publicerad: 2023
ÄVLAS ä3vlas2, v. dep. -ades; förr äv. ÄVLA, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ERI (†, Kempe Graanen Dedic. 8 a (1675)); jfr ÄVEL (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. æ-, ää-, -f-; -a 1708–1854, 1948 (i rim). -as 1643 osv.)
Etymologi
[fsv. äfla, stärka, främja, åstadkomma; motsv. fvn. efla, dets., äv. eflask, stärkas (nor. nn. evle, orka, slita); till AVEL]
(ngt ålderdomligt) ihållande (o. ivrigt l. idogt) bemöda l. anstränga sig (med l. i fråga om ngt (l. ngn)) l. sträva (efter ngt); särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. med, äv. om l. efter; äv. oeg. l. bildl., om sak (se särsk. a, c); förr ngn gg äv. tr.: ihållande osv. bemöda sig osv. med; ss. vbalsbst. -ande äv. konkretare, om enskild omgång av sådant bemötande. At alt hwad Menniskian i Werlden fyses om, och äflas medh, är fifl (som the gambla tala) och folsko. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643). I gemen åter det alla äflas här på ön är Silkesvärket. Eneman Resa 1: 76 (1712). En del .. äflas så med honom (dvs. Gud), likasom wore han et barn, som behöfde betjäning och gåfwor af osz. Borg Luther 2: 472 (1753). Denna Jorden, som wi så äflas om. VexiöBl. 1814, nr 49, s. 1. Derföre säger jag icke, att man skall tränga sig fram till borden eller äflas efter platser i sofforna. Almqvist AmH 1: 51 (1840). Han gick mellan den sinnliga och synliga verldens bestyr och äflanden såsom en varelse, händelsevis nedfallen i djupet af en grufvas natt skulle famla emellan alla dess stötestenar. Cygnæus 5: 183 (1873). Skulle då inte villaägarna, i stället för att ävlas med gräsmattor som ändå sällan blir riktigt lyckade i vårt klimat, kunna göra något mycket billigare och enklare: låta lövängen återuppstå. Selander MarkMänn. 70 (1937). — jfr STOR-ÄVLAS. — särsk.
a) i förb. med inf.-förb. utan inledande prep.; jfr c. Ej fyllest rik utaf besutna stranden, / Äflas du att vidga den / I hafvets famn. Adlerbeth HorOd. 81 (1817). Der lägre Lärdomsskola finnes, äflas den att ersätta den högre, stundom äfven Gymnasium. ÅbSvUndH 32: 50 (1844). Att hon med sin stora arbetsförmåga och goda fysiska kraft äflades att känna sig värnlös och som ett mycket svagt käril, det slog särskildt an på komministern. Hedenstierna FruW 45 (1890). Varför skulle jag ävlas att lägga band på en motpart som inte ville bindas? Österling MinnV 149 (1967).
b) utan bestämning som anger varmed osv. man ävlas. Dödsens Borgor, och alt thet i theszom wanckar, och äflas. Stiernhielm Cup. 4 (1649, 1668). Det Stora Mörkret säger: ävlas icke! Aronson FjärdeVäg. 68 (1950). Anm. I HSH 1: 40 (c. 1750) tillskrivs Gustav I följande yttrande (vid mitten av 1500-talet): Ingen må lidas som icke är tarfvelig, nyttig och äflas.
c) (†) i liktydig icke deponentiell anv.; äv. refl., särsk. i förb. ävla sig fram, ävlas med att ta sig fram; äv. i anv. som motsvarar a. Så att wi om nätterne nödgades utsättia trumslagare i skogarne, medelst deras trummeslag att kunna wägleda ock äfla oss fram, hungrige och törstige. KKD 2: 62 (1708). Här synas rena spår .. / Hur redlighet och flärd om husbondkastet äflat. Hiärne Endr. B 2 b (1740). Han äflar att hålla Norriges välde under sig. Holmberg Nordb. 453 (1854). För oss må de gärna tävla / .. och efter små flickebarn ävla. ArbP 1948, nr 48, s. 2.
Avledn. (ngt ålderdomligt): ÄVEL, n. (äfl 1685. äfvel (-fw-) 1662 osv.) (numera föga br.) ävlan. Stridbare män .. / Alsaman äre wij quick’ af modet och ung utaf åren / Wille fördenskul piggesta tiden ey nideläggia / Ell’ förnöt’ i bara fåfängt flaatheetenes äfwel. 2Saml. 35: 215 (1662). Bohuslän. 26/8 1897, s. 3. —
ÄVLAN, r. l. f. Anm. Detta ord skall redan återfinnas i en nu förkommen handskrift med ordförslag hämtade ur ”Fornspråket” från 1770-talet av assessorn Samuel Gagnerus (se Noreen VS 1: 215). handlingen l. förhållandet att ävlas (med ngt), ävlande; särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ävlan och tävlan; särsk. sammanfattande, om det vardagliga livets (av full upptagenhet präglade) strävanden l. bemödanden o. d.; jfr ävel. Ifrån så många Staters äflan om Sveriges benägenhet uppkom .. söndring inom Förmyndare-Regeringen och Rådet. 2SAH 5: 361 (1810). Jag njuter också af att i lugnet .. icke behöfva oroa mig med äflan och täflan. Lundgren MålAnt. 3: 47 (1873). Men hans ävlan att göra Bulgarien till ett Balkan-Preussen drev honom ut i vidlyftigheter. Spångberg StMän 2: 40 (1921). Vår tids jäkt och ävlan .. gör behovet av frisk luft större och vistelse i skog och mark mera eftersökt. Petre HbJäg. 12 (1931). En mild och världsfrånvänd eremit, som lät människor ha sin ävlan. Ottosson Darwin 24 (2016).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content