publicerad: 2021
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-VAKTAN. [jfr fsv. avakta, v.] (†) aktgivande l. observation o. d.; jfr på-vakta 2. Så ath för:ne the danskes fougter och tiänere .. motte icke så frijtt och obehindrede fare allestedz uthenn åvachtenn och tilsynn. G1R 28: 534 (1558). —
(II 1) -VERKA, v. -an (se d. o.), -ning; -are (se avledn.). [fsv. avärka] (utom i avledn. åverkan numera mindre br.)
1) ta (nyttighet l. egendom o. d.) i bruk l. anspråk l. besittning (o. (ut)nyttja den); särsk. (o. i sht) i fråga om olovligt (l. skadligt) sådant bruk av annans egendom, särsk. (o. numera bl.) med avs. på (område med l. avkastning av) skog l. mark o. d.; förr äv. i fråga om iståndsättande l. förbättrande o. d. av egendom; äv. utan obj., särsk. i förb. med rumsadverbial; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Inge tompter wndan taknæ the som .. retthe iordegande icke wiil komma kennes wedt och åffwerka (sannol. gm felaktig anslutning till av) innan neste palm söndagh. G1R 3: 82 (1526). Dömdes thenne effter:ne men hwar thera sack till 3 m(ark) fför thet the åwerkadhe Nils Olssons bott (dvs. båt) j Westerängia j ffrå hans båthe stadh. BtFinlH 2: 26 (1544). Hon skal ennu behållet then(n)e trädhen, enthå Lasse will .. angie sigh thär in efter han thär trädt och åwärket hafuer. BjörkekDomb. 7/5 1599. Och wete thett Nempden att .. (den uppsagde torparen) ingen tingh hade åwerkatt, som honom bör hafwa skiäl före. HammarkDomb. 25/11 1619. Tilseendes först, hwad Skogen angår, huru then är conserverad, eller igenom onödigt Timber- och Wed-Hygge .. kan wara til skada åwärckat. Schmedeman Just. 1463 (1696). Warder fridlyst skog åwerkad .. böte den det gör, efter Lag och ersätte skadan. SFS 1839, nr 28, s. 6. Sedan kronoparken under en lång följd af år blifvit fredhållen från förut i stort bedrifna åverkningar. BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit. s. 124. jfr skogs-åverkning.
2) göra åverkan på l. skada (ngt); äv. dels med indirekt personobj., dels utan obj.; i vissa senare språkprov svårt att skilja från 3. Bleff alfwarligh förbudit att ingen som hafwer lagabygdt Neijenögon fiske i Granwåga förssen skall blifwa åwärkat, widh both – 40 m(ark). ÅngermDomb. 1648, s. 140. Gubben af nit, att få watn bårade trummor, grafde dem neder, så att eij kölden åwärkar och har nu winter och sommar ömnigt och ganska skönt watn. SockenbeskrHäls. 279 (c. 1790). Så warder härmedelst .. förbjudet att de här i .. (Visby) befintliga Ålderdoms-minnesmärken, bestående af ännu qwarstående Ruiner af äldre Kyrkor .. på något sätt åwerka .. medelst lösbrytande eller borttagande af stenar. Schück VittA 8: 304 (i handl. fr. 1834). Om också blott några få av de många byggnaderna bevarats i oskadat eller obetydligt åverkat skick. RisebergaB 49 (1931).
3) påverka l. inverka på (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr 2. Lifs-kraften kan, genom wisza Åwerkningar, blifwa förswagad. Stechan Hufeland KonstLefw. I. 2: 11 (1797; klandrat i JournSvL 1799, s. 462). Genom en åverkande kraft som vi kalle orsak. Leopold 4: 322 (c. 1820). Projektilens rörelse åverkas af vändhastigheten. Holmberg Artill. 1: Bil. 40 (1881). En med dragbelastning .. åverkad stång. HbVerkstTekn. 1: 26 (1944).
4) (†) åstadkomma (ngt); äv. med indirekt (refl.) personobj. Den är wärd medömkan, som sjelf åwärkar sig olägenhet. Weise 1: 128 (1769). Genom ett åwerckat hål, på DomKyrko Cassa Kistans botten. VDAkt. 1779, nr 213.
Ssg (numera mindre br.): åverknings-mål. till 1: = åverkans-mål; jfr skogsåverknings-mål. Enär de, i åwerknings mål eller jordatwister, nödsakas tiltala någon Bruksägare. PH 6: 4146 (1756). Tholander Ordl. (1872).
Avledn.: åverkan, se d. o.
åverkare, m.//ig. (numera mindre br.)
1) till 1: person som olovligen tar i bruk (annans egendom, i sht träd från skog). Stiernman Com. 5: 243 (1691). Krono-Allmänningen Skattemarken .. sades nu vara aldeles afhuggen; och, såsom det påstods af Allmogen .. tog Folket till vitnen därpå, att för 4 år sedan hade där träffats åvärkare med 16 par hästar. Barchæus LandthHall. 35 (1773). Därest åverkaren av det i beslag tagna virket upptäckes och sakfälles. SFS 1944, s. 854. jfr skogs-åverkare.
2) till 2: person som skadar l. gör åverkan på (ngt). Serenius Kkk 2 b (1734). Förbannelser mot åverkare, besvärjelser el. andra amulettinskriptioner. 2SvUppslB 24: 755 (1952).
Spoiler title
Spoiler content