SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄNDA än3da2, v. -ade (G1R 1: 158 (1523: förændat, p. pf.) osv.), förr äv. -er, ände, änt, änt (G1R 6: 283 (1529: änth, p. pf.), Columbus (SVS) 2: 180 (1679: änder, pr. sg.), Topelius NBlad 181 (1870: ändt, sup.; i vers)); äv. ÄNDAS än3das2, v. dep. -ades (LPetri Kr. 12 (1559) osv.) ((†) pr. sg. -es Lælius Bünting Res. 1: 227 (1588), Rizanesander Räkn. 24 b (1601); ipf. -des Spegel GW 33 (1685; i rim)). vbalsbst. -AN (anträffat bl. ss. vbalsbst. till full-ända), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (utom ss. vbalsbst. till full-ända numera mindre br., HSH 28: 240 (1659), Hamb. 3 (1700)); -ARE (utom ss. vbalsbst. till full-ända numera mindre br., Rosenfeldt Nav. 7 (1693: Sichtändaren)).
Ordformer
(end- (-dh-) 1527 (: oendat)1744 (: endelse). änd- (æ-, -nn-, -dh-) 1523 (: förændat) osv. ännat, p. pf. n. 1593. -a 1524 osv. -as 1555 osv.)
Etymologi
[runsv. ænda, ændas, fsv. ända, ändas; motsv. fd. ænde (d. ende), fvn., nyisl., fär. enda(st) (nor. ende), fsax. endiōn (mlt. enden), mnl. e(i)nden (ä. nl. einden), ffris. end(i)a, fht. endiōn, entōn (mht., t. enden), feng. endian (meng. end(i)en, eng. end); till ÄNDE. — Jfr OÄNDLIG, ÄNDIG, ÄNDLIG]
1) göra en ände (se d. o. 1 f (ε)) på l. uppnå slutet av (ngt), avsluta (se d. o. I 1, 2) l. sluta (se SLUTA, v.1 I 13 b) l. fullborda; särsk. med avs. på dels tvist l. (rätts)sak o. d., dels muntlig l. skriftlig framställning, dels möte o. d. (jfr b o. SLUTA, v.1 I 13 b α), i sht förr äv. ord(form) (i förb. med bestämning inledd av prep. ; jfr SLUTA, v.1 I 13 b β); i sht förr ngn gg äv. med indirekt personobj., angivande den för vilken ngt avslutas (se särsk. a α); jfr ÄNDIGA. Skal ther om ranszakes i Lypka pingxdage tiid nestkommendis oc saken ændes i rætt eller mynne. G1R 1: 250 (1524). Hvad thet lagmanzting belanger, som I umscriffve, um I thet strax ände schule heller icke. G1R 29: 704 (1560). (Personer med sin håg på annat håll) skole Ämbetesmännerne wijsa sina färde, til thes the sin Wilia ändat haffua. Botvidi 3Pred. 14 (1621, 1627). Af ängslan att intett få höra någett af dig min oförlikeliga engel ändar jag mitt bref så kårtt. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 41 (1692). Jag är en lärd Man, men intet af desze lärde, som ända sine namn på US. Knöppel Förtret. 30 (1740). O, min Gud, .. var det så du ändade min sköna dröm? Jolin Smädeskr. 103 (1863). Han greps av ett begär att ända denna komiska och småborgerliga fylltillställning med en svindlande kyss. Krusenstjerna Fatt. 2: 462 (1936). — jfr FULL-, FÖR-ÄNDA. — särsk.
a) med avs. på liv l. levnadstid.
α) om det l. den (äv. självmördare) som åstadkommer dödsfall; i pass. (särsk. i anv. som motsvarar c) vanl. utan klar avgränsning från β. Alrigh tå wille iagh henne öffuer giffue, ty liffuett bliff(ue)r ändtth. Visb. 1: 25 (1572). När Gudh migh liffwet ändar. Visb. 3: 150 (1651). Den olyckeliga dagen inföll som ändade dess dyra lif, som var en Söndag den 30 November 1718. HSH 1: 177 (c. 1730). En bland Merodak-Baladans sonsöner .. ändade sitt lif frivilligt genom sin körsvens hand. UVTF 12: 87 (1875). Allt medan han med stor fattning inväntade den paralysi, som enligt all beräkning borde ända hans liv, men som envisades att inte inställa sig. Siwertz Förtr. 17 (1945).
