Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-SKÖNJA, r. l. f. (-skynio, efter prep.) [jfr -skönja, v.] (†) närmare granskning l. urskiljning (av ngt). När wij seem til i flock, och uthan åskynio, så skal osz tyckia alt wara härligt, fagert, rijkt, klookt, fullt, uthan feel och meen: men williom wij tagha hwart för osz i sär, dät styckewijs at öfwerwäga och begrunda; så (osv.). Stiernhielm Fateb. Föret. 1 b (1643). —
(II 3) -SKÖNJA, v. (†) iaktta l. lägga märke till l. urskilja (ngt); äv. dels i pass. närmande sig deponentiell anv.: kunna märkas, (verka) föreligga, dels utan obj.: kasta blickar, skåda (se d. o. 1 a); jfr skönja 4, 5 o. på-skönja 1 (a). Efter som hwar och en Sweriges Rikes inbyggare hafwer hög orsak, at tacka Gud för den wälsignelse där wid (dvs. vid kungens uppfostran) åskönjes. HC11H 14: 90 (1664). Iagh åskynnier, åthhyggier i all rum, / Huru de fara foort uthan hinder / I outhseyliga många / Och oförsoonliga Synder. UHiärne (SvNatL) 140 (1665). (Döden) åskynier i all rum och lönliga hyrkle. JWollimhaus Vitt. 6 (1666). Åskynia ilt og ondt. UHiärne 1Handskrift 28 (c. 1715).
