukt svängda linierna. 3SAH 5: 49 (1890). Äldre tider, som älskade mera utstofferade dräkter än vi. Nilsson FestdVard. 20 (1925). jfr GYTTJE-, KALK-, LJUS-, SALT-, SAND-, SKUGG-, TORRHETS-, VATTEN-ÄLSKANDE.
β) med obj. bestående av inf.-förb. l. att-sats: ha böjelse för l. tycka om (att göra ngt resp. att ngt görs); äv. i anv. som motsvarar α, med saksubj. Menniskjan, som älskar mera at blifwa bedragen, än wäl underrättad. Block Progn. Dedik. 9 (1708). En ung Man som älskar at fåfängeligen pryda sig som en flättiefull qwinna är intet Wijs och ingen ähra wärd. Ehrenadler Tel. 11 (1723). Om ej censurens häfder alltid älskat att hölja sig i mörker, skulle äfven de kunnat lämna mångot bidrag. Tegnér SprMakt 108 (1880). Från att ha föraktats som en krasst kommersiell födkrok vars budskap vi älskade att hata är idag reklamen på väg att bli K-märkt. Fatab. 1985, s. 159. Jag har alltid älskat att sitta och glo på folk. Berg Fotogr. 16 (2006).
f) i p. pf. (äv. utgående från e) i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är föremål för kärlek, kär (se d. o. I) l. omtyckt l. uppskattad l. avhållen; äv. substantiverat (se β). Schroderus Dict. 215 (c. 1635). Tom Jones förenas med sin älskade Sophie. Kellgren (SVS) 5: 336 (1790). Ej var den jord, han blödde på, / En älskad fosterjord. Runeberg (SVS) V. 1: 66 (1836). Jagade af ängslan att aldrig mera få se vår älskade moder i lifvet. De Geer Minn. 1: 71 (1892). Det blir ju lätt absurt om friluftsmänniskor som vill ut i sin älskade natur ska tvingas medverka till att den förgiftas. RådRön 1997, nr 5, s. 13. Sedan stod han och höll boken du räckte honom som om den vore en älskad hundvalp. Mazetti GrabbGrav. 166 (2000). — jfr HJÄRT-, HÖGT-, KÄR-ÄLSKAD. — särsk.
α) (†) i uttr. älskat par, älskande par (se g). J veten ock, hur, för att festen höja, / Jag (dvs. Venus) plär förena något älskadt par. CFDahlgren 3: 13 (1822). O, fick jag (dvs. insjön) gunga på vänsäll arm / Ett älskadt par emot strand! Wecksell SDikt. 114 (1860).
β) substantiverat: älskling; särsk. dels i förb. med poss.-attributet min osv., dels i uttr. ngns själs älskade (se SJÄL, sbst.1 1 d γ). Chenon Heywood 1: 85 (1772). Öfver Gudens altar räckte hon sin hand / åt barndomsvännen, åt sitt hjertas älskade. Tegnér (TegnS) 4: 146 (1821). Minnet af den älskades milda klagan .. upprörde oss så i hela vår själ. De Geer Minn. 1: 197 (1892). Att ligga bredvid sin älskade när hon somnat och lyssna till hennes lugna andetag. Engdahl Cigarett. 107 (2011).
g) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som älskar; särsk. i uttr. älskande par, par som älskar (i bet. c) varandra (jfr f α); äv. substantiverat, i sht i pl., särsk. om (två) personer som älskar (i bet. c) varandra; ngn gg äv. överfört, om ngt som uttrycker kärlek, dels, ss. senare led i ssgrna HJÄRT-, KÄR-ÄLSKANDE: -älskad. Nu tienar mig til intet, at hafwa welat desze twenne Älskande åtskillia. Ehrenadler Tel. 257 (1723). Älskande händer hade rikligt blomstersmyckat bädden. GHT 27/9 1895, s. 2. Ett så’nt bedrägeri mot en omisstänksam älskande kvinna. Lundquist Jacobs Kryss 98 (1908). Jag minns en kväll när jag kom gatan fram och på avstånd fick se ett ungt älskande par stå där blickstilla i en öm omfamning. GHT 5/6 1965, s. 11. Älskande fuktar sina brev med tårar, vänner faller gråtande i varandras armar. Johannisson MelankRum 94 (2009).
h) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ande, förr äv. -ning, om förhållandet l. handlingen att älska, kärlek; äv. (utgående från c): idkande av samlag. Hwarföre haffuer Gudh inplanterat vthi Menniskionnes hierta een synnerligh kärleek til sina, och skapade .. itt hierteligit elskande til Blodzförwanter. PJAngermannus Tröstskr. B 1 b (1622). Wi moste elska wår nästa. Och samma elskning bör bestå i gerning. Swedberg SabbRo 354 (1690, 1710). Hon liksom upphöjde mej till stadigvarande, ingen brådska med älskandet. Det var inte det hon kom för. Mazetti GrabbGrav. 81 (2000). — jfr EGEN-ÄLSKNING.
2) (†) (älska (i bet. 1) o. därför) främja l. befordra l. gynna (ngn); vara (ngn) behjälplig. At Jak skall .. elska them alla vid alles theres gagn oc hielpe till venskap oc kerlig them i mellom. G1R 1: 4 (1521). Mitt lif är i eder makt; men om i min barndom eder godhet har älskat mig, om eder omsorg varit en följd af er vänskap för min mor, så se min förtviflan och läs i mitt hjerta. Gustaf III 2: 83 (1783). — jfr UPP-ÄLSKA.
3) (†) refl. l. ss. dep., med reciprok bet.: älska (i bet. 1) varandra; äv. om djur: para sig. Elskoms icke medh oordom eller medh tungom, vthan medh gerninge(n)ne och j sanninge(n)ne. 1Joh. 3: 18 (NT 1526). Elschandes sig inbördes, det eene ståndet det andra. RA II. 2: 180 (1617). Jord-Sköldpaddor har jag roat mig med en tid, at se deras egenskaper, då jag haft dem i min kammare .. Det är i synnerhet artigt at se huru de älskas. Hasselquist Resa 578 (1750). De unga älskades alltsedan barndomen. Wetterstedt ConvOrdb. 139 (1822). Ta i ring, ta i ring, låt oss älska oss. Forssberger Brandg. 182 (1959).
Särsk. förb. (till 1): ÄLSKA FRAM10 4. (numera bl. mera tillf.) gm att älska åstadkomma (ngt) l. väcka (ngt) till (förnyat) liv l. hjälpa (ngt l. ngn) att växa o. utvecklas; jfr fram-älska. AB 12/1 1867, s. 2. (Gud) will .. älska fram kärlek i menniskans hjerta. Rudin 1Evigh. 2: 625 (1871, 1878). En (teater)uppsättning är något som vi skall älska fram tillsammans. SvD 26/4 1999, s. 11. Kvinnors uppgift genom tiderna har varit att älska fram barnen. GbgP 23/12 2000, Bil. s. 7. —
ÄLSKA SIG IN10 0 4. (numera mindre br.) gm att älska åstadkomma att man kommer in (ngnstans), särsk. bildl. Det finnes bara två sätt att måla .. Det ena är .. göra om och göra om igen, älska sig in i hvarje hörn af sitt motiv. Bergh Konst 79 (1893, 1908). De värmde sig af hvarandra, de älskade sig in i hvarandra, de drucko hälsa af hvarandra. Norlind Hell 2: 152 (1913).
Ssgr (till 1): A: ÄLSK-VÄRD. (älsk- 1728 osv. älske- 1685 (i vers)) som är värd l. förtjänar att vara l. bli älskad (jfr älskans-värd, älskans-värdig); äv. (o. numera i sht): som visar välvilja l. intresse, vänlig (se d. o. 2) l. angenäm l. sympatisk; äv. om ngt sakligt (se a); jfr värd, adj. 2 a, o. -värdig o. älsklig, ämabel. Fries 2Linné 1: 33 (i handl. fr. 1728). Tror du att det också för mig är möjligt att förtjena en älskvärd flicka? Choræus Bref 109 (1802). Familjen var älskvärd och treflig nog. Söderberg AllvLek. 157 (1912). (Han) var älskvärd nog att med sitt namn stödja aktieteckningen. ActaOel. 2: 61 (1924). (Törneros,) en av den romantiska epokens älskvärdaste gestalter. 3SAH LXIX. 2: 4 (1960). särsk.
a) om ngt sakligt; särsk.
