[jfr d. øjeblikkelig, t. augenblicklich; till ÖGONBLICK]
1) som varar endast ett ögonblick; som har kort varaktighet, kortvarig, tillfällig; äv.: omedelbar; äv. substantiverat; jfr MOMENTAN 1. Will tu heldre vndergå alla Helffwetis ewiga Plågor, än låta fara en så ringa och öngnblecklig Wällust? Fernander Theatr. 426(1695). Under alla förrättningar bör iakttagas .. en ögonblicklig verkställighet af gifna befallningar. Oscar I Straff 46(1840). En kraft, som blott ett ögonblick eller under en omärklig tid verkar på en kropp, säges vara ögonblicklig (momentan) eller stötande. Fock 1Fys. 39(1853). Man beundrade i denna staty ej mindre den utomordentligt fina .. iakttagelsen af kroppsbildningen, än uppfattningen och återgifvandet af det ögonblickliga i rörelsen samt rörelsens i hela figuren genomförda rytm. Ljunggren Resa 113(1871). — särsk. ss. adv., särsk.: genast, omedelbart; jfr ÖGONABÖJ, ÖGONAKRÖK, ÖGON-FLUX. Phrygius HimLif. 101(1615). Ända till år 1675 trodde man, att ljuset ögonblickligen fortplantade sig från en ljuskälla till alla delar av rymden. Bergholm Fys. 4: 48(1925). En ögonblickligt död man hinner inte ge ett ljud ifrån sig. FemFinFörf. 39(1974).
2) som äger rum i l. hänför sig till ett visst ögonblick; förr äv. ss. adv.: i varje ögonblick; jfr MOMENTAN 3. Lucidor (SVS) 38(1668; uppl. 1997). Så är intet underligt, at jag .. dagligen, stundligen, och, så godt som ögonblickligen önskar, slippa ifrån en så förhatlig ort. VDAkt. 1788, nr 282. Om vi låter tiden t gå mot noll, blir medelaccelerationen lika med den ögonblickliga accelerationen a. Bergholm Fys. 5: 34(1957).
Avledn.: ÖGONBLICKLIGHET, r. l. f. till 1, om förhållandet l. egenskapen att vara ögonblicklig. Höijer 3: 37(1810). Att balansera kunnande, karisma och lång erfarenhet mot ögonblicklighet och spontanitet. Hufvudstadsbl. 7/2 2020, s. 27.
