publicerad: 1991
STOR stω4r, adj.; större stœr4e (G1R 1: 65 (1523) osv.) ((†) storre (-å-) LPetri Œc. 5 (1559), HB 3: 229 (1644)), störst (-örr-) stœr4st (G1R 1: 30 (1521) osv.) ((†) storst LPetri Œc. 6 (1559: storsta, sg. best.), Schroderus Comenius 190 (1639); stårst KKD 8: 277 (1713: stårsta, sg. best.); störest HT 1951, s. 409 (1696: störesta, sg. best.)). adv. -AN (†, Hund E14 170 (1605)), -T (G1R 8: 259 (1533) osv.). Anm. 1:o I nedan anförda källor uppträder möjl. — såvida ej felskrivning föreligger — en ändelselös n. sg. obest. Och där mz (att kaplanänkan får ett extra nådeår) låter hr Michael (som sökt tjänsten) och hr Mårthen beroo ty dee hafua icke stoor[t] (dvs. med utgivarens emendation ändrat till t-form) att pocka på sina meriter. ConsEcclAboP 241 (1658); jfr I 11 a β ζ'. Dher giordes intet stoor till saken, men kan väll blifua ondt nog om dhedh icke förekommes. BrinkmArch. 2: 136 (1675); jfr I 11 a β α'. 2:o Tillf. o. skämts. (ss. lek med ordform) används komp. storare hos Strindberg Brev 9: 367 (1894) o. superl. storast i SvD 14/9 1977, s. 2. 3:o Den urspr. i ack. m. sg. hemmahörande formen storan används ngn gg i ä. tid, t. ex.: Joseph .. wältradhe en stooran steen för dörrena på graffuena. Mat. 27: 60 (NT 1526). Jagh som är een stooran Glooper. Brasck FörlSon. A 4 b (1645). 4:o Den gamla ändelselösa formen i n. pl. används i ä. nysv. ofta. Fullt levande är den ännu i sådana uttr. som stor ord, stor tack, stor ting.
Ordformer
(stoer 1561—1652. stoorr 1631. stor (sth-, -oo-) 1521 osv. storr 1589—1734. står (-åå-) 1543—1690)
Etymologi
[fsv. stor, motsv. fd. stor (d. stor), fvn. stórr, nor. dial. stor, ffris. stōr, feng. stōr; jfr fsax. stōri; jfr äv. lit. stóras, tjock, kyrkoslav. starъ, gammal (eg.: styv); sannol. i avljudsförh. till sanskr. sthirá-, fast, som står säkert; sannol. till roten i STÅ; formen med å (åå) torde återge ett ö-haltigt å-ljud analogiskt uppkommet efter komp.- o. superl.-formerna större, störst uttalade med å-haltigt ljud (jfr storre, storst i ä. svenska). — Jfr FÖRSTORA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. i positiv.
A. i pregnant l. normbestämd bet.: som (i hög grad) överskrider genomsnittet (hos vederbörande kategori) i fråga om omfång l. utsträckning l. omfattning l. intensitet l. makt l. rang l. förstånd l. berömmelse l. ädelhet l. storsinthet l. vikt l. betydelse l. skrytsamhet l. högmod l. stolthet l. djärvhet l. dyl.; motsatt: liten.
1) i fråga om omfång l. utsträckning i rummet: (mycket) lång (o. grov); (lång o.) tjock; lång l. hög o. (i proportion därtill) grov l. bred; om person o. djur (a); om ngt sakligt (b); härunder i namn på djur (a δ), växter (b ν); om omfång l. utsträckning (i viss dimension) l. avstånd l. mått (b σ); bl. a. uttr. göra stora ögon (b κ ε'), i stora drag (b ξ), göra en stor min (b π), Konsten med stort K (b Χ); substantiverat i n. sg. i antitetisk förb. med smått l. litet (b ν).
2) om barn: som är den äldste l. tillhör de äldre i en syskonskara l. skolklass o. d.; (full)vuxen; duktig l. snäll; härunder bl. a. uttr. de stora pojkarna (d).
3) om mängd l. kvantitet l. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala; betydande, omfattande; som i stor omfattning är ngt l. som i stor omfattning utövar l. brukar utöva ifrågavarande verksamhet; om ngt sakligt (a); om person (b); härunder bl. a. uttr. i stort (a τ), vara stor på ngt (b γ).
4) förstärkande huvudordets innebörd: väldig l. stark l. intensiv l. häftig o. d.; som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning, verklig, riktig, sann o. d.; om ngt sakligt (a); om person (b).
5) som har stor makt l. hög ställning l. rang o. d.; mäktig; förnäm, fin; härunder bl. a. uttr. store Gud!, du (min) store!, (du) store l. stora tid! (a slutet), ss. efterställt stående epitet i furstetitel o. d. (c α), uttr. (den) stora världen (e); om samhällsställning, levnadssätt o. d. (l).
6) som på ifrågavarande verksamhetsområde o. dyl. l. i fråga om förstånd o. d. klart överträffar andra; (synnerligen) framstående l. lysande l. överlägsen; berömd l. känd o. d.; härunder bl. a. uttr. stor grabb (b); om vin (c β).
7) storsinnad, ädel, sublim; upphöjd; storslagen.
8) viktig l. betydelsefull; högtidlig, högtids-; märklig l. fantastisk; härunder bl. a. uttr. i stort, (i) stort sett (äv. taget) (g β).
9) skrytsam, högdragen, högfärdig, uppblåst; högmodig; rundhänt; härunder bl. a. uttr. göra sig stor (a), (vara l. bliva) stor på sig (b), (vara) stor i mun(nen) o. d. (h), lova stort (i).
10) stolt; djärv l. modig l. tapper.
11) i n. sg. obest. med adjektivisk l. substantivisk anv. l. ss. adv.: mycket o. d.; i sht i nekande sats l. frågesats o. med (mer l. mindre) förbleknad bet.; härunder bl. a. ss. predikatsbestämning (b α), ss. bestämning till adjektiviskt l. adverbiellt (använt) ord l. uttr. l. till vissa (indefinita l. demonstrativa) pron. (b β), särsk. i negerad sats l. frågesats ss. bestämning till adj. l. adv. i komp. l. till annan, annorlunda (b β β'), i uttr. stort ingen l. ingenting l. intet (b β γ'), stort detsamma (b β ε'), icke mer än stort (en månad o. d.) (b γ).
B.
12) i positiv, i jämförelser med neutral (dvs. icke pregnant l. icke normbestämd) bet. (motsv. I 1, 3, 11): som har sådant l. sådant omfång l. sådan l. sådan utsträckning l. längd l. sådan l. sådan storlek o. d.
C.
13) i positiv, i pl.: många.
II. i förhöjd gradform; i anv. motsv. I 1—12 o. med motsv. bruklighet.
1) i komp.; ss. adj. i relativ komp. (a); ss. adj. i abs. komp. med förbleknad bet.: relativt l. tämligen l. ganska stor (b).
2) i superl.; ss. adj. i relativ superl. (a); ss. adj. i abs. superl. med förbleknad bet.: mycket l. synnerligen l. oerhört stor; så stor som det är möjligt l. tänkbart (b); särsk. i förb. med möjlig l. tänkbar (i sådana uttr. som med största möjliga snabbhet) (b γ α'), i uttr. i största allmänhet (b γ β').
I. i positiv.
A. i pregnant l. normbestämd bet.: som (i hög grad) överskrider genomsnittet (hos vederbörande kategori) i fråga om omfång l. utsträckning l. omfattning l. intensitet l. makt l. rang l. förstånd l. berömmelse l. ädelhet l. storsinthet l. vikt l. betydelse l. skrytsamhet l. högmod l. stolthet l. djärvhet l. dyl.; motsatt: liten.
1) i fråga om omfång l. utsträckning i rummet; äv. substantiverat. VarRerV 64 a (1579). — jfr BLOCK-, BÅL-, OF-, RUMS-, SAGO-, SKRÄCK-STOR m. fl. — särsk.
a) om person (äv. personifierat väsen): (mycket) lång (o. grov); äv. (ngt vard.) med huvudsaklig tanke på omfånget: (lång o.) tjock l. voluminös; äv. om djur: som i fråga om kroppsomfång (längd l. grovlek l. bådadera) överskrider (l. i hög grad överskrider) genomsnittet (hos djur överhuvud resp. hos djurarten i fråga). En stor karl. Stor och grov. Stor och tung. Stor och ståtlig. Stor till växten. Haffuet .. ther krälar så fult at ther icke räknande är, både stoor diwr och små. Psalt. 104: 25 (öv. 1536). Grim .. wäxte vpp hoos Starkother, och blef både stor och stark, när åldren tillwäxte. Verelius Herv. 2 (1672). Bredströms kjäresta prägtig och stor / Bjud opp min Bror. Bellman (BellmS) 1: 32 (c. 1770, 1790). Ett fullvuxet lejon, mycket stort och mycket vackert. Hallström Than. 33 (1900). Vara stor för sin ålder. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Thet är icke skam at then lille wexer (dvs. väjer) vndan then store. SvOrds. C 5 a (1604). I stilla Watn gå stoora Fiskar. Grubb 401 (1665). Stora Hönor wärpa stora Ägg. Celsius Ordspr. 11: 772 (c. 1710). ”När jag var liten” — sa' den, som aldrig blef stor. Holmström Sa' han 63 (1876); jfr I 2. Liten och käck stoppar stor i säck. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) (numera föga br., vard.) i sg. best. utan föregående artikel, ss. framförställd bestämning till egennamn; stundom svårt att skilja från I 2 a α. Stor(e) Lasse Niels(on). SthmSkotteb. 3: 165 (1521). Han skal haffua .. c {marker} aff stora lassa. OPetri Tb. 131 (1526). Store Amu(n)d sælie saltit. Därs. 135.
γ) i klassificerande anv. (jfr δ) om boskap l. kreatur.
α') om boskap: som består av stora djur (dvs. nötkreatur, i sht förr äv. hästar); numera nästan bl. ss. förled i ssgn STOR-BOSKAP. (Lat.) Armentum .. (Sv.) Stoor boskap. VarRerV 50 a (1579). Stoort Fää är Hästar, Oxar, Koor, och smått är Fåår, Getter, Swijn, etc. Risingh LandB 69 (1671). Kongl. Maj:ts Nådige Förbud Emot all utförsel af Kött, Fläsk och stor Boskap. Förbud 9/11 1741, s. 1 (titel). Stor brun alpboskap .. förekommer i Schweiz .. och har sitt förnämsta avelsområde i kantonen Schwyz. 2SvUppslB (1953).
β') i uttr. stort kreatur, om nötkreatur l. häst; numera bl. ss. förled i ssgn STOR-KREATUR. (På Vapnö säteri) bärgas 500 lass hö .. och underhållas 170 stora kreatur, hästar och nöt. Barchæus LandthHall. 78 (1773).
δ) zool. i namn på en stor art av visst djursläkte; i sht för att beteckna motsats till annan mindre art (l. andra mindre arter) av samma släkte (jfr γ); särsk. i uttr. stora aspvedbocken, stora dammsnäckan, stora havsnålen, stora jaktfalken, stora krusbärsstekeln, stora kungsfisken, stora skogsmusen, stora strandpiparen, se resp. huvudord; förr äv. i uttr. stora örnen, om kungsörnen. Stora Örnen. Denna är den största af alla i hela slägtet. Gravander Buffon 3: 20 (1806). Stora myrsloken .. uppnår en längd af öfver 2, 3 m. 2NF 19: 113 (1913). Stora vattenödlans .. nominatras är utbredd från England .. Nordfrankrike och Nederländerna till östra sluttningarna av s. Ural. DjurVärld 7: 91 (1962). — särsk.
α') i uttr. stora kantnålen, fisken Syngnathus acus Lin.; jfr II 1 a α α'. 2NF 13: 827 (1910). SvFiskelex. 260 (1955).
β') i uttr. stora fladdermusen (i sht förr äv. flädermusen), fladdermusen Nyctalis noctula Schreb. Östergren (1946).
γ') (†) i uttr. stor labb, storlabb. (Sundevall o.) Kinberg 964 (1885).
ε) i överförd anv., om jakt l. fångst av stora djur; särsk. (†) i uttr. (den) stora jakten, se JAKT, sbst.1 1 a. Förr skilde man mellan den s. k. ”stora jakten” och ”lilla jakten”. 2NF 12: 1201 (1910).
ζ) (förr) i uttr. stort kavalleri, om kavalleri med större hästar o. tyngre utrustning o. vapen än det lilla kavalleriet, tungt kavalleri. Stora Kavalleriets förmån mot det lilla bestrides af en rådande ton. KrigsmSH 1798, 2: 61. Det stora och det lilla kavalleriet hafva sina särskilta fördelar, som icke genom blandning af begge kunna förenas i en och samma tropp. KrigVAH 1805, s. 184.
b) om ngt sakligt: som i fråga om omfång l. vidd l. utsträckning överskrider (l. i hög grad överskrider) genomsnittet (för kategorin i fråga); lång l. hög o. (i proportion därtill) grov l. bred (äv. enbart liktydigt med: lång l. hög); äv. (se σ; jfr I 3 a) om rumsligt omfång, vidd, bredd osv. Ett stort träd. En stor mast. En stor sten. Ett stort fartyg, segel, skepp. Ett stort rum, hus, slott. En stor våning, trädgård, egendom. En stor kyrka. En stor ö. Ett stort, yvigt skägg. En stor cigarr. Gubben såg komisk ut i sina stora skor. Stora stövlar, särsk.: stövlar med höga skaft. En stor apelsin. Gråta stora, bittra tårar. En stor sup, en stor klunk vatten (jfr σ). Ett stort pastorat, pastorat med stor ytvidd l. (övergående i I 3 a) bestående av en l. flera församlingar med många församlingsbor. Stor bokstav, se BOKSTAV, sbst.2 1 a. Stort A (om ä. förh.), se A, sbst. 3 b. Stora skiljetecken, se SKILJE-TECKEN 2. Han skrev sitt namn med stor stil. SthmSkotteb. 3: 194 (1521; om järnkedja). En vthaff the siw englar .. förde migh j andanom vppå itt stoort och högt berg. Upp. 21: 10 (NT 1526). Wij .. wandradhe genom the hela öknena (then stoor och gruffueligh är). 5Mos. 1: 19 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Kom .. hwar man i Socknene medh sine fulle wärier (till prästgården dit fienden flytt) .. sloge så vp portaner medh store stockar. Svart G1 15 (1561). Hiorten beswära intet hornen, fast the än äre store. Schroderus Comenius 198 (1639). Kusten från Salerno är stor och vacker, stranden är säkert tio våra bergshögder, alt ifrån sjön til toppen. CAEhrensvärd (SVS) 1: 68 (1782). Weste FörslSAOB (c. 1817; om skog). Sundman AndréeLuftf. 311 (1967; om bölder). — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Aff een lithen gnista kommer en stoor eldh. SvOrds. A 2 a (1604); jfr I 4 a. Lithen tuffua stielper offta stoor las. Därs. B 4 b. Många bäckiar små, giöra en stoor Åå. Grubb 462 (1665); jfr ζ. Lijten Yx fäller stoort Trää. Dens. 463. Stora händer klämma hårt. Celsius Ordspr. 1: 372 (1708); jfr κ. Till stort hål, höfves stor bot. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr o. Till stor tugga behövs det stor mun, sa fan, slök slaktarn. Östergren (1946); jfr κ. Vad som är stort för en myra är litet för en människa. Dens.
β) i ett flertal stående förb. o. uttr. (jfr γ—ζ, ϑ—π, σ—υ), t. ex. stora alfabetet, stora katekesen, stora rustkammaren, stor sabon, se resp. huvudord; särsk. i sådana uttr. som stora rummet, salen, ss. benämning på det största och förnämsta rummet (l. ett av de största o. förnämsta rummen) i en privatpersons bostad, som (vid festliga tillfällen) används ss. matsal l. salong; äv. i uttr. stora matsalen, för att beteckna en större matsal i motsats till en mindre. SthmSlH 1: 89 (cit. fr. 1543: store salen). Små byar, som för ett halvt århundrade sedan blott hade ridvägar fram till stora bygden. Modin Ringström ProstMinn. 169 (1930). Stor eller grov missal benämnes en typgrad motsvarande 60 (ibland 54) punkters kägel. GrafUppslB 534 (1951). Steg som sedan ekar en stund i stora matsalen. Sjögren TaStjärn. 31 (1957). Stora Mogul .. Annat namn på Orlovdiamanten. BonnierLex. (1966). — särsk.
α') (förr) i uttr. stora arkliet, se ARKLI 1 a. Leffreretth Kleine Jørenn in vdi store alcheliedth Falckeneth 1. (Den) wogh — 1 skippundh 7 (skålpund) 18 (marke)r. ArkliR 1541, avd. 2 (1552).
γ') i uttr. stora trappan, ss. benämning på den större o. finare trappan (stundom anlagd i form av avsatser o. terrasser o. d.) vid huvudingången till ett (förnämare) hus (jfr stora vägen, se γ); motsatt: kökstrappa. Böttiger Drottnh. 31 (cit. fr. 1669). Så gingo de upp för stora trappan (på en herrgård). Rydberg Vigg 13 (1875). Köra fram till stora trappan. SvHandordb. (1966).
δ') (†) i uttr. store bommen, om garnbom. Bommen, eller som den även kallades store bommen, garnbommen eller kättingsbommen, var en cylinderformad vals, som vilade i spår i (väv-)stolens bakre ståndare. Kjellberg Ull 383 (1943).
ε') astron. i namn på vissa stjärnbilder, t. ex. stora björnen, stora hunden, stora karlavagnen, stora lejonet, stora vagnen, se resp. huvudord.
ζ') i vissa numera obr. l. tillf. uttr.; särsk. i uttr. store bolin, se BOLIN 1 a; store brassar, se BRASS, sbst.2; store hals, se HALS 8 a; (den) stora masten, se MAST, sbst.1 1 a; stora mesan, om stormesan(en); stora märseskot l. märsesköten, om stormärsskot; (den) stora rån, se RÅ, sbst.2; stora seglet, om storseglet på ett segelfartyg; store skot, se SKOT, sbst.1 2 a δ; stort sköt, se SKÖT, sbst.4 2; stora staget, förr äv. store stag, se STAG 1 a. SkeppsgR 1543 (: stora mersse skötthen). (Sv.) Stora seglet, (lat.) artemon. Spegel 399 (1712). Hammar FartygOstIndComp. 58 (i handl. fr. c. 1771: Stora märsse Skot). 2NF (1917: stora mesan).
η') (†) i benämningar på vissa sjukdomar med stora utslag o. d., särsk. dels i uttr. stora mässlingen, dels i uttr. stora kopporna, om smittkoppor. Sama aftonen, när iagh kom tit, blef iag siuk af stora koperna och så äländigh, at iag lågh i 7 weker i fru ebas huss och kunde inte röra hwarken handh heler fot. Horn Beskr. 21 (c. 1657). Den 1 Januarii .. slog stora meslingen uth på Prins Fredrik. Carl XI AlmAnt. 176 (1690).
ϑ') (†) i uttr. stor vanilj, om vaniljsort. Dessa (i handeln förekommande) Vanille-sorter äro .. Pompona .. Leq .. och .. Simarouna .. hvilka 3:ne sorter vanligen kallas stor, lång och liten Vanille. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 78.
γ) [delvis med inslag av I 8] om väg l. gata o. d.: lång (o. bred) o. i regel starkt trafikerad; särsk. i uttr. stora (lands)vägen, ss. benämning på större, allmän väg (i motsats till mindre väg l. stig o. d.); i uttr. stora vägen äv. om vägen till de egentliga bostadsrummen genom huvudingången i ett (förnämare) hus (jfr stora trappan, se β γ'), motsatt: köksvägen; äv. bildl. (Lat.) Platea .. (sv.) stoor gata. VarRerV 36 (1538). The prestmän, som uti stor almenne väg sittia, motte ju någor hielp bekomma. RA I. 3: 110 (1593); jfr SITTA, v. 2 e. Inga barnsliga näfwar, som wilja köra .. i kapp .. det skämmer Hästen och Karriolen går intet mer på stora Kungs-wägen; men i krumslinger från det ena diket til det andra. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Dock synes sådant (dvs. intriger i syfte att minska prästeståndets inflytande) icke i publique acter, men orsaken kan wara den allmänna, at den som will åt en annan, nyttjar icke gärna stora wägen utan bistigar. Wallquist EcclSaml. 1—4: 81 (1788). Icke må lemnas .. rum til tvifvelsmål, det oftanämde Reflexioner .. blifvit födde på stora landsvägen. Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). De åtta hofrättsnotarierne .. satte sig i tvenne kalecher för att resa ut genom Christianstads Norrport, stora vägen förbi Nosaby kyrka till Fjelkinge. Almqvist AmH 1: 138 (1840). Dalin (1854; om gata). (Det) ringde .. på tamburdörren — tant Justina kom alltid ”stora vägen”. Carlsson BarndStad 103 (1925). Gå stora vägen. SvHandordb. (1966).
δ) ss. framförställd, (i regel) artikellös bestämning till sbst., angivande ngt ss. stort till yta l. utsträckning o. dyl. l. betecknande ngt ss. motsats till ngt med mindre yta osv.; särsk. i vissa geografiska namn. Stora Tvärgatan. Stora teatern i Göteborg. Stora Kopparberget, äldre namn på Falu koppargruva. Stora Sjöfallet, se SJÖFALL 1 (jfr ζ). Stora sjötullen (numera bl. i skildring av ä. förh.), se SJÖTULL 2 slutet. Westan for stora torget. OPetri Tb. 62 (1525). (Han) lätt .. en affton bereda ett pråelt gestebodh vti trägården emillan then stoore biscopsgården och then lisla. Svart G1 32 (1561). PrivBergsbr. 1649, Prolong. s. M 3 b (: Store Kopparberget). Uti Stockholms Stadz Consistorio, præsiderar .. Kyrckioherden i Stora Kyrckian. FörordnRättegDomcap. 1687, § 1. Betjenterne vid stora Barnhuset må efter förtjenst och skicklighet ihogkommas. Gynther Förf. 2: 28 (i handl. fr. 1770). Hon tjänar för couphardie hos en Sjö-Captén i Stockholm på Stora Hvarfvet. Bellman (BellmS) 6: 252 (1794). Stora sjöfallets nationalpark i Lappland. Östergren (1946). — särsk. (†) i uttr. Stora Britannien, Storbritannien; jfr ε. Widegren (1788).
ε) om ort l. land o. d. (jfr δ slutet); särsk. i uttr. (den) stora världen (jfr I 5 e), (den) vida l. oändliga världen, i sht förr äv. om makrokosmos; äv. (övergående i I 3 a) med inbegrepp av l. tanke på att orten osv. har ett betydande antal invånare. Ett stort samhälle. Dra ut i stora (vida) världen. Upp. 11: 8 (NT 1526; om stad). Then stora Werlden som beslutar (dvs. innefattar) himmel och jordh, eeld, wäder och watn vthi sich. OPetri 3: 521 (c. 1535). (I fall av konflikt mellan Ryssl. o. Polen) skulle Konungh Gustaff och Sweriges Rijke, ingen hielp eller bijstondh göra Konungen i Polen, och stoora Hertigdömet Littowen (enligt svensk-ryska fredsfördraget 1537). Tegel G1 2: 89 (1622). (Sv.) Et stort land .. (eng.) A large country, A vast country. Widegren (1788). Den unge mannen, som nyss kommit hem från den stora verlden, kunde icke förmås att resa till slottet Westerau. Cederschiöld Riehl 2: 30 (1878). Verlden är så stor, så stor, / Lasse, Lasse liten! Topelius Läsn. 5: 111 (1880). Framför allt är det de stora städerna, som genom inflyttningar tillväxa, och deras, i främsta rummet hufvudstädernas, inflytande gör sig allt mer gällande inom de olika länderna. EkonS 1: 354 (1893). Det stora landet i väster. SvHandordb. (1966); jfr LAND 3. — särsk.
β') (i vitter stil) substantiverat i n. sg. best., i uttr. i det stora, i stora världen. Kungen (dvs. G. III): Det är hos .. (konstens och poesiens gestalter) jag hemtar styrka för mitt maskeradäfventyr derute i det stora. Hedberg Glanskis 97 (1878).
ζ) om hav, sjö o. d., särsk.: väldig l. mäktig; äv. om vattendrag: (lång o.) bred; om sjö äv.: grov, se SJÖ, sbst. 2 b; särsk. i uttr. (jfr δ) stora havet, se HAV 1 d, stora oceanen, om Stilla havet, stora sjöarna, om Övre sjön, Michigan-, Huron-, Eire- o. Ontariosjöarna, som ligger på gränsen mellan USA o. Kanada. Then stora elffuen Eufrate. Upp. 9: 14 (NT 1526; NT 1981: stora floden). Haffuet .. så stort och wijdt är. Psalt. 104: 25 (öv. 1536; Bib. 1917: det stora och vida). (Ryssarna) achte besökie oss (svenskar) här udi Nougorden, när vattnett som nu här omkringh stortt och mykitt är aflöpe kann. OxBr. 5: 77 (1614). Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt öfwer en stor bäck, så at alle skreko til, som sågo derpå. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Vid den stora .. insjön skall jag köpa mig en liten .. landtgård. Brate SvSpr. 209 (1898). 2SvUppslB (1955: Stora sjöarna). Stora oceanen. SvHandordb. (1966).
η) ss. förled i ssgr utgörande nationalitetsadj. l. nationalitetssbst.
α') ss. förled i nationalitetsadj. för att beteckna att ett land l. rike o. d. till ytan l. (övergående i I 3 a) invånarantalet är stort o. (övergående i I 5) vanl. med inbegrepp av l. med tanke på att landet osv. är mäktigt o. (vanl.) präglat av (överdriven) nationalkänsla l. att ngn l. ngt härrör från l. har avseende på l. samband med l. att ngt utgör förhoppning om sådant land osv.; se STOR-ARMENISK, -BRITTISK, -FINSK, -SVENSK, -TYSK m. fl.
β') ss. förled i nationalitetssbst. för att beteckna en person som kommer från ett till ytan l. (övergående i I 3 a) invånarantalet stort (o., övergående i I 5, mäktigt) o. av (överdriven) nationalkänsla präglat land l. rike o. dyl. l. som önskar l. strävar efter att göra sitt fosterland stort o. mäktigt l. för att beteckna ett land l. rike o. d. ss. till ytan osv. stort osv.; se STOR-FINNE, -SERB, -SVENSK, -TYSK.
ϑ) om bok o. d.: voluminös, omfångsrik; om brev äv.: lång; äv. (med särskild tanke på formatet) övergående i σ; förr äv. i uttr. stora boken, om voluminös bok där uppgift om statslån infördes. (Lat.) Tomus .. (Sv.) Itt stycke aff een stoor Book. VarRerV 43 a (1579). Han har sändt mig ett stort brev. Schultze Ordb. 5093 (c. 1755). Till (statslån) .. höra de s. k. ”ouppsägbara”, de ”eviga rentorna”, ”inskrifningarne i Stora Boken”, hvarpå i England, Frankrike, Spanien, Ryssland, m. m., förekomma exempel. Åstrand 2: 291 (1855). Han höll en stor böneskrift högt i luften. Cederschiöld Riehl 2: 31 (1878). Cannelin (1921; om brev).
ι) (vard., skämts.) substantiverat, i n. sg. best., i uttr. göra det stora, i sht om barn: ha avföring, göra sitt tarv. Östergren (1946). SvHandordb. (1966). jfr (skämts., ordlekande): (Prästen hållande bröllopstalet:) Ja, mina vänner, det är nu en gång så att mannen går utomhus och gör det stora medan kvinnan får göra det lilla i hemmets stilla vrå. Puck 1908, julnr s. 6.
κ) om kroppsdel l. kroppsorgan o. d.; om ansiktsdrag särsk.: grov; särsk. i namn på vissa kroppsorgan l. kroppsfunktioner o. d., t. ex. stora armpipan (jfr II 1 a α), stora bäckenet, stora hjärnan, stora kretsloppet, stora kroppspulsådern, se resp. huvudord. Ha stor mage, stora fötter, stora öron. (Lat.) Colon (sv.) store term (felaktigt för tarm). VarRerV 8 (1538). Först bedreeff tu bolerij med tinom grannom Egyptj barnom, hwilke stoort kött hade. Hes. 16: 26 (Bib. 1541); jfr KÖTT 1 i. Lisa med stubben, / Som niger för Gubben / Där står / Med stora buken. Bellman (BellmS) 1: 44 (c. 1769, 1790). Stort hufvud, litet vett. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr α. Ansiktet hade oerhört stora drag. SkrSamfSvIsl. 2: 8 (1932). — särsk.
β') om mun; särsk. (numera bl. mera tillf.) i bildl. uttr. som betecknar att ngn är storordig l. skrytsam l. ovettig o. d. (jfr I 9); i sht i uttr. ha en stor mun o. d., vara stor i munnen (se I 9 h). Han är .. en dels fengzlatt blifven för sin stora munn schull. RP 14: 161 (1650). När .. (jätten) wart druckin brukade han stoor mun, sejandes sig willia flyttia Gudarnas Valhal up i Iotunheim. Rudbeck Atl. 4: 65 (1702). Den som har en stor mun, han skall råda sig en stark rygg. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr α.
γ') (†) i uttr. den stora tå(n), stortån. Thet offuer bliffuer aff olionne j .. (prästens) hand, skal han giuta på then .. stora tåna aff .. (den spetälskes) höghra foot. 3Mos. 14: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: stortån). Bondepract. C 4 a (1662: then stora Tåå).
δ') (†) om arm: lång l. lång o. grov (o. kraftfull); särsk. bildl.: mäktig l. väldig; särsk. om Guds arm. Lät falla förskreckilse offuer them och fruchtan genom tin stora arm. 2Mos. 15: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: din arms väldighet). Man skal vpryckia .. (vinträdets) rötter .. Och thet skal icke skee genom en stoor arm eller mykit folck. Hes. 17: 9 (Därs.; Bib. 1917: stor kraft).
ε') om ögon; särsk. i utvidgad l. överförd anv., i uttr. betecknande att ngn spärrar upp ögonen av förvåning l. häpnad l. skräck o. d.; särsk. [jfr t. grosse augen machen] i uttr. göra, i sht förr äv. få stora ögon, förr äv. få ett stort öga; förr äv. i uttr. ge ngn stora ögon, komma ngn att spärra upp ögonen av förvåning osv. Her Per Baner: Thet är värst att H:s M:t får ett stort öga och menar att dhe mantalen (med vilka livgedinget skall kompletteras) skole så mycket räntta. RP 3: 154 (1633). Huilkett giffuer en partt stoora ögon, kommer och oreda åstad. VDAkt. 1651, nr 200. Den höga svägerskan (dvs. änkedrottningen) gjorde hvad man kallar stora ögon (vid grevinnans oväntade ankomst). Crusenstolpe Tess. 1: 126 (1847). (Sv.) Han fick stora ögon .. (eng.) he stared. Björkman (1889). Mannen häpnade öfver hur stora och svarta och förtviflade hennes ögon voro. Hallström El. 47 (1906). En bomb! .. Systrarna vände stora ögon mot brodern. Nilsson HistFärs 59 (1940). särsk. (†) i det bildl. uttr. ha ett stort öga på ngn l. ngt, ha l. hålla ögonen på ngn l. ngt, vaksamt iaktta l. ge akt på ngn l. ngt. OxBr. 3: 160 (1628). Så myckedt förnimmer jagh, att dhe (dvs. de kejserlige) haffva ett stort öga på denne armeen, icke vettandes rettare, än att E. K. M:tt ärnar att gåå på Strålsundh. AOxenstierna 5: 375 (1630). (Polska ständernas sändebud) dölde ey heller, att dhe icke väl såge, huru dhe skulle kunne undangåå Rysske krijget; och hadhe dhe i lijke motte på Turcken ett stoort öga. Därs. 598. (Av uppsnappade brev framgår) att fiendhen ett stoortt öga hafver på Chur Saxen den att ruinera. Därs. 7: 592 (1632).
