publicerad: 1948
NÄST näs4t, adv. o. adj. superl.; o. NÄSTE näs3te2, adj. superl. best. Anm. 1:o Formen näste brukas numera nästan bl. i sg. om individ av manligt kön. I övrigt (o. numera, utom i södra Sv., ofta äv. i det ovan angivna fallet) användes formen nästa. 2:o I ä. tid förekom ngn gg i sg. mask. obest. den starkt böjda formen näster, t. ex. BtFinlH 3: 121 (1541), Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668).
Ordformer
(negest(e) 1544—1558. näst(e) (ne-, nää-, -sst, -stt, -th) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. näst, adv., näster, adj.; jfr dan. o. nor. næst resp. (ss. adj.) næste, isl. nǽst resp. nǽstr, fht. nāhist (motsv. t. nächst), feng. neahst, niehst (motsv. eng. next); superlativ till (ett adv. o. adj. som i komparativ form föreligger i) NÄR, adv.2 o. adj. — Jfr NÄSTA, sbst., NÄSTA, adv., NÄSTAN, NÄSTE, prep.]
I. i attributiv anv. samt i predikativ o. adverbiell anv. utan obj.
A. ersättande o. till bet. direkt motsvarande en superlativ av NÄR, adv.2 o. adj., o. NÄRA, adv. o. adj.; äv. övergående i absolut bet.; i fråga om jämförelse mellan olika personer l. föremål i deras relation (avstånd, släktskap o. d.) till ngn l. ngt ofta med tanke äv. på den inbördes ordningen mellan personerna osv. i förh. till denne resp. detta, övergående i o. utan bestämd avgränsning från B.
1) (†) i fråga om avstånd i rummet, motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 1, NÄRA, adv. o. adj. 1: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 1).
a) i adverbiell o. predikativ anv. Bureus Suml. 26 (c. 1600). Tijt kom ock Presten, som näst boor. Forsius Fosz 62 (1621). Byggnadsämnet är (i boningshusen i Verona) merendels marmor, som finnes ymnigt i de näst belägna bergen. Adlerbeth (1783) i MoB 5: 14. särsk. i förb. med en följande adverbiell bestämning (prep.-uttr., adv.) med lokal bet.; äv.: tätt, alldeles, strax, omedelbart; rakt; stundom sammansmältande med en följande prep. till ett enhetligt prep.-uttr.: alldeles i närheten av, bredvid o. d.; ofta svårt att skilja från 8 a α. Nest su[n]nan ørian Erics[ons] tompt. OPetri Tb. 11 (1524). 1Krön. 12: 40 (”13”) (Bib. 1541). Tagh thet som näst för tigh ligger (då du sitter till bords). FormPuerColl. B 6 b (1579). En Trägård, som näst vnder hans Sofwekammar lågh. Schroderus Liv. 882 (1626). I Nårsunda sochn näst sunnan om kyrkian. Axehielm (c. 1630; under biörn). (I himmeln) Där lust med ewighet förknippat sammanbo, / Där sälhetz rosor näst wid Seger-Palmer gro. Brenner Dikt. 1: 89 (1686, 1713). Vil man svedjeland bränna; afrödje tå skogen näst omkring, gräfve up jorden (osv.). BB 15: 1 (Lag 1734). Näst intill är icke träffadt. SvOrdspråksb. 71 (1865).
b) i attributiv anv. Lät oss gå vthi nästa byianar. Mark. 1: 38 (NT 1526; Bib. 1917: de närmaste småstäderna). (Föräldrarna) hafwe .. skickat honom til nästa Schola, som war i Calmar. Prytz NEschilli C 2 a (1650). Två resor hade han til nästa Staden farit. Livin Kyrk. 19 (1781). särsk.
α) om person (särsk. granne): närmast boende, närmaste. G1R 29: 85 (1559). De woro näste gran(n)ar och omginges dageligen. VRP 1650, s. 493. När Skogeld upkommer, då skola Grannar och Sochnemän strax skynda sig tit til at släcka .. samt kundgiöra det nästa Jägerie- eller Landt Betiente (osv.). FörordnSkog. 1734, s. E 3 a. Möller (1790, 1807).
γ) övergående i bet.: första bästa; stundom med anslutning till 2. Såsom en wandrare then torstug är slecker .. (den lösaktiga kvinnan) sin torst, och dricker thet nästa watn som hon få kan. Syr. 26: 12 (öv. 1536; Apokr. 1921: närmaste). Dog så, att .. (de danska köpmännen) icke drage .. längre i landedh medh deres vahrur, uthan blifue medh deres köpenskap uthi näste och förste stadh de arrivere moste. AOxenstierna 2: 639 (1624). Kan du tvifla på mit mod, så vore jag färdig at börja slåss med nästa Skaller-orm, för at bevisa dig det. Eurén Kotzebue Cora 12 (1794).
2) (†) i fråga om avstånd i tiden, motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 5, NÄRA, adv. o. adj. 2: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 3).
a) i adverbiell anv.; äv.: senast; ofta svårt att skilja från 8 b α, 9 a. Ibland otalige, wil iag allenast ett exempel eller annat (på huru Gud visat sin makt gm de ringa) vpsättia, icke af långliga tider tilbaka; uthan af the näst förlupne. Isogæus Segersk. 1301 b (c. 1700). särsk. i förb. med ett följande tidsadverbial (prep.-uttr., adverb, temporalsats); äv.: just, strax, omedelbart. Den Salige Herren hade ock warit näst tilförenne vppe vthi sin Cammar (innan olyckan skedde). Prytz Gyllenstiärna D 4 b (1651). Niorder blef sotdöder; och näst för sin död lätt han märkia sig åt Oden. Peringskiöld Hkr. 1: 12 (1697). Skulle jag .. komma nära döden, då ville jag, Albert, att du gick ned i mitt rum — näst innan jag dör — till mig! Almqvist Går an 146 (1839). Meurman (1847).
3) (†) motsv. NÄRA, adv. o. adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ l. attributiv (l. substantivisk) anv. Han är nest j händer haffuer. SvOrds. A 8 b (1604). (Munkarna) achta .. sigh, för the nästa hoos Gudharna, ther the doch ifrå then rätta Gudztienst och Andeligit lefwerne på thet wijdaste, i alle Gator .., närwarande äre. Forsius Fosz 360 (1621). Man grijper fulle (när nöden tvingar) til dhet som näst är wedh handen. Grubb 602 (1665). Nu ä han väl på nästa trappsteget til dårhuset. Stagnell JHjernlös 26 (1756).
α) i adverbiell o. predikativ anv. 3Mos. 21: 2 (Bib. 1541). Biwdh .. Them som näst i slächten äro. Rothovius 1Pred. A 4 a (1623). Göra vi samtliga de näst beslägtade Nordfolkens ridderliga Medeltids-poesi till föremål för vår öfversigt: då kunna vi skönja, att (osv.). Atterbom VittH 241 (1845).
β) i attributiv anv. UpplDomb. 7: 10 (1546). När en mödernefrände är Giftoman skall han rådfråga näste skyldeman å fädernet. Schrevelius CivR 3: 11 (1849).
b) i fråga om vänskap; anträffat bl. i attributiv anv.: närmaste (se NÄRMARE 5 c); jfr c. OPetri Tb. 243 (1528).
c) i substantivisk anv., om närstående släktingar o. vänner o. d.; jfr NÄSTA, sbst. a. OPetri MenFall M 6 b (1526). Alle hennes näste förachta henne. Klag. 1: 2 (Bib. 1541; äv. i Melin HelSkr. 1858; Bib. 1917: närmaste).
