Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-MÄLE. [fsv. amäle] (†) klander l. tadel l. anklagelse; jfr mäle, sbst.2 4. Så länder thet theras efterkommandom till intet ringa last och åmäle, att the (osv.). Verelius Run. 1 (1675). ÖoL (1852).
SAOB