λ) ss. adv. (jfr I 11 b α), ss. bestämning till sådana verb som gapa, gäspa, skratta för att beteckna att ngn gapar osv. med vidöppen mun; i förb. med sådana verb som skratta, flina äv. med inbegrepp av l. tanke på ljud; äv. i utvidgad l. överförd anv., särsk. i förb. med verb som stirra l. titta l. glo för att beteckna att ngn stirrar osv. förvånat l. häpet l. undrande l. forskande l. stint (på ngn l. ngt) l. gör stora ögon (se I 1 b κ ε'). Itt förskreckeligit Diwr är här kommit til migh, gapar stoort. Balck Ridd. L 5 a (1599). ”Jag kan hungra!” sade Angelika, i det hon såg på honom stort och lugnt. Bremer Pres. 74 (1834). Fredrik skrattade alldeles särskilt stort. Johnson Se 78 (1936). Hon öppnade ögonen så stort att man kunde spegla sig i dem. Dens. Slutsp. 186 (1937). Tvillingarna hade redan gäspat stort ett par gånger. Thordeman Somm. 154 (1941). Bonden glodde stort på fogden. Moberg Rid 63 (1941).
μ) (förr) om mynt; särsk. i uttr. stort mynt, ss. benämning på större huvudmynt (i motsats till mindre huvudmynt l. skiljemynt; jfr GROV 1 d); äv. med inbegrepp av I 3 a ε: stor till formatet o. av hög valör. G1R 1: 204 (1524). Resolverades .. effterlåta bergzlagen mynta 12,000 skeppund (koppar), een fierdedeel uti fyrkar och thet öfrige i stoort mynt. RP 8: 369 (1640).
ν) i sht bot. i namn på vissa växter l. växtvarieteter, i regel för att beteckna motsats till annan, mindre art inom samma släkte o. d.; särsk. i uttr. stor binda, stor kattost, stora (blå) klockor, stora vita klockor, stor knoppört, stor nässla, stor starr, stor vattenpest, stor viva, stor ängssyra, se resp. huvudord; förr äv. i uttr. stor klocka l. stora blåklockor l. stora blåklockan, växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka, stor vattubläddra, växten Utricularia vulgaris Lin., vattenbläddra. Store Blååklocker. Franckenius Spec. B 1 a (1659). Utricularia vulgaris (stor Vattubläddra). Liljeblad Fl. 31 (1792). Gellerstedt NerFl. 38 (1831: Stor klåcka). Rebau NatH 2: 147 (1879: Stora blåklockan). Circaea lutetiana (Stor Häxört). Krok o. Almquist 1: 172 (1903). Stor igelknopp. Hylander NordKärlv. 1: 82 (1953). Vinca major, stor vintergröna, Sydeuropa, liknar den vanliga vintergröna, Vinca minor, som odlas ute, men har till alla delar kraftigare växt, större blad och större blommor. Ekbrant VVRumsväxt. 330 (1955). Weimarck SkånFl. 602 (1963: Stor blåklocka). Delphinium elatum (dvs.) stor riddarsporre. VåraKulturvN 79 (1977). — särsk.
α') (†) i uttr. gemen stor ljung, om växten Cytisus scoparius (Lin.) Link Harris. Bromelius Chl. 27 (1694).
β') (†) i uttr. stor nattskatta, om växten Atropa bella-donna Lin., belladonna. Franckenius Spec. D 3 b (1659).
γ') (†) i uttr. stor l. stora bräken, växten Dryopteris filix-mas (Lin.) Schott, träjon. Månsson Ört. 103 (1628: stora). Lindestolpe FlWiksb. 13 (1716: stor).
ξ) om drag (se d. o. I 26) l. linje l. streck o. d.: som teckna(t)s l. drages (dragits) med utelämnande av (finare) detaljer; särsk. i uttr. i stora drag, med utelämnande av (finare) detaljer; nästan bl. bildl.; jfr BRED 1 f, GROV 7. (H. Wieselgren) har .. koncentreringens stora gåfva, förmågan att kort och koncist teckna ett porträtt i stora, träffsäkra drag. AB(L) 1895, nr 257, s. 5. Den allmänna jämförande betraktelsen på psykologisk grundval drager upp de stora linjerna så att säga ovanifrån i fågelperspektiv. Nilsson FestdVard. 18 (1925). Teckna ngt i stora drag. SvHandordb. (1966).
ο) om hugg l. sår l. hål l. öppning o. d.: som är av betydande omfång l. utbredning l. utsträckning; äv. allmännare (övergående i I 4 a), närmande sig bet.: kraftig, våldsam, väldig o. d. En stor grotta, håla i skogen. Timmerhuggaren hade fått ett stort hugg, sår på benet. Ett stort hål på strumpan. The Swenske (hade) .. hugget ett stort hohl vppå porten. Svart G1 33 (1561). Sisar högg skiölden ifrån Starkother, och gaf honom tu stora sår i hufwudet. Verelius Gothr. 26 (1664). Weste FörslSAOB (c. 1817; om öppning). Vid det stora raset (i Falu gruva) 1687 bildades en väldig fördjupning i marken, Stora stöten .. som är över 360 m lång, omkr. 180 m bred och 70 m djup. 3NF 7: 87 (1927); jfr δ.
π) om rörelse, gest o. d.: omfattande; vid l. yvig o. d.; äv. om steg l. hopp o. d.: lång resp. hög; äv. om leende, särsk. liktydigt med: bred; äv. i uttr. göra en stor min, göra stora ögon l. en stor grimas l. stora grimaser o. d. (särsk. ss. uttryck för förvåning l. häpnad l. missnöje o. d.). Ett stort leende. Ge ngn, få stora famnen o. d., se FAMN I 1 d. Lammen gjorde stora hopp och skutt. Gå med stora steg, äv. bildl. (se χ). Dirigera en orkester med stora rörelser. Wädhret blåste och stötte på hwset, och thet föll om kwl, och thess fall war stoort. Mat. 7: 27 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Plötsligt stannade .. (fransmannen) tvärt i promenaden, och vände sig till mig med en stor fransk gest och utropade: ”Jag .. reser .. Kom med!” Ödman VårD 1: 88 (1881, 1887). Jag har omtalat för öfverstinnan R. min sammanvaro med studenterna. Hon gjorde en stor mine och lyfte hotande sitt pekfinger. — Oförsiktige! utropade hon. Tavaststjerna Patriot 82 (1896). Med stora steg mäta rummet. Östergren (1946).
ρ) (numera mindre br.) om utsikt: vid l. vidsträckt (o. storslagen); äv. om natur: som har stora (o. storslagna) linjer l. former o. d.; förr äv. om en orts utseende, övergående i bet.: storslagen. Denna stora och vackra staden .. är upbygd uppå åtskilliga branta högder, hvilket gör stadens utseende ganska stort och behageligit. Brelin Resa 96 (1758). CAEhrensvärd (SVS) 1: 13 (1782; om utsikt). Tack för det landet, ert och mitt, / .. Med stor och allvarsam natur / I vinter-ur och sommarskur. CVAStrandberg 1: 321 (1877).
σ) om omfång l. utsträckning (i viss dimension) l. avstånd o. d.: som (absolut l. relativt sett) överskrider l. i betydande grad överskrider genomsnittet l. det normala; äv. om mått o. d. (se β', γ'); förr äv. substantiverat, särsk. i n. sg. obest. i uttr. i stort (jfr I 3 a τ), i naturlig storlek. Stor bredd, längd, höjd, volym, omkrets. Stort omfång. En bok i stor oktav. Avbilda ngt i stor skala; äv. bildl. (se χ). Dauid .. gick .. vppå bergskullan longt jfrå, så at ther war stoort rwm emellan them. 1Sam. 26: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: avståndet var stort). En skog af stor vidd. Widegren (1788). Måla, teckna, kopiera något i stort. Weste FörslSAOB (c. 1817). Därs. (om avstånd). Genom att föra händerna långt från hvarandra kan man beteckna något mycket stort, liksom man genom att hålla dem nära hvarandra betecknar något litet. Cederschiöld Skriftspr. 186 (1897). Ett gräs tar ej stor plats. Quennerstedt Tal 1902, s. 5. WoH (1904; om skottvidd). Ta en stor omväg. Östergren (1946). — särsk.
β') (†) i sådana uttr. som en stor mil, fjärdingsväg o. d., om vägsträcka som är ngt längre än en vanlig mil resp. fjärdingsväg osv.; jfr LITEN 1 b γ, MIL, sbst.1 c γ, SMÅ 1 b δ. Så måtte man .. lathe knäckie och bråthe enn stoor mill runt om samme boskap (som drivits till skogs) i villendhe mossar och kärr (till avbräck för fienden). G1R 20: 176 (1549). En stor fjerdingsväg vester från Saxhyttan. Johansson Noraskog 2: 360 (i handl. fr. 1611). Då kan presten hafwa 5 stoora mijhl till at reesa. VDAkt. 1686, nr 137. Emillan både kyrckiorne är en stor half mijl och beswärlig wäg. Därs. 1731, nr 11 (1730).
τ) mus. oeg.; särsk. i vissa uttr., t. ex. stora oktaven (förr äv. stora l. grova avdelningen), stor ters, stor treklang, motsatt: lilla oktaven, liten ters osv. (jfr LILLA, adj.2 1 b γ, LITEN 1 b ε, SMÅ, adj. 1 b ζ), se resp. huvudord; stor halvton (äv. halv ton) l. helton, se HALV-TON 1 slutet resp. HEL-TON 1 slutet. En stor intervall är en halvton större än en liten intervall. Mecklin BegTonk. 10 (1802: Grofva eller Stora afdelningen). SvLitTidn. 1821, sp. 629 (: stora .. halfwa toner). I en durtonart äro alla (absoluta) intervaller stora eller rena. Möller LbMus. 21 (1880).
υ) i substantivisk anv. i n. sg., i antitetisk förb.
β') i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr γ'), l. i n. sg. best., i antitetisk förb. med det lilla (jfr I 8 g). Jagh .. thenn minste deell icke vttskepa haffuer khunadt, förr än een åff Råådet .. alt beseedt hade, både lijtedt, och stortt. HH XXXIII. 1: 175 (1561). Allt växlar uti världens eter / såväl det stora som det lilla. Jensen BöhmDiktn. 130 (1894).
γ') (†) i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr β' o. I 8 g), övergående i adverbiell anv.: i stor utsträckning l. i hög grad o. d. Tin tienare haffuer intet wetat aff alt thetta huarken litet eller stoort. 1Sam. 22: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: visste alls intet om detta).
φ) [delvis äv. att hänföra till STOR, sbst.2; jfr motsv. anv. av d. stor-, t. gross-, eng. main-] ss. förled i ssgr betecknande segel l. tackling o. d.: som tillhör l. avser l. har samband med stormasten på ett (segel)fartyg (särsk. storseglet); stormast-; storsegels-; äv. om besättningsman: som har till uppgift att tjänstgöra vid stormasten l. ngt som har samband med stormasten.
χ) i (äv. motsv. π, σ) oeg. l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr κ (β', ε', ε' slutet), λ, ξ, τ, c), särsk. dels om blick, särsk. ss. uttryck för glädje l. förvåning l. häpnad l. skräck o. d., dels för att förstärka l. framhäva substantivet (föremålet för ngns intresse), i sådana uttr. som Konsten med stort K, Musiken med stort M; förr äv. i uttr. ta ngt från den stora sidan, se allvarligt på ngt. I stor skala, se SKALA, sbst. 6; jfr σ. (Gud) moste wara then fremste, och, som man pläghar säya, han moste hålla vnder then stora endan, så framt thet skal någhon wardt komma medh oss. LPetri 2Post. 30 b (1555). Den gustavianska vitterheten hade (i början av 1800-talet) lemnat scenen med en stor gest och en magnifik alexandrin. Sturzen-Becker 1: 5 (1861). Tegnér var nog oklok att taga saken (dvs. ett studentbråk) från den stora sidan och sammankallade consistorium. Hyltén-Cavallius Lif 30 (c. 1880). I den inre politiken framgick regeringen med stora steg i liberal riktning. De Geer Minn. 1: 273 (1892); jfr π. Kinden såg blek och tärd ut, och blicken var stor och liksom brinnande. Hülphers Ångermanl. 27 (1900). Hennes blick lyste stor och klar. KonsumBl. 1929, nr 12, s. 16. I själva verket synes Wyclif som filosof och teolog ha varit en eklektiker av stora mått. KyrkohÅ 1936, s. 86; jfr σ. — särsk. om stil (jfr I 5 l ε, 6 c α): mäktig l. (med anslutning till I 7 b) storslagen o. d. Man vet ju, hur det fordrar någon öfning .. för att njuta af en antik skulptur, ett öfverlägset poem, musik i stor stil o. s. v. Feilitzen Mariakult 55 (1874). Se på den Flicka på delfinen .. (skulptören) utfört .. En mjuk, levande form och en stor och sträng stil på en gång. DN 1921, nr 70, s. 9.
c) i överförd anv. av b.
α) om person: som har l. äger mycket jord l. mark (se STOR-JORD-ÄGARE, -MARK-ÄGARE) l. som har l. brukar stort lantbruk; särsk. sammanfallande med I 3 b γ; nästan bl. ss. förled i ssgr (se STOR-BONDE, -BRUKARE, -JORDBRUKARE, -ODLARE m. fl.).
2) i fråga om (storlek o.) ålder, motsatt: liten (se d. o. 1 a γ); eg. om barn: som har kommit förhållandevis högt upp i barnaåldern l. som är den äldste l. tillhör de äldre i en syskonskara l. skolklass o. d., hunnen ur barnaåren; äv.: (full)vuxen; stundom med särskild tanke på att ett barns uppförande är l. skall vara som en vuxens (särsk. i uttr. vara en stor gosse (flicka) o. d., ungefär liktydigt med: vara förnuftig l. duktig l. snäll (se d. o. 5 a) osv.); äv. dels substantiverat, dels bildl.; äv. om djur (se b). Små och stora (jfr I 5), se SMÅ, adj. 1 a β. Liten och stor, (i sht förr) se LITEN 1 a γ α'. De har stora barn. Han är snart stora karlen. Hon är sjutton år och redan stora damen. Nu skall du vara en stor gosse och inte vara rädd för doktorn! Tå Gileadz hustru födde honom barn, och the samma barn wordo stoor, driffuo the Jephthah vth. Dom. 11: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade växt upp). Lijten blir wäll stoor, men ond blir aldrig god. Celsius Ordspr. 2: 444 (1709). Lilla Visen, som allt mera började anse sig som stort folk .. runkade på hufvudet åt .. syskonens upptåg. Bremer Hem. 1: 46 (1839). Elin växte till och blef stor och fick friare. Wetterbergh Sign. 233 (1843). Barnen (måste) .. alltid stiga upp för de stora. De Geer Minn. 1: 9 (1892). Du då, Carl-Henrik — stora pojken — ska du inte kunna lyfta bort det här. Bergman Mark. 290 (1919). Naturligtvis kan han klä sej själv, han är ju en stor pojke. Hedberg ÖppnFågelb. 13 (1967). — särsk.
a) för att ange att ngn är äldre än ngn annan l. äldst.
α) i sg. best., utan föregående artikel, ss. framförställd bestämning till egennamn för att beteckna förälder i förhållande till barn l. för att beteckna annan vuxen l. äldre person i förhållande till icke vuxen l. yngre person; äv. (o. numera nästan bl., ngt vard.) ss. förled i ssgr (t. ex. STORE-LARS, motsatt: LILLE-LARS); stundom svårt att skilja från I 1 a β. Frantz Mårtensson, Oloff Cammarsuen på Höken berope sigh på tesse effter:ne (ss. vittnen), Pedher Bagge, Bencht Räff .. Store Hans Erichsson sampt monghe andre flere bådhe skeppere och styrmän. HH XIII. 1: 144 (1564); möjl. till I 1 a β. P(er) Annderss(o)nn .. bruckthee sinn onythigie mundh på store P(er) Suenssonn och hanns sonn. TbLödöse 133 (1589); möjl. till I 1 a β. Lilla Eva gick och lade äpplet tillbaka (som hon tagit olovandes) .. Gud gifve att stora Eva hade gjort detsamma! Bremer Grann. 1: 104 (1837).
β) ss. förled i ssgr med personbetecknande efterled för att åtskilja en person från en annan yngre; se STOR-DRÄNG, -FADDER, -PIGA m. fl.
b) (numera föga br.) om djur: fullvuxen. Store hester 27 Klÿppere 11. StallRSthm 1571, s. 3; möjl. till I 1 a γ. Aff thet stora nöthet lärer vngnöt draga. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) (mera tillf.) i utvidgad anv., om bord: vid vilket de vuxna sitter l. brukar l. skall sitta, de vuxnas. Östergren (1946). Äta vid stora bordet. SvHandordb. (1966).
d) i det bildl. uttr. de stora pojkarna, för att beteckna att ngra är mäktiga l. framstående l. skickliga inom ett visst område l. tillhör eliten o. d. Junioren berättade stolt att han fått träna med de stora pojkarna; jfr I 6. Debatten i Sverige drivs i allt väsentligt av de stora pojkarna, dvs den offentliga sektorn och intresseorganisationerna. SvD 11/5 1987, s. 2; jfr I 5.
3) i fråga om icke spatialt omfång; särsk. om mängd l. kvantitet l. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala o. d., betydande, omfattande, ansenlig, icke liten; äv. substantiverat; äv. om person; stundom dels med kvardröjande bet. av I 1, dels svårt att skilja från I 4.
a) med sakligt huvudord betecknande ngt som (för tanken) utgör en grupp l. totalitet av varelser l. föremål l. en sammanfattning av vissa handlingar, förhållanden o. d.: betydande l. ansenlig l. icke liten; stundom liktydigt med: som består av l. omfattar l. berör många individer l. föremål o. d., talrik, mångtalig o. d.; äv. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala o. d.: som utövas av l. berör många personer, utbredd, omfattande o. d.; äv. dels allmännare, närmande sig bet.: väldig l. kolossal l. oerhörd o. d., dels i pregnantare anv. (se särsk. ε), närmande sig bet.: verkligt stor, riktigt stor (jfr I 4); förr äv. i uttr. stor middag (jfr β), om middagsmål bestående av mycken l. kraftig mat (dagens huvudmål). En stor familj, förening, folksamling, hjord, armé, majoritet, skolklass, nation. Ett stort folk, sällskap, förråd, företag, restlager, varuparti, varuhus, smörgåsbord. Dra stor publik. En stor mängd. Driva ett företag i stor stil; jfr I 5 l ε, 6 c α. En stor del av ngt l. ngra, till (en) stor del, förr äv. stor dels, se DEL II 2 a, e γ, f. Tennis är en stor sport i hela världen. En stor beställning, order, dvs. som avser många varor (o. i regel till ett betydande belopp). En stor tidning, dvs. med stor upplaga. Den stora industrin, se INDUSTRI 3. En stor sportdag, dvs. en dag med många sportevenemang. En stoor hiordh medh swijn. Mat. 8: 30 (NT 1526). Drotningen .. kom til Jerusalem medh en ganska stoor skara. 1Kon. 10: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: mycket stort följe). Stoort Hwszhåld, wil haa gott wisthws. Grubb 764 (1665). Rette el:r store middag, bestående af ärter el:r kål el:r wälling .. samt kött och fläsk. Lönqvist Bara 4 (i handl. fr. 1775). Det forna stora (hatt-)partiet tycktes upplösa sig i flere smärre flockar (på 1760-talet). Malmström Hist. 5: 259 (1877). Boksamlingen var inte stor, men utsökt. Östergren (1946). — jfr REKORD-STOR. — särsk.
α) i uttr. som betecknar (den obildade l. råa l. okultiverade l. i intellektuellt l. moraliskt hänseende jämnstrukna l. undermåliga) huvudmassan l. flertalet av folket l. en kategori av personer; särsk. i sådana uttr. som den stora allmänheten, se ALLMÄNHET III 3 b, den stora hopen, se HOP, sbst.3 I 3, den stora massan, se MASSA, sbst.2 5 b, den stora publiken l. det stora publikum, se PUBLIK, sbst. 2, det stora flertalet. Wijk stoora hoopen. Grubb 849 (1665). Visserligen fann kritiken .. mycket att klandra i .. (E. Flygare-Carléns) romaner, men den stora publiken omfattade henne genast med mycken välvilja. Sylwan SvLit. 127 (1903). Den stora massan av engelsmän ha med oblandat rojalistiska känslor blickat upp mot (statyn av drottning Victoria). Hagberg VärldB 23 (1927). Det stora flertalet. SvHandordb. (1966).
β) om bröllop, begravning, middag (jfr huvudmom.) o. d.: med många gäster (o. oftast påkostad l. överdådig l. flott l. förnämlig; jfr I 5 l). (De) tilreedde itt stoort bryllop. 1Mack. 9: 37 (Bib. 1541). Ondt skiära wijd mantel aff lijtet kläde .. (dvs.) Stoort giästebudh aff lijtet förråd. Grubb 638 (1665). Wetterbergh GNord 16 (1862; om kalas). Skulle vi ha stor middag, vilket ofta hände, förbereddes den några dagar i förväg. Henning HbgMinn. 1: 170 (1950).
γ) (förr) i uttr. stor konselj, om fulltalig konselj, plenum (motsatt: liten konselj, dvs. icke fulltalig konselj). I stor konselj af båda departementen behandlades förr samtliga landtdagsfrågor. Finland 109 (1893). Reuterskiöld Grundlag. 18 (1924).
δ) sjömil. i uttr. stor flaggning, flaggning bestående i att fartyget från stäv till stäv kläds över topparna med signalflaggor i viss ordning o. att därjämte, på svensk högtidsdag, örlogsflagga hissas på topparna; motsatt: liten flaggning, dvs. flaggning bestående i att örlogsflagga hissas på topparna. Hägg Flagga 38 (1937). Örlogsbok. 76 (1981).
ε) om belopp, summa, rikedom, valör, pengar, värde, pris o. d.: ansenlig, betydande, hög o. d.; om sedel o. d.: som representerar ett stort belopp l. värde; om skatt (se d. o. 3), hyra (se HYRA, sbst.2 2 a), skuld o. d. äv. närmande sig bet.: dryg (se d. o. 4); äv. dels allmännare, närmande sig bet.: oerhörd l. kolossal l. imponerande o. d., dels i pregnantare anv., närmande sig bet.: verkligt stor, riktigt stor. Stor lön, pension, inkomst, förmögenhet, förtjänst, affärsvinst, skuld, ränta. Ett stort arv. Stora sedlar, utgifter, böter, rikedomar, pengar (se PÄNNING 5 g), siffror. Som tennisspelare i världseliten kan man tjäna de stora pengarna. Betala stor skatt, hyra. Stora kreditivet, se KREDITIV 3. Stora sjötullen, (numera bl. i skildring av ä. förh.) se SJÖ-TULL 1 slutet. Thet stora oköp (dvs. prisnivå), som nu i landit är. RA I. 1: 17 (1524). Jagh haffver satt migh udi stor schuldh hoss köpmännerne. OxBr. 5: 74 (1614). Om nu en slösare .. såge, hwadh thet samma wore för en stor Tull, så skulle han icke .. förslösa .. sitt Fäderne. Schroderus Comenius 852 (1639). Lindfors (1824; om arv). Stora värden i .. (är) ett i annonser ofta förekommande (svenskamerikanskt) uttryck för att beteckna god kvalité i förening med låga pris. NysvSt. 1935, s. 30. Göra av med stora summor. SvHandordb. (1966). Stora romanpriset, ett av Litteraturfrämjandets priser till svenskspråkig litteratur. BraBöckLex. (1980). särsk.
α') i uttr. ett stort hundrade o. d., se HUNDRA, räkneord o. sbst.2 II b, ett stort tusende o. d., se TUSEN, sbst.
β') [jfr t. das gesetz der grossen zahlen först formulerad av Jacques Bernoulli] statist. i uttr. de stora talens lag, om lag (se LAG, sbst.1 5) som ger uttryck åt det förhållandet att medelvärdet av värdena i ett stickprov med stor sannolikhet allt mer närmar sig det teoretiska medelvärdet (väntevärdet), då antalet observationer ökar. De tillfälliga orsakerna upphäfva i sina verkningar efter hand hvarann och företeelsens typiska mått framträder i den stora massan tydligt och klart. Detta är hvad man kallat ”de stora talens lag”. Fahlbeck StatTyp. 38 (1897). BraBöckLex. (1980).
γ') kortsp. om kort: som är av l. gäller för hög valör, hög. Mina stora Trumpfar. BeskrLombreSp. 12 (1745). Jag förlorade det ena stora kortet efter det andra. Säfström Banquer. Aa 1 b (1753). Spelar man ut damen single (i preference) så blir medspelarens knekt stor antingen damen blir tagen eller går hem. Hagdahl Fråga 294 (1882). Till och med hackor kunna under spelets gång bli stora kort. Östergren (1946). Få damen stor. SvHandordb. (1966).
ε') (tillf., skämts.) om timme, eg.: betecknad med hög siffra, sen (se SEN, adj. 2 a); i uttr. för att beteckna att ngt (särsk. en fest o. d.) pågår till långt fram på morgonen; i sht i pl. Festen slutade någon gång, när timmarne började bli stora igen. SD(L) 1897, nr 528, s. 3. En sanning är att vid flere af dessa möten (i Konstnärsgillet), som räckte in på t. o. m. de stora småtimmarna, spriten gjorde sig betydligt mera gällande än espriten. Ahrenberg Männ. 3: 208 (1908).
ζ) om skörd, gröda o. d.: rik, ymnig. En stor skörd. Säden är stoor, och arbetarena äro fåå. Luk. 10: 2 (NT 1526). Then som wel brukar sin åker, han gör drussan (dvs. högen av tröskad säd) storan. Syr. 20: 28 (öv. 1536). Wijnbärs-buskar .. will hafwa godh Jord, hwart tridie eller annat Åhr begiödas, så får man står Frucht där af. Rålamb 14: 31 (1690).
η) (†) i uttr. stor snö, se SNÖ, sbst. 2 c. När Snöfoglar synes wijdh Byar, hwilke äre widh pasz större än Taklingar, tå kommer stoor Snöö. IErici Colerus 1: 7 (c. 1645).
ϑ) om krig l. uppror o. d.: som har stor omfattning l. som försiggår i stor skala; ofta äv. med inbegrepp av utsträckning i tid (jfr ξ), närmande sig bet.: långvarig; äv. om beredskap o. d.: hög, full; särsk. i uttr. stora daldansen, stora nordiska kriget, stora ofreden, stora oredan, stora schismen, se NORDISK o. resp. huvudord. Små trätor giöra stoor Krijgh. Grubb 737 (1665). Weste FörslSAOB (c. 1817; om fältslag). Platon var född år 427 f. Kr., i det stora peloponnesiska krigets femte år. Grimberg VärldH 3: 53 (1928). Stor luftvärnsberedskap. UFlottMansk. 1945, s. 160. Under den stora revolutionens stormande händelseutveckling sysslade .. (Goethe) bland annat med sitt vetenskapliga arbete om plantornas metamorfoser. Siwertz i 3SAH LX. 1: 8 (1949).
ι) i ett flertal stående förbindelser o. uttr. (jfr α, γ, ϑ), t. ex. (den) stora armadan, stora juntan, stora påskcykeln, stora sekreta deputationen, stora sjötullen (numera bl. i skildring av ä. förh.), se resp. huvudord. Under den stora nedisningen, då isen hade sin största utbredning och mägtighet .. synes isdelaren haft samma läge som vattendelaren. Nathorst JordH 1001 (1894). Berings genomsegling av Berings sund 1728 gav anledning till ”den stora nordiska expeditionen” 1734—43. 2SvUppslB 2: 529 (1947). Stora flottan, under 1700- och 1800-talen den seglande örlogsflottan, linjeskepp och fregatter m.m., till skillnad från skärgårdsflottan el. ”lilla flottan”. Därs. 27: 720 (1955). Stora kommissionen, en 1680—82 verksam domstol för förmyndarräfsten. BonnierLex. (1966). Stora utskottet i Finlands riksdag består av 45 ledamöter och har att yttra sig över lag- och grundlagsförslag. BraBöckLex. (1980).
κ) om artikel l. vara o. d.: som har betydande spridning, övergående i bet.: efterfrågad l. begärlig, som ”säljer” bra. Skor av reptilskinn äro .. alltjämt en ”stor” artikel i London. Upsala 30/10 1929, s. 6.
λ) (i sht i fackspr.) om doft, parfym o. d.: rik på ingredienser o. d.; äv. med visst inbegrepp av I 6 (c). DN 6/4 1987, s. 7 (om parfym). Därs. 1/11, s. 41 (om vindoft).
μ) om sjukdom(stillstånd) l. farsot o. d.: som har betydande omfattning l. spridning (o. dödlighet); svår(artad) l. häftig o. d.; numera bl. ngn gg ss. förled i ssgn STOR-DÖD o. i uttr. stora döden, om digerdöden (se DIGERDÖD 1). The skola döö j een stoor Pestilentia. Jer. 21: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: svår). Anno 1597 kom stoor siukdom och dödh på boskapen. KulturbVg. 3: 2020 (c. 1605). Jagh förnimmer sjukdomben har varit så stor i Stokholm, så at min kiäre Syster och dråtningen begifvit sigh til Salberg (dvs. Sala). Carl XII Bref 109 (1711). Digerdöden .. Stora döden, Svarta döden, (dvs.) samtida namn i Sverige på den pestfarsot, vilken vid mitten av 1300-talet som en pandemi övergick hela Europa. 3NF 5: 911 (1926). 2SvUppslB 27: 719 (1955: Stora döden).
ν) (†) om ålder: hög. Hon war komen till en stoor ålder. Luk. 2: 36 (NT 1526; Bib. 1917: hög). Min stoora ållder, som sig nu snart inemot Åttetijo åhr bestiger. EDahlberg (1701) i HSH 6: 187.
ξ) i fråga om utsträckning i tiden.
α') (numera föga br.) om tid: lång l. mycken. Schmedeman Just. 877 (1684). Wärden .. frågade om .. (den resande) intet så stor tid ifrån sine förrätningar afbryta kunde, at giöra thesze förnähme gäster sällskap. Weise 33 (1697).