5) (†) betecknande att ngn först l. främst bland alla står i tur l. är berättigad till (att få l. göra) ngt: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 10).
a) i adverbiell o. predikativ anv.; äv. i uttr. vara näst (till l. om) att göra ngt. Och war bene[m]de olaff næst til at løsa he[n]ne (dvs. boden) paa si[n]ne hust[rv]es veg[na]. OPetri Tb. 142 (1526). SkrGbgJub. 6: 254 (1591: wara nest om atth lössa).
b) i attributiv (o. substantivisk) anv.; särsk. om arvinge (äv. med anslutning till 4 a). Tÿ togh for[næmde] rawal p[er]s[on] peni[n]gene til sich ept[er] th[et] han war neste arffwi[n]gen (då sonen icke hörts av). OPetri Tb. 7 (1524); jfr 8 e. BtFinlH 3: 121 (1541). At effter .. och konungsligidt Värde (dvs. konungen) i Pålen, som efter arfföreningen then näste till cronan och regementet icke är här sielf tilstädes till at kunna bestella om .. riksens saker. RA I. 3: 7 (1593). Botin Hem. 2: 76 (1756).
a) i adverbiell o. predikativ anv.
α) i uttr. näst till ngt, ytterst nära ngt. Nu ligger then gamble mannen illa sargadt och näst till döden. VDAkt. 1664, nr 108.
β) så gott som, nästan. Jag fruktar, att farkär icke har fått ett utaf mina bref, sedan jag kom hit. Och jag är näst försäkrad därpå utaf ett bref från bror Clas till Johan Hård. Ekeblad Bref 1: 394 (1655).
b) i substantivisk anv.; i uttr. i l. till det nästa, i det närmaste (se NÄRMARE 7 a β), så nära som möjligt; ungefär. G1R 1: 36 (1522). Siökalff, han är j thet nästa skafft som en oxe. VarRerV 55 (1538). Vij äre nu i thett näste fast blottede och ställthe medh vijn. G1R 25: 192 (1555). Brahe Kr. 7 (c. 1585: thil thet nesta). Presten moste i thet nästa, och så myckit möijeligit kan wara, weta, hwilka och huru många the äro, som willia gåå till Sacramentet (dvs. nattvarden). KOF II. 2: 84 (c. 1655).
7) (†) motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 10, NÄRA, adv. o. adj. 6, i uttr. på nästa, i det närmaste (se NÄRMARE 8), inemot. På nästa siu tunnor. VDAkt. 1662, nr 89.
B. med (väsentligen) absolut (positiv) bet., angivande ordningen mellan olika personer l. föremål l. händelser o. d. i förh. till ngn l. ngt; ofta (i sht i fråga om ä. ex.) med kvardröjande bibet. av hög grad av närhet till ngn l. ngt; jfr A.
8) betecknande att ngn l. ngt i en (värklig l. bl. tänkt) följd av personer l. föremål l. händelser intar den plats i ordningen dem emellan som ligger närmast ngn l. ngt (i rummet l. tiden l. i rang o. d.); vanl. liktydigt med: följande efter ngn l. ngt ss. den förste resp. det första i en följd av personer osv. (jfr 9), närmast efter ngn l. ngt.
a) i fråga om ordningsföljd i rummet (stundom äv. med anslutning till b, med tanke på att ngn l. ngt är den förste resp. det första man vid förflyttning kommer till).
α) i adverbiell l. predikativ anv.; företrädesvis i förb. med en följande adverbiell bestämning (prep.-uttr., adverb) med lokal bet., ofta med stark bibet. av närhet, övergående i bet.: strax, alldeles, omedelbart (jfr 1 a slutet); numera bl. i vissa förb., särsk. näst intill l. upptill l. efter. Han bor i huset näst intill. Her Lars Siggesson (blev) öfuerste sättid (dvs. ”sätet”, platsen vid måltiden) giffuitt, åffuan för alla förstar nest wid konungen. Brahe Kr. 20 (c. 1585). Han lefwer strengt som Eremit, / .. Och späker sin Krop medh hardt twång. .. / Näst på sitt Lijff dragher han håår. Forsius Fosz 26 (1621). Landz Marschalken .. går (vid intåg i riddarsalen) allena frembst, honom näst effter föllie dhe aff Herreståndet, Tree och tree, effter som de hafwe Säthen till, Näst på dem föllie Riddere och Riddere wederlike. RARP 1: 7 (1626). Tå lyffter Pijkeneraren, sin Pijk .. öfwer Hufwudet på Karlen, at han icke skadar honom som näst föregår. Söderman ExBook 44 (1679). Unga Konung Carl, hans Systrar och wår Dråning / De ginge näst utmed des Son, och Faar, och Kåning. Dahlstierna (SVS) 137 (1698). Næst framföre konungen geck kronprinsen. Murberg FörslSAOB (1793). I min ämbetslokal, med hvilken jag för tillfället måst annektera utrikesdepartementets näst intill belägna stora förmak. De Geer Minn. 2: 6 (1892).
β) i attributiv anv. Det är inte här han bor, det är i nästa hus. Vid nästa tvärgata ska ni ta av till vänster. Vid nästa poststation kommer ni att byta om hästar. Nordforss (1805); jfr b. Att fara öfver gränsen till nästa stat! Wijkander OSam 100 (1875). (†) Eliest hafwer min förra hustru skaffat sigh heemwist och sitter inhyses nästa wägg in till min. VDAkt. 1671, nr 123. särsk. (†) ss. attribut till sbst. i sg. best. (Värdinnan sade till gästen) at .. i nästa Cammaren vid Stugan en Säng vid dören beredd var. Humbla Landcr. 39 (1740). Gak i nästa huset. Lind (1749). Widegren (1788).
b) i fråga om ordningsföljd i tiden; jfr a.
α) i adverbiell o. predikativ anv.; utom tillf. numera bl. i uttr. näst efter. G1R 1: 87 (1523). Manedagh[e]n næst ept[er] trinitat[is]. OPetri Tb. 5 (1524). Näst efter sitt Hof .. anländer Christiern. Gustaf III 2: 9 (c. 1785). Riksdagen (ville) .. anhålla, .. att k. m:t täcktes för näst sammanträdande riksdag och storthing framlägga förslag i detta ämne. Samtiden 1874, s. 37. särsk. (†) i uttr. söndagen näst, söndagen därefter, nästa söndag. SkrGbgJub. 6: 162 (1589).
β) i attributiv (o. substantivisk) anv.: nästföljande, nästkommande. Jag har inte tid att nu berätta mer, men i nästa brev skall jag lämna en utförlig skildring av hela mötets förlopp. Behållning till nästa år — 102 1/2 p(und sviskon). 2VittAH 8: 104 (1540). Bleff thett wpsatt till nesthe råstoffwo. SkrGbgJub. 6: 1 (1586). Har du skäl till glädje för dagen, sörj ej / För den nästa! Adlerbeth HorOd. 78 (1817). Nästa gång vätten stannade (med sin släde) var det vid en loge nära en bondgård. Rydberg Vigg 9 (1875). (Vi) öfvade .. oss .. att skrifva snabbskrift för att vid nästa riksdag kunna sitta vid adelns protokoll. De Geer Minn. 1: 58 (1892). Nu lyser sol, i nästa nu det molnar upp till åska. FinT 1927, 1: 256. Vill ni .. komma nästa fredag. Hallström Händ. 12 (1927). särsk.
α') (†) ss. attribut till sbst. i sg. best. Näste Wårena. Svart G1 115 (1561). Med nästa posten. Widegren (1788).