β) om den som dör utan att själv (aktivt l. medvetet) medverka till det; jfr α o. SLUTA, v.1 I 13 b γ. På korszens galga, ther endadhe han så sitt lijff. LPetri 2Post. 55 b (1555). Han blef först förordnad til Kyrkoherde i Upsala, och sedan uti Eneköping, der han sitt lefwerne ändade. Werwing Hist. 2: 24 (c. 1690). När de .. ändade sina dagar. Hellström Storm 13 (1935).
b) i pass. närmande sig l. övergående i dep. (liktydigt med 2 b); särsk. med avs. på möte o. d. Tå skulle hallas en almenneligh herredagh .. och tå skulle thet endas med höffuitzmandsdömet. OPetri Kr. 291 (c. 1540). Där med Konung Erics Regemente då endades. Tegel E14 302 (1612). Så ändades dagen med lek och lust. Mörk Ad. 1: 34 (1742). När mål å rådhusrätts sammanträde blivit fört till slut, skall dom avkunnas innan sammanträdet ändas. SFS 1938, s. 176.
c) i p. pf.; ofta utan klar avgränsning från 2 c; äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., förr särsk.: förbrukad l. fördärvad l. slut (se SLUT, sbst.1, adv., adj.1 o. vbalpartikel II 5 a) o. d.; jfr a α. Sy iach .. heelar j dagh och j morghon, och tredhie daghen wardher thet ändat medh mich. Luk. 13: 32 (NT 1526). The gamble Mässehakar ähre förnötte Och Endade. VästeråsDP 1606. Krijgh är snarare böriadt än ändat. Grubb 428 (1665). När .. (musikstycket) är ändat, stötes i starka Instrumenter. Lindahl MenlöshT 3 (1747). Inte heller för honom var kampen ändad. Spong Sjövinkel 443 (1949). — jfr NÄST-, O-ÄNDAD.
2) nå l. komma till sin ände (se d. o. 1 (f)), ta slut, sluta (se SLUTA, v.1 IV 7, 8, 10) l. upphöra (se d. o. 2 b); särsk. dels i fråga om ordslut l. stavelseslut, särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. (se särsk. a; jfr SLUTA, v.1 IV 8 b α), dels i förb. med bestämning angivande förhållande o. d. vari det pågående slutar l. resulterar, särsk. inledd med prep. med l. i (jfr SLUTA, v.1 IV 8 b, 10); äv. om person: sluta (se SLUTA, v.1 I 15 a β) (så l. så) (se särsk. a).
a) (numera föga br.) refl. Hwilket .. theres förehafwande .. ändade sigh och lychtades medh een blodigh Slacht. Chesnecopherus Skäl Bbb 3 b (1607). När skall då denna nödh eens ända sig? UHiärne (SVS) 104 (c. 1665). Ther naturen är god, pläger Frossan ända sig effter 14. dagar. Lindestolpe Fross. 8 (1717). Stafvelser, som .. ända sig på rd, rl, rn. 2SAH I. 2: 102 (1801). Tänk att karln har ändat sig så där nu! Högberg Utböl. 1: 105 (1912).
b) ss. dep.; jfr 1 b. Werldzlig rike, hwilken sidhan the en tijd longt ståndet haffua, återwenda och endas. LPetri 2Post. 6 b (1555). Widh then Stadhen Antiochia lopp then Elffuen Orontes .. ändes han j thet stoore Medhel Haffuet. Lælius Bünting Res. 1: 227 (1588). Till det andra, så hafwer man af förfahrenheeten att een egen antagen macht och myndigheet ändas med ett hårdt answar. CivInstr. 141 (1684). Och watnet uti sundet strax utom wäggen, yrade som häftigaste slagrägn, hwilket ändades kl. 4 om mårgonen när wårdklåckan hördes. Broman Glys. 1: 830 (c. 1740). Jag visste att han i den lilla stadens stillhet höll på att reparera sig efter en lång utlandsvistelse, som hållit på att ändas i en fullständig misär. Lo-Johansson Förf. 38 (1957).
c) intr.; jfr 1 c. Doch endadhe icke samma herfärd för än året ther effter. Svart G1 99 (1561). På hwardera Sijdan aff Elfwen hafwer iagh sedt ståå 6. stoora Bielkar, ther Bryggan begynnar och endar. Willman Resa 220 (1667). Sålunda ändade detta illa ledda revolutionsförsök med hofvets förödmjukelse och konungamaktens förnedring. Odhner Lb. 284 (1869). De anmärkningar, som .. ända uti omdömet, att Sveriges statsskick bevarat en medeltida karaktär, sakna all verklig grund. Fahlbeck Förf. 79 (1904). Allt detta förändrades i grunden med andra världskrigets slut, när det som kan kallas ”den nazistiska epoken” ändade. Östling NazSensm. 20 (2008).
Särsk. förb.: ÄNDA UPP10 4. [efter eng. end up] (ngt vard.) till 2: ända (med ngt); äv.: (till sist) hamna (ngnstans). DN(A) 26/3 1946, s. 13. Ett land av små affärsinnehavare, det kan bara ända upp i egoism. AB 8/11 1969, s. 10. Vandrar oavbrutet mellan olika rum – ändar alltid upp vid kyl, frys, skafferi. Expressen 20/2 1978, s. 13.
Avledn.: ÄNDELSE, se d. o.
ÄNDSAM l. ÄNDESAM, adj. (änd- 1749. ände- 1620) (†) till 1: = ändig 2. Mannen skal ock Lära sin kära Hustru, och henne flijtelighen ther til hålla, at hon är gerna endesam. Leuchowius Zader 283 (1620). Lind 1: 630 (1749).
Spoiler title
Spoiler content