β') (förr) i uttr. (det) stora (platoniska) året, se PLATONISK 1 c. 2NF 21: 1044 (1914: Stora året).
π) om sångröst l. ton o. d. (jfr I 4 a ζ): stark l. voluminös l. fyllig l. klangfull; bärig. Tenoren hade en stor och mäktig stämma. Pianinon af finaste materiel med fin utstyrsel, stor och skön ton. GHT 1898, nr 85 B, s. 1. Ramsay Barnaår 7: 55 (1906; om sångröst).
σ) (numera föga br.) om rykte (se d. o. 1): vida spridd. Ther om (dvs. om E. XIV:s resa till Engl.) någodt wist adt wethe .. (Elisabeth I) migh nogsamt vmsporde, effter adt rychtedt ähr här stort I hele Landet. HH XXXIII. 1: 155 (1561). Gerröd befallte, att man ej finge göra ett stort rykte af, att man skilts åt så där ovänligt; hvarpå båda slagskämparne strax förliktes. Bååth NordmMyst. 33 (1898).
τ) substantiverat i n. sg., i uttr. i stort (jfr I 1 b σ, 8 g β).
α') i stor omfattning l. i stor skala o. dyl. l. i hög grad o. d. Jagh vet I (dvs. Rehnsköld) lärer redhan i stort söka till at komma på .. (polackerna) och betala dhem. Carl XII Bref 246 (1703). Drifva en fabrik i stort. Weste FörslSAOB (c. 1817). Under den följd af år, sillfisket kan bedrifvas i stort, fångas likväl icke sillen i myckenhet under hela året. LbFolksk. 205 (1890). Den nyorganiserade Sjövärnskårens ungdomsavdelning, som innevarande sommar börjat sin första övningssäsong i stort. SvFlH 1: 11 (1942).
β') (numera knappast br.) i fråga om handel l. försäljning: i stora poster l. partier l. i stor mängd, i parti (se d. o. 3 a slutet). Widekindi G2A 271 (i handl. fr. 1615). Köpa, sälja, handla i stort. Ahlman (1872). På dessa (centralmarknader) säljes uteslutande eller alldeles öfvervägande i stort, vare sig genom kommissionärer eller genom auktion. EkonS 2: 441 (1899). Cannelin (1939).
υ) om samtal: lång l. vidlyftig o. d. Käre Son .. Älska intet gärna stora Samtaal, vtan vthgiuut heller för Gudi en innerligh Böön. Preutz Kempis 416 (1675).
φ) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest., stundom närmande sig adverbiell anv. (se särsk. γ').
α') predikativt, i förb. med negation: icke (särskilt) mycket, föga. Gudar! det är ej stort jag begär och lätt för Er allmakt. Adlerbeth HorSat. 66 (1814). (Sv.) Det var icke stort med det .. (eng.) there was not much about it. Björkman (1889).
β') i uttr. tala l. prata stort (om ngt), tala osv. vitt o. brett l. utförligt l. mycket l. omständligt (om ngt), orera; äv. (med inbegrepp av I 9 (i)) närmande sig l. övergående i bet.: tala osv. skrävlande l. skrytsamt o. d. (om ngt), skrodera (om ngt). Om de .. injurier som Professor Eloqv. honom tilfogat, wille Prof. Juris eij så stort denne gången tala. ConsAcAboP 6: 435 (1689). Jag må ej eller tala stort om deras (dvs. stångjärnhammares) Stål-sättningar, Härdningar, och hwart styckes sammanwällning. Polhem Test. 71 (c. 1745). Jag talar aldeles intet om våra moderna Philosopher .. som prata stort och verkställa intet. Kellgren (SVS) 4: 278 (1782). De, som mest skreko för krig och talade stort, äro de, som nu öka allmänhetens fruktan med försagda utlåtelser. Rosenstein 3: 312 (1788). Nu sitter jag och talar så stort om .. (boken Ett barns memoarer) att du måste tro att det är ett betydande arbete, men (osv.). Lagerlöf (1930) i HågkLivsintr. 22: 250. Tala stort om något. SvHandordb. (1966).
γ') övergående i adverbiell anv., i uttr. omtala ngt stort, tala om ngt utförligt l. vitt o. brett, lägga ut texten. The gambla och fördömbda kätterij, som nu hoos oss äro icke allment kunnogh, giörs icke behoof på predijkestolen så stoort omtala. Rudbeckius Kyrkiost. 5 (c. 1635). KOF II. 2: 22 (c. 1655).
δ') ss. förled i ssgr med efterled som betecknar adj., liktydigt med dels: vitt o. brett l. utförligt l. mycket l. (onödigt) omständligt, dels med inbegrepp av I 9 (i): skrävlande l. skrytsamt l. skroderande (se STOR-PRATIG, -SPRÄKANDE, -TALANDE, -TALIG).
χ) ss. förled i ssgr med efterled bestående av verb (l. p. adj.), liktydigt med: i stor mängd l. omfattning l. skala, mycket o. d.; se STOR-BAKA, -FISKA, -HANDLA, -ÄTEN m. fl.
b) om person (se dock γ): som i stor omfattning är ngt l. som i stor omfattning utövar l. brukar utöva ifrågavarande verksamhet.
α) i uttr. för att beteckna att ngn äter l. dricker (överdrivet) mycket; särsk. i uttr. stor i maten, förr äv. på mat, om storätare, motsatt: liten i maten (se LITEN 6); ngn gg äv. i uttr. stor i mat och dryck. Inte är jag stor på mat heller. Dalin Arg. 2: 77 (1734, 1754). Stor och tung var .. (den skånske bonden), ty han var stor i maten. Rosenius Himmelstr. 99 (1903); jfr 1 a. LundagKron. 3: 253 (1955: i mat och dryckjom). särsk. (tillf.) i uttr. stor i målet, om storätare. (Björnen rev) Åtta kalfvar, för att han skulle äta en half. Han var inte så stor i målet som vargen. Berg Sjöf. 95 (1910).
γ) om innehavare l. ägare av viss rörelse l. egendom l. viss (affärs)verksamhet o. d. med tanken särskilt riktad på att rörelsen osv. är betydande l. omfattande o. ledande i sin bransch o. förenad med betydande inkomster o. vanl. äv. makt o. anseende; äv. dels i uttr. vara stor på ngt, vara ledande på ngt, vara den dominerande inom branschen i ngt, dels om rörelse o. d.; äv. om myndig husmor på en stor gård (med många anställda o.) med ansvar för många sysslor o. d.; numera i sht ss. förled i ssgr (se dels STOR-FABRIKANT, -KÖPMAN m. fl., dels -MODER). RARP 8: 74 (1660; om köpmän). Ingeniör Anders Nydqvist, egaren af Trollhättans mekaniska värkstad, firade i söndags 31 Januari sin 80-års födelsedag. Den gamle, store arbetsgifvaren och lokomotivbyggaren är fortfarande kry till kropp och själ och leder ännu värkstadens angelägenheter. GHT 1897, nr 25 A, s. 3. MoDo är stor på massa och finpapper. SDS 6/10 1987, s. 24.
δ) ss. förled i ssgr med personbetecknande efterled som icke betecknar innehavare l. ägare av rörelse o. d. (se STOR-DONATOR, -KÖPARE, -LÄSARE m. fl.).
ζ) som begär l. kräver för mycket l. som ger mycket; i ssgrna STOR-BEGÄRANDE, -BEGÄRSEN, -FORDRANDE, -GIVEN.
4) förstärkande huvudordets innebörd: som i hög grad är vad huvudordet anger; äv. med bevarad bibet. av (o. utan klar avgränsning från) I 3.
a) med sakligt huvudord som för tanken icke framträder ss. en grupp l. totalitet; särsk. om tillstånd l. förhållanden l. verksamhet o. d.; stundom liktydigt med dels: mycken, väldig, icke liten, dels: stark l. intensiv l. häftig l. varm l. djup o. d., dels: oändlig; om känsla l. sinnesstämning o. d. äv. övergående i bet.: sann (se SANN, adj. 5) l. äkta l. innerlig l. verklig l. riktig; förr äv. om dels straff: sträng, dels hosta: svår, dels feber: hög. Stor möda, stränghet, avund, beundran, tacksamhet, sympati, flit, glädje, sorg, smärta, förtvivlan, förvåning, tvekan, lärdom, erfarenhet, klokhet, okunnighet. Stort hat, allvar, mod, tålamod, förstånd. Ett stort brott. Lägga stor vikt vid ngt. Vara av stor betydelse. Röra sig med stor hastighet. Hysa stora förväntningar, förhoppningar. G1R 1: 46 (1523; om skada). O quinna thin troo är stoor. Mat. 15: 28 (NT 1526). Simonis swära betwingades medh stora skälffuosoott. Luk. 4: 38 (Därs.; NT 1981: hög feber). Gudh som är riker j barmhertugheten för sin stoora kerlek. Ef. 2: 4 (Därs.). UUKonsP 1: 126 (1630; om straff). K. M:t (var) opassligh aff en stor och swår hosta, bröstwärk och moste bruka medicin. RARP 7: 48 (1660). Then blomstertijd nu kommer / Medh lust och fägring stoor. Ps. 1697, 317: 1. Bremer Pres. 97 (1834; om vänskap). Lagerlöf ChLöw. 15 (1925; om oro). — särsk.
α) om olycka, fattigdom, nöd o. d.: svår; ytterlig l. djup; äv. allmännare, närmande sig bet.: förfärlig l. oerhörd l. kolossal o. d. Det stora missväxtåret 1867. Herren plåghadhe Pharao medh stora plåghor. 1Mos. 12: 17 (Bib. 1541). Wij äro j stoor nödh. Neh. 9: 37 (Därs.). Hwj talar Herren offuer oss alla thenna stora olyckona. Jer. 16: 10 (Därs.). Stor nöd gör korta böner. Granlund Ordspr. (c. 1880). Leva i stor fattigdom. SvHandordb. (1966).
β) (†) om hälsa: god. Måtte .. (solen) också lysa in till dig, och tala om vår och varma vindar och salta bad och stor hälsa! Bremer NVerld. 1: 287 (1853).
γ) om lögn, i sht förr äv. skällsord: grov (se d. o. 12), allvarlig; i sht förr äv. om beskyllning: grav (se GRAV, adj.1 2). LPetri ChrPina a 2 a (1572; om lögn). RP 7: 194 (1638; om beskyllningar). Et god skämt, säger Saadi, är svårare at finna, än tjugu stora Skällsord. Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). Björkman (1889; om osanning).
δ) om naturföreteelse.
α') om storm l. oväder l. jordbävning l. omgång av regn l. hagel: häftig l. stark l. våldsam, äv. (o. numera bl.): omfattande o. häftig osv.; äv. om hetta l. köld: stark l. svår; förr äv. om vind l. blåst l. regnande o. d.: stark l. häftig. Thå blååste it stoort wädher, och wååghen begynte gåå. Joh. 6: 18 (NT 1526). Sij, iagh wil j morghon på thenna tijdhen låta komma itt mechtugt stoort haghel. 2Mos. 9: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: svårt). Ps. 1549, Kal. s. 5 a (om blåst). Arvidi 127 (1651: Stort Regn). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 117 (: ett stort regn). Regementet bröt straxt upp om natten, som war mycket mörkt och stort rägnwäder. KKD 1: 311 (1708). Hwar som .. tå starckt wäder, stor torka och hete är, tänder eld å swedjeland, eller går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är; böte tijo daler, ändoch ingen skada sker. BB 15: 1 (Lag 1734). De fingo på hafvet en stor och förödande storm. Afzelius SæmE 156 (1818). Luk. 21: 11 (Bib. 1917; NT 1981: svåra jordbävningar).
β') (†) om vinter: sträng (o. långvarig). Gamble Keringar pläge och så / Aff thetta Beenet (dvs. gåsens bröstben) kunne spå / Om Wintren wil blifwa stoor. Sigfridi D 4 b (1619). Murenius AV 362 (1658).
γ') om mörker l. skymning: djup l. tät; äv. (o. numera bl.) med starkare l. svagare bibet. av omfång: vid l. väldig o. djup l. tät (l. enbart: väldig l. dyl.); äv. (i vitter stil) om natt: lång o. djup; äv. i bild (särsk. i uttr. det stora mörkret, särsk. dels om Nirvana (se d. o. 1), dels om döden). Och sij, een forskreckilse och itt stoort mörker kom offuer honom. 1Mos. 15: 12 (Bib. 1541). När han skulle gå .. heem igen, gick han uthi thet stoora mörckret wilse opåth Aningais backan een heel tijma. ConsAcAboP 1: 536 (1652). Blicken blir blank som tjärnen / Och mörk som den också, / När höga granarna kring den / Sin stora skymning slå. Bååth GrStig. 135 (1889). Syskon, se, natten är stor, / tecknet i rymderna hårt. / Värnande det som är vårt / står nu vår yngste bror (dvs. Finl.). Silfverstolpe Heml. 27 (1940). För att ingå i Nirvana, i det stora mörkret. Östergren (1946). Det stora mörkret. SvHandordb. (1966; om döden).
δ') om ljus (se LJUS, sbst. 1): stark, klart lysande; äv. (o. numera bl.) om ljus i individuell anv. l. om ngt lysande (o. med bibet. av omfång): stark l. klart lysande o. vidsträckt, som lyser starkt l. klart o. vitt omkring; jfr ε'. Folkit som satt j mörkret och dödzens skugga haffuer seet itt stoort liws. Mat. 4: 16 (NT 1526). Toordön haffuer stoor liungeeld med sich. Syr. 32: 10 (öv. 1536). Thet folcket som j mörkret wandrar seer itt stoort liws. Jes. 9: 2 (Bib. 1541). I Betlehem, i Davids hus, / Går upp ett stort, ett härligt ljus / För alla folk och tider. Ps. 1819, 57: 1.
ε') i uttr. (mittpå) stora l. (o. numera bl.) stora ljusa dagen, mitt på dagen, under den ljusaste delen av dagen; jfr δ' o. DAG I 1 c α. När Edre Fruentimmer blifwa af stora dagen i deras ro förstörde, gå de för Spegelen, där hafwa de arbete nog til Middagen. SedolärMercur. 2: nr 23, s. 5 (1731). Sitter ni icke och gäspar midt på stora ljusa dagen? Sturzen-Becker 2: 33 (1841, 1861). Det (är) stora, ljusa, glada dagen, och solen glindrar in genom alla kyrkfönsterna. Wetterbergh Altart. 584 (1848). Det är .. helt nöjsamt att på stora ljusa dagen se trollen från Ljumma backe .. färdas der (på sjön). Wigström Folkd. 2: 92 (1881).
ε) i uttr. stor, ngn gg äv. stort tack, mycket l. hjärtligt tack; äv. ironiskt, för att beteckna att ngn betackar sig för ngt. G1R 1: 141 (1523: stoor tack). Min hiertans son, tu haf stoor taak / För din möda och dijt omaak. Asteropherus 27 (1609; uppl. 1909). Skal Borgarbyket så få pråla, / Och jag gå tyst och sådant tåla? Det händer aldrig; nej, stor tack. Lenngren (SVS) 1: 10 (1775). Moberg Rid 164 (1941: stort). SvHandordb. (1966).
ζ) om ljud (jfr I 3 a π): som sker med l. har betydande kraft l. intensitet o. d.; numera bl. med bibet. av I 3 a: väldig l. stark l. häftig l. hög (se HÖG, adj. 7 b) o. d.; äv. ss. adv. Och så wort it stoort roop. Apg. 23: 9 (NT 1526; NT 1981: Det blev ett väldigt ropande). Judit 7: 29 (Bib. 1541; om gråt). Thetta äro the ord som Herren taladhe .. medh stora röst. 5Mos. 5: 22 (Därs.; Bib. 1917: hög). Observeras måtte, det inge andre än .. (besuttna adelsmän) måtte votera .. häröfver blef et stort sårl. 2RARP 2: 198 (1720). Widegren (1788; om buller). (Eng.) Bigsounding .. (sv.) som låter stort. WoL 97 (1884). Under stor jämmer och klagan. Östergren (1946). särsk. bildl. Göra stort väsen av ngn l. ngt, se VÄSEN. Det blev stor uppståndelse, stort ståhej, när inbrottet upptäcktes. Det blev ett stort spektakel, när föräldrarna upptäckte det. Östergren (1946).
η) (†) om hälsning: hjärtlig l. varm o. d. Sijster anna krabbe skall här finna med farkiärs förlåff en stor hälszning aff meig tillika med wår kijrkeherre. Ekeblad Bref 1: 339 (1654; rättat efter hskr.).
ϑ) (†) om kroppsarbete o. d.: grov l. tung l. ansträngande l. mödosam o. d. Syr. 37: 11 (öv. 1536). Man skal .. (efter åderlåtning) twå eller tree dagar hålla sigh ifrå stoort arbete. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Götha Provincier, hwilkes Hästar vthi stoorleek öffuergå the Frijsers, swåre starke och krafftighe, til stoort och grofft arbete waane, och medh ringa fodher födhas. Tempeus Messenius 28 (1612).
ι) om seger: väldig l. förkrossande l. överlägsen l. lysande o. d.; om nederlag: svår l. bitter l. neslig o. d. Thär begyntes et häftigt slag, och blef snarligen på bägge sidor stort nederlag. Peringskiöld Hkr. 1: 792 (1697). Vinna en stor seger. SvHandordb. (1966).
κ) om gräl l. tvist l. strid o. d.: väldig l. våldsam l. häftig l. svår. The flyy för swerd .. för spentom bogha, för storo strijdh. Jes. 21: 15 (Bib. 1541). Owänskap och små trätor, när dhe intet i tijdh förekommas, blij dhe snart stoora. Grubb 497 (1665). Paulson Minnestal 35 (1895, 1899; om strid).
λ) (numera mindre br.) om minne, förstånd o. d.: utmärkt l. fin l. god. Så skola monge .. finna itt stoort förstånd. Dan. 12: 4 (Bib. 1541). Jag kan aldrig nogsamt undra öfwer Platonis nätthet och stora minne, at han hafwer alt sådant kunnat aff Barndomen behålla. Rudbeck Atl. 2: 123 (1689). ÖoL (1852; om förstånd).
μ) med mer l. mindre förbleknad innebörd; särsk. dels i sådana uttr. som ha stor lust att göra ngt, närmande sig bet.: verkligen ha lust att göra ngt, vara stor skada l. stor synd och skam, närmande sig bet.: verkligen vara skada resp. synd o. skam (att l. om ngt sker), dels i förb. med negation (l. utan) ss. uttr. för en ringa grad: inte (l. utan) särskilt stor; ringa. Det vore stor synd och skam om han, som är så studiebegåvad, inte fullföljde sina studier vid universitetet. Den berömda romanen gjorde ingen stor lycka som film. Men i det samma dog Gubben: det war stor skada. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Jag har stor lust att gråta. Kræmer EnstafvOrd 99 (1882). Kolmårdsborna försökte sig med jordbruk, men utan stor framgång. Lagerlöf Holg. 2: 4 (1907).
ν) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. adv. l. verb, liktydigt med: i hög grad l. väldigt l. mycket l. synnerligen l. våldsamt l. kraftigt o. d.; motsatt: små- (se SMÅ, adj. 4 h).
b) om person: som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning, verklig; riktig (se d. o. 7); äkta, genuin, sann (se SANN, adj. 5); stundom närmande sig bet.: ivrig; äv. med mer l. mindre förbleknad innebörd: verklig, riktig (se d. o. 7 a α, 7 b slutet), veritabel, sann (se SANN, adj. 5 c). En stor narr, skälm, bedragare, lögnare, egoist, välgörare. Vara en stor vän av konst, litteratur. Phariseen .. war en stoor syndare. LPetri 4Post. 12 a (1555). (Landet) hade fått en hård och stoor tyran till regentt. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Jon Matzson i Öön i Moora, en stoorr ockrare. Hall KultInt. 19 (i handl. fr. 1631). Jag föreställer mig ej, att de som upphängde hvarandra på lyktpålarne .. voro stora läsare af philosophiska undersökningar. Leopold 3: 107 (1797, 1816). Dragonerna, som .. lära vara ena stora stackare, n. b. till helsan. SöndN 1879, s. 97. (Riksantikvarien J.) Bure var en stor fosterlandsvän, och som sådan höll han mycket på runorna som skriftecken. Hildebrand i 3SAH 23: 89 (1908). Vara en stor beundrare av modern konst. SvHandordb. (1966).
5) som har stor (i bet. I 4 a) makt l. hög ställning l. rang l. befattning l. stort inflytande (se STOR, adj. I 4 a) l. som har stor makt osv. o. är förmögen l. har stor makt osv. gm att vara förmögen; mäktig; äv. liktydigt med: förnäm, fin; ofta substantiverat, särsk. dels i sådana uttr. som de fyra stora, om stormakterna USA, Sovjet, England o. Frankrike, dels i uttr. stora och små l. små och stora (jfr 2); äv. med sakligt huvudord (se särsk. l); ofta svårt l. omöjligt att skilja från I 6; jfr I 3 b γ. Han är en stor man i staten. Den stora nationen (se Holm BevO 235 (1939)). Apg. 26: 22 (NT 1526: små och stoora; äv. i Bib. 1917; NT 1981: hög och låg). Våre grannar äre nu store, men i förtijden haffve dee varit ringa. RP 6: 422 (1636). Högferden hos liten och stor hafwer i all stånd vprest sig. Swedberg Dödst. 367 (1711). Migneul (hade) personligen aldrig varit (på godset): han hade, såsom stora herrar bruka, köpt gården obesedt. Almqvist AmH 2: 220 (1840). Snoilsky 2: 73 (1881: stora och små). Denne friare är åtföljt av stort folk, ty han har fogden själv till böneman. Moberg Rid 216 (1941). Oenighet mellan de fyra stora. ST(A) 31/7 1946, s. 6. Vår träindustris store man. SvHandordb. (1966). — jfr FORN-, FRÄND-, SLÄKT-, ÄTT-STOR m. fl. — särsk.
a) om Gud, ungefär liktydigt med: allsmäktig; särsk. i invokationer till Gud. Then stora gudz och wår frelsares Jesu Christi herligha oppenbarilse. Tit. 2: 13 (NT 1526). Så kunnen ej eller I, på samma tid, af alt hierta dyrka den stora Guden, samt tiena Mammon. Bælter JesuH 5: 496 (1759). Store Gud! hwar är den frid, som Jesus stiftade på jorden? Hagberg Pred. 1: 32 (1814). Der har naturens rika prakt / Med tusen stämmors ljud / Till min försagda tanke sagt, / Att du är stor, o Gud! Wallin FörslPs. 101 (1816). IllSvOrdb. (1955). särsk. (vard.) oeg., i om de religiösa invokationerna påminnande utrop, för att uttrycka förvåning, förskräckelse, klagan o. d., särsk. i sådana uttr. som store Gud! l. (elliptiskt) du (min) store! l. (du) store l. stora tid. Himmel du store, hvad ser jag? Se på landsvägen upp i den höga backen kommer en häst skenande. Almqvist Amor. 13 (1822, 1839). Då knackade det på dörren. — Får man stiga in? — frågade en välbekant röst. — Du min store ... det är Nissefar! — hviskade moran perplex. Topelius Sommarsjö 1: 141 (1897). Men du store, Gustaf Vasa har väl aldrig haft sin hand med Skåne? Strindberg TrOtr. 4: 135 (1897). ”Du store tid, var kommer du ifrån så här dags?” grälar mor. ”Och våt som en svabb.” Rääf Vries Bartje 117 (1937). Store Gud! SvHandordb. (1966). Store tid, utbrast han alldeles utom sig. Detta är ju något fantastiskt! Anthony Hämn. 206 (1979).
b) (numera föga br.) om mytiskt väsen o. d.
α) i uttr. den store mannen l. (elliptiskt l. substantiverat) den store, eufemistiskt, i återgivande av l. i stället för grövre svordom (ss. ”djävulen” l. ”fan” l. ”satan”). Samma gångh sadhe han att han skall taga Kirstin (till äkta) för ähn någen hvedh någet dher utaf, och sedhan gifver han modher, brödher, söster, och medh ett ord till att säga, alla samma den store mannen. VDAkt. 1662, nr 157. Jag märkte, att han började gråta; men om det var af list eller blödigt hjerta, vete den store. Almqvist TreFr. 3: 43 (1843). Den här stygga sprickan fanns nog inte för en stund sedan och vad som har sprängt upp'na vete den store! Högberg Utböl. 1: 36 (1912).
β) om mytiskt väsen. Den store anden, se ANDE IV h. Then stoora gudhinnan Dianan. Apg. 19: 35 (NT 1526). Den store Pan. SvHandordb. (1966).
c) om furste l. ståthållare l. hög ämbetsman l. befälsperson l. befattningshavare o. d.: mäktig; ofta med bibegrepp av l. mer l. mindre övergående i I 6. Hin Store Gustafs Stam. Stiernhielm Fägn. 117 (1643, 1668). RARP 4: 483 (1650; om sändebud). Fast .. (Götrik o. Rolf) i tiocka hedendoms-mörkret lefwat .. hafwa the doch varit stora och märkeliga Konungar. Verelius Gothr. 2 a (1664). Den store kurfursten (dvs. Friedrich Wilhelm av Brandenburg). SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i sg. best. o. föregånget av best. artikel, ss. efterställt stående epitet i furstetitel o. d. Alexander den store. Karl den store. Konung Gustaf Adolph, den andra och store. RARP 2: 191 (1635). (De kristna) undergingo hårda förföljelser, för sin Tro, till desz Kejsar Constantin den Store tog dem under sitt beskydd. Lindblom Cat. 9 (1811). Fredrik den stores tid. Klint (1906). Katarina II av Ryssland, vanligen kallad den stora, är en av de mest framträdande bland 1700-talets upplysta despoter. BraBöckLex. 13: 58 (1978; text till bild).
ε) (†) i uttr. stora vesiren, om (titel för) högsta ämbetsmannen i muslimska länder, i Turkiet för ministerpresidenten till 1922, storvesir. Stora Veziren i Ungern, som residerar i Buda. OxBr. 8: 511 (1645). HC11H 2: 145 (1687).
d) i uttr. de stora, om de makthavande l. de styrande l. de rika o. mäktiga (i samhället o. d.), förr särsk. om rikets adel l. magnater l. stormän; den fina l. förnäma världen, societeten. Pråla icke för konningenom, och trädh icke fram ther the store stå. SalOrdspr. 25: 6 (öv. 1536). Det synes wara mig een blind och synlöss dåårskap, / De stoor' i otrengd måål till harm och wrede reeta. Hiärne (SvNatL) 202 (1665). Min Son, kom ihåg, at en klok människa icke gärna söker sig sak med de stora. Pilgren FigBröll. 132 (1785). Richelieu emottog statsrodret med full föresats .. att göra sig och sin Konung till enrådande inom riket genom de storas tyglande .. samt Protestanternas underkufwande. Ekelund NAllmH 1: 87 (1833). Johan (utan land) rustade sig .. till krig, men den kinkiga ställning, hwaruti han stod till sitt folk, till Presterskapet och de Stora, förmådde honom att med Påfwens sändebud träda i underhandlingar. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 205 (1835). ÖoL (1852; äv. om societeten). Tolf års regering af förmyndare (under K. XI:s minderårighet) .. blef .. en tid af de storas split och de smås förtryck. Topelius Fält. 2: 132 (1856). Vad betydde en liten människa när himmelens makter drabbade samman? Det blev lätt bara en förstoring av vad småfolket kände när de store på jorden styrde och ställde. Hartman NattLys. 56 (1951).
e) [jfr motsv. anv. av fr. le grand monde, ävensom av eng. the great world] i uttr. (den) stora världen.
α) om de finare (socialt högsta) umgängeskretsarna l. det högre sällskapslivet l. samhällets spetsar, den fina l. förnäma världen, societeten o. d.; åtm. numera bl. med anslutning till I 1 b ε (o. ungefär liktydigt med: vida världen). I sanning det fattas henne intet annat, än att få wara något med i stora werlden. Riccoboni Catesby 12 (1761). Stora werldens seder. Cavallin (1876). I stora verlden talade man endast med löje om baron Mörners steg i Paris. Ahnfelt KröntRiv. 1: 143 (1887). Under denna vinter öppnade min hustru första gången vårt hus för stora världen med en bal .. (med bl.a.) sju kungliga personer. De Geer Minn. 1: 184 (1892). I det Skjöldebrandska huset hade .. (P. Wieselgren) tillfälle att se den s.k. stora världen och lära känna personligheter, som mera uteslutande rörde sig i den. Wieselgren 105 (1900).
β) (numera bl. tillf.) om förnämare o. elegantare stadsdel o. d. (där ”de stora” bor). Vackrare buketter, bättre västar, / Nya fina handskar, det förstås, ty färden / Skulle nu ju gå igenom stora verlden. Wennerberg 1: 97 (1881).
f) (†) i uttr. det stora folket, stora världen (se e α). (Sv.) Lefwa ibland det stora folket .. (eng.) To live among the great world. Serenius (1741).
g) (†) om kvinna: förnäm; mäktig (o. förmögen). (Sv.) Stor dam .. (lat.) matrona. Lindfors (1824). Gr(evin)nan .. är en mycket stor Fru .. hon är ägarinna efter sin man Sal. Statsministern Sommerhielm till gården Tomb. Bremer Brev 2: 18 (1839). Meurman (1847).
h) om familj, släkt, ätt o. d.: förnäm, fin; förr äv. om svågerskap. Han (dvs. dansken) talade om store Suågerskape, / Och wille the Swenske ther med apse (dvs. hyckla vänskap med). Svart Gensw. H 4 b (1558). (De nio trälarna) wore af stor släkt herkomne, och wore illa tillfridz med sin träldom. Verelius Herv. 158 (1672). Fryxell Ber. 1: 19 (1823; om ätt). Vi hafva svårt att nu föreställa oss, hvilka omstörtningar i de stora familjernas ställning .. (reduktionen 1680) medförde. Fahlbeck Ad. 1: 18 (1898).
i) i vissa numera obr. uttr. som betecknar att ngn är av förnäm börd l. härkomst o. d. (jfr h).