β') [bet. sannol. uppkommen därigm att uttr. ställts i motsats till uttr. på söndag, måndag osv., vilket betecknar den närmast följande söndagen osv.] ss. bestämning till ord betecknande veckodag, i uttr. nästa söndag, måndag osv., om den söndag som följer efter den närmast följande söndagen osv. (”söndag osv. åtta dagar”); jfr ex. fr. 1927 ovan (med vanlig bet. av nästa). Bergroth FinlSv. 199 (1917). jfr SvD(A) 1934, nr 290, s. 11, o. Därs. 1946, nr 34, s. 10.
c) (numera föga br.) i fråga om rangordning: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 9 c); äv.: förnämst(e) efter ngn.
α) i adverbiell anv.; förr äv. i uttr. näst till ngn, ss. den närmaste l. förnämste efter ngn. (Gustav Vasa talar:) Hör, Sparre! näst til mig skall du befälet äga. Kellgren (SVS) 3: 165 (1786). Näst över (ngn l. ngt). Östergren (1933).
β) i attributiv (o. substantivisk) anv. M(äster) Larentz (mäden han cantzeler och näste rådh war). KyrkohÅ 1909, MoA. s. 75 (1539). På fierde daghen, giorde Holofernes sina nästa tienare allena een afftonmåltijdh. Judit 12: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: närmaste). Till belöning utnämner jag dig till den näste efter mig i denna här. Granberg Dram. 69 (1811). Det bör ställas så till, .. at han blir din nästa man. Berzelius Brev 11: 190 (1837). Östergren (1933).
d) ss. bestämning till ett adj. l. adv. i superl.; i Finl. ofta hopskrivet med adjektivet l. adverbet (se under ssgr). Göteborg är Sveriges näst största stad. Han är näst bäst i klassen. (Staden Trondheim) har .., efter den näst sista stora vådelden, blifvit ombygd enligt en förbättrad plan. LbFolksk. 392 (1868). EngSvOrdb. (1874; under penult). Rysslands näst mäktigaste man. Johnsson Essad Härligh. 101 (1930).
e) i allmännare anv.
α) i adverbiell (o. predikativ) anv.; numera bl. i vissa förb., särsk. näst efter (l. intill l. upptill; jfr α'). Scriff een Punct öffuer then fierde Figuren (dvs. siffran), .. och räkna ifrå then samma, in til then andre näst fierde Figuren, och beteckna åther then medh een Punct. AJGothus ThesArithm. 3 (1621). Näst ther hos (dvs. efter guld) kommer Silffret, när thet är rät rent. Schroderus Comenius 97 (1639). Det nöje, som näst efter musik och lektyr upptog min far, var trädgårdsskötsel. Lilljebjörn Minn. 127 (1874). Näst efter polismakten stämmes ’borgarpressen' som skyldig i målet. Hellström Malmros 52 (1931). särsk.
α') (numera bl. vard.) i uttr. näst intill l. upptill (företrädesvis ss. bestämning till ett adj.): i det närmaste, bra nära; jfr 6 a. (Han) fan honom alt för enfaldig, fåkunnog, el(ler) näst in til oförståndig. VDAkt. 1766, nr 399. Daniels ton var kort och näst intill snäsig. Wägner Sval. 224 (1929). Hans glättighet verkade inte precis dum, men näst upp till, något i stil med operettprinsars. Hedberg Skära 182 (1931).
β') (†) ensamt i adverbiell anv.: därnäst; därefter; dessutom, därjämte; jfr II 7. Näst önskar man nu Chrönas, / Och medh wälgärningar lönas. PolitVis. 341 (1649). Näst kan iagh Eders Ährewörd(ighe)t flitwenligen icke obemält låtha (att osv.). VDAkt. 1660, nr 21 (omedelbart efter vissa hövlighetsfraser i brev; jfr II 7 d). Hvems tur det var näst. Björkman (1889). särsk. allmännare: närmast (se NÄRMARE 11), i första hand. Jag nämbde näst Petrum Gauelium. Annerstedt UUH Bih. 2: 9 (i handl. fr. 1655).
β) i attributiv o. substantivisk anv. Problemet behandlas utförligare i nästa kapitel. Nästa man! Murberg FörslSAOB (1793). Gerda .. / i sin löfsäng .. / .. slumrar, natten lång, / vaknar — först i nästa sång. Tegnér (WB) 5: 188 (c. 1825). Plurrar en båt, så tar nästa vid. Wilhelm SläcktFyr. 37 (1912, 1916). Nästa! — Kvickare undan! — Jag kan inte stå här hela veckan (o. ge hästar injektioner)! Lindström Alex. 74 (1931).
9) [specialfall av 8] betecknande att ngn l. ngt ss. den siste resp. det sista i en (värklig l. bl. tänkt) följd av personer l. föremål l. händelser föregår ngn l. ngt: ss. den siste l. det sista (omedelbart) före ngn l. ngt, närmast föregående.
a) i adverbiell anv.; numera bl. (mera tillf.) ss. bestämning till ord l. uttr. som betecknar att ngt i tiden l. ordningsföljden föregår ngt. Odensdagen nest för fastelagens söndag. G1R 1: 36 (1522). Huar dagh j then wikon som nest forlidhen är. Därs. 7: 391 (1531). Thenne mina häradzboar sampt någre flere här i häradet hafve lidit stoor orät uthi näst håldna utschrifningh. OxBr. 12: 185 (1617). Opå tw näst framfarne åhr 1656 och 1657. BraheBrevväxl. II. 1: 106 (1658). Näst föregående. Schulthess (1885). Östergren (1933). särsk.
α) (†) i uttr. näst förre, närmast föregående; jfr NÄST-FÖRRE. Att han der (i Moskva) hooss bemälte såsom och den näst förre Storfurste .. för een tolk är brukett vorden. OxBr. 5: 9 (1612). Effter näst förra Radstuffwa. VRP 1660, s. 1288.
β) (†) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: i det närmast föregående, på närmast föregående sida, strax förut. At .. Penningar .. högre achtat warda, än itt gott rychte, är lätteligha til at lära, af the näst framstälte Handlingar. Forsius Fosz 137 (1621). Af näst anförda stycke af kongl. kommersekollegii bref ses (att) tillökningen (i de sv. skeppens antal) varit ifrån 177 till 348. Chydenius 174 (1765).
b) (†) i attributiv anv.: siste, sistliden; närmast föregående. Huruledis alle saker sik förlopne ære i thenne neste herredag oc förlopne tiid. G1R 1: 97 (1523). Vthj then nästa predicanen haffue wij hördt .. huruledes (osv.). LPetri 4Post. 59 b (1555). Rådstugurätten tillfrågade rådman Uhr .. hwadh ordsaken war till dess uteblifwande wid nästa rådhstuga? VRP 1716, s. 165. — särsk.
α) ss. bestämning till tidsord med efterföljande bestämning som anger ordning. Smidie d[re]ngen som h[e]r retted[es] neste monedagh[e]n til fo[re]nne. OPetri Tb. 116 (1526). Neste söndagen för Johannis Baptiste. Svart G1 72 (1561). Huru Bruden varit Förbrud nästa Söndag för ut. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 35.
β) om parti av muntlig l. skriftlig framställning (sida, kapitel): närmast föregående. Ifrån Näste Latere (dvs. sida) Transporteret. KlädkamRSthm 1630 B, s. 6 b. I näste Capitel är fuller någorledes om Wexlarnas natur omrördt. Risingh KiöpH 67 (1669).
