[fsv. ändalanger, ändelanger, ändlanger; motsv. fd. ændelang, fvn. end(i)langer; sannol. ombildning (gm anslutning av förra leden till ÄNDE) av ett ord som motsvarar fsax. andlang, antlang, ffris. andlenga m. fl. former, feng. andlang m. fl. former (eng. along), till AN-, prefix2, o. LÅNG(se LMoberg i SoS 2004). — Jfr ÄNDALÅNGS]
(†) ss. attribut i adverbiellt substantiviskt led: (det l. det) (ända) till dess ände; äv. dels (o. i sht) ss. adv.: = ÄNDALÅNGS I, dels: ändlöst lång. Een trång seng, medh itt stackot tecke(n), ocicke låter sigh tänia twert eller endelångt. PErici Musæus 1: 220 b(1582). In hon gick / ändlångan sal. Afzelius SæmE 234(1818). De ändlånga alléerna med fruktträd utefter de linjalräta landsvägarna. Dalpilen 14/11 1905, s. 1.