α) (vara) av stor härkomst. Denna mannen mon wara af stor herkombst och af en förtreffelig natur. Reenhielm OTryggv. 30 (1691). Hon war af stor härkomst, men ägde ingen ting. Riccoboni Catesby 58 (1761).
j) [med anslutning till I 3 a] (förr) i uttr. stora rådet, om lagstiftande l. styrande l. dömande organ (med många o. förnäma medlemmar); särsk. (i bibeln) om judarnas högsta styrande o. dömande (av landets främmande härskare accepterad) myndighet på Jesu tid, sanhedrin. Den verkställande makten (i Cisalpinska republiken) innehades af ett direktorium, den lagstiftande af två kamrar, de gamles råd på 80 medlemmar och stora rådet på 160. 2NF 5: 343 (1906). Översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus. Matt. 26: 59 (Bib. 1917). 2SvUppslB (1955; med hänvisning till Fascismens stora råd).
k) klandrande l. ironiskt, i sht (närmande sig l. övergående i I 9) med bibegrepp av högfärd l. tillgjordhet o. d.: ”fin”, ”förnäm”; äv. substantiverat i n. sg. obest., om ngt högfärdigt osv. Han har blivit för stor för att umgås med oss. Tå holt han sig för stoor at bedia och falla til fögo. Murenius AV 468 (1660). Fru Rangsiuk .. Jag .. (har) aldrig funnit något wederstyggeligare, än när en Menniskia .. tracktar efter .. at giöra sig stor öfwer andra, som äro så goda som hon. Modée FruR 7 (1738). Generalamiralinnan .. ville (antingen) visa sig stor eller ock hade ett ganska svårt och tungt konversationsgenie. Tersmeden Mem. 5: 178 (c. 1790). Nu har han blifvit så stor att han ej känner sina gamla vänner. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vara stor i sina egna ögon. Meurman (1847). Stort skall stort vara, och så tyckte vi, några stycken, att en sådan (fin) dam inte kunde gå hem i dag utan musik. Hvarför vi lejde den här Slarf-Lasse att gå före henne med säckpipan ett tag. Högberg Vred. 2: 331 (1906).
l) i överförd anv., med sakligt huvudord (jfr e, h, i α, j); särsk.: som är utmärkande för l. har avseende på l. tillhör (personer av) hög samhällsställning; särsk. (med inbegrepp av I 4) om högtidsklädsel o. d.: som utmärkes av stor (se I 4 a) elegans l. ståt o. d.; särsk. i uttr. stor toalett, stor parad, stor paraddräkt (förr), se resp. huvudord. Jag (Scipio) kände, att jag, utan skicklighet, i Rom ej kunde uppstiga till de stora embeten, som jag eftertraktade. Rosenstein 3: 212 (c. 1790). Drottning Christina infann sig i stor gala, i kröningskjol och med krona på hufvudet. Sturzen-Becker 2: 166 (1861). Ambassadeuren .. fördes i åttaspänd vagn .. till slottet; vid hvardera hästen .. en stallbetjent och kring vagnen sex kongliga lakejer, alla i stort livrée. Hellberg Samtida 7: 102 (1872). Alla samqväm i de stora husen i Wien ega ståten af små hofcirklar. Tegnér Armfelt 2: 106 (1804). Gumman hade tjänat på många stora ställen i ungdomen. Lagerlöf Holg. 2: 42 (1907). Klädd i stor uniform. SvHandordb. (1966). — särsk. i fråga om levnadssätt l. levnadsstandard l. livsföring o. d., eg.: som tillhör l. anstår l. tillkommer ”de stora”, som överensstämmer med hög ställning; fin l. förnäm o. d.; vanl. med inbegrepp av I 3: överdådig l. frikostig l. slösaktig o. d.; förr särsk. dels i uttr. föra stor stat, se STAT, sbst.3 I 3 b, dels i uttr. (leva) på stora viset o. d., (leva) som (det tillkommer l. anstår) ”de stora” osv., (leva) förnämt l. överdådigt l. flott o. d.; äv. ss. adv. Men bo de ey på det urgamla stora wiset / Så bo de doch så wäl som någon i Paris. Runius (SVS) 1: 285 (1713). (Sv.) Lefva på stora viset .. (t.) nach Art der Grossen, herrlich leben. Möller (1790). Där går allting stort till. Weste (1807). Stort ska dä vara; flugor ska di äta, fast di intä har smör te steka dom i. Granlund Ordspr. (c. 1880). När här var bröllop, hade också tiggarne goda dagar, ty .. ett sådant gille (räckte) en hel vecka och gick stort till. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). Högt lefnadssätt och stora vanor äro en graf för äktenskaplighet. Fahlbeck Ad. 2: 149 (1902). — särsk.
α) i uttr. föra l. hålla (ett) stort hus, se HUS 5 b, c γ. Uti Stockholm höll .. (Karl Knutsson Bonde) ett stort och lysande hus. Fryxell Ber. 2: 157 (1826). Wetterbergh Selln. 70 (1853: föra).
γ) i uttr. leva stort, leva på stor fot, leva högt. Dalin Arg. 1: 72 (1754). Det är en ädel och hederlig man, blott han icke lefde så stort. Hagberg Shaksp. 7: 44 (1849). En adelsfamilj levde stort så länge det gick (i Polen). Boheman Vakt 1: 216 (1963).
ε) i uttr. i stor stil (jfr I 1 b χ slutet, 6 c α, 7 b) l. i den stora stilen, i uttr. som betecknar att ngn för ett överdådigt liv l. lever högt o. dyl. l. att ngt är flott l. storslaget o. d. En middagsmåltid i stor stil. PT 1897, nr 264, s. 3. Dogcarten svängde upp framför dörren i stor stil. OdödlUngdB 3: 38 (1937). Hans livsföring går i den stora stilen. SvHandordb. (1966).
ζ) (†) i uttr. på stort vis, eg.: på ett sätt som anstår l. höves en storman, generöst l. storslaget. (Refr fick ett skepp för en guldring.) Thetta är på stort wijs betalt, sade Refr. Verelius Gothr. 52 (1664; isl. orig.: all stormanliga).
η) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest., dels i uttr. slå på stort, förr äv. slå stort på, se PÅ III 2 h, dels i uttr. bjuda på stort, bjuda flott l. överdådigt o. d. Rydberg Frib. 210 (1857: slå på stort). Cavallin 2: 635 (1876: slå stort på). En äldre kollega till mig firade sin femtioårsdag och bjöd på stort. Ahlin GillGång 261 (1958).
ϑ) (†) i uttr. vilja stort ut (jfr I 8 g η), eg.: vilja leva på stor fot, vilja leva högt o. d. Hwad är thet för en slem osed .. At wilja stort och bredt vt, fast man sticker i djupesta armod och lägerwaller. Sahlstedt Hoffart. 122 (1720). (Biskopen, som sugit ut prästerskapet) Får skarpt bref ifrå Konungen med hot. Hwar af han swimmer, och faller i golff som wore han sten död. Biskopinnan, såsom adel, wille stort vt, (men) låter (för att inte väcka misshag l. anstöt) samma qwell begrafwa honom i tysthet, vtan klang, vtan song. Swedberg Lefw. 205 (1729).
6) som på ifrågavarande verksamhetsområde o. dyl. l. i fråga om förstånd o. d. (tillhör dem som) klart överträffar andra, (synnerligen) framstående l. lysande l. överlägsen; ofta närmande sig bet.: berömd l. känd l. hedrad; särsk. om person som uträttat (l. uträttar) ngt förtjänstfullt (t. ex. verkat (l. verkar) ss. banbrytare l. talesman för en idé l. kulturströmning l. ss. läromästare för en riktning inom vetenskap, konst l. politik o. d.); äv. dels om djur (se e), dels med sakligt huvudord (se c); stundom svårt att skilja från I 7 (ngn gg äv. från I 5 l. 9). En stor skald, vetenskapsman, kompositör, statsman, general. Ett stort geni, snille. Han var (en) stor kännare av romersk litteratur. Han kan bli något stort (jfr c). En stor ande, se ANDE VI 1 a. En stoor prophete är vpkommen ibland oss. Luk. 7: 16 (NT 1526). Läkiarens konst vphöyer honom, och gör honom stoor när Herrar och Förstar. Syr. 38: 3 (Bib. 1541; Apokr. 1921: bland stormän är han hedrad). Bergklint MSam. 2: 329 (1792; om statsman). Lektor Z. var .. en stor latinare, och för dem, som ville lära sig något, äfven en god undervisare. Ödman VårD 1:42 (1884, 1887). Snille, insikter, själfförsakelse eller någon af de egenskaper, som dana en stor man. De Geer Minn. 1: 178 (1892). Ingen är stor inför sin kammartjänare. Harlock (1944). Den moderna satskalkylens grundare är den store tyske logikern Gottlob Frege. Wedberg NLog. 1: 14 (1945). Är du stor nu, Pernilla Wahlgren (en sångartist)? DN 18/11 1987, s. 20. — jfr BRAGD-, DÅD-, FREJD-, HJÄLTE-, NAMN-STOR m. fl. — särsk.
a) (ngt ålderdomligt) i uttr. stor i ngt, (synnerligen) framstående i ngt; som är stor o. visar l. ådagalägger detta i ngt. (Herren är) Stoor j rådh och mechtigh j gerningom. Jer. 32: 19 (Bib. 1541). Stoor i gerningarna. Linc. Xx 1 b (1640). Han är en grundlärd Man, stor både i Latinen och Grekiskan. Björnståhl Resa 1: 10 (1769). Här gjorde jag bekantskap med en mig förut obekant Nederländsk mästare Dietrich, som syntes mig stor i landskap. Geijer Minn. 159 (1825, 1834). Du, Herre är .. stor i nåd mot alla som åkalla dig. Psalt. 86: 5 (öv. 1888).
b) sport. i uttr. stor grabb, benämning på idrottsman l. idrottskvinna som är innehavare av ett hedersmärke som tilldelas idrottsman osv. som uppnått viss minimipoäng efter i olika idrotter varierande beräkning för placering i internationella mästerskap o. för segrar i svenska mästerskap o. landskamper (i fotboll, ishockey m. fl. lagidrotter för deltagande i visst antal landskamper). NFSportlex. 6: 645 (1946). BonnierLex. (1966).
c) med sakligt huvudord, särsk. liktydigt med dels: lysande l. framstående l. storslagen o. d., dels: berömd l. ryktbar l. (med anslutning till I 5) förnäm o. d., dels: berömmande, smickrande (se γ), dels: vördad; särsk. om namn l. snille (se d. o. 3). Iagh skal welsigna tigh (Abraham), och göra tigh itt stoort nampn. 1Mos. 12: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra ditt namn stort). Nästa sommaren .. war .. (kung Rolf) i härnadt i Westrahafwet, och fick thär mycket godz och itt stort nampn. Verelius Gothr. 162 (1664). Den höghjärtenhet, hvarmed Konung Ludvic den XIV har gjort sin Regering stor och vördad. Schönberg Bref 2: 400 (1778). Ett stort, ett mäktigt snille förborgas / Under en slät figur. Adlerbeth HorSat. 10 (1814). (1700-talet) var med alla sina lyten ett stort tidehvarf .. som i sin uppgång .. såg Newton och Leibniz och i sitt fortskridande Linné och Kant, Rousseau och Diderot, Göthe och Schiller. Rydberg i 2SAH 56: 5 (1879). Skaffa sig ett stort namn i litteraturen. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i uttr. i stor stil (jfr I 1 b (χ slutet), 5 l ε, 7 b), storslaget l. överlägset l. imponerande. Mc Master började (gångtävlingen) i stor stil och höll säkert 10 meters ledning under de tre första varven. SvD(L) 1924, nr 190, s. 8. (Skidlöparen E. Alm) kunde icke hindra Oskar Lindberg, som för dagen åkte i stor stil, att slå honom med fyra och en halv minut (i tävlingen). IdrBl. 1925, nr 27, s. 5.
β) [av fr. grand vin] (i sht i fackspr.) i uttr. stort vin, vin av högsta kvalitet (o. i hög prisklass), berömt vin. Stora viner. Östergren (1946). Vinets historia. Stora årgångsviner från homerisk tid till våra dagar. Andersson Allen VinH (1964; boktitel). Verkligt stort vin i hög prisklass (brukar betecknas med 4 stjärnor). Linné Johnson Vinlex. 1989 2 (1988).
γ) [med anslutning till I 7] i uttr. stora ord (jfr I 9 f), smickrande l. berömmande ord. (Sv.) Stora ord .. (Fr.) Paroles flateuses. Flatterie. Cajolerie. Nordforss (1805).
d) ss. förled i ssgr med efterled bestående av verb (l. p. adj.), liktydigt med: skickligt l. utmärkt l. lysande l. framgångsrikt l. i stor stil (se c α); se STOR-LÖPANDE, -SPELA m. fl.
e) om djur som är framstående l. skickligt i visst avseende; särsk. ss. förled i ssgr (se STOR-TRAVARE m. fl.).
7) [delvis med anslutning till I 6, 8 (e)] om person, karaktär, tanke, handling o. d.: höjd över det vanliga l. triviala l. jordbundna, upphöjd; höjd över allt lågt o. småaktigt, storsinnad, ädel, nobel, sublim; som visar resp. vittnar om karaktärsstyrka, själsstyrka, högsinthet, storslagenhet l. god moral o. d.; äv. dels substantiverat, dels ss. adv. O huru stoor är then som wijs är. Syr. 25: 10 (öv. 1536). Riksens menige Ständer .. bekiänna, det Hans Kongl. Höghet .. genom store egenskaper ock tappre Actioner, giordt sig til des odödelige Beröm hela Werlden bekant. PH 1: 142 (1720). Du okända yngling .. Gå och fullborda det stora öde, hwartil du synes wara född. Mörk Ad. 1: 13 (1742). At wara stor i lycka, är hwar mans fola (dvs. sed); men at wara stor under wederwärdighet och motgång, är Hjeltars frägd och kännetecken. Tessin Bref 1: 70 (1751). Det fanns starka skuggor i hans inre .. men de voro blott skuggor. Hans verkliga natur var ädel och stor. Hwasser VSkr. 1: 25 (1852). En stor själ i en bräcklig kropp. SvHandordb. (1966). — jfr HUG-, SINNES-, SJÄLS-STOR. — särsk.
a) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest. o. best., ss. (ofta sammanfattande) beteckning för sådant som är upphöjt l. sublimt l. ädelt l. storslaget l. (allmännare) fantastiskt o. d. samt i vissa närstående anv. där stort (snarast) har adverbiell l. adjektivisk bet.; ss. adv. särsk.: storslaget l. sublimt l. högstämt o. d. Fruchta Herran, thet är mechta stoort. Judit 16: 16 (Bib. 1541). Tänka Fritt, är Stort; Men tänka rätt, är Större. Thorild (SVS) 4: 2 (1794). Lätt är för den, som inga högre syften har / Att akta andras minsta rätt .. / .. Men den som vill det stora, den som ljungat ut / Med fyrspannsvagnen bland de täflande och vill / Eröfra segerkransen, har en annan lag. Runeberg (SVS) 6: 146 (1863). Ord, som icke i och för sig klinga stort eller trolskt .. men som måla snabbt. Söderberg 10: 270 (1903). Jag blev så betagen av .. (tidningsartikeln) att jag .. fick tårar i ögonen .. Jag kände hur det skrivna sköt som vågor genom mig .. Det är stort, sa jag högt till mig själv. Lo-Johansson Förf. 90 (1957). Jag har ofta tänkt att det måste vara något stort att ge glädje och tröst till så många människor (som Fröding gjorde i sin diktning). Delblanc Gunn. 103 (1978). — särsk.
α) (numera föga br.) ha något stort, kännetecknas av ett upphöjt osv. tänkesätt l. handlingssätt o. d. (Historikern F. Carlson) hade något stort, ej blott såsom vetenskapsman och såsom offentlig personlighet, utan äfven såsom enskild, såsom menniska och såsom kristen. Rundgren i 3SAH 2: 125 (1887).
β) i uttr. tänka stort om ngn l. ngt, ha höga tankar om ngn l. ngt, ha högtflygande planer för ngns l. ngts räkning o. d. (G. III) vågade tänka stort om fäderneslandet. Geijer I. 2: 66 (1826). Men sonen hade han alltid tänkt stort om: ”han ska göra't!” Östergren (1946).
γ) (†) i uttr. skriva stort om ngn, skriva uppskattande l. berömmande l. ”vackert” o. d. om ngn. Hans Excellence (Tessin) skref så stort om mig, at jag verkeligen blygs. Loefling Resa 35 (1752).
δ) (†) i uttr. bli stort i ngns själ, ngn blir uppfylld av en sublim känsla l. tanke o. d. Lät nu och i min själ bli stort, / Som du (dvs. den helige Ande) och tusend gångor gjordt, / At Gud är min — och jag hans bror, / Ehwad jag tror ell' intet tror. Rutström SionNSång. 46 (1778).
b) om (delvis med anslutning till I 6) poesi l. konst l. stil (jfr I 1 b (χ slutet), 5 l ε, 6 c α) o. d.: storslagen l. upphöjd; högstämd; särsk. i uttr. det stora skådespelet, om tragedin. Stora ord, se ORD, sbst.2 3 b; jfr I 9 f. Wallin i 2SAH 13: 175 (1828). Det första och nästan det enda, som .. (C. A. Ehrensvärd) yttrar om Paris .. är att Pigal, den namnkunnige bildhuggaren, icke sökt den stora smaken. Franzén Minnest. 3: 147 (1833). (Lamartines) sång .. är, såsom alltid den stora poesien, ett tankfullt barn af spiritualismen. PT 1882, nr 212 A, s. 3. Den stora patetiska stilen behärskar Poggio (Bracciolini) med all sin vana vid kåseriet dock äfven förträffligt. Söderhjelm ItRenäss. 133 (1907). Under det stora dramats senare period (i Engl.) är publiken inte längre belåten med att få bearbetningar av gamla stycken utan vill jämt ha nytt. Sylwan (o. Bing) 1: 264 (1910). Med det tragiska slut, som .. (Topelius) hade indiktat, höjde .. (dikten) sig till stor ädel konst. Lagerlöf Top. 179 (1920). (Skådespelaren Ivar Nilsson) har .. uppburit betydande roller mest inom det stora skådespelet och den klassiska komedien. 2NF 37: 764 (1925). Churchills stil är icke överträffad i modern engelsk prosa; den höjer sig till stor poesi, när så skall vara. Hagberg VärldB 129 (1927).
d) (†) om ed: som avgives vid det som är högt o. heligt, dyr (se DYR, adj. II 3 b), hög (se HÖG, adj. 14 c); vanl. med bibet. av I 8 a. Med stoora eedher giffues .. (djävulen) stoor tilfelle til at blanda ther ondt emellan. OPetri Kr. 112 (c. 1540). En stoor eedh war gången. Dom. 21: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: dyr). Dher opå (dvs. Sigismunds löfte att icke bryta stilleståndet) hafver Schmellingen giordt för migh store och höghe edher. JDelaGardie i OxBr. 5: 276 (1624).
f) i fråga om skönhet i naturen o. d.: storslagen l. mäktig l. imposant. Vägen ifrån Neapel til Salerno och trakten til la Cava är vacker på et stort sätt, man blir lycklig at se verlden bebodd. CAEhrensvärd (SVS) 1: 68 (1782). Du gud, hvad dagen kommer grant och stort! Heidenstam Vallf. 92 (1888).
8) viktig l. betydelsefull; ofta dels med bibet. av I 7 b (l. I 6 c), närmande sig bet.: sublim l. (se d) högtids- o. dyl. l. lyckosam l. glädjande l. förträfflig, dels med bibet. av I 3: viktig l. betydelsefull o. omfattande l. långtgående, dels med bibet. av I 4, särsk. närmande sig bet.: märklig o. d. (se e); äv. i pregnantare anv., närmande sig bet.: som överträffar allt annat av samma slag, verkligt viktig l. framträdande l. betydelsefull. Försee tina dotter så haffuer tu giort een stoor gerning. Syr. 7: 25 (öv. 1536; Apokr. 1921: viktigt värv). Sådanne gamble Clåsterbref, af hwilka man kan hämta en stoor uplysning uti månge stycken så wäll Historien som antiquitets wärket angående, måge blifwa hijt till Stockholm förde. Schück VittA 4: 99 (i handl. fr. 1693). Det syntes klart för alla, Svensk som Finne, / Att stora planer hvälfdes i hans sinne. Runeberg 2: 115 (1846). Der (dvs. vid barndomshemmet) han (dvs. Linné) lekte — der han älskat hvarje liten tufva grön, / Kärleken till hemmets torfva fostrat först de stora rön. Snoilsky 1: 299 (1878). Defoes bok (dvs. Robinson Crusoe) .. har blivit en av de stora ungdomsböckerna. Sylwan (o. Bing) 1: 373 (1910). Få sitt livs stora roll. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) om angelägenhet l. ärende o. d.: maktpåliggande; särsk. i uttr. den stora politiken, om politik som rör viktiga frågor, storpolitik; äv. (o. numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) övergående i bet.: utmärkt l. förträfflig, i uttr. det vore en stor sak, om (osv.), det vore utmärkt l. förträffligt, om (osv.). I saa stora sak(er) skulle han gaa lagh sielff tolffte. OPetri Tb. 127 (1526). Thet vore een stoor saak, om vij emot licenternes abrogation (dvs. avskaffande av tullavgifterna) kunde erholla een cittadell der i staden (Riga). RP 6: 191 (1636). In i Hessen spordes snart stora tidender från riksstaden. Grefven af Solms hade .. kastat rådsherrarne i tornet. Cederschiöld Riehl 2: 72 (1878). Den stora politiken, som i högsta instans bestämmer de små staternas öde. SvH 8: 269 (1905). Herr Eskil, som hade många stora ting att omhändertaga, låg jämt borta på resor. Lagerlöf Troll 2: 86 (1921). Bägge (dvs. Seneca o. Cicero) höra de till det sällsynta slag av litterära personligheter, som spelat en stor politisk roll. Grimberg VärldH 4: 395 (1930); jfr ROLL, sbst.1 3 b. — särsk.
b) (numera föga br.) i uttr. föra det stora ordet, i samtal l. förhandlingar o. d.: göra sig starkt gällande. Han är alldeles uppledsen på det politiska gyckelspelet och på de yrkespolitici, som numera föra det stora ordet i Frankrike. GHT 1895, nr 258, s. 2.
c) om skäl, anledning (förr äv. orsak), bevis o. d.: tungt vägande, viktig; god; numera i sht i förb. med negation ss. uttr. för en ringa l. obetydlig grad. Thetta (dvs. ett förräderi) war och een stoer orsaak hwi Her Götstaff .. lett samma Clöster i grund förstöra. Svart G1 65 (1561). Runius (SVS) 1: 4 (c. 1709; om bevis). Utvecklingen af det folkbegär att samstyra med regenten, som du (E. G. Geijer) med så stort skäl tadlar, kan här (i regeringsformen) med framgång hejdas och bekämpas. HT 1915, s. 179 (1834). (Sv.) Det är inte stort skäl (i det) (eng.) there is not much reason for doing so. Harlock (1944).
d) om tid(speriod) l. händelse: viktig l. betydelsefull o. d.; särsk. med bibet. av I 7: som präglas av särskild festglans l. högtidlighet l. upphöjd stämning l. rika l. lyckosamma upplevelser o. d., ofta liktydigt med: högtidlig, högtids-; äv.: som präglas av stor ryktbarhet l. berömmelse l. lysande prestationer l. bedrifter o. d., stundom liktydigt med: storhets-. Jesreels dagh skal wara en stoor dagh. Hos. 1 (”2”): 11 (Bib. 1541). Ausburgiske Bekännelsen eller Augustana Confessio, hvilken af Churfurstar och Städer bleff öfwerandtwardat Keyser Carl den fämte, på then stora Rijkzdagh i Ausburgh. KOF II. 2: 5 (c. 1655). Romarnes Heliga Böcker .. förutsade tilkommande ting, och rådfördes wid stora eller wådliga tillfällen. Bergklint MSam. 2: 269 (1792). Denna tid (15—1600-talen) var Turkiets stora tid i Europa. Svedelius Statsk. 3: 28 (1869). En stor dag, som han aldrig glömde, var den, när han hade råd att köpa sig en häst. Sandström NatArb. 1: 189 (1908). SvD(B) 1943, nr 116, s. 8 (om studentexamensdagen). Det var ett stort ögonblick i hans liv. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) övergående i l. närmande sig bet.: lyckosam l. lyckad l. framgångsrik; särsk. om dag. Det svenska alpina landslaget hade med Ingemar Stenmark i spetsen en stor dag. Sista kvällen (i Monte Carlo) .. hade pappa en stor afton, han sprängde banken. Bonde Sant 55 (1934). Arrangörerna hade .. en stor dag. Vädret var strålande och loppen åskådades av rekordstor publik. IdrBl. 1955, nr 48, s. 4. Kvaltävling (i orientering) blev stor svenskdag .. Svenskarna tog hem segrar i tre av de fyra grupperna. SDS 2/9 1983, s. 33.
β) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. den stora dagen o. d., om yttersta dagen, domedagen. The englar, som icke behöldo theras förstadöme .. them förwaradhe han medh ewogha boyor vnder mörkret, till then stora daghsens doom. Judas 6 (NT 1526). En hemlighet, som först på den store dagen lärer bli Er uppenbarad. Dalin Arg. 2: 323 (1734, 1754). Wallin FörslPs. 327 (1816).
γ) om högtid(sdag) l. helg(dag) l. dyl. De tre stora högtiderna, dvs. jul, påsk o. pingst. Stor sabbat, se SABBAT 1. Folcket j landena som för Herran kommer på the stora Högtijdher. Hes. 46: 9 (Bib. 1541). På store helghedagar, Juull, Nyåhr, Påscha, Pingesdagh och Midhsommars dagh, skole .. (de fattiga i hospitalet) få een godh steek öfwer theras waanligha rätter. Rudbeckius Kyrkiost. 58 (c. 1635). På Söndagar och the tre store åhrsHögtijder, samt allmänne store Bönedagar, skal i Städerne hållas Ottesång, Högpredikan och Aftonsång. Kyrkol. 2: 3 (1686). På Store Högtijdes Dagar, såsom förste Dag Juhl, Påsk och Pingst, måge inga Bröllop hållas. Därs. 14: 2. Du stora dag, du sälla dag, / På hwilken himlens wälbehag / Ännu besöker jorden! Ps. 1819, 55: 1. Palmsöndagen inleder den s. k. stora eller stilla veckan (dymmelveckan). Hellerström Liturg. 69 (1932).
e) om tecken, ting, under o. d., övergående i l. närmande sig bet.: märklig l. fantastisk l. underbar o. d.; förr äv. (med anslutning till I 6 c) i uttr. göra ett stort verk o. d., uträtta en förnäm bragd l. bedrift osv., utföra ett storverk. Falske Christi och falske propheter skola vpkomma, och skola göra stoor teekn och vijdhunder. Mat. 24: 24 (NT 1526). 1Mos. 45: 7 (Bib. 1541; om under). Nu tacker Gud alt folck med hiertans frögd och gamman / För store ting, them han giör med osz allesamman. Swedberg Ps. 1694, 1: 527. (Sv.) Förrätta ett stort värk .. (lat.) Magnum opus perficere. Schultze Ordb. 5093 (c. 1755). Man (råkar) ock i de gamla Sagor mycken troldom, Resar, ofantliga djur, ormar och andra widunder, jämte otroliga stora wärk och obegripeliga hjeltedater. Lagerbring 1Hist. 1: 16 (1769). — särsk. (†) om berättelse o. d.: (lång l. omfattande o.) fantastisk o. d. Och hade .. (bärsärkarna) händt then wåda, att the hade drepit sina menn, och fördärfwat sin skep. Och ginge stora sager om them. Verelius Herv. 47 (1672).
f) (†) i uttr. göra en sak stor, göra ngt viktigare l. betydelsefullare än det är, uppförstora ngt. Serenius (1741). ÖoL (1852).
g) mer l. mindre substantiverat l. adverbiellt; särsk. dels i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr I 1 b υ β'), om ngt som är viktigt l. betydelsefullt (i motsats till ngt oväsentligt), dels i uttr. i det stora, om ngt som är viktigt l. betydelsefullt; stundom svårt att skilja från I 7 a; i sht i α o. β. Halt thet icke ringa ware sich litet eller stoort. Syr. 5: 15 (öv. 1536; Apokr. 1986: i stort eller smått). Min fadher gör intet huarken stoort eller litet, thet han icke oppenbarar för mijn öron. 1Sam. 20: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: viktigt). (Sv.) i det stora (lat.) in magnis rebus. Cavallin (1876). Inför grafven och evigheten sjunker det lilla eller stora, som en menniska varit, gjort, talat och skrifvit, tillsammans till .. en försvinnande dunst. PT 1912, nr 217 A, s. 3; jfr I 7 a. Vara trogen i det stora som i det lilla. Auerbach (1913). — särsk.
α) [jfr I 1 b ξ] i uttr. för att beteckna helheten l. huvudsaken l. det väsentliga o. icke (oviktiga) detaljer l. för att uttrycka ett förbehåll i ett uttalande om en helhet l. ett helhetsintryck, särsk. dels i uttr. det stora hela, dels i uttr. i (äv. på) det stora hela o. d., se HEL, adj. 4 p ζ (jfr β). Aksentläran .. är .. mera umbärlig (än ljudläran), och därför mindre utförd: alltid med blicken på det stora hela. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885).
β) substantiverat i n. sg., i uttr. i (förr äv. uti) stort (jfr I 3 a τ) (äv. i stort och helt), l. adverbiellt, särsk. i uttr. för att beteckna att ngn betraktar l. bedömer ngt l. handlar utan hänsynstagande till (oviktiga) detaljer utan tänker på det väsentliga l. huvudsaken; ofta i satsförkortning utan huvudord, i sådana uttr. som (i) stort sett (äv. taget), sett till det hela l. i ett större sammanhang l. utan hänsynstagande till detaljer l. i allt väsentligt l. i sin helhet l. i stora drag l. på det hela taget l. praktiskt taget l. väsentligen (jfr α). (Jag, Tessin, har) med all möyelig flijt j stort utharbetat alla Planer .. utaf Eders Kongl: May:ttz Slott. SthmSlH 2: 69 (cit. fr. 1704). Darwin tyckes i stort och helt så nöjd med den syn på tingen, till hvilken han kommit. Quennerstedt Agnost. 35 (1888). De rädda barnen äro till sin intelligens i stort taget lika ofta över som under medelmåttan. PopVetAfh. 32: 7 (1909). Stort sett är det ju likgiltigt för världsutvecklingen som sådan vem som bidrar till densamma. Didring Malm 2: 128 (1915). Gustaf Adolfs krig mot Polen i Preussen kom i stort sedt att inskränka sig till en ockupation af kusttrakten. HT 1918, s. 108. Kanslichefen (i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap) utövar tillsyn över kansliets verksamhet i stort samt ordnar och leder arbetet inom allmänna avdelningen. SFS 1937, s. 573. Klimatets inverkan på lokaliseringen (av yrkesmässig trädgårdsodling) i stort kan man tänkas få fram genom att räkna antalet handelsträdgårdar inom varje klimatzon. Ymer 1950, s. 41.
γ) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (l. med sådana ord samhöriga substantiv), liktydigt med: i stort (i bet. β); se STOR-TYCKARE.
δ) (†) i opers. uttr., (närmast) med bevarad adjektivisk funktion.
α') icke vara stort om ngt, för att beteckna att ngt är av ringa betydelse. Lenæus Hübner 38 (1726).
β') icke vara stort åt att (göra ngt), vara av ringa betydelse att (göra ngt), icke spela ngn roll att osv. Dhet är inthet stort åth att kunna dhe lingvas (dvs. hebreiska o. syriska). ConsAcAboP 2: 302 (1661). At man tahlar om Griffter, Grippter, Grafwar, är ey stort åth, dy alla kunna see at de orden äro af gröpa, gräfwa, grawa, men .. at wij skole en gång dijt, det är wist af stor importance. Dijkman AntEccl. 58 (1678, 1703).