II. styrande ett följande (ngn gg framförställt) ord l. uttr.; dels i adverbiell o. adjektivisk anv., dels i (mer l. mindre rent) prepositionell anv.
C. i bet. motsv. A; ofta övergående i o. stundom svårt att skilja från D (jfr A).
1) (†) i fråga om avstånd i rummet, motsv. I 1: närmast (se NÄRMARE 1); äv. övergående i absolut bet.: i närheten av l. alldeles intill l. vid l. utmed o. d.; jfr 2. Matt[is] j boden nest porten. SthmSkotteb. 3: 170 (1521). Dhe näst grentzen liggiande städer, som äre Bogesund, Jönköping, Vexiö (osv.). OxBr. 1: 232 (1624). Nya qvastar sopa bäst / Gamla ställas dörren näst. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (†) i absolut anv. motsv. en vanlig rumspreposition: hos; bredvid, intill; längs; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 3. Judde. Hör haar Göstaff Erickson (Vasa) än, / Warit näst ehr kommer han gen. Prytz G1 A 4 a (1621). Säll är tå hwar en wärdig (nattvards-)gäst, / Ty then wil Jesus wara näst. Ps. 1695, 16: 6. Af desze bladen skådar man / Wäl Sexti, näst och på hwar an. Brenner Dikt. 1: 229 (1709, 1713). (Mössen) finnas oförtrutne, at trippa väggarna upföre näst knutarna. VetAH 1739, s. 148.
3) (†) i bildl. anv., motsv. NÄR, adv.2 o. adj. 6, NÄRA, adv. o. adj. 3: närmast (se NÄRMARE 4, 10). Han är skadan näst som j händer haffuer. SvOrds. B 1 a (1604). War tu altidh tigh sielfwan näst, och trachta efter tin egen fordeel. Forsius Fosz 287 (1621). Mycken suck är sorgen näst. Grubb 539 (1665). (Jag förmenar) at then är Gudarne kär, och Gudom näster; som för Gudz heder intet wårdar vpoffra sitt Lijff och anda. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668).
b) mest överensstämmande med, närmast (se NÄRMARE 7 b). Hvem är nu Bonden näst / Uti äkta Värde? / Jo, en redlig Sanningsprest. Thorild (SVS) 1: 230 (1805).
D. i bet. motsv. B, i fråga om ordningen mellan olika personer l. föremål l. händelser o. d. i förh. till ngn l. ngt. — jfr DÄR-, HÄR-NÄST.
5) motsv. I 8, 9: närmast intill l. efter l. (ngn gg) före (ngn l. ngt).
a) i fråga om ordningsföljd i rummet; numera vanl. ersatt med: närmast (se NÄRMARE 9 a). Fremst nest Erchebispen saat bispen till Lijnköping. Svart G1 122 (1561). Jag låg öfverst i soffan och näst mig Viscus och nederst / Varius (vid gästabudet). Adlerbeth HorSat. 90 (1814). Allt ifrån sin mans död bar .. (den heliga Birgitta) en hvass tagelskjorta näst kroppen. Fryxell Ber. 2: 103 (1826). Han bäre min falk, han före min häst, / och ride på jagten ständigt mig näst. Melin Prins. 16 (1885). Läraren måste nöja sig med att sitta tredje näst prästen. Nilsson Bock 191 (1933).
b) (†) i fråga om ordningsföljd i tiden. Skriffvit i Örebro Torsdagen næst Sancti Matthiæ dagh. G1R 1: 34 (1522).
c) (numera bl. tillf.) i fråga om rangordning: närmast, ss. den främste l. förnämste efter. Richsens rådh, som nest konungen våre förmänn vare skole. RA I. 3: 177 (1593). Feltmarschall Helmfelt .., hwilken war utwald och förordnad til at .. nest Hans Maij:tt föra thet högsta commando. Spegel Dagb. 15 (1680). Murberg FörslSAOB (1793).
d) (numera bl. tillf.) i allmännare anv.: närmast i ordning l. tur efter (ngn); jfr 6, 7. Här är ingen arffuinge til annar än tu, och iagh näst tigh. Rut 4: 4 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Thetta war Ordningen ibland theras fädhers hws som j Iuda öffuerstar woro offuer tusende, Adna. .. Näst honom war Iohanan then öffuersten ... Ther näst Amasia (osv.). 2Krön. 17: 15 (Bib. 1541).
6) (numera bl. mera tillf., i sht vard. l. bygdemålsfärgat) styrande ett av best. artikel föregånget substantiverat adjektiv (numera nästan bl. i n. sg.) i superl. angivande att ngn l. ngt har en viss egenskap i en grad som följer närmast efter den högsta resp. en viss kvalitet som följer närmast efter den som angives; jfr I 8 d. Hans son som war nest then eldzsta, skulle wara hertoge. OPetri Kr. 95 (c. 1540). Vtualde Looskin .. Näst the beste looskin. SkinnkamRSthm 1554 B, s. 7. Detta Pastoratet är näst de sämbsta i Stifftet. VDAkt. 1731, nr 454. Hvad .. (skalden) sjelf skrifver är det bästa, och det hans vänner skrifva, näst det bästa. Strindberg NRik. 96 (1882). Att tala med modern syntes honom näst det värsta. Benedictsson Peng. 38 (1885). jfr (†): Passelige mårder .. Näst passelige Mårder .. Ringe Mårder. SkinnkamRSthm 1553 E, s. 7.
7) betecknande att en viss utsaga gäller för ngn l. ngt före alla andra resp. allt annat med undantag för ngn l. ngt: närmast efter (ngn l. ngt); utom tillf. (jfr särsk. a) numera bl. i uttr. som beteckna att ngn l. ngt i fråga om viss egenskap kommer närmast efter den resp. det som har denna egenskap i högsta grad; jfr I 8 d. Så vele vi och nest och sampt medh högbe:te f. N. hertigh Carl oss derom troligen beflithe (att osv.). RA I. 3: 5 (1593). Näst Hennes Mayestet, Ehrs Nådh ty tacke wij. Arvidi A 3 b (1651). (Svenska språket) är, näst Italienskan, det lämpeligaste både till Poësie och Musique. Rudenschöld PVetA 1772, s. 5. Faddrarne, hvilka .. åtagit sig att näst barnens föräldrar .. sorgfälligt tillse, att barnen uppväxa i tukt och Herrens förmaning. Kat. 1878, nr 239. (Hon) visste (icke) något mer förtjusande än att gå i hushållet .. näst att dansa, förstås. Edgren Lifv. 1: 52 (1883). Den näst bibeln mest lästa folkboken, bondepraktikan. Nilsson FestdVard. 23 (1925). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i det stående uttr. näst Gud l. näst Guds (hjälp o. d.), med tanke på Gud ss. den makt som i sista hand styr allt o. som man alltid i första hand måste räkna med; i ä. ex. stundom närmande sig 8. Actandes thet (dvs. riket) Mædth hans Naadz næst gudz hielp förswara. G1R 1: 158 (1523). Efter dy .. dette Rijkes wälfärd, näst Gud beståår på Seglatz och Skeppzfarten. Stiernman Com. 1: 714 (1619). At wår Salig kära Moor, / Som näst Gudh osz lifwe gifwit. Lucidor (SVS) 264 (1672). En Capten med 2 nickhakar på sit näst Gud förande fartyg, var (osv.). Agrell Maroco 1: 286 (1790, 1796). För mitt välstånd .. har jag näst Gud att tacka dig. LbFolksk. 33 (1890). Östergren (1933).
