[fsv. aminne; jfr fd. aminne; ssg av Å, prep. o. adv.2, o. MINNE, sbst.1]
1) minne l. hågkomst (av ngn l. ngt); särsk. i uttr. ha ngt l. ngn i åminne, minnas l. tänka på (o. ta hänsyn till) ngt l. ngn (jfr MINNE, sbst.1 1 d); förr särsk. i förb. med sådana adj. som gunstig l. nådig; jfr ÅMINNELSE 1. Icke dess mindre, så vill H. K. M:t .. hafva deras Underdånige begäran uthi ett Nådigt åminne. HFinlH17Årh. 372(1640). Det hafver alla tijder Venerandum Consistorium med gunstigt åminne tänkt uppå dem, som wid Kongl. Gymnasium och Scholarne tiänt. VDAkt. 1700, nr 313. Han har i åminne vad han ser och hör. SvLittTidskr. 1971, nr 1, s. 39.
2) (†) åminnelse (se d. o. 2); särsk. föregånget av prep. till; äv. om ngt som erhållits l. bevara(t)s till minne av ngn l. ngt, minnesgåva, souvenir (jfr ÅMINNELSE 3); jfr MINNE, sbst.1 3–7. Jagh kunde mäd alt skiäl min Pänna fiärre drifwa, / Ok en lång Äre-Dickt til hans Åminne skrifwa. Lucidor (SVS) 373(1674; uppl. 1997). Hans åminne skall här hos os blifva qvar. Rosenfeldt Vitt. 226(1675). Hälst som dät arbetet .. både Landet till heder och mig til åmin(n)e länder. HdlCollMed. 10/5 1728. Neri Jarl har lämnat efter sig det åminne, att .. (Gissor Gritungalid) var öfvermottan klok. Stiernman PVetA 1758, s. 19. (En tavla)skänkt af påfven Pius VI till staden Lyon såsom ett åminne af dess tacksamhet för det sätt, hvarpå han här blifvit emottagen. Berzelius Res. 254(1819). När de fira åminnet af Hans kärleks uppoffring. Wingård 2: 126(1842). Hembygden(Hfors) 1910, s. 27.
3) (†) i uttr. utom ngns åminne och lov, särsk.: utan samtycke l. tillstånd l. medgivande; jfr MINNE, sbst.1 11. H:r Præsul swarar at dhet icke bör skie utom sitt åminne och lof. HärnösDP 1694, s. 197.
SAOB