ε) (†) substantiverat i n. sg., i uttr. vara ett stort, vara en stor sak, vara viktig l. betydelsefull. HC11H 3: 92 (1692). Därs. 96.
ζ) (†) substantiverat i n. sg., i uttr. ha stort i sinnet, ha viktiga planer o. d. i sinnet, planera ngt viktigt. Fienden vedh Moselen ligger ähnnu stilla; man säger fuller att han skall sterkia sig och haffva stoort i sinnedt. AOxenstierna 7: 104 (1632).
η) (†) ss. adv., i uttr. vilja stort ut (jfr I 5 l ϑ), sikta mot höga mål, sätta målet högt. (Eng.) To aim at high things or great matters .. (sv.) wilja stort ut. Serenius (1734, 1757; under high).
9) [eg. specialfall av I 5] om person: som uppträder överlägset l. skrytsamt o. d. (mot andra), högdragen l. dryg l. högfärdig l. inbilsk l. uppblåst l. viktig l. bred; högmodig l. stolt; äv. (med anslutning till I 5 l slutet): som lever högt, ostentativt spendersam; äv. om ngt sakligt: som vittnar om överlägsenhet osv.; äv. ss. adv. Herre vplöfft offuer oss tins andletes liws / Ther tu frögd med giffuer vthi mitt hierta, men the warda store när the korn och must för sich haffua. Psalt. 4: 8 (öv. 1536). Sådane store officerer slechtta store herrer, före penningetunge regementen, vele före förstligtt ståndh och därjemptte sticke up månge penninger; till tiänsten ähre de lathe. AOxenstierna 6: 68 (1631); jfr I 5 k. (De uppåtsträvande) söka förträdet genom braskande och stort upförande. Dalin Arg. 1: 74 (1733, 1754). Alt hvad som hände .. teknade hon .. up i sin Calender .. hon sjelf var stor öfver de samlade årgångarne af denne Calender. Eurén Kotzebue Orth. 2: 31 (1794). Prinsarne voro så stora af sig, att de låtsade som de icke sågo (brodern). SvFolks. 1: 283 (1849). Eubulos. (Konungen skall) I kraft och fägring träda vapensmyckad fram. / Leontes. Stort är ditt tal om vapen. Runeberg (SVS) 6: 225 (1863). Du ska vara lagom stor! Lundh EvLustg. 27 (1928). IllSvOrdb. (1955). — jfr SKRYT-, SMÅ-STOR. — särsk.
a) (vard.) i uttr. göra sig stor (över, äv. med l. på ngn l. ngt), skryta l. brösta sig (med l. över ngt) l. göra sig viktig l. yvas (över ngt) l. prunka (med ngt); i sht förr äv. i uttr. göra sig stor att (osv.), skrodera om att (osv.). Sådant letferdightt .. tall för (den försumlige kamreraren) .. och gör sigh så bredh och stor att ingen skall vara Hanss K. M:tt så trogen .. som han. OxBr. 5: 301 (1624). At tala Latin der hafwer jag försyn före, ty det skulle see så ut, som wille jag giöra mig stor dermed. Lagerström PolKannstöp. 28 (1729). Göra sig stor .. med ord. Lindfors (1824). Gör dig icke så stor! Dens. En menniska, som nöjer sig med att qvarstå i sina tvifvel, en menniska, som kanske icke blott öppet uttalar dessa och vill göra sig stor öfver dem, utan till och med (osv.). Modin Pascal 6 (1890). Cannelin (1921).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. (vara l. bliva) stor på (förr äv. uppå) sig, äv. stor på det (förr äv. stor på saken l. stor på), (vara l. bliva) överlägsen l. skrytsam l. storordig l. högdragen l. högfärdig l. inbilsk l. viktig; (vara l. bliva) högmodig l. stolt; (vara l. bliva) spendersam l. rundhänt (se d. o. a); förr äv. dels i uttr. vara stor nog på sig själv att (ngt skall ske), vara inbilsk l. självsäker nog att tro att (ngt skall ske), dels i uttr. stor på att (ha gjort ngt), högmodig l. stolt (över) att (ha gjort ngt). Schroderus Dict. 166 (c. 1635: på). Bonden är stoor nok på sig siälf, att hans upsåt skal gå fram och predikanternar stå tilbaka, och skämmas. VDAkt. 1665, nr 380. Är det sant at din Son är blefwen Borgmästare? .. Låt nu see at du icke blifwer stor uppå dig. Lagerström PolKannstöp. 72 (1729). Det gamla fruntimret är prostinna och ser ut att vara litet stor på. Zeipel Set. 3—4: 23 (1847). Hvarenda dalakarl är stor på / Att hafva hjelpt dig (dvs. G. I) göra landet fritt! Hedberg Dagen 124 (1863). Walter var stor på sig öfver (kälken) Pukkis meriter. Topelius Läsn. 3: 10 (1867). Vårt myckna fjäs och fjäsk från första stund / gjort henne stor på saken. Dahlgren Moreto 72 (1873). Han är lika stor på sig som han varit. Berndtson (1880). Nu stodo pojkarne där, midt på vår egen gård och voro stora på sig och skräflade och ljögo litet till husbehof. Ahlgren Papir. 139 (1901). Mågen var rik och stor på det, han höll gästabud med sina vänner. Hedén Ringmur. 175 (1945).
c) [med anslutning till I 5] (†) i uttr. store Hans o. d., ss. nedsättande benämning på hög l. mäktig l. övermodig man, kaxe, översittare o. d.; jfr HANS 2 a. VDAkt. 1781, nr 392. At härma käranden, och göra sig til store Hans, är för .. (svaranden) et så främmande göremål, som tungemål. Därs. nr 588.
d) (numera föga br.) i uttr. stor till mods, i sht förr äv. i hågen l. i sitt sinne o. d., högdragen l. högfärdig l. högmodig o. d. Iag må bekänna, iag war en iungfru, som war tämelig stor i mit sine och dÿr på mina warer, at then, som wile hafwa dem, han skule inte läta göra nar af sig. Horn Beskr. 53 (c. 1657). Mycket gods, stor till mods. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr HUG-STOR.
e) (†) i uttr. stort mod l. sinne l. hjärta (jfr I 10), högdraget sinne, förmätenhet l. högmod; högfärd; stolthet; jfr MOD, sbst.1 1 d β β', o. SINNE, sbst.2 7 f; stundom svårt l. omöjligt att skilja från I 10. Han hade stoort sinne, och liten fornufft, Ther fore dristade han mykit på sich sielff och .. forachtade andra. OPetri Kr. 58 (c. 1540). Smått folck haar och stoort hierta. Grubb 463 (1665). Smått folk stoort mood. Därs. 737. Smått folk har ofta stort sinne. Granlund Ordspr. (c. 1880).
h) i sådana uttr. som (vara) stor i mun(nen) l. (vard.) truten (äv. sin trut) l. krävan, förr äv. säcken, (vara) storordig l. övermodig l. dryg l. skrytsam o. d. Min (dvs. komministerns) Hustru .. säger, skall nu (kyrkoherden) här Jören Råda öfuer wår lägenheet så ähr thet ondt at wara Bisp, och Här Jören blifuer för stoor i säken. VDAkt. 1659, nr 326. Murenius AV 439 (1660: mun). Hwad? står du och är stor i munnen. Lagerström Molière Gir. 15 (1731). Om Herren tager bort sin hand, så är bestäldt. / Här är tå intet åt, at wara stor i kräfwan. Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732). Den Räven, som eljest var stor i sin trut, / Han teg som muren då stilla. SvForns. 2: 389 (c. 1740). Jaså, du vill hjälpa till. Ja vore du bara hälften så stark i armarna, som du ä stor i truten, så. Janson Ön 94 (1908). Nu är du inte så stor i käften va Klot? Forssell Gal. 56 (1964).
i) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest.; stundom närmande sig adverbiell anv.: högmodigt; skrävlande l. skrytsamt o. d.; numera bl. i uttr. lova stort o. d., för att beteckna att ngn skrytsamt l. ostentativt generöst l. frikostigt lovar ngt (utan att uppfylla l. kunna uppfylla sitt löfte). War icke såsom the ther stoort vthloffua, och göra doch platt intet. Syr. 4: 29 (Bib. 1541). Jagh lofwar stoort .. / Men iagh håller icke een Twsend part. Chronander Bel. E 1 b (1649). (Sv.) Bära sig stort åt (eng.) To carry it loftily. Serenius 212 (1741). Nu lofvar Tarquin stort, men när han herre blijr, / Med ondt belönar och med fruchtan oss ansir. Cederhielm Brutus 186 (1739). — särsk. (†) i uttr. taga stort på sig, uppträda högmodigt l. skrävlande l. skrytsamt o. d. Serenius B 4 a (1734, 1757).
j) om löfte: braskande (se BRASKA 4 slutet), rund (se RUND, adj. 7 e). Stoor Lofwen och okrympt Kläde, minskas altijdh, i. e. Lofwen förgiätes, och Klädet löper ihoop. Grubb 765 (1665). (Sv.) Göra stora löften .. (eng.) To make large promises. Widegren (1788). Stora löften men ringa verkställighet. Weste FörslSAOB (c. 1817).
10) stolt; stolt o. lycklig; djärv l. modig; äv. (med inbegrepp av I 7): storsinnad l. ädel; särsk. om hjärta (jfr I 9 e) i bildl. uttr. betecknande att ngn är modig l. tapper l. (o. numera nästan bl., i sht i vitter stil) storsinnad l. ädel l. har ett gott l. kärleksfullt hjärta l. sinne; äv. dels i uttr. stor i hågen, djärv l. oförvägen, dels i uttr. stort mod och hjärta, modigt sinne o. hjärta. Då finge .. (Kristian II:s anhängare) strax et stort modh och hierta, rustandes sigh. RA I. 1: 359 (1544). Jacob Bagge war i hogen så stoor, / Han lop strax them (dvs. fiendens skepp) ahn bordh / Och begynte på dem at skiute. Hund E14 89 (1605). Vti medgång förhäfwer .. (hjärtat) sig, och warder stort, stolt och trotzigt, achtande hwarken Gud eller menniskior. Swedberg Cat. 380 (1709). Et så stort hjerta hyser .. (Jesus), at han ej wil stå under lagen .. han wil gjöra mycket mera, än lagen .. kan fordra. Borg Luther 2: 183 (1753). Sådan är då den Rosette, som gjort mig så stor! afton före brölloppet bedrar hon sin man. Björn Tvill. 26 (1787). Hvarken böner eller föreställningar hade något inflytande på det lilla barnets stora hjärta eller kunde för ett ögonblick få honom att vackla i sitt modiga beslut. Hillman SpNov. 170 (1896). — särsk. i uttr. med hjärtat stort av ngt, med hjärtat uppfyllt o. sinnet vidgat av ngt. Jag gick ut i morgse med hjertat stort af allt det der, jag rörde vid, — af Jean Jacques. Hallström Purpur 195 (1895).
11) [mer l. mindre klart utgående från I 1 o. I 3, delvis äv. från en l. flera av bet. I 5—I 9] i n. sg. obest. med adjektivisk l. (i sht) substantivisk anv. l. ss. adv.: mycket o. d.; i sht i nekande sats l. frågesats o. med (mer l. mindre) förbleknad innebörd.
a) i (mer l. mindre klart) substantivisk anv.: mycket (se MYCKEN I 2) o. d.; i nekande sats med förbleknad innebörd, ofta liktydigt med: särskild, just o. d.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från b.
α) i förb. med sbst. i nekande sats: (särskilt) mycket.
α') (†) med omedelbar anslutning till sbst. (Bergsmännen) förmena att deruti (dvs. i stora gruvan) intet skall vara stort malm att finna. Johansson Noraskog 3: 66 (i handl. fr. 1669).
β') i uttr. stort av ngt. (Kalifgravarna i Kairo) begynna allt att förfalla, så att några år härefter skall intet stort vara af dem. Eneman Resa 1: 202 (1712). Det melankoliska temperamentet har hon just icke stort utaf. Hagberg Shaksp. 2: 36 (1847). Bokvett, svarade Sancho, har jag inte stort af, ty jag känner inte ens ABC. Lidforss DQ 2: 476 (1892). Av kriget märktes för övrigt inte stort, tyckte han. Johnson Se 170 (1936).
β) utan förb. med sbst.; i sht (o. numera nästan bl.) i nekande sats: mycket, ngt särskilt; i förb. med negation äv.: föga. På ens dåras och nidungs gåffuo winner tu icke stoort, ty han giffuer medh itt ögha, och eskar gengåffuo med siw öghon. LPetri Sir. 20: 14 (1561). Elliest passerar här intet stort, som kan berättas. Carl XII Bref 35 (1700). Wi (fiskare) hafwe sökt efter Lakar .. men ej sluppet med refwen genom kraf-isen .. och tå wi med stänger bödo til at öpna hål, ginge fuller stängerna igenom isen, men wi kunde äntå intet stort med wåra fisketyg uträtta. Block MotalaStr. 7 (1708). The Pityusiska Öjar .. så kallas .. twänne små .. Öiar (i Balearerna), som icke hafwa stort at betyda. Lenæus Hübner 43 (1726). Ensama förmår ni icke stort. Hagberg Shaksp. 1: 140 (1847). Stort var inte att berätta och det största fick inte berättas. Bergman ClownJ 385 (1930). Inte har jag stort te bjuda på .. Men lite slånbärsvin har ja. Sparre Spinnspö 100 (1930). — särsk.
α') i uttr. göra stort (i l. till saken, äv. ngt), med personsubj., för att beteckna att ngn gör mycket för l. lägger sig mycket vinn om en viss sak o. d.; med saksubj.: vara av stor betydelse för en viss sak o. d.; numera bl. i nekande sats med saksubj.: icke betyda ngt särskilt, vara tämligen likgiltigt för en viss sak o. d. Om Ers HöghGrefl. Excell. kunde finna af någons upförde löhn 100 Dr. Smt till, som intet förmodades stort göra i wåre saker och tillade dem en formsnidare. Schück VittA 3: 156 (i handl. fr. 1670). Sidst bödh (fredsförmedlaren) .. til the tre bem:te Fästningar och theras Lähn 10000 Rublar, och meente at Storfursten hade giordt ther medh stoort til saken (dvs. freden). Widekindi Krijgh. 791 (1671). Några Barbariska namn mer eller mindre göra intet stort til saken. Lagerbring 1Hist. 1: 39 (1769).
β') (†) i uttr. göra stort av sig, göra stort väsen av sig; jfr GÖRA, v.1 I 13 d α. Helsingius N 7 a (1587). Verelius 296 (1681).
γ') (†) i uttr. kosta ett stort uppå ngt, lägga l. offra mycket pengar på ngt, förbruka l. använda mycket pengar till ngt. HSH 6: 139 (1658; i fråga om kanalbygge).
δ') (†) i uttr. inte ha stort på sig, med saksubj. l. opers.: icke spela någon roll l. vara betydelselös l. ha ringa betydelse o. d. Ähr därpå (dvs. på räkenskaperna) giortt allenest någre besver hvilke eliest inte stortt på sigh haffve. OxBr. 5: 268 (1624). Jag bad åter att få see det .. då sade han, det kan ey hafwa stoort på sig, och då fick iag see slutet, men intet sielfwa skrifften. UUKonsP 19: 383 (1690). Om jag heter Luthersk, Reformert eller Catholisk, thet har intet stort på sig. Scherping Cober 1: 36 (1734). Borg Luther 2: 412 (1753).
ε') (numera föga br.) i indirekt frågesats, i uttr. veta stort, veta l. kunna ngt särskilt, veta just något. Det skulle förundra mig, om han vet stort, ty Gmelin, som kände honom, ansåg honom såsom en narr. Berzelius Brev 9: 146 (1816).
ζ') (†) i uttr. icke ha stort att göra ngt, ha föga skäl l. anledning l. möjlighet att göra ngt; jfr HAVA, v. 12 a β. Huffvudpuncter, som Feltmarskalken .. mentionerat haffver .. 3. att han intett haffver stort att lita på Hessen. RP 8: 6 (1640).
η') (†) i uttr. intet stort hava under händerna, icke ha mycket att beställa l. sköta o. d. Schück VittA 3: 25 (i handl. fr. 1677).
ϑ') ss. bestämning till inf. i nekande sats, angivande att bestämningen gäller i ringa grad: mycket l. ngt särskilt. Man kaller inthet alla Legater Excellence .. Dock menar jag, att thet inthet så stoort är att disputera. RP 8: 117 (1640). En annan .. har till mig försäkrat, att på Dalkarlarna ej vore stort att bygga (i fråga om lojalitet mot G. III). Rosenstein 3: 329 (1788). Hela huset bestod af endast twå rum .. Möbleringen war icke heller stort att tala om. Cronholm Bref 98 (1865). Lifvet är inte stort att stå efter, det är säkert det. Geijerstam Tillsvid. 116 (1884, 1887). De hurrade, när vi redo upp, fastän vi sannerligen icke voro stort att hurra för, våta, smutsiga, sönderbråkade. Zilliacus Hågk. 25 (1899).
b) för modern språkkänsla i mer l. mindre klart adverbiell anv. (jfr I 1 b λ), ss. bestämning till adj. (l. adjektiviskt ord) l. verb l. adverb (l. adverbiellt uttr.) för att uttrycka dels en hög grad l. intensitet l. betydande utsträckning l. omfattning o. d., dels ngt möjligt l. tänkbart.
α) ss. predikativ bestämning, för att uttrycka en hög grad l. intensitet o. d.: i hög grad l. mycket l. väldigt o. d. (särsk. i uttr. stort och brett, vitt o. brett); särsk. dels (i sht sport.) i sådana uttr. som vinna l. segra l. leda stort, vinna osv. överlägset; i negerad l. interrogativ sats vanl. med försvagad bet. (se α'—γ' resp. ϑ'). (Du) skalt .. ingen stoort prijsa, för än hans ende kommen är. LPetri Sir. 11: 30 (1561). Den vankelmodige .. doktorn (dvs. Faust) .. förbannar stort och bredt både tro, hopp och kärlek. Framtiden 1877, s. 13. I Moskva kom de båda stortidningarna Pravda och Izvestija ut med speciella upplagor, där bilder och kommentarer dominerade stort. DN 28/10 1959, s. 1. Djurgår'n vann stort. ST 16/4 1962, s. 1. Ja, hon var förtjust, hon njöt stort av det. Hon ville känna pojkarnas händer om sitt liv. Moberg DinStund 146 (1963). — särsk.
α') i förb. med negation (jfr β', γ', η'): icke mycket; äv. med försvagad bet.: icke särskilt l. icke just l. i ringa grad l. föga, stundom äv.: icke i någon större utsträckning l. omfattning, icke i någon nämnvärd grad o. d. En part är ock wäl widh then meningen, at thet skulle ey stoort skadha, at thet (dvs. sakramentet) aldrigh någorstädz worde brukat. LPetri Luther Nattw. A 5 a (1558). Inge serdeles städer gifwas i Skottland, och theras hamner besökas icke stort af Utländningar. Lenæus Hübner 101 (1726). Nu mera kan jag inte stort gå, det är sant. Envallsson ÄdelmBönd. 33 (1794). Han var arbetare på en fabrik, men han dög icke stort till sådant. Hallström NNov. 242 (1912). Han tänkte icke stort över händelsen, men minnet stannade i själen. Bergman JoH 168 (1926). Han bryr sig inte stort om varken liv eller död. Lundkvist Snapph. 194 (1968). särsk. (†) i uttr. icke säga stort nej, ingalunda l. alls icke l. verkligen icke säga nej. Asteropherus 8 (1609; uppl. 1909).
β') i sats med ingen l. ingenting ss. subj.: särskilt mycket, särskilt; i ngn större utsträckning; jfr α'. Ingen kunde stoort berömma sigh emoot then andra. LPetri Kr. 29 (1559). Här i såcknan har ingen omgåås så stort medh honom. VDAkt. 1662, nr 39. Jag hällde även visky i .. (apans) mjölk som stimulans, men ingenting tycktes hjälpa stort. Fägersten Johnson Congorilla 141 (1932).
γ') ss. bestämning till inf. inledd av utan att: särskilt l. just l. precis l. i ngn större utsträckning; jfr α'. (Naturen) synes .. hafva åtnöjt sig med, att .. uppfylla sina ändamål, utan att stort bekymra sig om vår inqvisitiva vettgirighet. Leopold 4: 317 (c. 1820). (Folke Filbyter) gick .. upp på högen utan att stort gifva akt på dvärgen. Heidenstam Folkung. 1: 10 (1905).
δ') i icke negerad bisats l. inf.-fras styrd av negerad huvudsats: (något) särskilt l. just l. någon större omfattning o. d. Ibland tiyo finnes nepligha en, som stoort begärar weta, eller effterfråghar hwadh Döpelsen haffuer inbära. LPetri Luther Nattw. A 4 b (1558). Wij spörjom en och annan gång, dråpare och miszgierningzmän undslippa theras förtiente straff .. när ingen måhlsägande så när är, som stort frågar efter, när någon skada och dråp timar. Schmedeman Just. 634 (1672). Jag vet icke om han kan franska stort. Almqvist AmH 1: 100 (1840). Hon är en wacker bild, men jag har icke sett hennes förstånd reflektera sig stort. Hagberg Shaksp. 6: 13 (1849). Det är inte lönt att berätta stort / om hur de sen fingo knoga och streta. Melin Dikt. 2: 152 (1904).
ε') (†) häftigt l. ursinnigt l. våldsamt. Haffver han så stort rijdit, at huden och kiötet vijdh knän var honom afgången. HT 1920, s. 105 (1625).
ζ') (†) skarpt l. bestämt l. med eftertryck l. kraft o. d. (Av utländska bergsmän) stå väl en hop till att bekomma, som kunna bruka munnen och säga stort utav, när man allena vill hålla dem täring .. och .. giva dem .. ringa lön. Meyerson VapArboga 15 (i handl. fr. 1534). Murenius AV 269 (1653).
η') (†) i uttr. icke så stort .. som, icke så mycket .. som, mindre .. än. (Kejsaren) lärde sökia alle prætexter .. till att continuera krigett medh E. M:t och S(veriges) Chrona; Ickie så stortt för någon fördell skulldh .. som därföre, att han .. måtte kunna .. läggia itt .. fundament, till den .. Euangeliske Religions fullkåmlige extirpation. HSH 7: 117 (1637). Det inhändigas mig .. ett Edert bref .. med hwilket Jag önskat .. att blifwa förskont. Icke så stort för den förtreet bem:te bref mig förorsakar, som fast mera för den prostitution (dvs. vanära) Edert Collegio händer därigenom. MGDelaGardie (1685) hos Schück VittA 3: 390.
ϑ') i interrogativ sats, med försvagad bet.: särskilt l. just. Hvadh skall den blotta tijtlen eer stoort kunna hielpa? UHiärne Vitt. 152 (1665). Ho undrar stort at hon (osv.). Brenner Dikt. 1: 236 (1710, 1713). Hvad brydde .. (moskoviterna) sig stort om äran af vunna bataljer .. för dem var bytet allt. Quennerstedt C12 1: 15 (1916). Är detta helvetet, eller är det de saligas boningar? Vem håller stort på skillnaden? Gyllensten Lotus 100 (1966).
β) ss. bestämning till adjektiviskt l. adverbiellt (använt) ord l. uttr. l. till vissa (indefinita l. demonstr.) pron.
α') ss. bestämning till adj. l. adv. i positiv l. till annat icke komparerat adjektiviskt (använt) ord (i sht p. pf.) l. uttr. (äv. prep.-uttr. använt predikativt): i hög grad l. mycket l. i stor utsträckning l. omfattning; företrädesvis i förb. med negation o. i denna anv. vanl. med försvagad bet.: icke mycket l. icke särskilt l. icke vidare l. icke så värst l. icke just l. föga l. i ringa grad l. utsträckning l. omfattning o. d. Tu (haffuer) same Län icke stort lenge hafft. G1R 13: 62 (1540). Är thet man löst snack, Ock inthet stort litende opå. Därs. 222 (1541). Ändoch .. (vissa katolska bruk) vthi een Christelig försambling någraledes kunna ledne wara, så äro the icke heller så stoort aff nödenne, at man icke skulle kunna wara them skadalöst föruthan. LPetri Kyrkiost. 13 b (1566). Deta för hoppas iagh at ed(er)s högwhet låther sigh stort angeläget vara och till hiertatt gå. VDAkt. 1684, nr 175. Ältan är en Magefeber, och icke så stort olijk then här ofwan beskrifne Hwardags frossan eller Dubbla Tertian. Lindestolpe Fross. 36 (1717). Du kan väl veta, kära Bertha, att med min musik var då icke stort bevändt. Knorring Cous. 1: 35 (1834). Hedberg allena var icke stort trött (av promenaden), utan var uppmuntrad och lifvad af det myckna sköna i naturen. KyrkohÅ 1929, s. 318 (1846). Renässansens målare .. kastade helst den historiska troheten öfver bord, men gåfvo i stället individer, som fingo en stort mensklig karakter. Nyblom i 3SAH 8: 297 (1894). En av Sveriges Radio stort uppmärksammad festlighet. DN 17/5 1965, s. 5.
β') [möjl. delvis utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. (numera vanl. framförställd) bestämning till adj. l. adv. i komp. l. till annan, annorlunda l. till måttsuttr. o. d. inlett av prep. över l. under: mycket l. särskilt l. just; i negerad sats l. frågesats. Han är inte stort bättre, sämre, starkare än jag. Jag känner honom inte stort mer(a) än till utseendet. Kan fotbollslandslaget bli stort bättre, sämre? Om wij än fast skulle forskicka nagen ther Heen (dvs. till Lybeck), skulle wij än thå ecke stort nämbre komma tiil wor rett, än tiilforenne skeett är. G1R 8: 321 (1533). Så höres doch intet stort mehr om Marquisens af Lavardins afresa. OSPT 1687, nr 35, s. 5. Stenkil blef död år 1067 .. Då han icke kan hafva varit stort öfver fyratio år gammal. Botin Hist. 2: 14 (c. 1790). Vid deras första möte var Villaflor sjelf ännu för ung, för att åse .. (flickan) med stort andra känslor, än dem, hvarmed man åskådar en vacker .. blomma. Palmblad Nov. 1: 62 (1840). En liten, liten parvel, som inte kunde vara stort mera än en tvärhand hög. Lagerlöf Holg. 2: 421 (1907). Utsikten från Falbygdens berg den är inte stort annorlunda nu än under medeltidens gryningsår. TurÅ 1942, s. 72 (text till bild). Stort mera är inte att berätta. SvHandordb. (1966). särsk. (numera föga br.) ss. efterställd bestämning till komp. l. annan: just. Allt .. studerande tog ända .. då Prinsen blef fullmyndig Konung .. så att hvad Kon. Carl XII veste, var som en 15 års väl uppfödder Yngling och icke mera stort till döddagar. HSH 7: 199 (c. 1800). Hvad är det annat stort, vårt korta lif, / än ständig resa under ständigt kif. Hansson NVis. 71 (1907).
γ') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. bestämning till o. framförställt ingen (äv. någon l. någonting i nekande sats) l. ingenting l. intet för att uttrycka en inskränkning i l. modifikation av ngt o. d.: just ingen (icke just någon l. någonting) l. ingenting l. intet l. så gott som ingen osv. l. i stort sett ingen osv. Stort inga ärenden ha blifvit afgjorda (i prästeståndets plenum). Stenhammar Riksd. 1: 123 (1834). De vidsträckta skogarne hafva lockat de fåtaliga bebyggarne att söka gruta till sitt misne — eller tallbarksbröd genom det jemförelsevis lätta svedjebruket, så att det ej blifvit stort något ordentligt jordbruk af. Hertzberg Reijonen 69 (1885). Åke lät bära fram dyrbara gåfvor och förärade dem åt konungen, men denne svarade stort intet därtill utan satte sig upp på sin häst. LbFolksk. 383 (1892). Latinska skrifningen tog tid, och jag hann .. stort ingenting i går eftermiddag. Kuylenstierna-Wenster Ber. 6 (1898). Det syntes af land stort ingenting. Melin Dikt. 2: 204 (1904). Det är inte möjligt, vi har ju inte använt stort någonting i den vägen. Wærn-Bugge Herrsk. 79 (1926). Doktorn kunde stort ingenting göra. Lo-Johansson StädAnsikt. 43 (1930).
δ') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. efterställd bestämning till ingen l. ingenting: just. Här (i Strassburg) haffwa the inga borgemästare stort. Bolinus Dagb. 39 (1668). Men, utbrast Anders, jag lär mig ingenting hos bryggaren stort. Det är det wärsta. Almqvist Lad. 12 (1840).
ε') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] i jakande påståendesats, i uttr. stort detsamma, just detsamma, precis detsamma, alldeles detsamma. Mej gör det stort detsamma om det är varmt eller kallt. Kjellgren SpanOd. 92 (1932).
γ) [jfr uttr. i stort l. (i) stort (sett) l. icke stort l. icke stort mer än] ss. bestämning till sbst. betecknande mått l. vikt l. tid o. d. med försvagad bet., i uttr. icke mer än stort (en månad o. d.), icke mer än just l. gott o. väl l. i stort sett (en månad osv.). Ja, det syns då, att ni inte har varit gifta mer än stort en månad! Bäckström ClarySkilj. 91 (1932). I själva verket vägde .. (den fångade gäddan) inte mer än stort kilot. Trenter AldrNäck. 221 (1953).
B.
12) [jfr HJonsson i NysvSt. 1987, s. 140—154] i positiv, i jämförelser med neutral (dvs. icke pregnant l. icke normbestämd) bet. (motsv. I 1, 3, 11): som har sådant l. sådant omfång osv.; jfr II 1, 2. — jfr BERG-, BÖN-, FINGERBORG-, FULL-, HALV-, HAMPFRÖ-, HAND-, HASSELNÖTS-, HÖNSÄGG-, JÄMN-, JÄTTE-, KNYTNÄVS-, KÄMPA-, LIK-, MEDEL-, MELLAN-, METER-, MONSTER-, NAGEL-, NORMAL-, NÄVE-, NÖT-, OLIK-, OLIV-, PEPPARKORNS-, PLOMMON-, RISGRYNS-, SANDKORNS-, SLÄGG-, SMÅKRYP-, SPARV-, SPILKUM-, TEKOPPS-, ÄGG-, ÄRT-STOR m. fl. — särsk.
a) motsv. I 1: som har sådant l. sådant omfång l. sådan l. sådan utsträckning l. längd osv., som har sådan l. sådan storlek; äv. i anv. övergående från pregnant till neutral bet.; äv. bildl. Han är lika stor som jag. Flickorna var lika stora men inte lika gamla. Ett sandkorn som var så stort som en ärta. Stor som en jätte. Han var stor som ett hus, se HUS 1 e. Hälften, dubbelt, tre gånger så stor som ngn l. ngt. Skorna, kläderna var för stora. Ha för stort hjärta, lida av hjärthypertrofi. — särsk.