b) (†) övergående i bet.: efter; jfr c, d. Hvarföre och nu i the helige Trefaldighetz nampn på för:ne dagh och tidh, näst en innerligh åkallan till Gudh then alzmächtigeste .. om thesse efter:ne puncter .. beslutedt är. RA I. 3: 87 (1593); jfr c. Näst tacksegelse af Hr Landtmarskalken togs afträde. RARP 9: 164 (1664). (Att) hr baron Cederhielm, som förde ordet, näst anmäld hälsning berettade, at (osv.). PrästP 1: 256 (1720).
c) (†) övergående i bet.: förutom, jämte; jfr b, d. Annerstedt UUH Bih. 1: 215 (i handl. fr. 1624). Omöijeligit är att betala armeen; män kunne vij näst subsidierne kasta in 600,000 Rdr, så vore hon att erholla. RP 9: 260 (1642). Hennes Moder (hade), näst Gudsfrucktan, lärdt henne fyra .. egenskaper. Frese Sedel. 26 (1726). Landtmannens föda, näst kornbröd och oliver, bestod hufvudsakligast af .. kött, mjölk och ost (av får o. getter). Palmblad Fornk. 2: 114 (1844). SvTyHlex. (1872).
d) (†) med mer l. mindre försvagad bet. (jfr b, c), inledande en hövlighetsfras (hälsning, välgångsönskan, hövlighetsbetygelse o. d., vanl. i slutet, stundom i början av en skrivelse) som ofta är mer l. mindre löst l. anakolutiskt ansluten till satssammanhanget i övrigt. Minn .. hälsann försentt med gud then Alzmechtijgste. Näst käre Arffued Drake enn wennlig tacksegelse. Rääf Ydre 3: 153 (i handl. fr. 1604). Näst all lyckelig velfärdz och velmågos önskan samt ödhmiuk tacksägelse för alt gott bevist, .. det jagh medh all ödhmiuk tacksamhet vil ihugkomma. Och är jagh nu vidhare förorsakat E. N. att påminna (osv.). OxBr. 12: 131 (1642). Näst ödmiukaste vördnad för Fru Dom Probstinnan, får jag ähran framlefva Högvördige Herr Doctorens och DomProbstens ödmiukaste tjenare. VDAkt. 1795, nr 413 (1792). Retzius BrFlorman 76 (1829).
8) [jfr 7 a] (†) i uttr. näst Guds hjälp o. i vissa analoga uttr., med bet.: med l. under förutsättning av Guds hjälp; äv. övergående i bet.: under förutsättning av att det är i enlighet med Guds vilja, ”vill Gud”. Vy wilie (då jag nu korats till konung) nesth Gudz hielp wara eder för een gönstogh godh ok tro herre. G1R 1: 66 (1523). Nest den Högstes bijstånd. BraheBrevväxl. II. 1: 95 (1657). Genom den Mathematiske Figuren skal iagh nest gudhs hielp wisa, att wij äro de förste, som haffwa observerat Solens retta lop. Rudbeck Bref 98 (1674). Torfven skall näst gudz hielp komma hem i desse dagarne om mögligit är. ÅgerupArk. Brev 23/9 1742. (Jag måste ha vissa pänningmedel) innan jag reser härifrån, som näst Guds hjälp sker i slutet af maj. Berzelius Res. 188 (1819).
(I 8 b) -AVGIVANDE~0200, p. adj. (i utpräglat skriftspr., föga br.) nästa som kommer att avlämnas. Vid uppgörande af nästafgifvande statsreglering. BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit. Bil. s. 4. —
(I 8 b) -AVGÅENDE~0200, p. adj. (i utpräglat skriftspr., föga br.) om post: nästa som kommer att avgå. Nordforss (1805). Meurman (1847). —
(I 9) -AVLIDEN, p. adj. (†) sist l. senast avliden; äv. övergående i bet.: nyligen avliden. AOxenstierna 1: 613 (1615). En sådan Man, som den nästaflednes Huus kunde uprätta och conservera. VDAkt. 1688, nr 2049. —
(I 9) -AVVIKEN l. -AVVIKT, p. adj. [jfr ä. d. næstafvigt, nor. næstavvikte] (†) = -liden a. VDAkt. 1684, nr 228. Dhen 23 nästafveckne April. Därs. 1698, nr 158. —
(I 1) -BELÄGEN. (numera knappast br.) = -liggande. Tempeus Messenius 14 (1612). Atterbom Minnest. 2: 155 (1853). SvGeogrÅb. 1932, s. 241. särsk. (†) = -liggande slutet. Gustaf II Adolf 175 (1617). Arnell Stadsl. 59 (1730). —
(I 9) -BEMÄLT, p. adj. [jfr ä. d. næstmeldt] (†) omnämnd l. omtalad l. återgiven l. refererad o. d. i det närmast föregående, nämnd närmast l. strax förut, nyssnämnd, ovannämnd. BoupptSthm 28/4 1668. Ther någon icke hafver egne barn, bör then (dvs. allmogen) vara belåten med så många Tienstehion, som nästbemälte Stadga medgifver. FörordnHemKlyfn. 30/6 1747, s. 3. —
(I 4 a) -BESLÄKTAD, p. adj. (†) närmast besläktad, (mycket) närbesläktad; äv. bildl. Atterbom Siare 1: 202 (1841; bildl.). Den (med forellen) nästbeslägtade, men mycket större och köttigare laxen. SvT 1852, nr 197, s. 1. —
(I 1) -BOENDE, p. adj. [fsv. nästboande; jfr d. næstboende, t. nächstwohnend] (†) närmast boende. Schroderus Os. 1: 355 (1635). Murberg FörslSAOB (1793). —
(I 8 b) -FALLANDE, p. adj. [jfr t. nächstfällig] (†) nästa som inträffar l. blir tillgänglig l. ledig l. kan komma i fråga. RP 16: 524 (1656). Påminnandes sitt af Kongl. Mt undfångne .. promotorial till nästfallande Pastorat. HärnösDP 1663, s. 39. Därs. 1695, s. 454. —
(I 9) -FRAMLIDEN, p. adj. (†) = -liden a. G1R 14: 3 (1542). Vthi nästframledhne winter. ÅngermDomb. 1648, s. 32. HSH 31: 254 (1667). —
(I 8 b) -FÖDD, p. adj. (†) född närmast efter den äldste sonen (ss. den andre bland sönerna), andre. RA I. 1: 373 (1544). Tegel G1 2: 203 (1622). —
(I 8) -FÖLJANDE, p. adj. [jfr dan. o. nor. næstfølgende, t. nächstfolgend] (i utpräglat skriftspr.) närmast följande, följande, nästa; äv. i substantivisk anv.
1) till I 8 b, i fråga om tidsföljd. Valet äger rum nästföljande söndag. 2SthmTb. 5: 180 (1576). Så mycket Ryssen widhkommer, stälte han sigh uthi nästfölliende wåhr och sommar .. stålt och öfwermodigh. RA II. 2: 112 (1617). Att hvarje .. föreslagen (stats-)förändring icke förr än å den nästföljande riksdagen skall kunna antagas. Järta 1: 51 (1809). Under de två nästföljande åren (efter mordet på modern) sökte .. (Nero) troget uppfylla furstens pligter. Rydberg RomD 71 (1877). Schlyter hade nämligen beslutit att nästföljande vårtermin .. undergå äfven .. (kansli-)examen. 3SAH 4: 132 (1889). särsk. (†) ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Rääf Ydre 1: 367 (i handl. fr. 1619). Dy befaltes dem att dee haffva .. (inlagan) ferdig dagen nästfölljande. RP 6: 711 (1636).
