publicerad: 2021
ÅTEL å3tel2, r. l. m.; best. -eln (VRP 17/11 1739 osv.) ((†) -elen Mat. 24: 28 (NT 1526), Holm Ordspr. 371 (1964); åtlen Nicander GSann. 43 (1766), Auerbach (1916)); pl. åtlar (Spegel GW 66 (1685) osv.) ((†) åtelar Aken Landap. 72 (1747)).
Ordformer
(åtel (-ll) 1526 osv. åtol 1764)
Etymologi
död (djur)kropp, as l. kadaver (jfr ÅTSEL); äv. (o. utom i bibelpåverkat spr. numera bl.) speciellare, om (del av) sådan kropp utlagd ss. lockbete vid jakt (l. ss. föda); jfr LUDER, sbst.2 1. Ther som åtelen är tijt försambla sigh och örnenar. Mat. 24: 28 (NT 1526). Örnen .. weet af åtelen try daghar förre än han faller, och känner luchten ther af långt ifrå. Forsius Phys. 277 (1611). Åtelen måste läggjas på en Kulla, eller slett Berg, ther Wargarna hafwa sitt stråk. Aken Reseap. 326 (1746). Gömmer .. (björnen) ej sin åtel, så wäntas hans återkomst förgäfwes. SamlRönLandtbr. 4: 350 (1783). Sällan utlägges någon förgiftad åtel, utan att något husdjur derigenom omkommer. Swederus Jagt 97 (1831). En räv som kommer smygande fram mot en åtel med huvudet rakt mot skytten erbjuder inte stort mål. Petre KonstJakt 68 (1935). Ett femtontal havsörnar brukar vara synliga i området, där viltvårdare lägger ut åtel, kött och slaktavfall, för att hjälpa fåglarna att klara vintern. SDS 4/1 1996, s. A7. — jfr STRYKNIN-ÅTEL. — särsk. (numera bl. mera tillf.) bildl., om ngt som (på förledande l. klandervärt sätt) lockar till sig ngn l. ngt; ngn gg äv. ss. skällsord (jfr AS, sbst.2 4, KADAVER 2, LUDER, sbst.2 2). Då han (om l. till sin svärmor) sagdt, .. der ligger den gamla åteln. VRP 17/11 1739. En länsstyrelse, hvars skandalösa vanrykte var en åtel för alla tungor. NordRevy 1895, s. 500.
Ssgr: ÅTEL-JAKT. jakt medelst åtel. Helt annan tjusning över åteljakten blir det emellertid om den ordnas ute i marken med fritt synfält. Jakten 235 (1951). —
-PLATS. plats för utläggning av åtel. Med de afdragna kropparne af vesslor och ekorrar tillstälde han nemligen åtelplatser, der han sköt ner hela svärmar af (kråkor). Strindberg SvÖ 1: 141 (1882).
Avledn.: ÅTLA, v. lägga ut l. locka medelst åtel; jfr ägna, v. Ända till fram på senhösten åtlade han i kojorna, så att djuren vande sig att gå dit. Ekman NorrlJakt 120 (1910).
Spoiler title
Spoiler content