α) i uttr. så stor (som) ngn l. ngt är, betecknande ngn l. ngt i hela hans resp. dess längd l. utsträckning. Han får rum så stor han är. Weste (1807). En dag hade Tord målat Dagmar så stor hon var med fin lera från sjöbottnen. Siwertz Sel. 2: 113 (1920).
β) i uttr. där den talande anger l. antyder ngns l. ngts storlek med hjälp av handen l. händerna; särsk. i uttr. så stor som så. Jag har känt honom sedan han var så stor som så. Fisken var så stor som så. Min semla var mycket mindre än Göstas; knappt så stor som så! Östergren (1946).
γ) (†) i uttr. stor till 120 kanoner, om fartyg: stor nog att rymma 120 kanoner. Keijsarens flotta (bestod) .. af 22 skiepp .. sombliga stoora till 120 canoner. KKD 5: 71 (1710).
δ) (numera föga br.) efterställt sitt huvudord o. följt av måttsangivelse (jfr b β): med storlek av, som är (så l. så) stor. En vigt, stor ett milligram. Sundén (1891). På en ebonitplatta av 1 mm:s tjocklek, stor 9 x 10 cm2, klistras stanniolpapper, så att man på vardera sidan av plattan erhåller en beläggning, stor exempelvis 6 x 8 cm2. TMatFysKemi 1917—18, s. 238.
b) motsv. I 3 (a): som har sådant l. sådant omfång l. innehåller sådan l. sådan mängd l. har sådan l. sådan omfattning osv. All spannemåll, som sällies the fremmende och vtföres .. skall skee efter thet nye (tunne-)mhåll om femptije kannor stor och icke elliest. PrivSvStäd. 3: 704 (1590). Tre och trettio drakskepp stor / vikingaflottan från Svitjod for. Melin Dikt. 2: 13 (1904). Dubbelt så stor armé som fienden. Harlock (1944). — särsk.
α) (†) ss. adv. i uttr. huru stort, hur mycket, i vilken omfattning. Hafwer man .. (de ryska köpmännen) til en Rättelse affskrifwa låtit .. huru stoort the skyllige skole wara sina wahrur till at försällia. SthmStadsord. 1: 54 (1636).
β) (ngt ålderdomligt) motsv. I 3 a ε: efterställt sitt huvudord o. följt av uppgift om penningbelopp, med försvagad bet., övergående i bet.: omfattande l. i värde motsvarande l. à (se d. o. 1) l. på; jfr a δ. En summa stor 1000 kronor, i sht förr på revers. Dee twenne Wexlar, som H Nicolaus Bruning Adolphson uthgif(wi)t, hwardera stor 400 .. (gulden) Hållanskt Courant. VRP 21/2 1728. Inlöst å Gymnasii wägnar en Sedel stor Ett Hundrade dal(e)r (silvermynt). VGR 1748, s. 324. Som säkerhet .. (för bankens sedelstock) lågo .. (1799) i bankens hvalv en metallisk fond stor 1,259,850 R:dr (specie). MinnSvNH 4: 58 (1854). Vi hyrde för en summa, stor 800 kronor, en våning på Engelbrektsgatan (i Sthm). VFl. 1933, s. 123. Varför insistera på ett tydligen fullkomligt onödigt resebidrag, stort 60,000 kr? IdrBl. 1935, nr 132, s. 6.
c) motsv. I 11, särsk. I 11 a γ; förr särsk. i uttr. icke så stort som, icke så mycket som. Äte ther aff (dvs. av hostmedicinen) så stoort som en nött. BOlavi 39 b (1578). Wij .. kunne (icke) af Eder her effter .. ther j nu gå på Grafwenes brädd, så stort requirera som her till af Eder hafuer kunnat skee. Schück VittA 1: 180 (i handl. fr. 1648).
C.
13) (†) i positiv, i pl.: många. The migh vthan skul hata, äro store. Psalt. 38: 20 (Bib. 1541; Luther: gros; Vulg.: multiplicati sunt; öv. 1536: monge; Bib. 1917: många).
II. i förhöjd gradform; i anv. motsv. I 1—12 o. med motsv. bruklighet.
a) ss. adj. i relativ komp.: som i fråga om utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende osv. överskrider l. överträffar ngn annan l. ngt annat utan att därför nödvändigtvis själv vara av betydande utsträckning osv.; äv. ss. adv. — särsk.
α) motsv. I 1. Han är ett (helt) huvud större än jag. Pojken var större än sin far. Hon har höga klackar för att verka större. Deras hus är större än vårt. Inte större än ett sandkorn. Större armpipan, (förr) stora armpipan (se I 1 b κ). Tu skalt icke haffua tweggehanda wight j tinom säck, större och mindre. 5Mos. 25: 13 (Bib. 1541). Man finner här (i Virginia) åthskillige slagz Diur .. som Hiortar .. fåå Harar, och icke störrer (sannol. felaktigt för större) än wåre Kaniner (osv.). Amer. 9 (1675). Hans (dvs. den avlidnes) saker så wäll de mindre, som de större, ähro noga uti dhe älsta Landzmännernas närwaru upticknade. VärmlNatLdP 18/10 1693, s. 46. Juslenius 168 (1745: större armpijpa). Man bör ej tugga större bitar än man kan svälja. Granlund Ordspr. (c. 1880). Punkt .. frågetecken .. och utropstecken .. kallas större skiljetecken. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 33 (1896). Pjäxor bör vara två nummer större än ens vanliga skor. Östergren (1946). — särsk.
α') motsv. I 1 a δ; särsk. (zool.) i uttr. större aspvedbocken, större hackspetten, större korsnäbben, större skogsmusen, större strandpiparen, större turturduvan, större vattenödlan, se resp. huvudord; större kantnålen, fisken Syngnathus acus Lin. (jfr I 1 a δ α'); förr äv. i uttr. större kottviveln, större tallviveln. Stuxberg Fisk. 601 (1895: kantnålen). 2NF 21: 947 (1914: större kottvifveln). Större Kungsfisken (Sebastes marinus) har cinnoberröda sidor o. ljusare buk. SvFiskelex. 309 (1955). Större flygfisken (Cypsilurus heterurus Rafinesque ..), (är) den enda flygfisk, som förirrat sig till skandinaviska kuster. DjurVärld 6: 313 (1962). Större havsnålen (Entelurus aequoreus Linné ..) har, liksom övriga havs- och kantnålar, en mycket långsmal kropp. Därs. 331. särsk. (†) i uttr. större otofsad kungsfågel, fågeln Sylvia curruca Lin., ärtsångare; större brokig hackspett, om fågeln Dendrocopos leucotos Bechst., vitryggig hackspett. Större otofsad Kungsfogel. 3ASScUps. VIII. 7: 9 (cit. fr. c. 1700). Större brokuta Hackspit. Därs. 12.
β') (numera föga br.) motsv. I 1 b ν; särsk. i uttr. större hårsärv, växten Zannichellia major (Hartm.) Reichenb., storsärv; förr äv. i uttr. större åkervinda, växten Calystegia sepium (Lin.) R. Br., snårvinda. Franckenius Spec. E 1 a (1659: Åkerwinda). ArkBot. II. 1: 87 (1904: Hårsärf).
γ') motsv. I 1 b υ; substantiverat, särsk. i n. sg. best. Wåga dhet mindre til at fåå dhet större. Grubb 515 (1665). Hwad som kan skie genom mindre, kortare och wigare, det bör icke skie genom större, widlyftigare och owigare. Hof Skrifs. 1 (1753). Öva dig först på att stjäla knappnålar och skopligg och gå sedan gradvis fram till det större. Östergren (1946).
δ') (numera bl. mera tillf.) ss. adv.: mer (se d. o. II 1); äv. motsv. I 1 b λ. Man säger .. t. ex. att en våning är ”större tilltagen” än som behöfs. SoS 1905, s. 88. I skumrasket sutto Mats pyssling, onekligen högst förvånad, och ugglemor, mer än vanligt storögd. De fingo snart orsak att titta än större, när torparns Jonas kom kilande. Lyckoslant. 1931, nr 4, s. 21.
β) motsv. I 2; numera bl. i fråga om åldersrelation mellan syskon: äldre. De yngsta barnen lekte, de större barnen hjälpte till på åkern. Then större skall tiena them mindre. Rom. 9: 12 (NT 1526; NT 1981: äldre). Tå Isaac war worden gammal .. kalladhe han Esau sin större son, och sadhe til honom, Min son. 1Mos. 27: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: äldste). (Jesus) utwalde Petrum, Jacob den större och hans broder Johannem .. til åskådare och witnen. Bælter JesuH 6: 214 (1760).
γ) motsv. I 3, särsk. I 3 a. Större akademiska konsistoriet, se KONSISTORIUM 1 b. Större sekreta deputationen, (förr) se SEKRET, adj. 4 d. Det större bannet, (förr) se BANN 1 a. Jagh skal .. förgöra them, och göra tigh til itt större och mechtughare folck än thetta är. 4Mos. 14: 12 (Bib. 1541). I Wermland och Norra landskaperna är väl större delen af vårsädets skörd förlorad; och ett hårdt år förestår oss. Geijer Brev 140 (1812). Städerna äro småstäder, när invånarantalet ej uppgår till 1,500 .. vanliga och större städer, när antalet uppgår till 1,500—50,000 .. och storstäder, när det öfverstiger 50,000. Reuterskiöld Grundlag. 794 (1926). — särsk.
α') motsv. I 3 a ε. Denna ringa winsten (på skinnhandel i Nya Sv.) kunna hielpa, att summan der hemman medh itt vm(erchligt) kostnatt des stårre bleffwe. HB 3: 229 (1644). Bråket kallas egentligt, när Nämnaren (divisorn) är större än Täljaren (dividenden). Almqvist Räkn. 15 (1832). LbFolksk. 195 (1890; om kostnad).
β') motsv. I 3 a σ. Mädhan rychtet går man emillan, taar dhet altijdh til, och blijr större. Grubb 695 (1665).
δ) motsv. I 4.
α') motsv. I 4 a. Större äro haffuer han som hwsit bygde än sielffua hwsit. Hebr. 3: 3 (NT 1526). Mijn misgerning är större än at hon må migh förlåten warda. 1Mos. 4: 13 (Bib. 1541). Ingen listighet är så stor, at icke Hans wishet är mykit större. Swedberg SabbRo 49 (1700, 1710). Vems intresse (för radiostyrda modellsegelbåtar) som är större, pappornas eller pojkarnas, är svårt att säga. HangöT 3/5 1983, s. 5.
β') motsv. I 4 a ε. Aren mente sigh wilia större tack förtiena aff Konung Cristiern och hans anhang. Svart G1 13 (1561).
γ') motsv. I 4 b. Iu större skalk iw större lycko. SvOrds. B 3 b (1604); jfr α'. Konsten haar ingen större fiende, än dhen som intet gott haar lährdt. Grubb 424 (1665). Jw större took, jw högre roop. Dens. 722. Du är större dåre än jag. Adlerbeth HorSat. 68 (1814). (Ett) större fä har väl aldrig gått på guds gröna jord. Östergren (1946).
ε) motsv. I 5. Gudh (är) större än wårt hierta, och weet al ting. 1Joh. 3: 20 (NT 1526). Altså wardt Konung Salomo större än alle Konungar på iordenne medh rikedomar och wijsheet. 2Krön. 9: 22 (Bib. 1541). Wijk dhen större. i. e. Träth icke medh din öfwerman. Grubb 850 (1665). Ty lefwe deras hulda Herre, / Med all sin wårdnad, många år, / På Fullerön, der störr och smärre / Desz milda wälde undergår! Nordenflycht (SVS) 2: 93 (1745). Ju större man, ju svårare fall. Granlund Ordspr. (c. 1880). I småstaden trivdes hon aldrig, hon var ju van vid större förhållanden. Östergren (1946). — särsk. (†) motsv. I 5 l, om villkor: frikostig l. väl tilltagen o. d. OPetri Kr. 97 (c. 1540).
ζ) motsv. I 6; äv. substantiverat. De (fyra) större profeterna, se PROFET 1 a. Jbland them som äro födde aff qwinnor, är ingen vpkommen som är större än Johannes baptista. Mat. 11: 11 (NT 1526). Medhan .. (profeten) leffuer haffuer han större nampn än andre tusende. Syr. 39: 11 (öv. 1536). Han var född till ngt större. SvHandordb. (1966).
η) motsv. I 7 (b). Huilken thera är större then som sitter eller th(e)nn som tienar? Luk. 22: 27 (NT 1526). Hwar tar man större ord, som något mera säja? / En rad af rikt förstånd bord' här i raden stå. Frese VerldslD 96 (1717, 1726). Han är större än de andra i ädelmod. Meurman 2: 430 (1847).
ϑ) motsv. I 8, särsk. I 8 c, e; äv. med förbleknad bet. i uttr. vad större är, för att ange en stegring i uttrycket. Större ting än tesse äro skall tu fåå see. Joh. 1: 50 (NT 1526). När en .. wil begruna huru wij lefwom här i werlden; Weet iagh intet om man skal hafwa större fogh medh Democrito däröfwer at gråta; eller medh Heraclito at lee där-åt. Stiernhielm Fateb. Föret. 1 b (1643). Hwad större .. är. Cavallin 2: 666 (1876). Desto större anledning. WoH 671 (1904). Ruin SjunknH 12 (1956; om under). — särsk. motsv. I 8 f, i uttr. göra en sak o. d. större (än den är), göra ngt viktigare l. betydelsefullare (än det är), (upp)förstora ngt. (Sv.) Giöra en sak större .. (eng.) To make more of a thing than it is. Serenius 218 (1741). Harlock (1944).
ι) motsv. I 9 (a, g). En stoorlätig Dansk Adelsman benämpnd Magnus Disawald, then ther större war j orden ähn gerningar, vthmaante en af Sweriges Adel til .. kamp. Tempeus Messenius 174 (1612). (Sv.) Göra sig större .. (lat.) extollere se ultra modum. Lindfors (1824). Hon skulle tänka på .. (fördelarna med att avyttra skog), mor Brita, som gick här och trälade .. för jorden. Men Storgårds-Brita gjorde sig bara ännu större på det. Väring Vint. 68 (1927).
κ) (numera bl. tillf.) motsv. I 11 b α; ss. adv.: i större utsträckning l. skala. Att mynta sedlar efter behag på ett vacklande räknevärde, hålla förvaltningen hemlig och för ingen domstol i verlden stå till svars för sina reverser, är väl den största magt man härtills kunnat göra sig begrepp om, har af despoter ej kunnat utöfvas större, och aldrig egt bestånd. Chydenius 280 (1766).
b) ss. adj. i abs. komp., med förbleknad o. endast attributiv anv.: av förhållandevis betydande storlek l. utsträckning l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse osv., relativt l. tämligen l. ganska stor; äv. ss. adv.; särsk.
α) motsv. I 1 b, särsk. I 1 b ζ, σ. I större skala. Qwarntullen i the större och folkrijkare städerne .. må .. her effter .. bewillias och wijdare continueras. RARP 6: 201 (1657); äv. att hänföra till β. Jag .. ser, att iargn uti Lappska språket betecknar en större insjö. Ihre Föret. XIX (1779). Brukspatron Malm hade .. köpt en större egendom nere vid Venern. Ödman UngdM 1: 19 (1862, 1881). Man hade försökt att liva upp hallens frusna och förtunnade atmosfär med en större freskomålning uppe på fondväggen. Siwertz Tråd. 20 (1957).
β) motsv. I 3.
α') särsk. motsv. I 3 a. Weste (1807; om armé). Visst sökte landfolket värja sin egendom med vapen, men vi (vikingar) voro dem för snabba och hade redan lagt ut till hafs, innan en större skara hunnit samlas. Schück o. Lundahl Lb. 1: 47 (1901). FoU 16: 1 (1903; om publik). (Sv.) En större tidning (eng.) a big (an important) newspaper. Harlock 846 (1944); äv. att hänföra till δ. Jag satt större delen av kvällen tillsammans med en jugoslavisk författare .. poet och dramaturg, en man med hjärtat utanpå rocken. Ruin SjunknH 108 (1956). Betala ut en större summa. SvHandordb. (1966).
β') motsv. I 3 b γ. En af stadens större hyrvärksegare .. har i dag på morgonen aflidit. GHT 1898, nr 47A, s. 3.
γ) motsv. I 4 a; särsk. i förb. med negation, med förbleknad bet., ss. uttryck för en ringa grad: icke särskilt l. vidare stor, stundom: ringa l. obetydlig o. d. Brelin Resa 118 (1758; om förskräckelse). (Sv.) .. ej gjort större väsen af sig .. (eng.) attracted much (any great amount of) attention. WoH 671 (1904). Det finns människor, som känna sig stötta över att bli tilltalade med ”Ni” .. Så länge man ej kommit förbi denna förargelseklippa har ”Ni” ingen större utsikt till framgång. Nilsson FestdVard. 49 (1925). Inte ha ngn större glädje av ngt. SvHandordb. (1966). Det är ingen större skada skedd. Därs.
δ) motsv. I 5 (l slutet) (o. I 6). Clerkeriet var det mäst betydande Ståndet, under Påfvedömet, uti hvilket de större Prelaterne nästan ensame hade alt at säga. Schönberg Bref 1: 204 (1778). De större Förstarne (i Tyskl.), hvilka bara omgås med usurpationer och successioner. HH XXXII. 1: 85 (1779). Den andre var diger och röd och het / och såg sannerligen ut som en större profet. Karlfeldt Hösth. 80 (1927).
ε) motsv. I 6, särsk. I 6 c β, om vin l. vinmärke: känd, förstklassig. FinT 1931, 2: 351 (om vinmärken).
ζ) motsv. I 8. Större affärer. WoH 671 (1904). I Sandvikenanfallet var det egentligen bara Jörgen Jörgensen som var av större klass (i fotbollslaget). SvD 28/9 1970, s. 17.
η) motsv. I 11, särsk. I 11 b α α'. Jag försökte invända, framhålla det absurda i hans ord. Och jag förstod inte hur onödigt och dumt det var av mig, eftersom han inte tycktes bry sig större om det. Lo-Johansson Förf. 32 (1957).
a) ss. adj. i relativ superl.: som i fråga om utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende är mest betydande i förhållande till ngn annan l. ngt annat utan att därför nödvändigtvis själv vara av betydande utsträckning osv.; äv. ss. adv. Juslenius 76 (1745). — särsk.
α) motsv. I 1; äv. bildl.; stundom äv. ss. adv.: mest. In i rummet kom den största karl jag någonsin sett. När .. (senapskornet) wardher vppwäxt, är thz störst ibland all annor kåålkrydde. Mat. 13: 32 (NT 1526). Then murriske Elephanten, som är storst ibland wilddiwren .. har been vthan knäweck. Schroderus Comenius 190 (1639). Ormen långa kallades .. (Olof Tryggvasons) eget skepp, den tiden berömdt såsom det största och kostbaraste man sett i Norden. Geijer I. 3: 279 (1815). De största sjöarna på jorden äro Kaspiska hafvet .. Öfre sjön i Nordamerika .. Ukereve i Afrika .. (o.) Aral. Hagman FysGeogr. 82 (1903). (Våningen) är den ”störst tilltagna” man någonsin sett. SoS 1905, s. 88. Största bredd, (dvs.) kortaste avståndet mellan en bils eller en båts åt sidorna mest utskjutande partier. Nerén 130 (1930). — särsk.
α') (†) motsv. I 1 a δ, i uttr. största bobban, om skalbaggen Chalcophora mariana Lin., jättepraktbagge? Linné MusReg. 82 (1754).
β') (†) motsv. I 1 b κ γ', i uttr. största tån, om stortån. 2Mos. 29: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: stortån).
γ) motsv. I 3; särsk. motsv. I 3 a. The Swenske .. föriagade honom aff markenne, att största parten aff hans folk söckte i siön. Svart G1 43 (1651). Her Götstaff (fordrade) störste parten aff thet folk Arffuid hade brukat för Stäkeborg till sigh till Vpland. Därs. 51. Egendomen .. utgjordes till största delen af en .. utskjutande halfö. De Geer Minn. 1: 12 (1892). Ruin SjunknH 72 (1956; om problem). — särsk.
α') motsv. I 3 a ε; särsk. om bud (se d. o. 4 slutet): högst. Den, som då (på auktionen) giör största budet .. får .. tillträda egendomben. 2RA 1: 163 (1720). Den arbetare har i verkligheten största arbetslönen, som kan köpa mest för densamma, oafsedt huru många kronor och öre den utgör. Aldén Medb. 4: 33 (1885). — särsk. (†) i uttr. största gemene delaren, största gemensamma divisorn (se DIVISOR, sbst.1 b). Rizanesander Räkn. 27 a (1601).
γ') motsv. I 3 a π. Den svenska sångerskan Louise Michaeli (begåvad med den största röst jag hört). Arena 1918, s. 124.
δ') motsv. I 3 b γ; särsk. i uttr. vara störst på ngt l. att göra ngt, om innehavare l. ägare av viss rörelse l. affärsverksamhet o. d. (äv. om rörelse osv.): vara den mest dominerande l. ledande inom branschen i fråga om (tillverkning l. export o. d. av) ngt l. att göra ngt. De störste köpmännen. Björkman 1088 (1889). Han satt i styrelsen dels för det fina namnets skull och dels för att hans far en gång varit en av bolagets största aktieägare. Siwertz Tråd. 18 (1957). I Europa är Italien störst på att odla och exportera nektariner. SDS 1980, nr 227, s. 5.
δ) motsv. I 4, särsk. I 4 a; i fråga om ngt positivt ofta liktydigt med: förnämst l. högst o. d.; i fråga om ngt negativt ofta liktydigt med: värst l. svårast o. d.; förr äv. om skördetid o. d.: brådast. Men nw bliffuer troon, hoppit, kärleken, thenna try, men störst j bland them är kärleken. 1Kor. 13: 13 (NT 1526). Bönedag[ar]ne skole altijdh hållas, så näär som om storste andz tijdhen om sommaren. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 100 (i handl. fr. 1585). När nöden är störst, kommer hielpen först. Grubb 576 (1665). Många .. resa dädan (dvs. från Rom), till desz största warmen gådt öfwer. SvBrIt. 1: 66 (c. 1700). Att bidraga till Svenska namnets ära, är min största önskan. Gustaf III 1: 17 (1786). Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883; om förbannelse). Vad anser ni vara ert största fel? Hedberg VackrTänd. 32 (1943). — särsk.
α') motsv. I 4 a λ. Hr Avoyer Sinner, Hr Haller och Hr Engel hållas före alle 3 hafva det största minne i hela Republiquen (Schweiz). Björnståhl Resa 2: 142 (1773).
β') motsv. I 4 b; i fråga om ngt negativt, ofta liktydigt med: värst. Siälffklook, är största took. Grubb 716 (1665). Gester blinde .. war Konungens största owän. Verelius Herv. 138 (1672). Sigurder Lada Jarl war en then störste Afguda dyrkare, så war och hans Son Håkon. Peringskiöld Hkr. 1: 141 (1697). Den här karlen är den största bedragare, som gått i ett par skor. Jolin Kom. 82 (1845). I den oegennyttigt trogna kärleken till sin helgedom var .. (skolläraren) själf det största barnet, och därför älskade barnen honom också. Cederschiöld Riehl 2: 15 (1878). Alfred Nobel, var en av de största galningar jag någonsin lärt känna. Sundman AndréeLuftf. 322 (1967).
ε) motsv. I 5, särsk. I 5 c, i α; stundom äv. med bibegrepp av l. övergående i I 6. Huilkin nw sigh sielff så förnedhrar som thetta barnet, han är then störste j himmelrikit. Mat. 18: 4 (NT 1526). Konung Adolf Fredriks Moderfaders Modermoder war .. den odödliga Gustaf Eriksons Sondotter; den största härkomst i Svenska mäns sinnen. Gustaf III 1: 3 (1771). De största af borgerskapet lefva i dag (dvs. den 16/3) för sig själfva och begå åminnelsen (av attentatet mot G. III) med bedröfvelse och förböner. MoB 6: 139 (1793). Unga / Sjunga / Med de gamla; / Sig församla jordens böner / Kring den störste af desz söner. Ps. 1819, 55: 1. Så föll vid trettioåtta års ålder den störste af en storsinnad ätt, den störste af Wasastammen. Tegnér (WB) 7: 126 (1832). Vår störste konung. Björkman 1088 (1889). Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare. Matt. 20: 26 (Bib. 1917). Det är bättre att vara den störste bland de minsta än den minste bland de största. Holm Ordspr. 315 (1964). — särsk. (†) i det bildl. uttr. vara den störste i korgen, vara den förnämste l. mest dominerande i en viss grupp; jfr KORG 1 f. Then sigh sielff mycket skatta kan, / Wil achtas högh aff alle man, / Och i korgen wara then störste, / Ja, i rådhslagh then aldraförste. Sigfridi L 5 a (1619).
ζ) motsv. I 6. Birger Jarl har ostridigt varit en af de störste män til snille, sinnesstyrka och förtienster, som Medelåldern kan framte. Schönberg Bref 1: 114 (1777). Engelbrecht torde kanske förtiena namn af den störste Man Sverige egt ifrån hedna tiden til Konung Gustaf Wasa. Därs. 169. Jöns Jacob (Berzelius), född i Östergötland 1779, död 1848, Sveriges störste kemist och en av världens största. Smith OrgKemi 1 (1938). Förnärmad utbrister Björnson: ”Känner ni inte igen mig, Norges störste författare!” och repliken faller: ”Roligt att se herr Ibsen!” Östergren (1946).
η) motsv. I 7 (d). (Jesu) herligheet och dygd, genom huilka oss dyra och aldra största lyffte giffne äro. 2Petr. 1: 4 (NT 1526; Bib. 1917: mycket stora). Minnets store son (dvs. K. XIV J.) var störst uti att — glömma. Böttiger 1: 71 (1845, 1856).
ϑ) motsv. I 8; förr äv. om föda: viktigaste o. (med anslutning till I 3) mesta. Thetta är thet första och thet största bodhet. Mat. 22: 38 (NT 1526; Bib. 1917: förnämsta). Tobias .. Kera Sara görom thet, som aff nödhenne är störst, / Åkalla Gudz nampn, thet skole wij först. TobCom. E 2 a (1550). Fiskarna de hafwa warit menniskians största föda i förstonne effter floden. Rudbeck Atl. 1: 82 (1679). — särsk.
α') (†) motsv. I 8 a, i uttr. vara det största i saken, vara viktigast l. mest betydelsefull i ngt. LPetri Œc. 6 (1559).
β') motsv. I 8 c. FörsprJudit (Bib. 1541; om orsak). Folket i Pilås och Karryd hade störst orsak att minnas och vörda .. (prostparets) minne. Göth 5Stånd. 36 (1936).
γ') motsv. I 8 d. Der medh öfwergick denna dagen (dvs. kyndelsmässodagen) alla de andra, dy som han skattas för den största, så skulle han åthniuta den Solennitet som de andra intet fingo. Dijkman AntEccl. 97 (1678, 1703). Tack för igår! Det var den största dag jag ännu haft. (Heidenstam o.) Belfrage BrDikt. 24 (1888). Det var mitt livs största stund. SvHandordb. (1966).
ι) (†) motsv. I 9 c. (Han) tenckte .. att ther midt i hopen skulle wara the störste hantzer, och till ewentyrs Kong. Götstaff sielff. Svart G1 90 (1561).
κ) (†) motsv. I 11 b: främst, i första hand. Att Academien måtte få åker .. ståår nu störst på, att de sielf sökia exekution. Rudbeck Bref 70 (1670). Effter wåhrbruket som störst nu ähr förhanden. VDAkt. 1685, nr 147.
b) ss. adj. i abs. superl. med förbleknad o. endast attributiv anv., ss. uttryck för en mycket hög grad av utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende (utan (klar) tanke på jämförelse): mycket l. synnerligen l. oerhört stor; så stor som det är möjligt l. tänkbart; den högsta (tänkbara) grad av utsträckning i längd osv.; äv. ss. adv. — särsk.
α) motsv. I 1 b. Det minsta sandkorn kan stjälpa det största lass. Östergren (1946). Största däckelbredd .. (dvs.) största praktiskt användbara däckelbredd. TNCPubl. 74: 253 (1980).
γ) motsv. I 4 a; i fråga om ngt positivt ofta liktydigt med: högst, i fråga om ngt negativt ofta liktydigt med: värst. Medh störste flijtt megh her så winleggie att (osv.). HH XXXIII. 1: 136 (1561). Konung Göthe .. war mycket begifven på jakt; och hade theraf sin största lust. Verelius Gothr. 1 (1664). En ärlig Man .. fick se .. (hästen) under största jämmern, medan han stod och flåsade. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Vid hofvet gick detta franska väsen (i fråga om språket) till största öfverdrift (på 1700-talet). Schück o. Lundahl Lb. 1: 13 (1901). Med största nöje. SvHandordb. (1966). Den största sparsamhet är av nöden. Därs. — särsk.
α') i förb. med ett efterföljande möjlig l. tänkbar (i uttr. av typen med största möjliga snabbhet) för att uttrycka en så hög grad av ngt som kan tänkas l. komma i fråga; äv. (i mindre korrekt spr.) ss. adv. (i uttr. av typen med störst möjliga snabbhet); förr äv. i förb. med ett föregående superlativt adj. l. adv. (i uttr. av typen möjligaste resp. möjligast största köld). Med största tänkbara flit. Den möjligaste största köld. Palmblad Nov. 1: 125 (1840). Med möjligast största fullständighet. Rydqvist SSL 4: 375 (1870). Det nödvändiga (i ljudläran) ha vi .. behandlat med största möjliga noggrannhet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). Vi torde göra klokast i att .. alltid skriva med största möjliga och största tänkbara omsorg. ÅModLärF 1931, s. 77. Man måste nog säga, att regeringen i detta fall visat störst möjliga hänsyn till riksdagens uttalade önskan. Östergren (1946). Med största möjliga snabbhet. SvHandOrdb. (1966). Premiären på filmen om våra liv som strävsamma luftakrobater följdes av största möjliga tystnad. SvD 30/7 1987, s. 13.
β') i uttr. i största allmänhet, helt allmänt, särsk.: i helt allmänna ordalag; ofta med något förbleknad innebörd, närmande sig (tillf., skämts. äv. övergående i) bet.: helt enkelt, rätt o. slätt (se RÄTT, adv. 12 c). Vara sur i största allmänhet. Gubbarna på bänken satt och ljög och skröt i största allmänhet. Uttala sig i största allmänhet. Harlock 8 (1944). Fadern .. hade dött först, i kräfta. Två år senare hade modern bara dött i största allmänhet, så som folk dör när de kommer på sjukhus. Olsson Mittåt 8 (1963). Vi pratade affärer i största allmänhet. Gustaf-Janson SommVind. 8 (1970). Lite gubbskryt och dito kverulans i största allmänhet. SvOrdb. 15 (1986).
δ) motsv. I 6, 7. Det är mensklighetens lott, at jemväl de störste menniskor i någon del kunna misstaga sig. Schönberg Bref 1: 246 (1778).