2) allmännare, i fråga om ordningen mellan olika personer l. föremål, särsk. mellan olika partier av en skriftlig framställning o. d. RA I. 1: 385 (1544). Uti detta så väl som nästföljande stycke har läsaren icke at vänta någon systematisk afhandling. Gyllenborg Skald. 7 (1798). 3SAH 2: 51 (1887). —
(I 9) -FÖR l. -FÖRE, prep. o. adv. (†)
2) adv.: i det närmast föregående, närmast förut, strax ovan. Anno 1336. then 18. Februarii blefvo nästföre bemelte Konung och Drottning (Magnus Smek med gemål) krönte. Rüdling Suppl. 243 (1740; möjl. att uppfatta ss. ssg). —
(I 9) -FÖRBIGÅNGEN, p. adj. [jfr ä. d. næstforbigangen] (†) = -liden a. ÅngermDomb. 1647, s. 67. VDAkt. 1690, nr 94. —
(I 8 b) -FÖREFALLANDE, p. adj. (†) = -fallande. Vid nästförefallande Ordination. VDAkt. 1751, nr 176. Murberg FörslSAOB (1793). —
(I 9) -FÖREGÅENDE~00200, äv. ~20100, förr äv. -FÖREGÅNGANDE l. -FÖRGÅENDE, p. adj. [jfr ä. d. næstforegaaende, nor. næstforegående, t. nächstvorangehend] (i utpräglat skriftspr.) närmast föregående.
a) i fråga om tidsföljd. Brask Pufendorf Hist. 341 (1680). De nästföregående fem åren. AdP 1786, s. 122. De åtta månader, som förflutit från nästföregående riksdags slut. De Geer Minn. 2: 53 (1892).
b) allmännare, i fråga om ordningen mellan olika personer l. föremål, särsk. mellan olika partier av en skriftlig framställning. Tempeus Messenius 26 (1612). Arvidi 135 (1651). I nästförgående Capitel. Rudbeck Atl. 1: 497 (1679). Bolin Statsl. 2: 116 (1871). —
(I 9) -FÖRFLUTEN, p. adj.
a) (i utpräglat skriftspr.) i fråga om tidsföljd, = -liden a, b. Brask Pufendorf Hist. 99 (1680). I nästförflutne år. HC11H 12: 90 (1697). SDS 1900, nr 473, s. 2. Cannelin (1921). särsk. (†) ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Den 20 Junij nästförflutin. BraheBrevväxl. II. 1: 31 (1646). VDAkt. 1664, nr 103.
b) (†) i fråga om ordningsföljden mellan olika partier av en skriftlig framställning. I nästförflutne Capitel. Rudbeck Atl. 1: 436 (1679). —
(I 9) -FÖRGÅNGEN l. -FÖREGÅNGEN, p. adj. [jfr ä. d. næstforgangen, t. nächstvergangen] (†) = -liden a, b. 2SthmTb. 5: 143 (1576). (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 14 (1859). särsk. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. HärnösDP 1661, s. 35. —
(I 9) -FÖRLIDEN, p. adj. (näst- 1523—1777. näste- 1587) [fsv. nästforlidhin; jfr ä. d. næstforleden] (†)
1) ss. adj., = -liden a. G1R 1: 52 (1523). J thenne nestförlidna winther ok waar. Därs. 2: 157 (1525). Porthan 5: 189 (1777). särsk. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Någet för Jwel nestforliden. G1R 16: 232 (1544). HC11H 8: 32 (1678).
2) ss. adv.: förra l. senaste gången, vid förra tillfället o. d., härförleden. OxBr. 12: 475 (1638). När Hans Excell(en)sie General FältTygmestaren näst förleden här utj staden war. VDAkt. 1709, nr 47. —
(I 9) -FÖRLUPEN l. -FÖRELUPEN, p. adj. (†) = -liden a, b. Vthi nästförlupne Krijgh. Schroderus Liv. 89 (1626). Stiernman Com. 4: 291 (1680). särsk. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Stiernman Com. 3: 64 (1662). —
(I 9) -FÖRRE. (†) närmast föregående, förre. Schroderus Liv. 801 (1626). Et slags Credit, som min Boktryckare i mit nästförra ark kallat Redit. Dalin Arg. 1: 167 (1733, 1754). I nästförra Seculo. Dens. ÅmVetA 1750, s. 13. —
(I 9) -FÖRRIG. [jfr dan. o. nor. næstforrige] (†) närmast föregående, förre; äv. i substantivisk anv. Ekeblad Bref 1: 360 (1654). Därs. 2: 156 (1659). —
(I 9) -FÖRSISTE. (†) näst siste; äv. i substantivisk anv. Phosph. 1811, s. 554. Atterbom Minnest. 2: 139 (1853). —
(I 9) -FÖRUT l. -FÖRRUT. [jfr d. næstforhen] (†) förra l. senaste gången, vid förra tillfället; närmast l. strax förut. Den nästförrut nämnde Conseil var endast ett hemligt ordens Capitel. Calonius Bref 35 (1794). LBÄ 5—6: 62 (1797). —
(I 9) -FÖRUTGÅENDE, p. adj. (†) närmast föregående. SynodA 1: 484 (1771). (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 204 (1853). —
(I 9) -FÖRUTGÅNGEN~0020, p. adj. (i utpräglat skriftspr., numera knappast br.)
b) allmännare: närmast föregående; jfr -liden b. Atterbom Minnest. 2: 139 (1853). BtRiksdP 1896, I. 1: nr 31, s. 14. —
(I 4 a) -FÖRVANT, m.||ig. [jfr ä. d. næstforvant, t. nächstverwandt(er)] (†) (ngns) närmaste anförvant. Stiernman Riksd. 615 (1605). —
(I 9) -FÖRVIKEN l. -FÖRVEKEN, p. adj. (†) = -liden a, b. SwarDaManif. 1644, s. B 1 a. Nästförwekne den 15 Julii .. skedde här å orten en sådan Jordbäfning .., at bärgen darrade. Broman Glys. 1: 337 (1709). Calonius 3: 457 (1795). ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. D: 7 Martij nästförwekne. VDAkt. 1664, nr 55. Den 11. Januarij näst för weken. Gezelius AReichenbach F 1 a (1668). D. 15 nästförvekne. VDAkt. 1796, nr 240. —
(I 1) -GRANNE. (numera bl. arkaiserande) (ngns) närmaste granne. BtÅboH I. 6: 44 (1633). Moberg ManKv. 12 (1933). —
(I 1) -GRÄNSANDE, p. adj. (numera bl. i utpräglat skriftspr. l. arkaiserande) som gränsar närmast intill ngt; angränsande; i sht förr äv. allmännare: närbelägen o. d. RA II. 2: 12 (1616). Icke allenast .. här i Stockholm, utan ock i nästgräntzande Socknar. Schmedeman Just. 1340 (1693). Nu kommo flere Canots seglande ifrån nästgränsande öar. Landell Bligh 197 (1795). Lundin NSthm 32 (1887). särsk. (†) oeg., om person l. folk, = -liggande slutet. Schroderus Sleid. 198 (1610). Nästgräntzande Folck träta mästedeles om Landmären, och gräntzorna. Schroderus Comenius 689 (1639). Af mig och de nästgräntsande Ämbets Bröder. VDAkt. 1784, nr 480. Nilsson Ur. 2: 71 (1862). —
(I 9) -GÅNGEN, p. adj. (†) = -liden a; äv. ställt efter datum; jfr anm. sp. 1176. D. 30. augusti nästgångne. VRP 1/9 1735. D: 3 September nästgångne åhr. VDAkt. 1736, nr 420. —
(I 1) -GÅRDS, adv. (näst- 1790 osv. nästa- 1893—1912. näste- 1833—1911) [till gård, sbst.1] (i vissa trakter) eg.: i l. till närmaste gård l. granngården; på l. till en plats alldeles i närheten; på kort avstånd, nära; i sht i negerade uttr., t. ex. icke ligga nästgårds, icke ligga i närheten; äv. i uttr. ha det nästgårds till ngt, ha kort väg l. nära till ngt. Möller (1790). Dessutom ligger .. (Örbyhus) ej nästgårds, emedan man har att passera 4 dryga mil innan man når det ogästfria målet. Törneros Brev 1: 294 (1826; uppl. 1925). Hektosköpare, som äro bortskämda med att ha det nästgårds till handelsboden. Lo-Johansson StädAnsikt. 225 (1930).
