publicerad: 2023
ÖDMJUKA ø3d~mju2ka, v. -ade (G1R 4: 23 (1527) osv.) ((†) p. pf. pl. -te G1R 7: 74 (1530)). vbalsbst. -AN (numera bl. tillf., ålderdomligt, Gyllensten Senat. 77 (1958) osv.), -ANDE, -ELSE (numera mindre br., Lind 2: 127 (1738), Törnqvist ÄlfvBrus. 89 (1911)), -NING (numera bl. tillf., Ekblad 222 (1764) osv.).
Ordformer
(förr äv. -dh-, -i-, -ij-, -y-, -w-, -ch-)
Etymologi
[fsv. öþmiuka, öþmiukas; jfr fd. øthmyke (d. ydmyge, nor. bm. ydmyke), fvn., nyisl. audmýkja (nor. nn. audmyke); till ÖDMJUK. — Jfr FÖRÖDMJUKA]
1) (numera bl. tillf.) tr.: göra (ngn) ödmjuk; äv. med avs. på ngns sinne l. högmod o. d.; i pass. i sht förr äv. närmande sig dep. (jfr 2); jfr FÖRÖDMJUKA 2. Gudh läter oss bliffua j then skröpeligheet för then skul at han wil ödmiwka oss. OPetri 2: 57 (1528). Therföre skal Israels höghferd för theras ansichte ödhmiwkat warda. Hos. 5: 5 (Bib. 1541). De Konungar som intet annat afseende hafwa, än at .. undertrycka sina Undersåtare, i mening at derigenom des mera dem ödmiuka, äre Menniskioslächtes Plågorijs. Ehrenadler Tel. 42 (1723). Den som ödmiukas under Guds hand, den får största segren och rikaste bytet. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 63 (c. 1741). Jag bekänner öppet, att denna gamla qvinna (som bad ensam i kyrkan) rörde och ödmjukade mig. Ödman UngdM 2: 140 (1878, 1881). Aldrig skall han .. ödmjukas af en hågkomst från det hem, där jag åldras i elände. Heidenstam Folkung. 1: 186 (1905).
2) refl.: ställa sig ödmjuk; särsk. (o. företrädesvis) dels: förmå sig till ödmjukhet l. övervinna sin stolthet l. självtillräcklighet l. sitt högmod o. d., dels: (övervinna sin stolthet osv. l. sin motsträvighet o. dyl. o.) i ödmjukhet förmå sig (till ngt); äv. om sinne o. d.; förr äv. intr. (se slutet); jfr 1 o. FÖRÖDMJUKA 1. Så ödmiuker idher nw vnder gudz mectugha hand, på thet ath han idher vphöyer j sinom tijdh. 1Petr. 5: 6 (NT 1526). Ther före .. wilie wij falla på wor knää och ödhmiwka oss in for wor himmelska fadher. OPetri 2: 413 (1531). Hvilken högstbe:te H. K. M:ts högrespecterlige begäran att fullgöra jag uti all underd:het mig ödmjukar och tillbjuder. BtHforsH 1: 80 (1641). Mitt sinne är så högt, at thet sigh eij ödmiukar. Spegel TPar. 90 (1705). Tyska protestantiska furstarna, som endast med ovilja ödmjukat sig till lydnad under den store Gustaf Adolf. Fryxell Ber. 7: 3 (1838). En fruktansvärd verldsmakt, som .. tvang det stolta Rom att djupt ödmjuka sig. Svensén Jord. 346 (1887). Klok är den som förstår att ödmjuka sig och låter alla falska förhoppningar flyga och fara med vinden! Sund LanthSon 340 (1997). — särsk. (†) intr. i liktydig anv. Att the koma och giöra itt med h. f. N. och ödmiuke och begera, att h. f. N. vill taga them thill nåder. RA I. 4: 672 (1598). Widekindi KrijgH 683 (1671). När någon på et ödmjukande sätt föredrager sit åliggande hos en annan. Kölmark InlPhilos. 83 (1785); möjl. till 1.
Spoiler title
Spoiler content