ε) motsv. I 8 a (o. I 3 a): högst. En reform av största angelägenhetsgrad.
ζ) motsv. I 10. (Jätten) war et widunder i Naturen, hwars blotta åskådande kunde injaga en skräck hos det största hierta i werlden. Mörk Ad. 1: 233 (1743).
Ssgr (Anm. De till I 1 b φ anförda ssgrna kan äv. helt l. delvis uppfattas ss. sammansatta med stor, sbst.2 Samtliga har emellertid upptagits här, då det är svårt att i varje enskilt fall med full visshet avgöra om förleden skall hänföras till stor, adj., l. stor, sbst.2): A: (I 1 a) STOR-ABBORRE~020. (i sht i vissa trakter) stor abborre. Modin GTåsjö 310 (1916). —
(I 3 b γ (o. 6)) -ADVOKAT. om (framstående) advokat som driver en stor advokatrörelse. Spångberg BanbrHövd. 137 (1939). —
(I 3 a, 8) -AFFÄR. omfattande (o. viktig) affär (se d. o. 4) l. (viktig) affär som gäller mycket pengar; företrädesvis i pl. Han (ville) helst tala med förvaltaren .. då vi vore inne, för kanske de komme i storaffär, och då vore bra hafva vitnen. Schröder Bruksb. 223 (1892). —
(I 5 c) -ALLMOSENER, m.; best. -en. [efter t. grossalmosenier; senare leden av t. almosenier, allmoseutdelare, avledn. av almosen (se allmosa)] (†) = -allmoseutdelare. Eberhardt AllmH 4: 171 (1781). —
(I 5 c) -ALLMOSEUTDELARE. [jfr t. grossalmosenier o. fr. grand aumônier] (förr) hög tjänsteman med uppgift bl. a. att förvalta de för de fattiga avsedda allmosorna; särsk. om sådan tjänsteman vid franska hovet. 2NF 1: 630 (1903). (I Frankrike) hade ”storallmoseutdelaren” .. överinseendet över alla hovets religiösa ceremonier. Detta ämbete fanns .. kvar .. till 1870. 2SvUppslB 1: 658 (1946). —
(I 1 b σ) -ALN. (förr) (Cheops-)pyramidens tretaliga sida är 186 storalnar eller ett stadion. Där ser du hvarifrån vägmåttet är taget. Strindberg HMin. 1: 20 (1905). —
(I 1 b) -ALTARE. (förr) i katolska kyrkor, om det största (o. förnämsta), i koret stående altaret; jfr hög-altare. Agrell Maroco 2: 321 (1800, 1807). Afzelius Sag. 6: 52 (1851). —
(I 5 c) -AMIRAL. [jfr t. grossadmiral] (titel för) högste befälhavaren över ett rikes sjömakt.
1) hist. benämning på (innehavare av) den i sv. örlogsflottan högsta officersgraden som innehafts av hertig Karl 1748—96 o. kronprins Oskar 1827—40. Carl, Sveriges II. Arf-Furste, född d. 26 Sept. 1748. Stor-Amiral af Rikets Sjömagt. Hofcal. 1749, s. 28. Östergren (1946).
2) (om utländska förh.) 2RARP 16: 16 (1747; i Frankrike). (Columbus) utnämndes .. till kunglig spansk storamiral på alla nya haf. LbFolksk. 881 (1892). Storamiral von Tirpitz, Tysklands sjöminister från 1897 intill år 1916. VFl. 1923, s. 32.
Ssgr: storamirals-flagga. särsk. (om utländska förh.) till -amiral 2. Bemälte Lord (Anson) hiszade på sit Skepp Engelska Stor-Amirals Flaggan. PT 1758, nr 45, s. 3.
-regemente. hist. till -amiral 1. (J. M. Nordencreutz) förordnades .. 1780 at tillika vara Capiten d. v. Stor-Amirals-Regementet, i hvilken egenskap han bevistade Sjöslaget vid Öland .. s.å. KrigVAH 1834, s. 132.
-ämbete.
1) hist. till -amiral 1, dels (i fråga om förh. 1794—96) om vart o. ett av de båda självständiga ämbetsverk i Karlskrona resp. Sthm, som handhade ledningen av örlogsflottan resp. arméns flotta i Sv., dels (i fråga om förh. 1827—40) om överstyrelsen för de år 1824 sammanslagna flottorna; vanl. i sg. best. Hafwe Wi .. welat uplifwa och i sin fulla kraft och werkan ställa Stor-Amirals-Embetet, som .. handhafwer Wår och Rikets Sjömagt. IStorAmEmb. 16/8 1794, s. 1. Lotsverket är bägge Stor-Amirals-Ämbetena imellan så fördeladt, at (osv.). Lagerbring Hist. 1: 138 (1796). År 1840 .. upplöstes .. storamiralsämbetet. TSjöv. 1904, s. 13.
2) (om utländska, särsk. engelska förh.) till -amiral 2. KrigVAH 1827, s. 68. Efter restaurationen har storamiralsämbetet (i Engl.) endast 4 gånger varit besatt, senast en kortare tid 1827—28 (med hertig Vilhelm af Clarence, sedermera konung Vilhelm IV). 2NF 16: 1105 (1912). —
(I 1 a δ) -AND. (†) om andarten Anas platyrhynchos Lin., gräsand. Broman Glys. 3: 301 (c. 1730). Dens. HelsB 157 (c. 1740). —
(I 3 a ϑ) -ANFALL~02 l. ~20. om anfall i stor skala. Ryskt storanfall inlett mot Saporosje. UNT 29/9 1943, s. 1. —
(I 1 b ν) -ANIS. [växten är mera storvuxen än backanis] (†) växten Pimpinella major (Lin.) Huds., stor backrot. Gosselman BlekFl. 51 (1865). —
(I 1 b, 3 a) -ANLÄGGNING~020. stor anläggning (se d. o. III 1) l. i stor omfattning driven anläggning. SvD(A) 28/6 1939, s. 1. Vemdalsskalets högfjällshotell .. har blivit en livligt frekventerad storanläggning med stugby, liftar (osv.). TurÅ 1977, s. 204 (text till bild). —
(I 3 b δ) -ANNONSÖR. om person l. företag o. d. som annonserar ofta o. i stor skala l. omfattning. Bjurman 3Statsm. 281 (1935). —
(I 1 b) -ARENA. Den göteborgska storarenan Scandinavium gav på torsdagskvällen klartecken för proffsspel i ishockey. SvD 9/3 1973, s. 1. —
(I 4 a ν) -ARG. (i vissa trakter) i hög grad arg, väldigt l. mycket arg. Sparre Alfåg. 130 (1916). —
(I 5) -ARISTOKRAT. medlem av den högre aristokratien, medlem av högadeln. Den polske storaristokraten Józef Potocki. Laurin Minn. 4: 140 (1932). —
(I 1 b) -ARM. särsk. (i sht i fackspr.) motsv. arm, sbst. III 4. JernkA 1822, s. 171 (i vattenuppfordringsverk i gruva). Fatab. 1914, s. 42 (på ryssja). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -ARMENISK. [till namnet på landet STORARMENIEN, som grundades c. 190 f. Kr. o. omfattade det armeniska höglandet öster om Eufrat o. delades 387 mellan romar- o. perserriket] hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storarmenien; särsk. i uttr. det storarmeniska riket, om Storarmenien (som omkring 95—55 f. Kr. uppnådde en betydande maktställning). Det storarmeniska riket höjde sig under Tigranes för en kort tid till en stormakt. Svensén Jord. 168 (1885). —
(I 3 a) -ARRANGEMANG. stort arrangemang, arrangemang i stor skala l. av stor omfattning. SvD(A) 1960, nr 82, s. 28. —
-ART.
1) (i fackspr.) till I 3 a, = sammel-art. Selander LevLandsk. 155 (1955; i fråga om fåglar). Weimarck SkånFl. VIII (1963).
-ARTAD, p. adj.
1) (†) till I 1: som kännetecknas av att vara stor; anträffat bl. om boskap (motsv. I 1 a γ α'): storvuxen. At småwäxt Boskap, genom rätt skötsel, kan i följande generationer tiltaga och blifwa storartad, är ostridigt. Fischerström 2: 387 (1780).
2) [urspr. till I 1 b, med förledens starkare l. svagare anslutning till stor, adj. I 7] praktfull, storslagen (se d. o. 2 a, b), grandios; äv. ss. adv.; numera nästan bl. med viss vag anslutning till I 7.
a) i fråga om synintryck. Westee (1842). Det var en storartad, romantisk natur, han hade nedanför och omkring sig. Bäckman Sjöj. 2: 15 (1851). Cavallin (1876; om byggnad). Denna (Jämtlands) skönhet genomgår hela skalan från det mest väldigt storartade till det mest tjusande, veka och idylliska. Höjer Sv. 3: 189 (1882). (Det ena landskapet) erbjuder mera storartade utsikter, under det att det andra däremot bjuder på mera täcka och behagliga. LbFolksk. 137 (1890). Siljan .. utbredde sig allt mer storartadt .. och .. utsigten (var) sådan, att jag satt och jublade på skjutskärran. Ödman VexlBild. 91 (1890, 1893).
b) i annat avseende; särsk. i fråga om litteratur, konst o. d.; jfr 3—5. Äfwen versen är, i det hela, storartad och wälklingande; om den ock understundom, fastän ej ofta, lider af en och annan metrisk förseelse. SvLittFT 1833, sp. 44. Visst var Stralsund storartadt, men ej motsvarande mitt ideal. Hultin Minn. 42 (1872). Den storartade enkelheten i framställningen af innehållet. Nyblæus Forskn. IV. 1: 130 (1895). Han trevade i sina fickor och fann sin tjocka plånbok. Med en storartad gest räckte han fram den till översten. Krusenstjerna Fatt. 1: 318 (1935). Ett (plansch)-verk, storartat både i anläggning och utförande. Östergren (1946). Richter GeogrH 12 (1959; om reselitteratur). Ett storartat företag. SvHandordb. (1966).
3) till I 3 a: stor; numera bl. med anslutning till 2 b. Mankell Fältsl. 488 (1859; om sädesexport). Roth 1Geogr. 68 (1881).
4) [sannol. utgående från 2 med sekundär anslutning till stor, adj. I 6] framstående l. lysande l. berömd o. d. Brunkman SvGr. 50 (1767). MinnSvLärov. 1: 148 (1926; om lärare).
5) (ironiskt) till I 5 (k) o. 6: märkvärdig; uppblåst; stor. (Konstakademiens stipendiater utomlands torde,) trotsande på afstånd och öfverseende hållit sig för storartade och förnäma att göra sådana (obligatoriska rese-)meddelanden. Scholander 3: 150 (1877). (Det) fanns .. inga gränser för .. hur överdådigt .. (pojkarna) skrävlade om sig själva och gjorde sig storartade och märkvärdiga. Posse Fång. 132 (1931).
6) till I 7, i fråga om själslig storhet l. storsinne l. vidsynthet o. d.: storslagen (se d. o. 2 c); äv. ss. adv. Gustaf Adolf var en hjeltenatur af det storartade, rent menskliga slag, hvaraf Grekland och Rom uppställt så många förebilder. Tegnér (WB) 7: 126 (1832). Det framträder ingen, till högre frihet uppsträfvande idé, intet nytt, storartadt intresse i det offentliga lifvet, utan att omhvärfvas af en massa af fördomar, af begär, af passioner. Strinnholm i 2SAH 19: 231 (1838). Mycket vore att säga om det sätt, hvarpå den ädlaste och bästa delen af landets ungdom blifvit behandlad i sednare tider, sedan vårt Fädernesland upphörde att handla storartadt och spela en role i Europa. Boström 3: 446 (1847). (K. XI var) ofta storartad till och med i småsaker, men aldrig småaktig i de stora. Crusenstolpe Tess. 2: 71 (1847). Teresa var storartad, då hon hänemot slutet af februari fick veta, att löjtnant Ugo måste afgå till Afrika. Nino såg icke en tår i hennes ögon. Lagerlöf Drottn. 307 (1899). Jag tror inte att jag i hela mitt liv har beundrat en människa så starkt. — Ja, han är storartad, sa Blenda. Gustaf-Janson ÖvOnd. 79 (1957).
7) i förbleknad bet. av 2 o. 5 (övergående i bet.): enastående; utomordentlig; väldig, oerhörd; makalös, fantastisk; i sht dels i n. sg. obest. med predikativ anv., dels ss. adv. Vägen blef snart förvånande ryslig och så storartadt ohygglig, att man nästan kunde tro sig vara på Beelzebubs domäner. Lundgren MålAnt. 2: 22 (1872). Flirtmeyer. Den röda kvällsdagern klär min nådiga storartat. Jag har aldrig sett Marie-Louise vackrare. Heidenstam Dag. 260 (1902, 1909). De bägge lagens (i lagkappsimningen) sista män S. Larsson och Sandström gjorde storartade simningar men kunde icke ändra på avstånden till varandra. IdrBl. 1925, nr 27, s. 10. Min gamle biskop var storartat fri från all byråkratisk höghet och formalism. HågkLivsintr. 15: 143 (1934). Kunna vi klara oss undan med livet, är det storartat. Wulff GrönlDagb. 392 (1934). (Schäfertiken) hade alltid en storartad aptit. Rudenschöld MHund. 198 (1936). Ha storartad framgång. SvHandordb. (1966). Han trivdes storartat på landet. Därs. —
(I 7) -ARTIGHET. (†) stor upphöjdhet l. ädelhet l. sublimitet o. d., storslagenhet. Biberg 2: 416 (c. 1820). —
(I 3 a) -AVDELNING~020. företrädesvis i pl.; särsk. motsv. avdelning 3 d. ”Storavdelningar” inom fackförbunden är på modet. SvD(A) 23/3 1963, s. 4. —
1) om den största av två l. flera axlar (l. om var o. en av de största av ett flertal axlar); särsk. (i fackspr.) motsv. axel, sbst.1 I 8 o. II 1. Selander ÅrsbVetA 1837, s. 19. Jordens diameter vid eqvatorn, eller den s. k. ”storaxeln”, är ungefär 1193 1/3 sv. mil. NF 1: 212 (1875). Bergstrand Astr. 245 (1925; i ellips).
2) (förr) i gevär: eldrörets lopp (som var större än den axel som ingick i låsmekanismen). För att hindra (gevärs-)kulan att springa öfver bommarne, har uppfinnaren förkastat refflingen, format loppet äggrundt och gifvit dess stor-axel en spiralgång. KrigVAT 1846, s. 562. —
(I 6) -BACK ~bak~2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar. [senare leden liksom dan. o. nor. back av eng. back; etymologiskt identiskt med bak, sbst.1] sport. i fotboll, ishockey o. d.: skicklig o. framstående bakre försvarare, ”stjärnback”. IdrBl. 1935, nr 18, s. 1. —
(I 1 b) -BACKA. fisk. benämning på en vid bohuslänska storsjöfisket använd backa (se backa, sbst.1) bestående av en grov, 360 m lång lina på vilken i regel 50 krokar är fästa; motsatt: små- l. koljebacka. Fischerström 4: 230 (1795).
-klove. storbacka med samtliga krokar; äv. enbart om krokarna (jfr klove 2 g). HSillfBohusl. 109 (1843). Storbackehundre (storbackeklove), samtliga krokar på en storbacka (40—60 krokar). SvFiskelex. (1955).
(I 3 b δ, 6) -BADARE. (vard.) om person som badar l. brukar bada mycket; äv. = -simmare. Swing 1923, nr 46, s. 13. Någon storbadare är lappen inte. Haglund Lappl. 94 (1934). —
(I 3 a) -BAK. bak (se bak, sbst.3 1) i stor skala; motsatt: småbak. Hyltén-Cavallius Lif 136 (c. 1880). —
(I 1 b) -BALJIG. som har stora baljor (se balja, sbst.1 2 c). SvVäxtförädl. 2: 191 (1951; om sockerärt). —
(I 1 b) -BAND, sbst.1
1) (förr) om det större l. vidare av två band (se band, sbst.1 8) på en kärve (med det större bandet placerat under det mindre). PT 1758, nr 70, s. 4.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ”band” (se band, sbst.1 11) av stora fönsterglas; motsatt: småbandsglas. Kosta 1642—1942 126 (1942). Möjligen ligger det också en kvalitetsaspekt i beteckningen ”storband”, eftersom det var svårt att få ut större glasdimensioner av god kvalitet ur det genom munblåsning framställda fönsterglaset. SAOBArkSakkSvar (1987). Ssg: (till -band 2):
storbands-glas. (förr) fönsterglas av den typ som förekom i ”storband”. 23 par fönster med 3 skifvor storbansglas i höjden. Ambrosiani DokumPprsbr. 279 (i handl. fr. 1835). —
(I 3 a) -BAND, sbst.2 [med avs. på senare leden se små-band] stor (jazz)orkester; motsatt: småband. AB 14/5 1963, s. 15.
(I 6 c) -BANDY. sport. bandy av hög klass l. förnäm kvalitet l. på hög(sta) nivå, förnäm l. lysande l. förstklassig bandy. IdrBl. 1935, nr 2, s. 8. —
(I 3 b γ, 5) -BANKIR. bankir med stor makt o. stort inflytande, bankir i storbank. GHT 1895, nr 245, s. 2 (om tyska förh.). —
(I 3 a) -BARNKAMMARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande benämning på olika slags inrättningar för vård o. uppfostran av barn i förskoleåldern, kommunalt daghem för förskolebarn. Myrdal Stadsb. (1935; i titel). —
(I 5 c) -BAS. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh., vard.) högre bas (se bas, sbst.3 1); särsk. om bas för stuveriverksamhet som betjänade större fartyg, o. krävde flera stuvarlag. Den störste arbetsgifvaren har icke mindre än 11 ”storbasar”, mellan hvilka fartygen fördelas i tur hvartefter dessa basar äro lediga. SLorS 13: 31 (1897). Hushållerskan (för rallarlaget) .. tar sig en tår ur pluntan och går att antasta storbasen om två hjälpare till i köket. Martinson Kvinn. 110 (1933). —
(I 3 b δ, 4 b) -BEDRAGARE~0200. person som ägnar sig åt l. gör sig skyldig till bedrägeri i stor skala l. omfattning. Upsala(A) 16/1 1928, s. 1. —
(I 3 b ζ) -BEGÄRANDE, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som begär l. kräver alltför mycket l. som har (alltför) stora krav när han ber om ngt l. på livets goda o. d. Föräldrarna hade förmanat .. (sina tiggande barn) att icke vara storbegärande. De skulle bara be om sådant, som folk i husen inte själva hade användning för. Moberg Utvandr. 155 (1949). —
(I 3 b ζ) -BEGÄRSEN ~bejæ2rsen, p. adj. [senare leden till begära o. begärse] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -begärande. Icke kan jag säga att du är mycket storbegärsen, och såge jag hellre att du bedt mig om någon större gåfva (än de tre sjungande löven). SvFolks. 354 (1849). —
(I 1 b) -BEHÅLLARE. (numera bl. mera tillf.) stor behållare (se d. o. 2) (vars förflyttning vanl. kräver mer än en man l. maskinella hjälpmedel); särsk. om container. TT 1964, s. 631. —
(I 1 b) -BERGIG. [jfr -berg] som består av stora berg. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 204 (om terräng). —
(I 4 a ν) -BESJUNGEN, p. adj. (i vitter stil) mycket besjungen (o. prisad). Heidenstam Folkung. 2: 54 (1907). —
(I 3 a) -BESLAG. väldigt l. omfattande beslag (se d. o. II 1 a). Storbeslag av preludin (dvs. ett ss. narkotikum klassat läkemedel). SvD(A) 7/11 1967, s. 3. —
(I 3 b δ) -BESTÄLLARE. om person l. företag o. d. som (ofta) gör storbeställningar. UNT 21/10 1940, s. 1. —
(I 5, 8) -BESÖK. jfr -främmande, sbst. 2. Det likar sig till storbesök på hofvet. Melin Snöhvit 65 (1897). —
(I 1 b) -BETING. sjöt. om stort krysshult anbringat i främre delen på fördäck l. förut på mellandäck på ä. segelfartyg, för beläggande av ankartåg l. -kätting; jfr beting, sbst.1 1. Björkman (1889). —
(I 3 a) -BIKT. (om utländska förh.) om bikt med många personer. På afton (hölls) storbikt i Peterskyrkan. Böttiger 6: 279 (1836). —
(I 1 b) -BILD. stor bild; särsk. ss. förled i ssgr.
-visning. Elever vid Tekniska högskolan håller just på med att konstruera en super 8-projektor för storbildsvisning. DN 17/1 1976, Bil. s. 5. —
(I 1 b ν) -BINDA. (†) växten Calystegia sepium (Lin.) R. Br., snårvinda; jfr binda, sbst. 4 b slutet. Franckenius Spec. F 1 b (1638). —
(I 9) -BJUDEN, p. adj. [jfr sv. dial. storbjuden] eg.: som är för högmodig att (utan vidare) antaga en inbjudan, som länge låter bjuda sig; svårbedd, nödbedd. Väring Frost. 52 (1926). Sätt dig dit nu, Pelle, och var inte storbjuden! tillade hon .. Pelle (lät) äntligen .. förmå sig att ta plats vid bordet. Enström Gråbacka 291 (1929). —
(I 3 a, 5 slutet) -BJUDNING. påkostad bjudning med många gäster; jfr -begravning. Vesterlund Lappm. 85 (1903). —
(I 1 a) -BJÖRN. (i sht i vissa trakter) stor björn. Senjens storbjörn. Molin SSkr. 148 (c. 1895; novelltitel). —
(I 3 a, 8) -BLAD. (mera tillf.) = -tidning. (V. Rydberg) studerade de litterära och vetenskapliga spalterna i utlandets storblad. Warburg Rydbg 1: 188 (1900). —
(I 1 b) -BLADIG.
1) som har stora blad (se blad 1); äv.: som kännetecknar ngt som har stora blad; äv. bildl; jfr bladig 1 b. Heinrich (1814). Så hafva de flesta Rosor en högre storbladig och en mindre småbladig form. Fries BotUtfl. 2: 277 (1852). 2NF 28: 576 (1918; om tesort). Den storbladiga solen lyste. Lo-Johansson Stat. 1: 73 (1936). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn. Storbladig Parklind. Lyttkens Växtn. 576 (1908). Storbladig pestilensrot täckte hela marken. Östergren (1946). särsk.
b) storbladig buxbom, växten Buxus sempervirens Lin. f. bullata Hort. ex Kirchn. Hylander PrydnV 35 (1948). VåraKulturvN 58 (1977).
c) storbladig hickory, trädet Carya tomentosa Nutt. Hylander PrydnV 37 (1948). VåraKulturvN 63 (1977).
d) storbladig klätterfikus, växten Ficus radicans Desf. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 163 (1946). VåraKulturvN 91 (1977).
e) (numera föga br.) storbladig lind, linden Tilia platyphyllos Scop., bohuslind. Cnattingius 80 (1875, 1894). Geete o. Grinndal 58 (1923).
2) om redskap o. d.: som har stort (l. stora) blad (se d. o. 3 a); jfr bladig 3. En storbladig kniv.
3) i sht miner. som delar sig l. kan delas i stora, tunna lameller l. som består av l. bildar stora, tunna skivlika lager; jfr bladig 4. Åkerman Stångj. 57 (1839). Storbladiga, vackert blåfärgade stycken (av cyanit) fås från Rörås i Norge. NF 3: 695 (1879).
(I 1 b λ, 4 a ν) -BLIGA. (vard.) titta stort, starrbliga, glo, stirra (särsk. av förvåning l. förundran o. d.). Öberg Kont. 100 (1909). —
(I 1 b) -BLINDA. (stor- 1873. store- 1691 (: Store blinde Råån)—1917) (förr) om råsegel som fördes under bogsprötet på större segelfartyg. Jungberg 76 (1873).
Ssgr (förr): storblinde-brass. om vart särskilt av de båda vid ändarna av storblindan fästa tåg medelst vilka dennas ställning kunde förändras. Store Blinde Braszar. Rålamb 10: 48 (1691).
-sköt. (†) skot (se skot, sbst.1 2) till storblinda; jfr sköt, sbst.4 2. Store Blinde Skiöten. Rålamb 10: 48 (1691). —
-BLOCK.
1) till I 1 b: stort block; i sht i pl.; särsk. (byggn.) motsv. block 5. Gullringshus bygger med storblock — visningsvilla finns i Stockholm. AB 1/4 1969, s. 45.
2) till I 3 a, om större sammanslutning av flera partier som samverkar i vissa (politiska) frågor; jfr block 9. 2NF 34: Suppl. 416 (1922). —
(I 1 b) -BLOCKIG. [jfr -block 1] om mark l. terräng o. d.: beströdd med l. översållad l. täckt av stora stenblock. BotN 1931, s. 243.
(I 1 b) -BLOMMIG. om växt l. växtart: som har stora blommor; om tyg l. tapet o. d.: i vars mönster ingår stora blommor; motsatt: småblommig. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 193. Lundkvist Vindingev. 236 (1956; om tapeter). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn.
c) storblommig gentiana, växten Gentiana Clusii Perr. & Song. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 179 (1946).
e) (†) storblommig sandnarv, växten Arenaria norvegica Gunn., skrednarv. Lyttkens Växtn. 1083 (1911).
f) (†) storblommig skogsnarv, växten Moehringia lateriflora (Lin.) Fenzl., ryssnarv. Lyttkens Växtn. 1083 (1911).
g) storblommig schersmin, växten Philadelphus inodorus Lin. v. grandiflorus (Willd.) A. Gray. Hylander PrydnV 59 (1948).
j) storblommig vial, växten Lathyrus grandiflorus Sibth. & Sm. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 247 (1947).
(I 1 b) -BLOMSTRIG. (numera bl. mera tillf.) om växt l. växtart: storblommig. PT 1899, nr 290 A, s. 3 (om magnolia). —
(I 1 b) -BLÅSIG. (numera föga br.) som har stora blåsor (se blåsa, sbst. 7) l. bubblor, särsk. liktydigt med: voluminöst fradgig, fradgig med stora blåsor; jfr blåsig, adj.1 3. Efter 5—6 dagar blifwer detta skum (på vörtens yta) mera storblåsigt. AHB 26: 21 (1869). 2NF 22: 1050 (1915). —
(I 1 b ν) -BLÄDDRA. (föga br.) växten Utricularia vulgaris Lin., vattenbläddra. 2NF 38: 553 (1926). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -BLÄNGA. (vard.) väldigt l. i hög grad blänga, blänga stort. IdrBl. 1935, nr 23, s. 5. —
(I 5 c) -BOJAR. (om ä. utländska förh.) om bojar av hög rang. (Rumänska bojarer av andra klassen) egde rätt att bära en silfverstaf, men fingo ej låta skägget växa, ty detta var en storbojarernas företrädesrätt. Ålund (o. Thunman) Hellwald o. Beck 136 (1878). —
(I 3 a, 5) -BOLAG~02 l. ~20. bolag som drivs i stor skala l. omfattning; äv. om bolag med röstmajoritet i flera andra bolag o. därmed kontroll av dessa. JernkA 1903, s. 216. Jag upprepar det än en gång, att storbolagen i själfva verket äro de bästa skogshushållarna. Höglund Skogsinsp. 169 (1906). —
(I 1 b β ζ', φ) -BOLIN, förr äv. -BOGLINA. (stor- 1689 osv. store- 1803—1893) sjöt. om var o. en av storseglets boliner (se bolin 1). SkepCommSkepzb. 1689 (: stoorboglijnan, sg. best.). Rålamb 10: 51 (1691). —
-BOM. (stor- c. 1748 osv. store- 1783)
1) till I 1 b: stor bom; särsk. (skogsv.) om hållbom l. magasinbom. Nyrén KlädFabr. 129 (1783; om stor kringvriden träcylinder). Begränsningsbom, hållbom, storbom, magasinbom. TNCPubl. 43: 181 (1969).
2) [jfr t. grossbaum, eng. mainboom] sjöt. till I 1 b φ: bom (se bom, sbst.1 2 b slutet) till storsegel. Roland Minn. 54 (c. 1748). SohlmanSjölex. (1955).
Ssgr (till 2; sjöt.): storboms-, äv. storbom-gaffel. jfr gaffel, sbst.1 2 b. Erixon SthmHamnarb. 77 (1949).
(I 1 c α) -BONDE. (rik) (mans)person som driver stort lantbruk l. äger en stor gård o. d.; särsk. (i fråga om fornnordiska förh.) om bonde som ägde mycket jordagods o. hade betydande makt o. anseende; motsatt: småbonde; i sht i pl. Rudbeck Atl. 2: 598 (1689). Jorden brukades (vid 1100-talets början) till allra största delen av bönder. Men vid sidan av eller bredvid byalagen framträder storbönder och hövdingar. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 125 (1962).
-gård. Förmögna och högfärdiga rikemansdöttrar på storbondegårdarne. Fröding Eftersk. 2: 81 (1897, 1910).
-mora. (ngt ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) hustru till storbonde; äv. med bibet. av att hon har en viss myndighet l. ngt vördnadsbjudande över sig o. d. Törnqvist Stjärnlj. 35 (1915).
-släkt. LfF 1869, s. 135. Vendeltiden framstår som de mäktiga och praktälskande storbondesläkternas .. tid. Fornv. 1947, s. 288.
-ätt. (Den i viss runinskrift nämnda) Sigrid .. hörde till en af de förnämsta och rikaste storbonde-ätterna i Södermannaland. 2VittAH 26: 349 (1869). —
(I 1 b) -BORD. (stor- 1881 osv. stora- 1881—1909. store- 1877)
1) stort bord; särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) om gästabudsbord l. gillesbord. LfF 1877, s. 338. I rummet (i en bålastuga från Hall.) mellan högbänken och galbänken är stugans förnämsta bord, storabord, stäldt. 1MinnNordM II. 1: 4 (1881). Kronstången .. avskilde stugans bortre del, männens privilegierade del av stugan. Där stodo ju även storbordet och högsätet. Ymer 1931, s. 218.
2) [beträffande efterleden jfr små-bord 3 o. anm. till bord, sbst.1 8] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om större gård l. torp; motsatt: småbord (se d. o. 3). Möller Jordbr. 201 (1881). —
(I 5) -BORGARE. [jfr t. grossbürger] (numera bl. i skildring av ä. förh.) borgare (se borgare, sbst.1 2) av hög samhällsställning l. med stor rörelse l. förmögenhet o. d., förnäm o. betydande borgare; stundom med nedsättande bibet.; äv. i utvidgad anv., särsk. om person som är överdrivet tillgjord l. affekterad o. d.; motsatt: småborgare. Brask Pufendorf Hist. 296 (1680: stoor Borgare); möjl. icke ssg. Lundin o. Strindberg GSthm 225 (1880). Den typiske storborgaren av gammal god familj, cirklad, omständlig, distanserande och förbindlig. Högberg Utböl. 1: 163 (1912). De bästa förutsättningarna att uppträda som köpare (till herrgårdar under 1800-talet) hade gifvetvis städernas storborgare, som under uppsvingsperioden skapat afsevärda förmögenheter. Rosman BjärkSäb. 3: 199 (1927).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): storborgar-, äv. storborgare-döme. i sg. best., sammanfattande, om det förnäma borgerskapet i en stad l. ett land o. d., storborgarna. Brand 1905, nr 5, s. 1.