-väg. eg.: så lång väg som det är till (närmaste) grannen; kort väg att färdas o. d. Sahlstedt 198 (1773). Från Småln och till Stockholm, det är minsann inte nästegårdsväg, det! SöndN 1866, nr 23, s. 2. GHT 1946, nr 20, s. 9. —
(I 8 b) -HÅLLANDE l. -HÅLLANDES, p. adj. (†) om möte o. d.: nästa som kommer att hållas. ÅngermLandstingspr. 25/7 1639, fol. 34. Nesthållande visitation. Hall KultInt. 109 (i handl. fr. 1642). —
(I 9) -HÅLLEN, p. adj. (†) om möte o. d.: som hållits närmast förut, senaste; närmast föregående. HT 1916, s. 191 (1597). PH 8: 382 (1766). —
-HÄCKLA, -HÄCKLE, -HÄCKLING, se d. o. —
(I 8 b) -INFALLANDE, p. adj. (†) = -instundande; äv. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Till d 15 Decemb(er) nästinfallande. VDAkt. 1675, nr 288. Murberg FörslSAOB (1793). Lundell (1893). —
(I 8 b) -INSTUNDANDE~0200, p. adj. (i utpräglat skriftspr.) närmast instundande l. infallande; dels om tid, dels om händelse, möte o. d. Den 14:de i nästinstundande Februarii Månad. PT 1758, nr 9, s. 4. Vid Östbo Härads nästinstundande Laga Ting. VDAkt. 1760, nr 326. D. 26 Febr. nästinstundande år. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 210 (1856). Östergren (1933). särsk. (†) ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. DA 1771, nr 16, s. 8. —
-INTILL104 l. 4 04, ss. prep. äv. 4~01, prep. o. adv.
1) prep.
b) (mera tillf.) till I 8 c: närmast efter. Grefvinnan Aurora Brahe .. var .. den första damen i riket nästintill kungafamiljens egna medlemmar. Hellberg Samtida 6: 182 (1871).
2) till I 1, adv.: närmast (där)intill. Han, som fordom bebodde rummet nästintill. Topelius Fält. 2: 395 (1856). Lindström Deledda OndVäg. 147 (1907). —
(I 1) -INVID104 l. 4 04, ss. prep. äv. 4~01, prep. o. adv. närmast intill l. invid (ngt) resp. (ss. adv.): närmast (där)intill l. (där)invid. Topelius Fält. 5: 205 (1867). Han .. bodde i rummet nästinvid mitt. Dens. Vint. II. 2: 29 (1882). Det är som någon väntade på gatan här nästinvid. Enckell Flöjtbl. 31 (1925). —
(I 8 a) -KLÄDE l. -KLÄDER, pl. (näst- 1749—1848. näste- 1669) [fsv. nästo klädhe, kalsonger, byxor] (†) kläder (linntyg o. d.) som bäras närmast kroppen. CupVen. B 1 b (1669). Nunnornas nästkläden eller särkar borde .. vara ylle. Lagerbring 1Hist. 3: 656 (1776). SKL (1848). —
-KOMMANDE, förr äv. -KOMMANDES, p. adj. [fsv. nästkomande; jfr d. næstkommende, t. nächstkommend] (i utpräglat skriftspr.) som kommer ss. den näste resp. det nästa i ordningen, nästa som kommer.
2) till I 8 b; dels om tid, dels om händelse, förr äv. person o. d.: närmast följande resp. förestående l. blivande o. d.; instundande; nästa. OPetri 1Förman. A 1 a (1528). Hertig Erich, som nu vår nestkommende hylled och utvald konung är. RA I. 1: 385 (1544). Lett han .. then saken så bliffua till nestkomande winter. Svart G1 168 (1561). Den 29 nästkommande Jan. kl. 10 förmiddagen. PH 5: 2957 (1750). Skarpskyttarne skola rycka ut på gärdet nästkommande söndag. Strindberg NRik. 20 (1882). Under nästkommande år. SvD(A) 1930, nr 180, s. 2. (†) Den 15 Januarij nästkommande 1627. Åhrs. RARP 1: 11 (1626). särsk. (†) ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. G1R 1: 56 (1523). Lag 1734, Stadf. s. 5 (1736). —
(I 8 b) -KOMMEN, p. adj. (†) = -kommande 2. Kongh Håkons bröllop .. / .. (som) skal .. stå nästkomne höst. Messenius Blanck. 54 (1614). —
(I 8 c) -KOMMENDERANDE, p. adj. [jfr dan. o. nor. næstkommanderende] (numera bl. mera tillf.) mil. som för kommandot närmast under ngn o. i dennes frånvaro övertar hans befogenheter, ställföreträdande chef, souschef; äv. i substantivisk anv. Lindfors (1824). IllSvH 4: 341 (1881; i substantivisk anv.). —
(I 8 e) -KUSIN. (i sydligaste Sv.) om kusinbarn i förh. till varandra, syssling, tremänning. Nilsson Olymp. 35 (1923). —
(I 8 a) -LER. (†) bärgv. Nästler kallas vid de tackjärns-gjuterier, som göras uti lermot, den lerblandning, som brukas närmast intil den sidan af motet, hvaremot den flytande metallen kommer at falla. Rinman (1789). —
(I 9) -LIDEN, förr äv. -LEDEN, p. adj. [jfr d. næstleden]
a) (i utpräglat skriftspr.) om tid: närmast föregående, senast förfluten, förliden, sistliden, förra; numera nästan bl. ss. bestämning till ord betecknande år, månad l. dag. Vthi the nästledne tijderne. Brask Pufendorf Hist. 344 (1680). Klagas öfver den stora mistning officerarne nästledne år lidit i deras räntor. 2RA 1: 506 (1723). Skulle nu i granskapet af Polen hafvet blifva så fritt från is, som man under begge de nästledne somrarne erfarit med Östra kusten af Grönland, så (osv.). ÅboAllmT 1818, nr 57, s. 1. Den 17 nästlidne mars. SFS 1905, nr 11, s. 2. Östergren (1933). särsk. (†) ställt efter datum l. liknande tidsuppgift. D: 23 Aug: nästledne. VDAkt. 1662, nr 231. Den 25 April nästleden. HC11H 14: 89 (1664). Vid Tacksäyelse dagen den 15 Decembris ock äfven Juledagen nästledne. VDAkt. 1722, nr 208. Därs. 1751, nr 242. Anm. till a slutet. I denna formelartade anv., som förekommer vid ett stort antal sammansatta p. adj. med näst, adv., ss. förled (t. ex. näst-följande, -förfluten, -förgången, -förlupen, -förviken, -gången, -instundande, -kommande, -stundande), kan ordet antingen uppfattas ss. ett efterställt attribut l. ss. ett framförställt attribut till ett utelämnat huvudord (t. ex. år). Det har än best., än obest. form o. närmar sig till bet. ett adv.