α) i överförd anv., om ngt som vittnar om l. är ett uttryck för älskvärdhet. Spegel GW 43 (1685). Han hade en i botten älskvärd natur. De Geer Minn. 2: 137 (1892). Det älskvärda i hans lynne sprudlade upp som ett friskt källsprång. Bergman Mark. 151 (1919). De ger sej iväg under ett älskvärt småpratande om bagateller. Sjögren TaStjärn. 68 (1957).
β) (som ger intryck av att vara) behaglig l. inbjudande l. trivsam o. d. Kellgren (SVS) 5: 292 (1790). Du har .. skänkt mig älskvärdt vackra kläder. Almqvist Törnr. 1: 8 (1839). Därinne sprakade en älskvärd kamin, framför vilken jag slog mig ned. Hedin Front. 382 (1915). Vita italienska keramikpjäser, älskvärda i form och vackert dekorerade med vinranka upptill. Beckman DamRödHatt 205 (1966).
b) ss. adv., i fråga om att betyga välvilja l. intresse l. vänlighet o. d. SP 2/5 1831, s. 2. Han (bjuder) tidningens utsände medarbetare en pris snus .. och ställer sig .. älskvärt till förfogande för ett uttalande. Hellström Malmros 72 (1931). Han kollade på mig spydigt och älskvärt på samma gång. Östergren SistCig. 109 (2009).
Avledn.: älskvärdhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara älskvärd l. bete sig på ett älskvärt sätt; särsk. i uttr. ha älskvärdheten (att) (göra ngt), vara så älskvärd att (man gör ngt), vara älskvärdheten själv (jfr själv I 1 e); äv. konkretare, om handling l. yttrande som ger uttryck för älskvärdhet. UpsT 1804, nr 35, s. 3. Prinsen var älskvärdheten sjelf. SDS 23/11 1899, s. 1. Jag hade en känsla av att befinna mig innanför en ring av eldgap, som alla stodo och sade högljudda älskvärdheter åt varandra. Hedin Front. 634 (1915). Hon kunde charmera alla med sin älskvärdhet. 3SAH LXX. 1: 8 (1963). Man hade .. älskvärdheten att förmedla ett resanderum till natten. Gyllensten Grott. 265 (1973). —
-VÄRDIG. [jfr d. elskværdig, t. liebenswürdig] (numera bl. tillf.) älskvärd. Lucidor (SVS) 292 (1672; uppl. 1997). En man hvars .. varma hjerta och älskvärdiga karaktär skaffade honom vänner öfverallt. NTIdr. 1900, Julnr s. 15. Detta lilla älskvärdiga hotell. DN(A) 22/7 1934, s. 4.
B (†): ÄLSKE-VÄRD, se A.
Avledn. (till 1): ÄLSKAN, r. l. f. [fsv. älskan] (utom i ssgr numera bl. ngn gg) om förhållandet l. handlingen att älska, kärlek. LPetri SalOrdspr. 5: 19 (1561). Att the hafwa låtit påskijna theras älskan till migh. Gustaf II Adolf 156 (1617). Af älskan till sitt fädernesland hafver han uti den sista polniska fejden ej velat blifva hemma. SvBL 3: 36 (1860). jfr nit-, själv-älskan.
Ssgr: älskans-värd. som är värd att älskas; jfr -värdig o. älsk-värd. Lindschöld Gen. D 4 b (1669). Hans ömhet och omsorger äro älskansvärde. Wallquist EcclSaml. 5–8: 133 (1791). Som så många älskliga, älskansvärda varelser fick Byron ett demoniskt rykte. Combüchen Byron 183 (1988). jfr stor-älskansvärd.
-värdig. (†) älskansvärd l. älskvärd. Vi skola ej ladda på vårt ansvar, att hafva .. spelat kronan af hufvudet på en ung och älskansvärdig Konung. BL 17: 159 (1772). Hos Uhland finner man denna älskliga, älskanswärdiga fromhet, som är wäninna till glädjen och förtrogen åt kärleken. SvLittFT 1836, sp. 615.
-värdighet. [jfr -värdig] (†) särsk. konkretare, om älskansvärd egenskap. Hon war en rätt skiön, munter och behiertad qwinnos-bild, hwilken tusende älskanswärdigheter ägde. Humbla Landcr. 338 (1740). —
ÄLSKARE, ÄLSKARINNA, ÄLSKLIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content