-gård. Gårdsinteriör från en av 1600-talets storborgargårdar vid Kaggensgatan (i Kalmar). TurÅ 1950, s. 182 (text till bild).
(I 5) -BORGERLIG. [delvis avledn. av -borgare; jfr t. grossbürgerlich] (numera bl. i skildring av ä. förh.) som är l. liknar l. påminner om l. kännetecknar l. anstår l. utgår från l. tillhör storborgare(s); äv. om parti l. krets o. d.: som består av l. präglas av storborgare; stundom äv. med nedsättande bibet.; storborgar-; motsatt: småborgerlig. GotlLT 1852, nr 16, s. 2. Religiösa soaréer, som kommit på modet i de aristokratiska och storborgerliga kretsarna (i Köpenhamn). GHT 1897, nr 67 A, s. 2. Steffen Krig 4: 7 (1917; om nationalister). Spångberg StMän 2: 179 (1921; om politik). Kaggensgatan i Kalmar med storborgerliga stenhus från 1600-talets mitt, en utanför huvudstaden mycket sällsynt bild av tidens förnämare stadsbebyggelse. TurÅ 1950, s. 180 (text till bild). Lidman Vällust 54 (1957; om släkt).
(I 5) -BORGERSKAP~002, äv. ~200. [jfr -borgare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande, om förnämare borgerskap l. om storborgare i en stad l. ett land o. d.; äv. om förhållandet l. egenskapen att tillhöra ifrågavarande borgerskap l. vara storborgare; motsatt: småborgerskap. Storborgerskapet — ”Skeppsbroadeln” i Stockholm och dess motsvarighet i Göteborg — var intimt förbundet med bergshanteringen och grundade sin ställning på järnexporten. SvIndustri 17 (1935). —
(I 1 a γ α') -BOSKAP~02 l. ~20.
1) koll.: boskap bestående av stora djur (dvs. nötkreatur, i sht förr äv. hästar); motsatt: småboskap; jfr -kreatur. BtFinlH 2: 346 (1670). I de bevillningslängder, som upprättades (år 1599), kommo .. de skilda slagen av boskap att specificeras. Detta gällde icke blott storboskapen, såsom hästar, ston, oxar, tjurar, stutar, kor och kvigor, utan även (osv.). HT 1937, s. 366.
2) (numera bl. mera tillf.) om enskilt djur av storboskap (i bet. 1). Slagtare, som i hvarje vecka slagtar 8 storboskap, disponerar en afdelning för sig (i Basels slakthus). TT 1877, s. 101. —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMBARDUN. (numera föga br.) = -överbrambardun. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). Uggla Sjölex. 520 (1876). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMRÅ~0002. (numera föga br.) = -överbramrå. Ekbohrn NautOrdb. 208 (1840). Rundhulten på ett fregattskepp äro (bl. a.) .. storrå .. storbovenbramrå. Witt Skeppsb. 32 (1857). Auerbach (1913). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMSEGEL. (numera föga br.) = -överbramsegel. Ekbohrn NautOrdb. 167 (1840). 2NF (1917). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMSTÅNG~0002. (numera föga br.) = -överbramstång. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). Schulthess (1885). —
(I 6 c, 8) -BRAGD. (i sht i vitter stil) lysande l. berömvärd bragd; äv. i ironisk anv. Kullberg Ariosto 2: 348 (1865). Efter afslutandet af denna sin lefnads storbragd (dvs. översättningen av Shakespeares verk) egnade Hagberg många år åt Svenska akademiens ordboksarbete. NF 6: 495 (1882). Tre ”nimrodar” .. stodo tilltalade för en riktig storbragd på tjuvskyttets område. Östergren (cit. fr. 1918). (Herakles) fick .. sig en gång ålagt att utföra tolv storbragder, av vilka en var att fara .. till en liten ö och hämta hem jätten Geryons boskap. Rydh MorBer. 2: 84 (1932). —
(I 1 b φ) -BRAM. [eg. kortform för stor-bram-segel resp. storbram-rå o. stor-bram-stång] sjöt. storbramsegel; storbramrå; storbramstång. FSjöbohm Skeppstakl. 63 (1792; om storbramstången). Fartyget låg med en styf nordväst blåsande in öfver styrbords bog, förbramseglet bärgadt och storbram lefvande för brisen. Bergdahl Antip. 23 (1906). —
(I 1 b φ) -BRAM-BOLIN, förr äv. -BRAM-BOGLINA. sjöt. bolin (se d. o. 1) fäst vid storbramseglet. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 130 (1796: Storbram-Boglin). —
(I 1 b φ) -BRAM-BRASS. sjöt. brass (se brass, sbst.2) som hör till storbramrån. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 137 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-ESELHUVUD. eselhuvud som är anbringat på toppen av storbramstången o. utgör fäste för röjelstång o. d. på masten. Chapman Dimens. I 1 b (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-FALL. [jfr t. grossbramfall] sjöt. fall (se d. o. XVI 1) hörande till storbramrån. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 135 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-LEDSEGEL. [jfr t. grossbramleesegel] sjöt. segel som föres vid sidan av ett storbramsegel; jfr -bram-läsegel. Konow 61 (1887). —
(I 1 b φ) -BRAM-RÅ. sjöt. om den undre, i ä. tid enda rån på storbramstången på stormasten. Bramrår äro de öfwersta och smalaste som fara på bramstängerne nämligen storbramrå och förbramrå. Dalman 45 (1765). UFlott. 2: 21 (1881; om den undre rån). —
(I 1 b φ) -BRAM-SALNING. sjöt. salning som utgör stöd för storbramstången. Gosselman SNAmer. 2: 20 (1833). —
(I 1 b φ) -BRAM-SEGEL. [jfr t. grossbramsegel] sjöt. på ett råtacklat segelfartyg, om ett av de översta seglen på stormasten, vilket är fäst vid storbramrån. Serenius Hhhh 4 a (1757). —
(I 1 b φ) -BRAM-SKOT. sjöt. skot hörande till storbramseglet. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 135 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-STAG. sjöt. stållina (förr äv. tåg) som förifrån stöttar storbramstången. FSjöbohm Skeppstakl. 37 (1792).
Ssg (sjöt.): storbramstag-segel. segel som förs på storbramstaget. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 119 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-STÅNG. (stor- 1730 osv. store- 1691 (: store bramstångz want)) sjöt. om den del av ett råriggat segelfartygs stormast, som sitter ovanför märsstången. Rajalin Skiepzb. 143 (1730).
-vant. stållina, förr äv. tåg, som sidovägen stöttar storbramstången; jfr -bram-vant. Rålamb 10: 47 (1691). —
(I 1 b φ) -BRAM-TRATT. (numera mindre br.) kopparhylsa l. fläns över vilken storbramgodset påkränges. Frick o. Trolle 174 (1872). —
(I 1 b φ) -BRAM-VANT. sjöt. vant som sidledes stöttar storbramstången; jfr -bram-stångs-vant. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). —
(I 3 a) -BRAND. stor l. omfattande brand. Sju storbränder kostade (brandstodsbolagen) 14 milj. kronor. UNT 17/12 1937, s. 4. —
(I 1 b β ζ', φ) -BRASS, förr äv. -BRASSA. (stor- 1698 osv. stora- 1757. store- 1796—1925) [jfr t. grossbrasse] sjöt. brass (se brass, sbst.2) på storrån. Rosenfeldt Tourville 87 (1698: Storbraszan, sg. best.).
(I 1 b (δ (slutet), ε o.) η α') -BRITANNISK. [till uttr. Stora Britannien (se stor, adj. 1 b δ slutet) l. landsnamnet STORBRITANNIEN] som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storbritannien, brittisk. Oldendorp 1: 339 (1786; om skepp). —
-BRO(DE)R, -BRODERLIG, se C. —
(I 1 b) -BROKIG. brokig med jämförelsevis stora olikfärgade fält l. strimmor o. d. SthmModeJ 1850, s. 16 (om halsduk). —
(I 1 b) -BRONS. [jfr t. grossbronze]
1) i sht konst. om stor skulptur o. d. utförd i brons; i sht i pl.; motsatt: småbrons; jfr brons 2. Kjellberg GrekRomK 90 (1932).
2) [myntet består av orichalcum (mässing) men uppfattades i ä. tid som en bronslegering] (förr) om sestertie, det största myntet under romersk kejsartid; i sht i pl.; motsatt: småbrons. Från en person, som önskat förbli okänd, har Myntkabinettet mottagit en till omkring 10.000 kronor uppskattad gåva av romerska medaljer, s. k. storbronser. Fornv. 1919, s. II. —
(I 5) -BRUDKARL~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) förnäm brudsven. TurÅ 1908, s. 55. —
-BRUK. särsk. (lant.) till I 1 b, 3 a: bruk (se d. o. 8) av stor lantegendom l. i stor omfattning bedrivet lantbruk (se d. o. 1); motsatt: småbruk (se d. o. 2); jfr -jordbruk. Svensén Jord. 326 (1886).
(I 1 c α) -BRUKARE. (mans)person som driver ett stort lantbruk l. som i stor omfattning driver lantbruk; motsatt: småbrukare; jfr -jordbrukare. SocÅb. 1943—44, s. 17. —
(I 1 b ν) -BRÄKEN. (†) ormbunken Dryopteris filixmas (Lin.) Schott. (Lat.) Filix mas. (Sv.) Ormabuncke, Ormableeck, Stoor Bräken, Mongfalla. Franckenius Spec. C 1 b (1638); möjl. icke ssg. Tillandz B 7 b (1683). —
(I 3 b γ) -BRÄNNARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr brännare 1 b o. -bränneri. Adlerbeth Ant. 2: 188 (c. 1815). —
(I 3 a) -BRÄNNERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stort brännvinsbränneri, brännvinsbränneri med stor årstillverkning. GT 1788, nr 23, s. 2. —
(I 1 b) -BRÄTTAD, p. adj. som har stora brätten; jfr -skärmig. Levertin 10: 253 (c. 1900; om hatt). —
(I 1 b) -BRÄTTIG, adj. [senare leden till brätte] = -brättad. Adelsköld Dagsv. 2: 206 (1900; om hatt). —
(I 3 a β, 5 l slutet) -BRÖLLOP. om påkostat l. överdådigt bröllop med många gäster. Eneström Gnosj. 74 (1889). —
(I 1 b κ) -BRÖSTAD, p. adj. [fsv. storbrystadher] som har stort l. högt bröst; särsk. om kvinna: som har stora bröst; äv. bildl.: som i hög grad bröstar sig l. är viktig o. d. (jfr stor, adj. I 9). VarRerV 16 (1579). Jag kan intet tåla denne högfärdige å storbröstade mannen, som menar at han ska vara bättre än alt annat folck. Modée Dår. 8 (1741). Palmstedt Res. 12 (1778; om kvinnor). —
(I 1 b κ) -BUK, förr äv. -BUKER. [jfr sv. dial. storbuk] (vard.) eg.: stor mage; äv. (o. vanl.) metonymiskt, ss. nedsättande l. smädande beteckning för dels mycket korpulent person, dels myndig l. mycket förmögen l. penningstinn person. NVedboDomb. 1698, Vårt. För övrigt fanns i salen gott om grinande gäckar i uppvaktningen .. vinbelgar, storbukar. Högberg Storf. 139 (1915). Kung, officer och präst var alla tre lejda att försvara storbukarnas penningpåse. Moberg Sold. 68 (1944). —
(I 1 b φ) -BUKGÅRDING~020. (stor- 1698 osv. store- 1893) sjöt. bukgårding varmed underliket på ett storsegel halas upp till rån. Rosenfeldt Tourville 21 (1698). Platen Glascock 1: 250 (1836). —
(I 1 b κ) -BUKIG, förr äv. -BUKOT.
1) (vard.) stormagad; ofta: tjock. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). (Eng.) Great-bellied, (sv.) storbukot .. om en hafwande qwinna. Serenius D 1 a (1734). Tunga, storbukiga mjölkkor. Lundström Bojer Dyrend. 102 (1920).
2) (numera i sht i fackspr.) i överförd l. bildl. anv. av 1 (motsv. bukig 2), om stor utbuktning på föremål; särsk. om flaska l. kärl. l. byrå o. d. Mellan och öfver röstena (på Lye kyrktorn) höjer sig en spira, som utgöres af en mycket ful sextonsidig och storbukig uppsats med en lanterna derpå. Brunius GotlK 3: 71 (1866). Fatab. 1919, 2: 14 (om rokokobyrå).
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -BULGARISK. hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från dels de stora bulgariska riken som nådde sin största utbredning under första hälften av 900-talet resp. 1200-talet e. Kr., dels det år 1878 upprättade furstendömet Bulgarien ursprungligen avseende att omfatta alla bulgarer på Balkanhalvön. Vid Kamas förening med Volga .. uppstod .. det storbulgariska riket, grundadt af samma finska stam, som stiftade bulgarriket vid Balkan. Svensén Jord. 413 (1886). Ferdinand hade redan träffat alla förberedelser för att i Sofiamoskén låta kröna sig till storbulgarisk tsar. Spångberg StMän 2: 37 (1921). —
(I 1 b, 3 a) -BUTIK. stor butik med stort sortiment; huvudbutik; motsatt: butik av mindre typ. I Avasjö hade Sigurdsson själva storbutiken. Kårfeldt .. förestod bara en av denna rikpamps filialer. Rosendahl Lojäg. 28 (1956). Besökarna kunde ta sig en titt på visningen i direkt anslutning till sin shoppingrond i Hötorgshallen eller i centrums storbutiker. Form 1958, s. 231. Begreppet ”storbutik” rekommenderas av Nämnden för svensk språkvård för den svenska motsvarigheten till de amerikanska supermarkets. Prisaktuellt 1964, Dec. s. 2. —
(I 1 b ε) -BY. (stor- c. 1650 osv. store- 1643) stor by; by med många invånare l. (förr) med stort byalag. Ryszerna hafua ikie allenast ehn kyrkia uthj Pogosten (i Kexholms län), uthan sommastädhes tuå, Dher till medh uthj huar eller huar annan Store by ett Capell. FinKyrkohSP 2: 107 (1643); möjl. icke ssg. I samma Sochn een Mila der ifrån (ligger) een stoorby, som heeter Tioko. BtVLand 3: 7 (c. 1650). I övre Dalarna och Norrland finnas i våra dagar byar eller bygdelag med över 1000 invånare. Sådana storbyar ha växt fram ej endast genom klyvningar utan också genom tillflyttningar. VSocLdÅb. 1948, s. 59. —
(I 1 b ε) -BYGD. vidsträckt odlad bygd (se d. o. I 1 (o. 2)), som utgör det i fråga om odling o. bebyggelse väsentliga området i trakten o. d. NLärdaT 1774, s. 245. Skjærstads kyrka (träffades) av åskeld och brann ned jämte den omgivande, rika och tätbefolkade storbygden. Högberg Baggböl. 1: 61 (1911). (Till den obebodda dalgången) styr jägaren nere i storbygden ännu i dag stegen, då han vill njuta av oförfalskad storskogsnatur. Frisendahl Björn. 49 (1921). —
(I 3 b γ (o. 6)) -BYGGARE. om (framstående) person (l. företag o. d.) som ägnar sig åt byggnadsverksamhet i stor skala; storbyggmästare. En Romersk Arcus, det enda Monument, som finnes efter desse Storbyggare inom Tripolis murar. 1Saml. 8: 197 (1775). Svensk lättbetong intresserar storbyggare (i Engl.). SvD 7/12 1945, s. 3. Utvecklingen förefaller att gå i den riktningen att (student-)nationerna blir storbyggare. Lundagård 1958, nr 2, s. 5. —
(I 1 b, 3 a) -BYGGE. stort bygge (se d. o. 2) l. i stor omfattning bedrivet bygge; äv. bildl. Jul 1908, s. 7. En storbyggets tid var .. (under stormaktstiden i Sv.) inne såväl inom kyrklig som världslig byggnadskonst. 2NF 27: 1086 (1918). Vi kunde också ägna en tanke åt Uppsala domkyrka. Vilken insats gjorde inte vår folkungatid med detta storbygge. TurÅ 1962, s. 175. —
(I 3 b γ (o. 6)) -BYGGMÄSTARE~0200. om framstående byggmästare som ägnar sig åt en omfattande byggnadsverksamhet l. driver en rörelse i stor skala; jfr -byggare. Hesselman SkråhantvByggnInd. 154 (1945). —
(I 1 b) -BYGGNAD. byggande av stora byggnader o. d.; äv. konkret: stor byggnad. Abrahamsson 513 (1723). Ahrenberg Männ. 4: 121 (1909; konkret). —
(I 1 b) -BYGGNING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stor byggnad. Sandström NatArb. 2: 149 (1910). —
(I 3 a) -BYK, förr äv. -BYKE. jfr byk 1 o. -tvätt; äv. bildl. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 121 (1886: storbyke). Storbyk och utrensning inom socialdemokratiska partiet 1915. Östergren (1946). —
-BYTE.
1) (†) till I 1 b: storskifte (se d. o. II 1); jfr byte 1. VetAH 1754, s. 112. Kalm BeskrHauho 18 (1756).
2) till I 3 a (ε): stort byte (se d. o. 2). Bankkamrer i Östra Grevie lurade rånare på storbyte. SDS 24/7 1976, s. 24 (rubrik).
3) till I 3 a: byte (se d. o. 6) i stor skala l. omfattning. Gå och lägg dig nu om du ska orka bära filtar före frukost i morgon .. Det är storbyte i salarna och då behöver vi hjälp av en som kan springa i trappor. Wassing GropSkog. 362 (1965). —
(I 1 b) -BÅGE. särsk. fisk. om den grova båge (se båge, sbst.1 5) som håller mynningsgarnet utspänt på en ryssja; äv. om den första stora, halvcirkelformiga träbågen i ryssja utan särskilt mynningsgarn. Fatab. 1914, s. 40. I ryssjor utan särskilt mynningsgarn, kallas stundom den första bågen (el. ringen) storbåge. SvFiskelex. (1955). —
(I 1 b) -BÅGIG. som har l. är försedd med stora bågar (se båge, sbst.1 5 b). Hertzberg Päivärinta 3: 140 (1886; om glasögon). —
(I 1 b) -BÅT. (stor- 1670 osv. store- 1672) sjöt.
1) [jfr t. grossboot] om den största o. bärkraftigaste (vanl. med mast, segel o. åror utrustade) båten som tillhör (o. medföres av) större fartyg (särsk. handelsfartyg); jfr barkass. HT 1949, s. 380 (1752). Storbåt .. (dvs.) större barkass som segelfartyg medförde för att användas vid tyngre transporter och som beräknades kunna ta hela besättningen vid övergivande av fartyget. SohlmanSjölex. (1955).
2) om större båt l. mindre skuta; särsk. om ett i sht förr i skärgården använt enmastat mindre fraktfartyg förande ett stort bomsegel o. fock, roslagsskuta. SpecRächnLidö 1672 (: Storebååten). HT 1949, s. 379 (1752; om fiskebåt). DA 1808, nr 37, s. 12. Rospiggen var en stor, lastdryg jakt. Skärgårdsborna i Uppland byggde den själva och använde den flitigt för fraktfart under hela 1800-talet. De kallade den storbåt. SErikÅb. 1955, s. 96. jfr roslags-storbåt.
(I 1 b) -BÄLTE. (numera bl. i vissa trakter) stort bälte (se d. o. 1). Storbelth(e)n 10 dussin för 10 öre duss(ine)th Medil belth(e)n 2 dussin för 12 öre duss(ine)th. TullbSthm 29/8 1548. Därs. 7/5 1549. —
(I 1 b) -BÄNT ~bän2t, p. adj. [med avs. på senare leden se små-bänt] (numera föga br.) om fiskegarn: stormaskig. HSillfBohusl. 58 (1843). —
(I 4 a ν) -BÄRIG. i sht byggn o. tekn.
2) om transportfordon o. d.: som har stor lastförmåga. De nya storbäriga malmvagnarna. TT 1964, s. 659. Därs. 1975, nr 4, s. 21 (om flygplan). —
(I 3 a, 8 d γ) -BÖNDAG~02 l. ~20. (stor- 1630 osv. store- 1636 (: storeböndagzbrot)—1670 (: stooreböndagzbrott)) (förr) om i sht under stormaktstiden, av Kungl. Maj:t påbjuden böndag till vars gudstjänst menigheten förmanades mangrant infinna sig. ÅngermDomb. 1630, fol. 30. Nils .. fick (år 1644) plikta .. 40 mark för det han försummat gudstjänsten en storböndag. NorrlS 14: 147 (1934). De av konungen (på 1500- o. 1600-talen) särskilt förordnade storböndagarna. Lindberg KyrkHelÅr 480 (1937). På storböndagen den 17 juli 1719 landsteg ryssarna i staden (Östhammar). TurÅ 1962, s. 283.
Ssgr (förr): storböndags-brott. (sabbats)brott begånget på storböndag. ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. 118. Storböndagsbrott, som skier genom köp- och säljande, antingen af Kramwahror eller någrahanda drycker, straffas således, at säljaren belägges med 40. Marker. Arnell Stadsl. 495 (1730; om förh. 1693).
-plakat. offentlig kungörelse om tid o. predikotexter m. m. för storböndag(arna). HärnösDP 1661, s. 20.
(I 5 i) -BÖRDIG. (numera föga br.) av hög l. förnäm börd, högättad. Liljestråle Fid. P 4 b (1797). Strinnholm Hist. 4: 298 (1852). —
(I 5 i) -BÖRDING. (†) om högättad man? Storbördingen bär på förtjenstens och dygdernas sirater. Thorild (SVS) 1: 61 (1781). Hvart kreatur söker högst njuta .. (livet) i sin krets .. den Vise som lefver af bröd och vatten, och Storbördingen som äter Får och Björnar. Därs. 433 (1782). —
(I 1 b) -CELLIG. naturv. som har l. består av l. kännetecknas av stora celler (se cell 6); motsatt: småcellig. Areschoug Blad. 38 (1878). Weimarck SkånFl. 39 (1963; om vävnad på undersidan av vattenväxt). —
(I 6) -CENTER, sbst.1, m.//ig.; best. -tern; pl. -trar. [senare leden av eng. centre, centrum, centerforward (se center)] sport. skicklig o. framstående center (dvs. den mittersta spelaren i kedjan i vissa bollsporter). IdrBl. 1935, nr 102, s. 1. —
(I 1 b, 3 a) -CENTER ~sän2ter, sbst.2, n.; best. -tret; pl. -trer. [senare leden ombildning av centrum] = -centrum 2. SvD 3/3 1971, s. 5. —
(I 1 b, 3 a (o. 8)) -CENTRUM.
1) stort (o. viktigt) centrum; särsk. dels om (stor) plats l. (stort) område där flera trafikleder sammanstrålar, stort trafikcentrum, dels: stort bebyggelsecentrum (i sht i pl.). Boberg IllRes. 183 (1935; om trafikcentrum). SvD 19/5 1970, s. 5.
2) om stor anläggning bestående av varuhus o. (talrika) butiker i olika branscher, ofta äv. post, bank, läkarcentral, sporthall, parkeringsplats o. d. Den kommersiella delen av det nya storcentrumet ska innehålla drygt 37 000 kvm, fördelade på två större varuhus och ett 50-tal butiker i ca 30 branscher. AB 2/9 1963, s. 8. —
(I 5 c) -CEREMONIMÄSTARE. [jfr t. grossceremonienmeister] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om förnäm ceremonimästare. Hildén Michajlovič När 49 (1933). —
(I 1 b) -CIRKEL. (i fackspr.) om en inom en sfär tänkt cirkel vars plan skär sfärens medelpunkt (motsatt: småcirkel); särsk. om sådan cirkel som tänkes dragen på jordklotet o. då ger den kortaste vägen mellan två punkter på jordklotet (t. ex. ekvatorn). Scheutz Ritk. 62 (1832). 2NF 7: 140 (1907; om ekvatorn). 1913 .. bestämdes, att under tiden 1/9—31/1 (ång-)fartygen (i transocean fart) skola följa storcirkeln till lat. N 44° long. W 50°. Carell o. Edelstam 210 (1916). Vintergatan .. förlöper icke strängt utefter en storcirkel på himlen utan delar denna i två något olika hälfter, av vilka den norra är den större. (Ångström o.) Lundmark Världsr. 2: 258 (1927). En luftfarkost (kan), i motsats till ett fartyg eller en landfarkost, följa den kortaste vägen, d.v.s. storcirkeln mellan utgångspunkt och mål. Ymer 1931, s. 409.
Ssgr (i fackspr.): storcirkel-, äv. storcirkels-båge. om del av en storcirkel; jfr båge, sbst.1 2 b. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 100. Vid segling öfver världshafven är det .. ofta fördelaktigt att icke följa en och samma kurslinje (loxodromen), utan storcirkelbågen mellan ställena, emedan denna mången gång är afsevärdt kortare. 2NF 19: 633 (1913). Ymer 1964, s. 54.
-grad. jfr grad, sbst.1 3 d. Mycket stora afstånd (till sjöss) uppmätas ofta i storcirkelgrader (1 grad = 11,112 nymil), men anges dock vanligen, likasom i regel alla smärre afstånd, i minuter (storcirkelminuter l. distansminuter). 2NF 19: 621 (1913).
-kort. [jfr eng. great circle chart] om ett av engelsmannen W. E. Bergen uppfunnet sjökort i central (gnomonisk) projektion, som användes vid storcirkelnavigering. Kapten W. Bergens storcirkelkort, hvilka äro så konstruerade, att en rät linie, dragen däri, motsvarar storcirkeln i ett merkatorskort. Stenfelt Skepp. 13 (1903).
-kurs. jfr kurs 3. Han lät .. flygplanet följa storcirkelkursen, d.v.s. den kortaste vägen mellan start- och landningsplatsen. NFMånKr. 1938, s. 239.
-segling. om navigeringsmetod varvid ett fartyg vid förflyttning mellan två punkter (som ligger på stort avstånd från varandra) följer den storcirkel som förenar dessa o. som utgör den kortaste vägen mellan dem. KrigVAH 1847, s. 142.
(I 8 d) -DAG. (numera föga br.) om minnesvärd l. betydelsefull dag i en persons l. ett folks o. d. liv, högtidsdag, märkesdag; särsk. om samfunds o. d. årsdag. Weste 1978 (1807). Landsm. XI. 4: 22 (1896; om bröllopsdag). FoU 20: 343 (1906; om ordens årsdag). —
(I 3 a) -DANS. [jfr sv. dial. stordans] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om dans(tillställning) med många deltagare; jfr -lekstuga. Celander NordJul 1: 283 (1928). Den yngre traditionen skiljer främst på stugdanser och stordanser. De förra var av mindre format och avsedda för närbygden, medan de senare avsåg att kunna locka deltagare från ett vidare revir. Rig 1964, s. 16. —
(I 1 b, 3 a) -DATOR ~da2tor, äv. -ωr, r.; best. -n; pl. -er ~datω2rer. [senare leden bildning till pl. av datum, sbst.2, med anslutning till sådana ord som ackumulator, generator, separator, transformator] för snabb bearbetning av stora mängder data avsedd elektronisk, av flera stora enheter bestående maskin (: dator) med stor kapacitet som gör den utnyttjbar för många användare o. för skilda uppgifter samtidigt. DN 18/9 1969, s. 28 (i annons). —
(I 1 b, 3 a) -DEL. [sv. dial. stordel] särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 3 a, i sg. best.: större l. största delen l. flertalet (av ngt resp. ngra); jfr -part. Stordelen bönder säljer sina fäders gård till första bästa krake, som kommer strykande på vägen, bara han lägger fram de usla pengarna. Koch Timmerd. 58 (1913). Hela mars månad och stordelen av april medförde inga förändringar, inga värda att rapportera. Vi 1951, nr 21, s. 12. —
(I 1 b) -DIA ~di2a, r. l. f. l. (mera tillf.) n.; best. -an resp. -at; pl. -or resp. (föga br.) -an, äv. (föga br.) -as. [senare leden är liksom d. dia, n., t. dia, n., eng. dia, kortform för diapositiv] om bild l. text, vanl. i A4-format, på genomskinligt material som belyses bakifrån l. projiceras i overhead- l. arbetsprojektor (ett slags ljusstark bildprojektor som frambringar en stor bild på en vit duk o. som användes vid undervisning, föreläsningar o. d.), transparang; äv. om materialet (utan bild osv.). I lärarfacit (till övningsbok i teknologi) ingår i vissa fall stordias (omonterade) för arbetsprojektor. Skolvärld. 1968, nr 7, s. 9. —
(I 5 c) -DIGNITÄR. om person som innehar ett mycket högt l. förnämt ämbete inom stat l. kyrka l. vid hov o. d., person med mycket hög rang o. ställning; stundom äv. med lätt ironisk anstrykning. Jag (G. Lagerbjelke) assisterade vid civila ceremonien (dvs. Napoleons o. Marie-Louises vigsel), som skedde i stora galleriet i närvaro af konungarne af Holland .. kejsardömets stordignitärer, statsministrar (m.fl.). Ahnfelt KröntRiv. 1: 74 (i handl. från 1810). En kyrkans stordignitär. Cygnæus 5: 395 (1862). Tyskarna uppträdde som konstens beskyddare, medan de spelade herrar i Frankrike .. De ariska stordignitärerna täcktes .. uppmuntra den franska konstindustrien med beställningar. GHT 1944, nr 228, s. 11. —
(I 1 b) -DIKE. (i sht i vissa trakter) stort öppet dike (avsett att ss. mottagare av smådiken uppsamla vattnet från ett större område). MosskT 1892, s. 31. —
(I 1 a) -DJUR.
1) stort djur; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) om storvilt, dels (i sht veter.) sammanfattande, om hästar o. nötboskap (o. vissa andra större tamdjur), motsatt: smådjur; i sht i pl. Det var märkeligt att lapphunden tagit efter älgen. Den sortens hundar .. bruka inte ha vett att hålla sig vid näsan på slika stordjur. Berg Sjöf. 19 (1910). Kanske de kunde ringa stordjur däruppe. De björnar som sökte ide borde vara där i draget. Därs. 191. Regiondjursjukhuset i Helsingborg är landets .. modernaste .. när det gäller att ta hand om stordjur, framför allt hästar men också nöt och svin. Land 1985, nr 6, s. 65.
2) (vard.) i bildl. anv. av 1, ss. försmädlig benämning på förnäm (o. högdragen) person, ”högdjur”; jfr stor, adj. 5 k, 9. Detta var riktiga herrekarlar, kanske kontrallörn från Götheborg eller något sådant stordjur .. svarade den tilltalade. Carlén Rosen 340 (1842).
Ssgr (till -djur 1): stordjurs-bössa. (förr) jfr bössa 2 b. För stordjursbössor, specialvapen för älg- och björn, var .. kalibern större (än 9 mm).