b) (†) om händelse, möte, person o. d.: närmast föregående; äv. om död person, möjl. med anslutning till lida, v.1 1 f. VDAkt. 1680, nr 245. En sådan Man, som kunde den sahl. nästledne Pastoris Hws uprätta. Därs. 1688, nr 2047. —
(I 1) -LIGGANDE, p. adj. [jfr d. næstliggende, t. nächstliegend] (numera bl. i utpräglat skriftspr., föga br.) som ligger l. är belägen närmast (l. mycket nära) intill ngt; äv.: intilliggande, angränsande. Schroderus Sleid. Fört. 4 a (1610). Hwar man som å landet sitter och boofast är, .. skall åhrligen hielpa till nästliggiande Scholes fattige diäkners sex öre penningar. Stiernman Riksd. 765 (1624). När de Svenske gingo derifrån, satte de eld i Staden och alla nästliggande byar. Nordberg C12 1: 892 (1740). I andra våningen af det nästliggande huset. Sundblad Ups. 506 (1884). Östergren (1933). särsk. (†) om person l. folk: som bor närmast (l. mycket nära) intill ngn l. ngt l. är närmaste grannen (l. mycket nära granne) till ngn. Schroderus Liv. 143 (1626). (Sophus) anföll och vnderkufwade thet Persiske Rijket och the nästliggiande Konungarna. Dens. Os. III. 1: 5 (1635). LMil. 1: 111 (1681). —
(I 1) -LÄGEN, p. adj. (-le-) (†) = -liggande. KKD 10: 196 (1702). särsk. i utvidgad anv., om person: närmast boende l. stationerad o. d. Hjelt Medicinalv. 3: 321 (i handl. fr. 1707). —
(I 8 d) -MINSTEN, sbst. best. (vard.) den näst minste. I den äktenskapliga sparlakanssängen lågo klockarfar och klockarmor med nästminsten mellan sig. Fogelqvist Minn. 14 (1930). —
(I 8 d) -NÄST3~2 l. 4 4, adv. o. adj. [jfr dan. o. nor. næstnæste] (ngt vard., mindre br.) i ordning resp. som är l. kommer närmast efter (l. före) näste resp. nästa. Hemberg ObanStig. 35 (1896). Östergren (1933). —
(I 1) -OMLIGGANDE, p. adj. [fsv. nästumliggiande; jfr ä. d. nestomliggende] (†) som ligger i trakten närmast omkring ngt, som ligger närmast l. nära intill ngt; angränsande, intilliggande. G1R 28: 241 (1558). (Jesus) hade .., ifrån alla nästomliggande landsorter, besök af dem, som Honom upletade. Bælter JesuH 2—3: 304 (1756). särsk. i utvidgad l. oeg. anv., om person; jfr -liggande slutet. Chesnecopherus Skäl Rr 4 a (i handl. fr. 1596). LandtmFörordn. 57 (1765). —
(I 8 b) -PÅFÖLJANDE~0200, p. adj. [jfr d. næstpaafølgende, nor. næstpåfølgende] (i utpräglat skriftspr.) = -följande 1. PH 5: 3457 (1752). Vid denna och nästpåföljande riksdag. De Geer Minn. 1: 192 (1892). Den 14 nästpåföljande maj. Mörner Strindbg 155 (1924). —
(I 8 d) -SIST4 4. [jfr d. næstsidst, nor. næstsist] (i sht i Finl.) näst sist. Sturzen-Becker Nordlj. 57 (1847). Nästsista akten (av skådespelet). Homén HforsTeatr. 3: 43 (1919). —
(I 9) -SKRIDEN l. -SKREDEN, p. adj. (†) = -liden a; äv. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. VDAkt. 1681, nr 4. Därs. 1686, nr 185. —
(I 9) -SKRIVEN, p. adj. (†) om ngt skrivet (skrivsida, uppgift o. d.): närmast föregående; ovanstående. Närmast föregående Summa ifrån Nestskrefne Latere (dvs. sida). KlädkamRSthm 1627 G, s. 6 a. När man nästskrefne Summa, af ofwanståendhe massa dragit hafwer. BoupptSthm 13/3 1671. —
(I 4 a) -SKYLD, adj., o. -SKYLDAST, adj. superl. (†) närmast besläktad; äv. med anslutning till I 5: som ss. närmaste släkting står närmast i tur att ärva l. övertaga ngt o. d. RA I. 1: 382 (1544; i två ord). The wåre hennes nästskylde, och hennes rätte Arffuinger. SthmTb. 5/5 1596. Mijne elskelige kiere barn och nästskylleste slächt ock förwanter. Annerstedt UUH Bih. 1: 196 (i handl. fr. 1622). —
(I 8 b) -STUNDANDE, p. adj. (†) = -instundande; äv. ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Then 25 februarii nest stundende. RA I. 3: 23 (1593). Till näststundandhe Påskahögtÿdh. HovförtärSthm 1669 A, s. 341. VDAkt. 1760, nr 510. —
(I 1) -STÅENDE, p. adj. [jfr t. nächststehend] (†) som står närmast l. nära intill ngn l. ngt. Sedan jag en af the näststående en Öhrfihl gifvit. Humbla Landcr. 18 (1740). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 333 (1857). —
(I 8 d) -STÖRST4 4. (i sht i Finl.) näst störst. Auerbach (1913). Gripenberg Powell SällsHemv. 52 (1930). —
(I 1) -SUTTEN l. -SITTEN, p. adj. (†) boende närmast (l. mycket nära) intill ngn l. ngt. HSH 33: 78 (1635). Därs. 37: 102. —
(I 8 e) -SYSKONBARN. [jfr dan. o. nor. næstsøskendebarn] (†) = -kusin. VDAkt. 1702, nr 99. Tegnér HemOrd 25 (1881). —
(I 9) -TILLFÖRENE. (†) närmast förut. Widekindi KrijgH 449 (1671). Lindestolpe Fross. 7 (1717). Protocollet (fördes) af Herr Nordin såsom den som nästtilförene varit Cantzler. SAD 1: 255 (1788). —
(I 9) -VIKEN, förr äv. -VEKEN, p. adj. (numera bl. i Finl.) = -liden a. VDAkt. 1663, nr 427. Nästvekne års diäknepänningar. Därs. 1800, nr 313. Kort före nästvikna jul. Fennia XII. 1: 52 (1896). Bergroth FinlSv. 336 (1917). särsk. (†) ställt efter datum o. d.; jfr anm. sp. 1176. Schück VittA 3: 365 (i handl. fr. 1681). Crusenstolpe 1720 136 (i handl. fr. 1759). —
(I 8 d) -YNGST4 4. (i sht i Finl.) näst yngst. Auerbach (1913). Min nästyngsta bror. Gripenberg Aho Minns 77 (1921). —
(I 9) -ÄNDAD, p. adj. (†) senast l. nyligen avslutad. Vthi thet nästendade krighet vthi Macedonien. Schroderus Liv. 893 (1626).
B (†): NÄSTA-GÅRDS, se A.
C (†): (I 1) NÄSTE-BYS, adv. [till by, sbst.2] i byn närmast intill. Är Sqwaller Näste-Bysz, kom Wesz de dät upsnoka. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). —
-FÖRLIDEN, se A. —
-GÅRDS, -KLÄDE, se A.
Spoiler title
Spoiler content