publicerad: 2021
ÅTLÖJE å3t~löj2e, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(förr äv. -th-, -ij-, -y-)
Etymologi
[fsv. atlöghe; jfr fvn. athlǿgi (nor. nn. åtløye); till det uttr. som föreligger i det nysv. uttr. le åt ngn l. ngt (se LE, v.1 2 a; jfr ÅT-LE) l. möjl. ssg av ÅT, prep. o. LÖJE]
1) (försmädlig) munterhet l. (försmädligt) skämtande ss. uttryck för att dess föremål befinns löjligt l. komiskt l. värt ringaktning o. d., löje, spe, gyckel (se d. o. 3 slutet); jfr 2. I bidie icke heller alfwarligen och utaf hiertat, uthan mehr i bidien tage i eder före fåfängt snach och åthlöye. Thyselius HdlReform. 2: 235 (1544). Watnets och Palmernas Wijgning war Åtlöye wärdt. Schroderus Os. 2: 769 (1635). Et alt för stort åtlöije intet giören. Risell Vitt. 470 (1722). Konflikten emellan uppblåstheten och .. medvetandet af verldens åtlöje blifver .. våldsam. Liljecrona RiksdKul. 349 (1840). Jag skulle icke låta något tillfälle gå mig ur händerna att göra honom till föremål för gyckel och åtlöje. GMArmfelt hos Tegnér Armfelt 2: 221 (1884). Åtlöjet från den obildade hopen rinner av honom som vatten av gåsen. Grimberg VärldH 9: 56 (1940).
2) föremål för åtlöje (i bet. 1); i vissa språkprov (i sht i förb. med prep. till o. utan obest. artikel) utan klar avgränsning från 1. Huar mann tiil speij och åtlöije. G1R 9: 268 (1534). Dhen som giör sigh alt för gemeen, han blijr allemans åthlöye. Grubb 18 (1665). Om han blir Matheseos Lector blir han ett åtlöje för ungdomen. VLBibl. Brev 28/10 1798. (Det var) en kråkhanne, som .. kallades .. Fumle-Drumle, därför att han alltid bar sig dumt och oskickligt åt och .. han var och förblev ett åtlöje. Lagerlöf Holg. 1: 174 (1906). Och han kan inte ringa lokala polisen utan att bli till åtlöje. Flygt Verkan 232 (2004). — särsk. i uttr. göra ngn till (ett) åtlöje, förr äv. göra (ett) åtlöje av ngn. Haff granna acht på .. (din dotter), at hon icke gör tigh tinom owenom til åtlöye. LPetri Sir. 42: 11 (1561). Wij görom ett åtlöye af Barnen: män döden göret wist meer af oss. Columbus (SVS) 2: 125 (1670). Du ville göra mig till åtlöje, det var vad du ville! genmäler mamma. Bredow BaraInte 31 (2009).
Avledn.: ÅTLÖJELIG l. (o. numera bl.) ÅTLÖJLIG adj.; adv. (†) -a (Wollimhaus Ind. (1652)). (-elig 1652–1796. -lig 1855–1969) [jfr fvn. athlǿgiligr; numera sannol. med anslutning till löjlig] (numera mindre br.) till 1, 2: som är l. blir till åtlöje. Wollimhaus Ind. (1652). Ett påstående .. skulle förekomma orimeligt, åtlöjeligt och ochristeligt för hwar tänkande menniska. VDAkt. 1796, nr 196. Expressen 4/5 1969, Bil. s. 29.
Spoiler title
Spoiler content