Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-VISA, -ning. (numera bl. tillf., ålderdomligt) (på)visa (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, förr särsk. övergående i bet.: indikation l. fingervisning o. d. Säg mig .. / Om du intet fick nya åwissninga i gåår / Huru dä i hoszbonne gålen testår. Beronius Reb. C 1 a (1674). Denna nya lära (om mjälten) .. åvisar huru drycken genom en genare väg kan komma att cirkulera. Bergstrand SvLäkS 167 (cit. fr. 1810). —
(II 3) -VITA, -else (se avledn.). Anm. Förleden skrivs aff- i LPetri ChrPina T 5 a, l 6 b (1572) gm felaktig anslutning till av (l. på grund av felaktigt uppfattad stavelsegräns). [fsv. avita] (†) anklaga l. förebrå (ngn) för (ngt), tillvita; jfr vita, v.5 2. (Man) pleghar .. mongestedz någhot besynnerlighit quädha, Medh huilko man haffuer .. åwit Påuanom och hans anhange theras offueruold och mishandel. LPetri DialMess. 57 a (1542). Heinrich (1828).
Avledn.: åvitelse, r. l. f. (†) anklagelse l. förebråelse. När han hadhe .. medh mong hånlig ord och bitter åvitelse förkastat them alla theras handlingar emot honom. LPetri Kr. 90 (1559). (Då) hade han ei fått höra ena sådana åwitelse, at han icke hölle någon ordning i Swenska ordens skrifwande och sammanbindande. Swedberg Gr. Förrspr. 15 (1722). —
