SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-TÄNKA, -an (†, Bullernæsius Lögn. 242 (1619), Hermelin DuFour B 2 b (1683)), -ning (†, PJGothus Helg. A 5 a (1593), VDAkt. 1720, nr 149). [jfr fsv. aþänkiande, p. adj., athänkning] (numera bl. tillf., ålderdomligt) tänka på (ngn l. ngt); ägna (efter)tanke åt (ngt) l. ha (ngn l. ngt) i åtanke; ss. vbalsbst. -ande, förr äv. -an l. -ning, särsk. dels i förb. med prep. med l. utan, i fråga om eftertänksamt l. eftersinnande resp. tanklöst l. okoncentrerat handlande o. d., dels i sådana uttr. som ha ngn (ut)i åtänkande. Medh gudeliga åtenckning. PJGothus Helg. A 5 a (1593). Ty bidja Gud utan åtänckan, är at intet bedja honom. Hermelin DuFour B 2 b (1683). Ödmjukeligst bidjandes, det Högwyrdige H. Biskopen och Ven. Consist. tächtes hafwa mig fattig Prästman uti gunstigt åtänckande, och befordra mig till någon lägenheet. VDAkt. 1701, nr 44. Iag tror wäl, att ingen redelig swensk man kan utan särdeles sinnets rörelse åtäncka thet bedröfweliga tillstånd, hwaruti wårt kära fädernesland sig nu månde befinna. 2BorgP 8: 556 (1743). Der .. (Gud) icke är med, bemötes och åtänkes, der misslyckas det klokaste råd. BL 18: 287 (1850).
Avledn.: åtänklig, adj. [fsv. athänkeliker] (†) möjlig l. värd att tänka på l. tänka sig. En åtenckelig correction. Cavallin Herdam. 4: 241 (cit. fr. c. 1684).
Spoiler title
Spoiler content